Jag har nu varit engagerad i Opes damsektion sedan hösten 2004. Då hade ett farmarlagsavtal med ÖDFF nyss sagts upp. De första två åren (2005-2006) handlade det om att åter skapa en självständig förening som kunde erbjuda alla duktiga yngre Opetjejer ett väl fungerande A-lag att så småningom spela i. Då fanns inga resultatförväntningar utan bara utvecklingsförväntningar, och att vara supporter då var ganska trevligt. Varje framgång kunde stillsamt och tacksamt tas emot, och de flesta motgångar var ganska väntade. Under den perioden slog vissa fast att div 2 var elitnivå. Då, som nu, delar jag inte helt den uppfattningen. Såväl 2005 som 2006 kom ÖDFF på fjärde plats i tvåan. 2006 som enda JH-lag. Alla övriga lag spelade på distriktsnivå. 2005 blev Strömsund sist i div 2. 2007 startade för Ope på ett riktigt häftigt sätt genom att man, med ett lag med en medelålder på drygt 16 år, vann en spännande DM-final mot ÖDFF. Ope hade ett otroligt lovande lag på gång. Samtidigt tog Frösö IF in Aspås IF i sin organisation med ett farmaravtal. Aspås hade många lite äldre spelare med erfarenhet av spel i de nationella serierna. Därutöver kom ytterligare ett antal nya spelare till skärgårdsföreningen, som året innan bara var ett par poäng från att ta sig upp i tvåan. Eftersom div 2 då var elitnivå så blev ju elittrean, som 2007 fanns gemensamt med Medelpad på hösten, så nära elitnivå det var möjligt att komma. Det blev en oerhört engagerande serie där känslorna svallade. Sundsvalls FK fixade ganska snabbt Medelpads uppflyttningsplats, men mellan Frösön och Ope stod striden ända till sista matchsekunden i sista matchen. Hade Frösön släppt in ett enda mål i den matchen hade Ope istället avancerat till tvåan. Den hösten var jobbig för mig som supporter av flera skäl. Matcherna mot Frösön blev gastkramande och med publik runt 200 personer. ÖDFF kom femma i div 2. KD ramlade ur på sista plats. 2008 blev nästa jobbiga år. Trots att Ope inte gick upp kom det flera nya spelare till A-truppen, endast få lämnade, och kraven höjdes. Särskilt från omgivningen utanför klubben och från vissa inom. I själva verket hade KD en trupp med betydligt mer erfarenhet, men det glömdes liksom bort av de flesta. Inte blev kraven lägre efter vårens utspelning av KD i vårtrean, 6-1. Men när det gällde på hösten knöt sig både nervtrådar och vissa stämningstrådar, varför ett lugnare KD kunde vinna båda mötena på hösten. Det kändes på många sätt bittert. ÖDFF kom trea och för första gången sedan 1999 klarade Jämtlands andralag sig kvar i tvåan. Ja, först i sista matchen säkrades att ÖDFF var placeringen före Frösön i tabellen. Lite bitter var tydligen oxå ÖDFF:s ordförande då, eftersom han i tidningen uttalade att det "inte gagnar någon part" att Jämtland har tre lag i div 2. Tretton Opetjejer, inkl t e x Anna Jonsson, gick redan inför 2008 till ÖDFF. Nu följde Karin Jonasson, Lisa Landin och Angelika Bergstrand efter dit, och därutöver gick Madde, Anna och Suzette Ersson samt Emma och Frida Sjöberg till Frösön. Men Ope har alltid många duktiga spelare som trycker på underifrån, så modet hölls uppe, och under 2009 kunde ett något dränerat Ope ändå ganska säkert ta hem trean och därmed platsen i årets div 2. ÖDFF vinner 2009 tvåan överlägset och både Frösön och KD hänger kvar. Kanske någon part ändå gagnas av att fler jämtlandslag spelar i de nationella serierna. Så blir det plötsligt 2010. Återigen är det oerhört påfrestande att vara djupt engagerad i Ope. Varenda match är livsviktig och varje poäng har betydelse för om "vi" ska kunna hänga kvar i tvåan eller inte. Laget varvar högklassiga kämpainsatser med svagare. Ena helgen känns kontraktet säkrat, för att jag nästa helg ska känna mig tämligen modlös. Höstsäsongens inledning har väl varit typexemplet på detta. Först en fantastisk bra insats mot Själevad, där Ope på slutet låg närmast segern. Man blev dock det andra laget att under säsongen ta poäng av övikstjejerna. I nästa match mot bottenkollegan Team Hudik skapades nästan inte en enda målchans, men i matchen därefter den så vinner man borta mot Sundsvalls FK efter en härlig inställning matchen igenom. Nu hoppas vi att formen och inställningen ska bli mer stabil och att poängen fortsätter att trilla in. Från att 2006 endast ha haft ett lag från Jämtland i div 2, så finns i år alltså ett lag i div 1 och tre lag i div 2. Alla dessa lag visar att de har klass nog att kunna hänga kvar i sin serie, även om det verkar osäkert just nu. Frösön är t o m med och slåss om seriesegern i tvåan, vilket ÖDFF inte gjorde åren 2005-2008. Jag tycker det bevisar att damfotbollen i Jämtland sedan 2005/2006 har gått oerhört mycket framåt. Jag är stolt över att Ope är en av flera motorer i denna framgång, och det hoppas jag att föreningen kommer att fortsätta att vara. Men den starkaste motorn tror jag är att flera aktörer har satt sina egna mål, och försöker att bli så bra som möjligt. Den nu ganska gamla, och enligt mig utvecklingshämmande idén inom såväl dam- som herrfotbollen, att endast en aktör ska få ha som mål att bli så bra som möjligt, bör absolut ersättas av att alla som har tillräcklig ambition ska ha detta mål. Såväl föreningar som individer. Däremot bör det hållas öppet för samarbete. Nu ser jag fram emot kommande omgång där jag tror att Sundsvalls FK tar poäng av Selånger, Team Hudik och Remsle spelar oavgjort samt att Själevad lätt slår Matfors. Här i länet spelas ett laddat derby fredag kväll kl 19.00 i Krokom mellan KD och Frösön. Det kan sluta hur som helst, men jag tror nog på oavgjort. På lördag kl 15.00 tar Ope emot bottenkollegan Bollnäs och får trots förlusten i våras finna sig i att vara knappa favoriter. Det viktiga är dock att tjejerna ser Bollnäs som en svår motståndare som kräver full satsning från första till sista sekund. Annars går alla tre poängen åt Hälsingland. |
Tabell 
Min fotboll
