Med drygt tre omgångar spelade av höstsäsongen börjar damtvåan vad gäller de viktigaste placeringarna nästan se avgjord ut. I toppen behöver väl egentligen ÖDFF bara vinna ett par matcher till för att säkra segern. Tränarna uttalar t o m att det är dags att börja inrikta träningen mot det kommande kvalet. KD är lite ojämna just nu, men kniper en hel del poäng. Bl a blev man det andra laget att ta poäng av ÖDFF. Jag tror fortfarande att det kommer att räcka till en plats bland de tre i topp för KD.

I och med Sunds forcering i slutet av våren och början av hösten ser tyvärr Frösön ut att tvingas kliva ner i trean. Jag misstänker att det kan glädja vissa, vilket jag i så fall tycker är riktigt tragiskt. Jag anser att det tydliga uppsving som skett för jämtländsk damfotboll de senaste åren väldigt mycket handlar om att vi fått upp flera lag i tvåan. Självförtroendet ökar och naturligtvis blir det en bättre utveckling för allt fler spelare av att möta bättre lag. Därför skulle det verkligen behövas att Frösön stannar kvar. Vi skulle då kanske snart kunna nå 90-talets nivå, i förhållande till övriga Sverige, igen.

Frösön är dock helt tvingade att vinna hemma mot Sund, och måste nog oxå bli hjälpta av att Sund hamnar i en negativ trend även i övrigt. Att hoppas på att Sundsvalls FK ska klappa igenom tror jag inte alls på. Om det behövs kommer moderföreningen SDFF att skicka ned nödvändigt antal spelare. Att Frösön skulle knapra in runt 10 poäng mot något av de andra lagen efter ÖDFF tror jag inte heller på.

Myssjö/Oviken har fortfarande inte fått njuta av sina första poäng, men jag tro att det kommer. Om inte annars så i hemmamatchen mot Ljusdal. Det skulle i sin tur innebära att tjejerna från Bergs kommun skulle kunna lämna sistaplatsen.

Av lagen i övrigt visar Remsle återigen att jag har svårt att bedöma deras styrka innan seriestart. Jag trodde att det var dom som Frösön skulle kunna ha efter sig, men de plockar poäng i var och varannan match och har nu parkerat på övre halvan. De är den största positiva överraskningen för mig.

I damtrean tätnar toppstriden mellan Ope och Häggenås efter Opes poängtapp mot Brunflo. En riktig seriefinal finns att se fram emot på Tigervallen 31/8 kl 18. Jag hoppas att det kommer riktigt mycket folk. Den matchen är helt öppen. Ope har kanske ett mer homogent lag, som i sina bästa stunder oxå spelar den bästa fotbollen. Däremot har nog Häggenås ett par spelare som kanske är de bästa i årets trea.

Brunflo och Frösön 2 har väl annars blivit de mest omskrivna i serien efter en match jag gärna hade velat se. Det är ju oerhört svårt att kommentera något man inte sett. Brunflo spelar ofta en fysisk fotboll och har kanske ett par spelare som ibland kan vara lite odisciplinerade, men jag har aldrig tyckt att de allmänt har spårat ur någon gång. Kommentarerna i tidningarna och på Fotbollz visar verkligen hur olika man kan se på en och samma match. Men dom visar oxå vilket engagemang det kan finnas runt div 3 Jämtland. Det engagemanget tycker jag nästan alltid är positivt, men när det urartar till ren pajkastning blir det lite pinsamt. Chansen finns dock redan nu på söndag att se i stort sett samma Frösölag spela mot drygt hälften av Brunflos lag igen i DM-final för F-16 på Lövsta. Enligt JHFF kl 15.00, i så fall inte 17.00 som någon skrev i kommentar under div 3-matchen.

I övrigt har Sveg haft en positiv trend, mkt beroende på måltjuven Camilla Larsson som egentligen tillhör ÖDFF. De är nu uppe och nosar på tredjeplatsen i kamp med Frösön 2. Möjligen kan Mörsil, med många ospelade matcher, ta upp kampen med nämnda lag.

Ås verkar fast förankrade i botten, och behöver omgående börja plocka poäng för att kunna ta sig därifrån. De verkar löpa störst risk att få börja om i fyran. Om det blir fler än ett lag som måste kliva av, vilket det troligen blir om Frösön åker ur tvåan, så är det många lag inblandade i den striden. Just nu ligger KD 2 på näst sista plats, men med såväl Offerdal som Strömsund och Brunflo inom räckhåll. Ja kanske även Mörsil om de börjar hacka lite. Det känns omöjligt att gissa vilka som kommer att hamna på den riskfyllda niondeplatsen.

I fyran har inte många matcher spelats i höst, men där kommer Björnen att vinna säkert. Sedan får vi se vad som händer nästa år med det laget och den föreningen. Jag hoppas att de fortsätter i någon form och att de antar utmaningen att spela i trean. Annars tycker jag att det stora frågetecknet i fyran är hur IFK Ösd matchar sina spelare. Jag har inte tittat i några laguppställningar och vet inte heller om det är tillåtet att blanda spelare hur som helst mellan första- och andralaget. I vilket fall är det anmärkningsvärt att båda lagen tagit lika många poäng. Ope 2 har väl tillsammans med IFK 1 varit lagen som underpresterat så här långt, medan övriga tre andralag har presterat bättre än väntat. Orrviken väntar, precis som Myssjö/Oviken i tvåan, på att få ta sina första poäng.

Som avslutning kan jag nämna att jag från välunderrättat håll hört att det inför 2013 är på gång med en "Superetta" även i damfotbollen. Hur serierna under den ska hanteras verkar dock helt öppet. Det innebär att spel i den näst högsta divisionen kommer att kosta väldigt mycket ekonomiskt. Personligen tror jag att det vore väldigt negativt för damfotbollen i norra Sverige, så jag hoppas att det stoppas på något sätt. Däremot ser jag gärna att det blir färre div 2-serier med direktuppflyttning till div 1, och därunder nationellt styrda div 3-serier med ungefär samma geografiska spridning som i herrarnas div 3.

Efter en längre tid utan “hammarslag” där andra aktiviteter krävt sin uppmärksamhet pumpar nu adrenalinet och nånstans måste det få ett utlopp. Som vanligt när man höjer sig ovanför huvudläktaren på Jämtkraft-Arena eller all annan fotboll med lokal anknytning sitter det alltid nån fundamentalist som tycker att sajten till minst 150 % skall handla om just den lokala fotbollen. Man får dock ta en del risker här i livet och delar av nedanstående avsnitt är väl en av dom.

Bevittnade i går Sveriges semifinal i damernas VM-fotboll. Många ansåg ju att vägen nu låg öppen fram till dom ädlaste medaljerna sen Japan sensationellt betvingat värdnationen Tyskland. Har inte följt “Nippons” fotboll speciellt genom åren det skall erkännas och tänkte efter segern mot tyskorna att det här gör dom inte om, inte ens via 50 möjligheter till. Efter gårdagskvällen är jag dock beredd att tänka om, rejält.

Visserligen fick coach Dennerby vaska om en del i sin uppställning men på den här nivån och med dryga 20 spelare i truppen skall det fungera ändå. Men, svenskorna såg i många stycken ut som nybörjare. Man matchade helt enkelt inte det tempo och presspel som motståndet bjöd på, dessutom med hög teknisk färdighet i varje situation. Och nu till min poäng, för detta rejäla tillkortakommande lastas i dom flesta media målvakten Hedvig Lindahl?? Okej, när sista utposten ger sig ut i straffområdet skall det spruta revben och andra kroppsdelar åt alla håll men att mer eller mindre hänga ut henne för nederlaget känns väldigt magstarkt.

Samtidigt en uppvisning i den gamla sanningen att “man spelar inte bättre än motståndet tillåter”. Det hjälper inte hur talangfull eller rutinerad man är, om den omgivande spelmässiga nivån är högre avslöjas bristerna i den egna färdigheten obarmhärtigt. Detta som en liten personlig passning till alla som menar att bara man satsar på att spela ihop egna talanger så löser sig allt. Dels finns risken att talangen vill gå vidare och sen behövs det en större kader än vad som går att uppbringa i våra trakter. Japanskorna är många och av kulturella och andra skäl väl anpassade för lagidrott.

En talang som anpassat sig är väl Ante Björkebaum. Har aldrig hyst, till skillnad från en del fotbollskompisar, några tvivel på han förmåga i den vägen. Tillhör dom tongivande i Sirius och hänger in en hel del mål dessutom och nästa pinne på karriärstegen är säkert inte långt borta. Dessutom glädjande att David Röhdin, 16-åringen från Brunflo FK (!), får en fin vidare fostran i Gefle IF. Hans löpningar med bollen och i hög fart dessutom täcka densamma är som jag ser det, unik.

Många nya ansikten är som vanligt i omlopp i ÖFK, något som är sunt, skapar intresse och diskussioner, dessutom ett tecken på att man verkligen vill nånting. Det som dock inte torgförs är vilka som försvinner inför hösten, åtminstone har jag inte lyckats få med mig det. Hittade en speciell favorit under våromgången i engelsmannen Kyle Hawthorne. Började lite anonymt men växte mer och mer i mina ögon. Just den där förmågan att hitta lite udda lösningar och den underbart fina touchen på bollen. Wake, Burton och Clark verkar bli kvar men hur blir det med Hawthorne?

I vilket fall som helst en intressant höst och det pratas mycket ÖFK med många man möter. Hade själv lite blandade känslor inför degraderingen men på nåt vis har ändå samma lust och förväntningar inför varje match infunnit sig. Det är väl det som är det fina med fotboll, man hittar på alla nivåer nåt givande eller oväntat. I det här läget kanske en svensk seger på lördag är oväntad men givande i så fall en svensk bronsmedalj. I den bästa av världar inte illa alls.

Nu närmar sig våromgången sitt slut. I div 2 har nu ÖDFF i praktiken tagit ett totalt grepp om seriesegern i och med helgens vinst mot Selånger. Den segern i kombination med att lagen närmast bakom säkert kommer att ta poäng av varandra gör att ÖDFF successivt kommer att utöka sin ledning. Det finns dock en tydlig skillnad mot för två år sedan i matcherna. Då var oftast ÖDFF helt överlägsna, men nu kommer det perioder i matcherna då flera av motståndarlagen får grepp om Östersundstjejerna. ÖDFF:s motståndare i höstens kval kommer med stor sannolikhet att bli Notviken från Luleå och Västerås BK 30. Notviken har tagit ett litet grepp i Norra Norrland, men har ett svårt derby mot uppstickarna Luleå DFC kommande omgång, och BK 30 verkar överlägsna i Norra Svealand, även om Huge fortfarande tassar strax efter.

KD har som väntat börjat att plocka sina poäng, och jag blir förvånad om de inte tillhör de tre bästa i sluttabellen. KD har ett sammansvetsat gäng som kan utvecklas för varje år, om de fortsätter tillsammans. De spelar oftast rappt med säkert passningsspel. Föreningen har kanske inte riktigt lika många duktiga unga spelare på gång underifrån som tidigare, men tillräckligt många för att löpande ha påfyllning från egna led.

Frösön tog de tre viktiga segrarna mot nykomlingarna i serien, men förlorade sexpoängsmatchen borta mot Remsle. På torsdag har de allt att vinna och inget att förlora i derbyt mot ÖDFF och med en bra start skulle det unga Frösögänget kunna skaka om ÖDFF lite. Men gissningen är en klar seger för serieledarna. Frösön har sedan oxå Team Hudik kvar i vår och skulle i värsta fall kunna få ta sommarvila på nedflyttningsplats, men Sund tar knappast poäng mot Sundsvall eller KD, så de ligger nog kvar efter Frösön.

Myssjö/Oviken längtar fortfarande efter sin första poäng. De var nära mot Ljusdal och de spelar allt bättre för varje match. Ny chans till poäng ikväll mot Remsle. Att de skulle kunna rädda kontraktet anser jag dock som omöjligt. Men självklart utvecklas spelarna hela tiden, och de kommer endera att föra Myssjö/Oviken till toppen i trean nästa år, eller bidra på annat sätt till Jämtlandsfotbollens framåtskridande. Det var absolut rätt att ta chansen och kliva upp.

Trean verkar bli en kamp mellan favoriterna Ope och uppstickarna Häggenås. Ope vann den tidiga seriefinalen klart i siffror, men på planen ska det ha sett annorlunda ut. Jag missade tyvärr den matchen, men samstämmiga rapporter säger att Häggenås tog ett tydligt grepp om matchen i början av andra halvlek efter sin sena reducering i första. På slutet tröttades dock Häggenåstjejerna och Ope kunde göra två avgörande mål fram till 4- 1. Efter lagens tidiga poängmissar mot Mörsil resp Frösön 2 verkar de vara inställda på att ta full pott.

Frösö 2 är för övrigt årets verkliga sensation. Ett lag med i huvudsak 14-15åringar, kryddade med enstaka något år äldre A-lagsspelare, visar upp en fin och snabb fotboll. Troligen kommer de dock att tappa fler poäng än Ope och Häggenås, men att de strävar mot en tredjeplats i serien är tydligt. I övrigt har trean blivit mycket jämnare än jag trodde den skulle vara. Kvalitén är högre än på många år och de flesta lag kan plocka poäng av varandra. Ovanligt många spelare med erfarenhet från högre serier finns nu i trean tack vare att så många jämtlandslag spelat i tvåan på senare år. Bättre än väntat har, förutom Häggenås och Frösön 2, främst Offerdal presterat. De har några riktigt bra spelare och sedan utvecklas de övriga hela tiden. Sämre än väntat har främst Strömsund gått. För mig tycker jag även att Sveg varit en liten besvikelse, men då jag hört att de knappt kunnat tränat inför säsongen blir ju insatsen istället ganska imponerande. Mörsil och Brunflo är lag som i sina bästa stunder kan ta poäng även av topplagen, men de har lite för många svagheter för att riktigt kunna etablera sig i toppen. Men det är inte omöjligt att så sker kommande år. Just nu ligger KD 2 och Ås i botten. Risken finns att de oxå gör det i sluttabellen, men betydligt fler lag riskerar att hamna där om det börjar att gå tungt. Jag vet inte hur många lag som ramlar ur och därför är det omöjligt för mig att tippa vilka som gör det.

I fyran visar de unga gamlingarna i Björnen att de än så länge är starkast. Jag har sett två av deras matcher och de har några av distriktets bästa spelare i uppställningen. De spelar tidvis ett spel som skulle räcka till topplacering i trean, men sedan är det det här med konditionen. Den är inte den allra bästa för en hel del av spelarna. Men det är himla roligt att se lagets spelglädje och finesser. Orrviken är lika förankrade i botten som Björnen är i toppen. Jag är imponerad över föreningen att de håller laget igång år efter år. En eloge till Orrviken. Sedan har IFK Östersund fått igång sin damverksamhet riktigt bra på bredden. Nu gäller det att ta hand om de yngre spelarna, så att föreningen även kan börja att närma sig de bättre lagen i distriktet. Förutsättningarna finns, men finns stödet i föreningen och uthålligheten hos ledare och spelare?

Nu har säsongen 2011 dragit igång, och till största delen har det väl varit ganska väntade resultat i tvåan och trean. De resultat som främst sticker ut är väl KD:s förlust mot Remsle och Opes förlust mot Frösö 2. Jag har nu sett alla jämtlandslag i tvåan och de flesta i trean, och de åsikter jag redovisade inför säsongen står fast.

ÖDFF har börjat med tre säkra segrar, trots halvdant spel, vilket naturligtvis tyder på att laget är starkast i serien. Deras svåraste motståndare kommer nog att vara de själva, och förmågan att upprätthålla motivationen. Detta trots att de ännu bara ligger trea, men KD och Team Hudik har redan tappat poäng mot andra lag, och ledande Sundsvall kan ju ÖDFF ha före sig utan att det gör något, då inget farmarlag får kvala till ettan. Då återstår Selånger, som har startat bra och ligger tvåa i serien. Dom har oxå förbättrats sedan förra året, men kommer knappast att räcka till för att hota ÖDFF.

KD har nu börjat plocka poäng, och kommer att klättra i tabellen. De kommer att tillhöra de tre-fyra bästa när säsongen summeras. Frösön ska nog vara tacksamma för att Myssjö/Oviken och Ljusdal stod på programmet efter Sundsvall. De kommer att behöva varenda poäng för att vara på den säkra sidan i slutspurten. Men dessa båda storsegrar höjer naturligtvis självförtroendet, vilket är en oerhört viktig investering för att nå en bra placering. Myssjö/Oviken gjorde en bra halvlek mot Frösön, men alla måste spela på toppen av sin förmåga hela matcherna för att några poäng ska håvas in. En av de största chanserna under säsongen kommer nu i helgen mot Ljusdal. Jag hoppas att de kan hålla stämning och träningsnärvaro någorlunda på topp ändå.

I trean hade Ope full pott efter tre matcher, vilket de ska vara tacksamma för efter en mkt svår match borta mot Mörsil, där Martina Amrén avgjorde i slutminuten. Därefter kom ett riktigt bottennapp mot Frösö 2. Men det unga Frösölaget ska verkligen ha en eloge för sin insats, och vilka lovande spelare där finns, främst i 97:orna Rebecka Bill och Gry Tjärnström. De närmsta utmanarna för Ope tror jag dock fortfarande är Häggenås och Mörsil. Häggenås kommer att ta många poäng, när de har tillgång till de bästa spelarna. Seriefinal stundar tisdag 31/5 på Torvallen mellan Ope och Häggenås.

Jag är bedrövad, förtvivlad och näst intill tillintetgjord. Hade laddat hem derbyt Malmö FF-Helsingborgs IF som utspelades på Swedbank Arena i Malmö. Ettan och tvåan i tabellen, HIF med en tre poängs ledning. Båda lagen med viss turbulens, MFF med osäkerheten runt Roland Nilsson och HIF med lite intern fight spelare contra lagledning.

En fantastisk inramning, näst intill fullsatt, otroliga tifon och kampsånger. Visserligen ett kortare avbrott inledningsvis för att få bort röken från bengaliska eldar men matchen kom igång. Inget vanligt derby heller utan förutom den intensiva fighten också offensivt spel och målchanser i massor. Ett felaktigt (?) dömt offsidemål för MFF, en utebliven (?) straff när HIF-sprintern Erik Sundin dras omkull innan Rachid Bouazan sätter 1-0 till HIF i 30:e minuten efter ett utsökt förarbete av Rasmus Jönsson. Vild glädje och alla helsingborgare på plan i stort kramkalas.

Sen förändras allt, någon i MFF-klacken har kastat in ett knallskott mot HIF-målvakten Pär Hansson, denne går ner på knä tydligt påverkad av smällen och samtidigt kommer en figur inspringande och tänker attackera Hansson. Vaktpersonal och spelare kastar sig över inkräktaren och därmed är ännu ett fantastiskt fotbollsarrangemang saboterat. Domaren bryter enligt sina direktiv matchen och arenan avfolkas så småningom under till synes lugna former.

Hur länge skall det här få fortgå, vart är vi på väg? Vad är det som driver människor att till varje pris förstöra något så egentligen oskyldigt som en fotbollsmatch? Skall det inte gå att samla stora åskådarskaror till intressanta evenemang. Det som kanske grep mej allra mest var en intervju i spelargången med domaren Stefan Johannesson, mycket tagen och med en tydlig tår i ögonvrån. Men också den ilska och kraftsamling som strömmade ur alla parter. Hur MFF-supportrarna verkligen försökte identifiera marodören. Saxade också följande ur Helsingborgs Dagblads hemsida:

Ovanstående har ju tidigare varit ett ”08” problem men tydligen inte längre. Det är dags att berörda myndigheter får dom redskap som behövs för att marginalisera alla som bara har en sak i huvudet, att förstöra och visa upp sig själva. Okej, detta kanske är lite ”off the record” på sajten men istället för att dunka huvudet i väggen valde jag att attackera datortangenterna. För mej är fotboll något av det finaste på den här jorden och när den attackeras på det här sättet händer det nåt speciellt i kroppen. Jag är säkert en av dom trognaste HIF:are som finns men en sån här kväll är jag lika mycket MFF:are. Vad är en supporter om det inte längre finns nåt att supporta?