En intressant debatt blommar av och till upp i kommentatorsfälten rörande trebackslinjens vara eller icke vara. Personligen är jag ingen stor vän av alltför taktiska uppstyrningar av fotbollen. Tror den blir allra bäst när den enskilda kreativiteten får största utrymmet. Men sen, är det egentligen inte i slutändan bara en lek med siffror? Offensivt gäller det att hitta eller skapa ytor, defensivt att täcka desamma. Låt vara att tre gubbar längst bak ställer lite större krav på kantspelarna framför. Nån “showare” kanske inte skall ikläda sig den rollen då den defensiva disciplinen är av stor vikt.

Sen tror jag i ÖFK:s fall att balansen i laget rörande spelartyper gör att Graham Potter föredrar den lösningen. Skador och avstängningar drabbar i högre grad försvarsspelare sett från ett eget allmänperspektiv snarare än ett statistiskt statement. Summa summarum, det finns gott om mittfältare och därmed känns det självklart frestande med ovan nämnda taktik. Att det gått prestige i det hela tror jag inte alls på, Potter har seglat på större hav än Storsjön….

Eftersom jag följer Helsingborgs IF i vått och torrt via den förnäma om än något plånbokstörstande företeelsen webb-tv har jag också kunnat hänga med i David Accams utveckling därstädes. Allt har väl inte gått som på räls, det som väl är mest positivt är killens självförtroende. Att hela tiden använda det han är bra på, djupledslöpningar och dribblingar i hög fart. Misslyckas en kommer snart en ny vid nästa tillfälle. Efter 3-0 senast mot Åtvidaberg tyckte serbiska nyförvärvet Nicola Djurdich, senast i norska Haugesund, så här om sin anfallskollega i Helsingborgs Dagblad:

”– Vi gör vårt bästa, men det är lite annorlunda att spela med David än med Alvaro Santos eller Thomas Sörum. David spelar mer för sig själv medan jag tillsammans med någon av de andra två spelar mer som i ett anfallspar.
Viket föredrar du?
– Jag kan anpassa mig och det är tränaren som bestämmer det.”

Tempot verkar i varje fall inte vara nåt problem för David, snarare kanske något mer kilo innanför västen men det är ju sådant som går att utveckla. Det skall i varje fall bli spännande att följa fortsättningen, förtroendet hos tränaren Åge Hareide är ju till synes obrutet. HIF har väl via sitt mastiga program med cuperna ute i Europa försatt sin chans i den absoluta toppen i allsvenskan. ÖFK däremot dansar vidare i norrettan i allra högsta grad. Med eller utan trebackbackslinje.

Nu har kvalet till Damettan startat, och kvalet till Div 1 ska oxå starta snart. I det förstnämnda finns ÖDFF med och de har alla chanser att lägga Notviken och Tierp bakom sig i den första delen av kvalet. Inget av dessa lag har haft som uttalat mål att ta sig till Damettan, och de har inte satsat särskilt på värvningar under hösten heller. Dessutom slutade deras inbördes match med bästa möjliga resultat för ÖDFF, nämligen med en seger till Notviken med 1- 0. Det innebär att ÖDFF har råd att ta stryk nere i Tierp, men ändå ha allt i egna händer om två veckor på Jämtkraft Arena när Notviken kommer på besök.

Därtill går resultaten i de båda Div 1-serierna detta år ÖDFF:s väg, och det kommer att bli sjuan i den södra serien som får kvala sig till Damettan. Det innebär att det med stor sannolikhet blir en annan Div 2-segrare som ÖDFF får möta i det avgörande kvalet, om de skulle vinna kvalserien mot Tierp och Notviken, eftersom det avslutande kvalet inte lottas, utan har geografiskt avgörande gällande vilka lag som ska möta varandra. Det finns dock en hake, och det är att Husqvarna vann första matchen i den mellersta kvalserien mot Örebro Söder, och därmed kan de vinna den serien, även om jag ser Älta som favoriter.

Sammanfattningsvis för ÖDFF:s del gäller först att de ska vinna sin kvalserie, och om de då går vidare möter de endera sjuan i Div 1 södra, som fortfarande med två omgångar kvar är en kamp mellan sju lag, eller segraren i den mellersta kvalgruppen, som blir Älta eller Husqvarna. Jag håller ÖDFF som knapp favorit i den första kvalserien, men som tydliga underdogs i det fortsatta kvalspelet.

Tyvärr blir tydligen JHFF utan representation i kvalet till nya Div 1, då seriesegraren Häggenås tackat nej till kval, och sedermera även tvåan Frösön. Även i Hälsingland tackade ettan Hög nej. Där får tvåan Ljusdal istället kvala mot Medelpadssegrarna Alnö. Där är jag säker på att Alnö tar klivet direkt upp till Div 1, och får alltså där göra sällskap med ytterligare tre Medelpadslag, Selånger, Sund och Timrå.

KD kan satsa på Div 1 nästa år, eventuellt som enda JH-lag om ÖDFF kvalar sig högre upp. Till Div 2 är Ope, Häggenås, Frösön, Sveg och Myssjö/Oviken kvalificerade, då inga kombinerade lag får ta steget dit. Enligt uppgift ska inte Sveg ta den platsen, varför i så fall budet går vidare till Brunflo.

Det blir en intressant serie med följande troliga sammansättning från norr till söder: Modo, Moliden, Höga Kusten, Remsle, Långsele, Härnösand, Häggenås, Frösön, Ope, Brunflo, Myssjö/Oviken och ett lag från Medelpad. 2013 blir ett mycket intressant fotbollsår för JH-lagen.

I trean är det fler matcher kvar, men Häggenås verkar ha tagit ett stabilt grepp om seriesegern efter Frösöns förlust mot IFK/ÖDFF 2. Det senare laget har givit skäl till viss irritation då antalet ÖDFF-spelare i matchtrupperna varierat väldigt mycket, men jag tycker inte det är särskilt konstigt. Kvalitén på matchtrupperna i A-lagen kan oxå variera väldigt mycket. Häggenås har gjort en fantastisk säsong och skulle vara stora favoriter i kvalet till div 1, men då de mest framträdande spelarna tydligt trappat ner, så tror jag inte intresset för spel i div 1 finns. Men jag hoppas innerligt att de spelar i nästa års div 2, för annars kommer laget att vara så överlägset i jämtlandstrean att spelarna skulle tycka att det vore enormt tråkigt. Men det är fortfarande viktigt att notera att seriesegern inte är klar.

Enligt beslut av norrlandsdistrikten ska alltså fem JH-lag ta plats i nya div 2 tillsammans med lag från Ångermanland och Medelpad. Det är en enorm chans för fotbollen i distrikten i södra Norrland att ta ett stort steg framåt. Resorna kommer att bli något längre, men det ska både ekonomi och spelarnas liv i övrigt tåla. Se till att JH besätter dessa platser!

Årets div 4 har tyvärr åderlåtits. Tre av de nio anmälda lagen har dragit sig ur. Det känns som en väldigt tråkig trend, då detta problem inte varit stort tidigare här. Nu hoppas jag att förbund och föreningar jobbar på att uppmuntra ledare och tjejer runt om i distriktet att jobba så att så många tjejer som möjligt får möjlighet att fortsätta med denna härliga idrott långt upp i åren. Vi måste arbeta för att spelare 20- 25årsåldern ska inse att de fortfarande är "unga spelare", och att man brukar vara som bäst mellan 25 och 30.

Personligen kommer jag att åtminstone ta en paus från ansvarsroll inom Ope IF damer kommande säsong. Orken räcker inte riktigt till och jag tror att en förnyelse bör prövas. Men det är roligt att som avrundning finnas med i planeringen inför nästa säsong, som redan ligger långt framme. Beredskap finns för spel i endera div 1 eller div 2 och återväxten ser bättre ut än på väldigt många år. Skulle det bli spel i div 2 så har tjejerna en riktigt rolig serie att se fram emot, med många lag de tidigare inte mött och en kamp om seriesegern. Det ska bli väldigt roligt att följa Opelagen endast som supporter och inte som ansvarig, och jag är säker på att framgångarna kommer.

I egenskap av krönikör förväntas det att man kläcker ur sig nåt fyndigt med jämna mellanrum och eftersom det var knappa två månader sen senast kanske det är dags. Sen får väl arten av fyndighet vara upp till den eventuelle läsaren. I vilket fall som helst innehöll ju gårdagskvällen en intressant fotbollsmatch ur åtminstone tre aspekter:

1. Helsingborgs IF och hela Sveriges hopp i tredje och helt avgörande play off inför gruppspelet i Champions League.
2. Helsingborgs IF, laget i mitt hjärta och i alla övriga mer eller mindre vitala organ..
3. David Accam, en liten askungesaga. Från ÖFK rakt in i finrummet i 63:e minuten som avbytare i Helsingborgs IF.

På förhand fanns väl spekulationerna om att HIF hade stora möjligheter att rubba Celtic FC och därmed bli första laget efter 12 år att nå ända fram. Om någon till äventyrs inte kommer ihåg vilket svenskt lag som senast var i farten kan jag i all blygsamhet upplysa om det, Helsingborgs IF. Dessbättre gick den här matchen på TV 6, en relativt offentlig kanal och man slapp sitta och meka med en massa login på datorn.

Upptakten blev ju inte direkt vad man hoppats på, 0-1 redan efter knappa två minuter. Lille, extremt lovande 18-årige finländaren Jere Uronen på vänsterbacken för mycket bolltittande och nätrassel bakom Pär Hansson. Ett lite chockartat HIF några minuter innan man knöt den berömda näven i den berömda byxfickan och mer eller mindre spelade ut Celtic FC. Åtminstone tre högkaratiga chanser där i varje fall sydafrikanen och HIF-spindeln May Mahlangu borde satt sitt extrema friläge, en Mahlangu i fjolårets form hade definitivt gjort det.

Bra spel av helsingborgarna även i andra halvan. Accam kom in och hade ett läge i straffområdet men sköt över förutom ett par patenterade dribblingsaktioner. Inga nerver där inte. Men en knepig situation att tvingas göra mål inför bortamötet samtidigt som man inte öppnar sig bakåt. Ett scenario som Celtic utnyttjade och mer eller mindre hopplösa 0-2 också efter hand.

Kontenta: skottarna kanske inte lika bra som bl.a. på Henke Larssons tid men med en rutin från den här typen av matcher som genomsyrar hela klubben.
Ledord: effektivitet i avgörande lägen.

Går det att vända i Glasgow? Tja, varför inte, ända sedan den där hockeymatchen i OS 1980 vet vi att David alls inte är chanslös mot Goliat. Och heter David dessutom Accam i efternamn kan allt hända……….