Egentligen är det ett helt fantastiskt år det här, man har fem lag närmas hjärtat och alla fem lyckas med sin målsättning. Helsingborgs IF, “heåjeff”-”di röe”-”den gamla mjölkkossan” vilket man vill, vinner allsvenskan. Blågulrandiga Eskilsminne IF, från barndomskvarteren i samma stad, avancerar till division 2 för första gången sen bildandet för cirka 90 år sen. Östersunds FK tar tillbaka sin plats i division 1 och Brunflo FK, hemmaklubben där man genom åren spenderat mycken tid i härlig gemenskap avancerar för andra gången i modern tid till division 3 och helt hastigt och lustigt kommunens näst bästa lag. Dessutom som grädde på det så kallade moset fixar vårt blågula landslag efter många om och men plats i nästa års EM. Det är egentligen för bra för att vara sant.

I många glädjebägare finns det dock ofta en del smolk och till den kategorin får väl räknas Frösö IF, IFK Östersund och Stuguns BK. Kunde aldrig i min vildaste fantasi och den är stundtals rätt vild ana att samtliga dessa tre föreningar skulle flyttas ner till division 4 Jämtland/Härjedalen. På Frösön där jag tillbringat tolv år av den yrkesverksamma karriären ivrigt cyklandes i den mer eller mindre lodräta topografin och försett frösöborna med förmodligen mindre önskade fönsterkuvert. 1968 när man var uppe i Sveriges andra division bjöd “Sventa” Holmberg och company på fin underhållning på Hofvallen.

IFK är väl kanske den största negativa överraskningen men samtidigt ett bevis på att allt kan hända i idrott. Laget har varit och vänt i fyran förut och gör det säkert igen och med Leffe Widegren och ÖFK-kontakten ser det väl ljusare ut på sikt. SBK lärde jag mej älska som nästan ständigt utskickad reporter under den senare ÖP-tiden. Matcharrangemang av högsta klass och en speciell Stugun-anda med alla lirare från bygden. Kanske är det den som delvis gått förlorad i och med att man som det verkar öppnat upp för folk utifrån. Detta förmodligen på grund av att glesbygdsproblematiken nått ikapp även Stugun. Ett nytt Stugun dock via Alsens IF, kvar i trean, där också sammanhållningen runt laget verkar ha en icke oäven inverkan. Skall bli verkligen kul att få se både Alsen och Ytterhogdals IK här hemma på Åkreäng nästa säsong, kan bli riktiga publikfester.

En teori jag gått och burit på rörande turbulensen i vår division 3-fotboll är om barnens och ungdomens förändrade aktiviteter inverkar. Om den tekniska mediautvecklingen blivit passiviserande och spontanidrotten allt mer kommer i kläm. Vi har ju i det norrländska inlandet av naturliga skäl inte den bredd som i mer kustnära regioner. Nu läste jag i ett kommentatorsfält att vi via BFK:s lyckade kval har bättre standard på fyran än både Västerbotten och Ångermanland så ingen sanning är väl helt rättvisande.

Till sist apropå spontanidrott, i min barndom spelade vi fotboll nästan var ledig stund under säsongen som var rejält lång i vår sydligaste landsända. Ett par grabbar fick i uppgift att ragga ihop gänget, 10-14 stycken. En gräsplätt, helt naturligt benämnd “Gröningen” var spelplats. Skylten “Bollsparkning förbjuden” sket vi högaktningsfullt i. Klädespersedlar till målstolpar och sen delade vi lag. Vi hade växt upp tillsammans, gick på samma skola, firade födelsedagar hos varann och ingen som råkade bli vald sist kände av det på nåt vis. Vi var trygga med varann. En målsättning för världen, på alla plan.

Nu återstår det endast en tävlingsmatch för damlagen i distriktet. Men den matchen är desto viktigare. ÖDFF har kvar att på hemmaplan möta Västerås BK 30. Förutsättningarna inför den matchen blir dock inte klara förrän under helgen, men mest troligt krävs seger för ÖDFF, kanske med flera mål, efter förlusten i Kalix mot Assi.

Självförtroendet i ÖDFF var åtminstone utåt på topp inför Assimatchen. Sannolikt var det ovanan att vara satta under press som ställde till det i de situationer som ledde till de fyra baklängesmålen. Frågan har ställts om södra Norrlandstvåan är en mycket sämre serie än övriga tvåor. Jag är inte helt säker på det, men sannolikt har det under de senaste tre åren varit negativt att det saknats lag utöver seriesegraren som haft faktiska ambitioner att kliva upp en division. Möjligen med undantag av Frösön. Det har kanske gjort att många motståndare inte tagit matchen mot just seriesegraren som årets viktigaste. Det har varit viktigare att ha en rejäl inställning i matcherna mot de lag man haft närmast sig i tabellen. Om det skulle stämma så har det naturligtvis varit en nackdel för seriesegraren. Men både 2009 och 2010 vann ÖDFF resp Själevad kvalserien, vilket ändå visar att dessa lag varit tillräckligt bra de åren.

Jag tror att ÖDFF fortfarande har en god chans att ta klivet upp, även om nu Assi och BK 30 kanske har ett litet övertag. Men tvärtemot vad en del uttalat tror jag att det viktigaste är att täta defensiven.

I tvåan höll KD och tog välförtjänt andraplatsen. Förra året var Frösön tvåa. Det visar verkligen att bredden inom JH är allt större. Att Frösön inte höll i år hänger nog ihop med flera orsaker, men den största är naturligtvis att så många tongivande spelare lämnade föreningen. Det skedde ett år för tidigt. De yngre hade behövt spelats in under en mellansäsong, med bättre stöd från rutinerade spelare. Att Myssjö/Oviken skulle ramla ur var helt väntat, men i många matcher visades att de i sina bästa stunder kunde hota flera av de andra lagen.

Trean blev väldigt spännande ända in i sista omgången. Nu bestämde sig Opetjejerna i de två sista matcherna att de inte skulle ge motståndarna någon chans, och därför kunde de infria det stora favorittryck som låg på dem. Häggenås har dock gjort en mycket imponerande säsong, och jag tror att de kommer att göra det nästa säsong också. Ett annat lag som verkligen utvecklats är Offerdal. Tränarna har tillsammans med tjejerna gjort en riktigt bra insats. Dessutom är det imponerande att de haft skribenter i Fotbollz oavsett om de åkt på en storförlust eller inte.

Ett annat lag som måste berömmas är Frösön 2. Ett lag som vill spela fotboll, men även använder de styrkor laget har på ett effektivt sätt. Jag trodde inte att de skulle göra så bra resultat. I övrigt var det nog ganska väntade insatser av de andra föreningarna i trean. Ja, för en gångs skull känns det som att jag hade ovanligt mycket rätt när jag tippade inför årets säsong.

Den omläggning av serierna som aviserats stöter på motstånd, främst från många Norrlandsdistrikt. Bl a är de flesta av dem emot att det skapas en nationell div 3 för damerna, vilket jag tycker är väldigt tråkigt. De vill istället att det skapas en nivå mellan nuvarande div 2 och en eventuell framtida "Superetta". Därför blir det nu extra spännande att följa vad beslutet kommer att bli.

Just nu har väl alla föreningar mer börjat titta framåt mot nästa säsong, möjligtvis med undantag av ÖDFF, som nog fortfarande mest ser fram mot årets sista och mycket avgörande match. Jag återkommer med tankar inför säsongen 2012.

Har försökt följa ÖFK:s öden och äventyr på “Arenan” den här säsongen så fort tillfälle givits. Hopplöst avsågade Junsele var väl ingen direkt adrenalinhöjare den här gången men samtidigt en chans att se bägge afrikanerna och spanjoren “in action” och som det verkade dessutom i startelvan. Tillhör väl den skara som inte har några som helst synpunkter på hur många “utbölingar” som kommer hit, bara vi begåvas bra fotboll. Det höjer intresset på alla plan enligt min mening.

Och frågan är väl, har ÖFK någonsin, rent kvalitetsmässigt mönstrat en trupp likt dagens? Juan Hervias, mittbacken visade sig vara precis så solid som man förväntat sig, elegant i sitt försvarsspel och ett klart och tydligt engagemang för lagets väl och ve. Låt vara att Junseles offensiva attacker mer kunde kategoriseras under rubriken “ärtbössa” men ett gammalt ärrat fotbollsöga avgör förhoppningsvis det ändå. Sam Mensah, speedkulan på högerbacken, som jag inte heller sett tidigare gav också en ny dimension till det rödsvarta garnityret

Isaac Shaze, jag kanske var lite elak med honom i ett tidigare reportage, var den här gången betydligt effektivare i sin mittfältsgärning och stort engagemang även där. Av dom mer “hemtama” utlänningarna gladde naturligtvis Brian Wake med ny målaptit. Synd bara att jag inte vågade frångå honom i sajtens “Plaza”-tips, tre mål men tyvärr i fel ordning. Borde följt hjärtat i stället och röstat på Kyle Hawthorne som satte det för tävlingen så viktiga första målet.

Kyle är en typ av lirare som jag verkligen gillar vilket inte undgått dom som till äventyrs följt mina rader här i detta medium. Grabben kan förmodligen inte ens stava till ordet “säkerhetspassning”. Utsidor, instick, lobbar och en mycket underhållande vilja att hela tiden sätta motståndaren på pottan. Naturligtvis delar en spelare med dom små marginalerna in åskådarna i två läger, antingen älskar man det eller också är det rena motsatsen. Jag tillhör definitivt dom förstnämnda. Gav i en tidigare skrift Potter rådet att flytta in Kyle i en mer central roll tillsamman med Wake men min blygsamhet förbjuder mig att tro att han lyssnat just på mitt råd.

Mycket utrymme till importer men gladast är jag nog över Dennis Widgrens fortsatta utveckling. Blev lite brydd när Graham Potter bänkade honom några matcher men engelsmannen är förmodligen klok som en pudel. En så ung spelare mår säkert bra av att få tagga ner lite, att allt inte går som på räls. Gjorde det mesta rätt i går eftermiddag och överhoppningen innan 1-0 var ett litet mästerverk i spelförståelse. Just tajmingen i all bollkontakt är en ren njutning att se. Viktor Ageskär, en annan ungdom har jag uppmärksammat förut och han fortsätter också en positiv utveckling. Svårstoppad efter kanten men behöver ha upp tempot lite enligt min mening i närkampsspelet.

Mycket ÖFK den här gången men jag tycker Kindberg & co fått upp ångan i lokomotivet på Stadsdel Norr. “Friskt vågat är hälften vunnet” sa nån tänkare en gång och i varje fall Division 1 norra bör väl kunna räknas dit. Sen är det ju inte fel om våra lag i trean får ett positivt utfall i dom avgörande omgångarna. Och varför inte lite sällskap av Brunflo……..

Detta blir en troligen ganska subjektiv krönika, eftersom jag är vitblåfärgad. På onsdagskvällen spelades en oerhört spännande seriefinal i trean på Tigervallen mellan Häggenås och Ope inför en storpublik på 252 personer. Endast två tidiga derbyn i tvåan har dragit mer publik på damsidan i år. Häggenås har gjort enorma framsteg i sitt spel detta år, och i denna match var det inte bara långbollar fram mot löpande forwards, utan man försökte ofta variera sitt spel. När dessutom Ope alltför många gånger bjöd på försvarsmissar kunde Häggenås få fler farliga chanser än Ope under delar av matchen. Ope spelade sig dock själva fram till fler chanser än vad Häggenås kunde göra. Två gånger tog Häggenås ledningen, och två gånger kvitterade Ope, varvid slutresultatet blev 2-2.

Detta gör att båda lagen fortfarande står på samma poäng, med visst övertag för Ope i målskillnaden. Men för att kunna hålla undan för Häggenås krävs inte bara segrar i resterande matcher för Ope, utan vartenda mål kommer att bli viktigt. Det blir dock ingen lätt väg för Ope att ta dessa segrar. Först handlar det om KD 2, och där bör Ope vinna. Sedan kommer Frösön 2 på besök på Torvallen. De kommer som vanligt att göra sitt yttersta för att knipa poäng. I de två sista matcherna handlar det om Offerdal och Mörsil. Inte det heller några lättköpta poäng, så Häggenås finns i allra högsta grad med i kampen om seriesegern. Häggenås kan naturligtvis oxå tappa poäng, även om jag tror att deras raka spel ska räcka. Men Sveg och Frösön 2 kommer nog att göra sitt bästa för att krångla till det för Erssons och Handlers gäng. KD 2 och Mörsil på hemmaplan tror jag Häggenås fixar, men Mörsil tog ju faktiskt en poäng av tigertjejerna i premiären, så kanske det kan hända igen.

I övrigt i trean har Frösön 2 tagit greppet om tredjeplatsen, med Sveg och Mörsil som utmanare, även om Mörsil fortfarande skulle kunna halka ner mot den lägre delen av tabellen vid förluster i de båda släpande matcherna mot just Frösön 2. I botten är nog Ås fast, men kampen om den troliga andra nedflyttningsplatsen är stenhård mellan KD 2, Brunflo, Offerdal och Strömsund.

Vad gäller tvåan ser det nu ganska mörkt ut för Frösön, även om det faktiskt öppnades en tydlig möjlighet då Remsle förlorade borta mot Ljusdal. Remsle har inga lätta matcher kvar, då jag tror att Myssjö/Oviken kommer att göra sitt yttersta i sista matchen om det skulle kunna hjälpa Frösön. Men nästan varje match måste nu gå Frösöns väg för att det ska vara möjligt att rädda kontraktet. Men det är inte omöjligt.

KD finns definitivt med i kampen om andraplatsen, och jag tror faktiskt att de kommer att greja den. Det skulle ge en rejäl skjuts för självförtroendet inför framtiden. Sedan hoppas jag verkligen att Myssjö/Oviken kniper några poäng i de sista omgångarna.

Vad gäller ÖDFF görs äntligen en satsning på spelare utifrån. Jag vet inte vilken klass de båda amerikanskorna håller, men om utsagorna stämmer så ska i alla fall Megan Mischler vara riktigt bra. Sedan gäller det att kunna anpassa sig till lagkamrater och spelstil. Denna satsning höjer naturligtvis rejält ÖDFF:s chanser i det kommande kvalet.

Sedan kan jag till några som kommenterat min förra krönika säga att den krönikan delvis skrevs just därför att jag inte fått svar som jag bett om avs Maja Öst. Dessutom fanns det personer som har oerhört mycket bättre insyn än mig i ÖDFF som uppfattat det på samma sätt som jag. Tarzan m fl får gärna ringa mig så förklarar jag mer om bakgrunden muntligt. I skrift får det räcka så här för tillfället.

Plötsligt händer det en del intressant runt ett par av de lokala lagen i damtvåan. Två föreningar som tidvis tidigare haft mycket negativt att säga om varandra (jag har hört det själv i vintras från båda håll) verkar nu, av skilda skäl, ha börjat att samarbeta. Det handlar om ÖDFF och Frösön. Jag ska dock vara tydlig med att uppgifterna kommer från spelarhåll och inte från ledarhåll, så har jag otur så stämmer dom inte. Men Fotbollz ska väl få innehålla en del rykten och spekulationer.

ÖDFF skickar alltså enligt trovärdiga uppgifter minst två av sina spelare till Frösöns slutspurt, nämligen målvakten Maja Öst och offensive Matilda Johansson. Jag är inte särskilt insatt i turerna runt detta, men känner till en del. Det finns en del man kan fundera runt i denna affär, men vi ska se vad den resulterar i först. Att det är en tydlig satsning från Frösön för att hänga kvar i tvåan, samtidigt som ÖDFF är beredda att ta vissa risker inför det stundande kvalet är dock uppenbart. Det är möjligt att ÖDFF värvat en annan målvakt, vilket jag inte har någon aning om, för annars blir det ju tydliga problem om Heike Lippertz blir skadad. Det måste finnas speciella skäl att släppa spelare samtidigt som tränaren John-Rune Wikén uttalar sig om behovet av att förstärka truppen inför kvalet.

Att detta eventuella samarbete sedan kan komma att skicka svallvågor neråt kusten är ju troligt. Det är många som pratat om att Sund självklart kommer att ta sex poäng mot Myssjö/Oviken och Sund, men nu kommer nog oxå en del personer runt Sundsvall att prata om att Frösön kanske kan räkna med tre poäng mot ÖDFF i sista matchen, om inte nedflyttningen redan är avgjord. Jag gissar att ÖDFF och Frösön räknar med att sådana spekulationer kan dyka upp. Det är sådant snack som vi kan känna igen härifrån Jämtland i andra sammanhang, så det vore inget konstigt med det.

Att Maja Öst, som är en mycket duktig målvakt, kommer att innebära en betydande trygghet för de bakre leden i Frösön är jag säker på, men frågan är om det kommer att räcka. Det är en annan form av trygghet som behöver slå rot i Frösön. De senaste matcherna har enligt uttalanden i tidningarna visat på att det finns en rädsla att misslyckas. De två närmsta matcherna kommer att vara väldigt avgörande för Frösön. Först matchen mot Team Hudik imorgon lördag, som inte får förloras, och sedan den ännu viktigare mot Sund nästa helg. Men nästan lika viktigt för Frösön är hur det går mellan Sund och KD ikväll. Tar Sund tre poäng där är uppförsbacken lång. Men vi får hoppas att Frösön ror hem detta till slut.