Katten sägs ha nio liv, ÖFK har ytterligare några!

Men visst trodde jag, och säkert många med mig, att det var såväl morsning som goodbye när Brages Adil Titi sköt 1-0 i matchens 85:e minut i ett läge där ÖFK hade gått på knäna i en stor del av den andra halvleken.

Men ett par byten, ett skott i stolpen av Mykola Musolitin, en hörna från höger av Simon Marklund och en volleyträff av Philip Bonde och masarnas ledning var kvitterad och ÖFK lever vidare, åtminstone ytterligare ett par veckor.

Jävlar, så spännande det var!

***

Nu väntar ett rafflande kvalspel för att rädda en plats i eliten och klubbens fortsatta existens. Lunds BK, tvåa i den södra division 1-serien, står för motståndet. Torsdag den 21 november i Skåne, tre dagar senare på Jämtkraft arena.

För två år sedan var ÖFK i samma läge, då med Falkenberg som motståndare. Då gick det bra sedan ÖFK avgjort på hemmaplan (2-0) efter oavgjort i första ronden.

Min analys; jag tror det blir tuffare den här gången. Inte för att jag har någon större koll på motståndet. Men ÖFK #2024 är sämre än #2022.

Lördagseftermiddagens möte med Brage var ytterligare en i raden av skitmatcher den här hösten!

***

Annars lovade inledningen efter sommarvilan gott, segrar mot Degerfors och Varberg fick oss och ÖFK att både segla och snegla mot den övre delen av tabellen, ja, vi såg att det fanns en möjlighet att haka på i striden bakom de allra bästa...

Men som alla nu vet, det var bara en chimär. Sanningen kom rasande snabbt ifatt oss; usla insatser i matcher som verkligen var av betydelse (Gif Sundsvall, Gefle, Oddevold...), lagkaptenen Aly Keita fick avsked på grått papper efter att ha avslöjats med ett vitt pulver och en väska med misstänkt svarta pengar, spelarna gjorde myteri mot tränaren Magnus Powell som drog till Färöarna, klubbledningen var helt vilse i den påföljande krishanteringen och konkursen hotade runt hörnet när Skatteverket ville ha sina tre miljoner...

Ja, ni förstår. ÖFK har haft det tufft i många år, faktiskt ända sedan Daniel Kindberg finkades en aprilmorgon 2018 har man befunnit sig i en storm av besvärligheter.

Men frågan är om inte de senaste månaderna har varit de värsta (jag har en känsla av att jag skrivit dom raderna några gånger tidigare...).

Nu räddades man, åtminstone tillfälligt, av gonggongen. Eller på papperet; i 89:e minuten av Philip Bondes volleyträff med högerfoten på en hörna slagen av Simon Marklund!

***

Jag har skrivit det några gånger i olika sammanhang den här säsongen. Årets ÖFK-upplaga håller bra klass när man använder sig av hög energi som i segermatcherna mot exempelvis Degerfors och Helsingborg.

Men bara då och alldeles för sällan.

Mestadels har det sett ut som i matchen mot Brage där det verkligen inte hände mycket. Första halvan var helt okej utan att det slog några gnistor om något av lagen, efter pausfikat somnade ÖFK in som man gjort så många andra halvlekar den här sommaren. Sakta men säkert hade Brage kopplat greppet om matchen utan att behöva anstränga sig och när 1-0 kom i matchens 85:e minut hade jag inga som helst förhoppningar om att ÖFK skulle kunna resa sig och vända på utvecklingen.

Med tanke på hur hösten sett ut, det var kört!

***

Men ett par snabba byten (Simon Kroon och Quimi Ordónez in - Nebiyou Perry och Henrik Norrby ut) gav ny energi; en hörna från vänster, ett skott i stolpens insida (Musolitin), en hörna från höger och så kvitteringsbollen 1-1 som fick nätet att stå som en strut.

Allt på två minuter samtidigt som Gefle säckade ihop i Sundsvall och spelar i division 1 nästa säsong!

***

Till sist; för ett par veckor sedan var jag helt övertygad om att det var Gif Sundsvall (då på en cementerad plats under nedflyttningsstrecket) som skulle få göra Skövde sällskap ner till ettan sedan man på ett högst osannolikt sätt lyckats schabbla bort en given trepoängare i hemmamötet med Örgryte. Se här; efter en dryg timmes spel tog Giffarna ledningen med 1-0 (i spel elva mot tio, ÖIS fick en man utvisad i 39:e minuten) och i 86:e minuten fick ÖIS ytterligare en spelare utvisad samtidigt som Giffarna tilldömdes en straff (som brändes...). Men med bara nio man på plan lyckades ÖIS fixa en kvittering i matchens sista spark (i sjunde övertidsminuten...). Att Giffarna reser sig efter den knocken, slår Sandviken borta med 2-1 och sedan klappar dit Gefle med 3-0 i en direkt avgörande match, är i sanning imponerande!

Fotnot: Mina betyg på samtliga ÖFK-spelare ska ni få efter kvalmatch #2 mot Lund!

Det är fantastiskt bra att det löste sig ekonomiskt för ÖFK. (Här och nedan avses det med ÖFK, Östersunds Fotbollsklubb Elitfotboll AB). Detta var inte tack vare Östersunds kommun, utan av välvilliga utomlands boende supporters , dito länsbor och företag. Det som jag är väldigt negativ till är den inställning Östersunds kommun uppvisade när ÖFK bad om ett lån på två miljoner, dvs det handlade de facto inte om ett bidrag. Visserligen innebär ett lån en kommunal risk beroende på ÖFK:s betalningsförmåga och de säkerheter ÖFK kan ställa upp med, men Östersunds kommun uppvisade inga kreativa försök till lösningar utan sa bara nej.

Bedrövligt ur ett socialt perspektiv. Dessutom affärsmässigt och matematiskt korkat, men inte förvånande för en myndighet som inte har gått grundkursen i samhällsekonomisk konsekvensanalys.

Låt oss ta en titt i ÖFK:s årsredovisning för 2023 och göra antagandet att motsvarande situation gäller under 2024. ÖFK betalade under 2023, exklusive kostnader för VD, 11.680.121 kr i löner. Kommunalskatten (Östersunds kommun+region J/H) var i Östersund 2023 = 33,72 % varav regionen 11,70. Dvs 22,02 % till Östersunds kommun. Om vi gör några matematiska förenklingar såsom att inga anställda i ÖFK betalar statlig skatt och vi utgår från att 2024 års löner är i 2023 års nivå. Kommunalskatten är oförändrad, vilket är sant. Dessutom inte tar med VD:s lön samt att alla betalar full kommunal skatt så blir de årliga skatteintäkterna för Östersund cirka 2.600.000 kronor. Något kommunen riskerade att förlora om ÖFK skulle gå i konkurs. Till detta tillkommer dessutom kommunens minskning av tränings- och matchersättningar från ÖFK. Ändå är man inte villig att medverka till en lösning. Till detta skall även läggas de skatteintäkter region J/H årligen skulle förlora som minst uppgår till 1.300.000 kronor.

Utöver detta så finns det en mängd negativa kommunala och regionala dynamiska effekter som är svårare att mäta konsekvenserna av, såsom allmänt bristande framtidstro, lokalt förlorade idoler och förebilder, att stadens rykte som sportstad får sig en törn och förlorade multiplikatoreffekter inom den näringsverksamhet ÖFK:s verksamhet genererar i kommunen. Till exempel inom hotell, restaurang och resebranschen. I tillägg till detta alla de pengar ÖFK:s anställda dagligen spenderar i staden.

Att Östersund kommun inte förstår detta är för mig obegripligt och får mig att fundera både på kompetensnivån hos den kommunala administrativa ledningen, såsom den politiska. Nej samhällsekonomi är nog helt enkelt inte dessa personers ämnesområde.

Jag har en person i min närhet som i flera år uttryckt sig så att varje match ÖFK spelar är en nervpärs. Nu är ÖFK i ett tabelläge där detta uttryck verkligen gör sig gällande. Å andra sidan vinner laget de kvarvarande fyra matcherna, så landar man på 40 poäng, vilket då är något mindre än fjolåret men kommer att räcka för säker plats i nästa års Superetta.

Jag har funderat mycket över varför ÖFK inte lyckats ta speciellt många poäng mot de sämre tabellplacerade lagen. Samtidigt har jag reflekterat över tränarbytet. Vad låg bakom det och varför har vi ännu inte sett en reell effekt av det?

När jag blickar tillbaka på hur Graham Potter agerade kan jag konstatera att han hade en spelidé, till vilken han sökte och fann spelare som passade in. Han fick tid att bygga laget och var lyckosam med det. Den stora och markanta skillnaden mellan honom och övriga tränare var dock hans förmåga att få samtliga spelare i truppen att hela tiden känna sig uttagningsbara till nästa match. Jag påminner mig särskilt om den vecka det var en Europa League match mitt i veckan, och efterföljande lördag var det allsvensk match mot Djurgården hemma på Jämtkraft. Graham bytte då ut nio (9) spelare i startelvan från Europa League-matchen i matchen mot Djurgården. Ändå vinner ÖFK mot Djurgården. Med sådan inställning från ledningen, så blir det garanterat kvalité på träningarna och sannolikt sedan bra resultat på matcherna.

Magnus Powell hade ett annat läge när han kom och ett annat sätt att hantera spelartruppen. Jag återkommer till det längre ner. Han räddade visserligen laget från nedflyttning första året och det andra året så blev det en femteplats. Det senare är alltså förra säsongens tabellplacering. I år har det gått tyngre.

Visserligen har det skett några justeringar i spelartruppen inför säsongen 2024 såsom att Weilid, Stolt, Kabuye, Jonsson, Mills, Winbo, Jablinski, Rask och Österholm har lämnat/slutat . Sulic, Bonde, Oluwayemi, N´Sa, Ogbu, Bonnah, Norrby , Ordonez, Sunday, nygamla Hopcutt och Perry har värvats plus att Christopher Lundhall har flyttats upp från akademien. Under säsongen 2024 uppstod dessutom debaclet med Keita och Adam Benediktsson värvades som en konsekvens av det. Kvar från 2023 blev i övrigt Sinyan (långtidsskadad), Novak (lågtidsskadad), Jakob Hedenqvist, Ziad Ghanoum, Adjoumani, Brendon, Marklund, Musolitin, Nader, Kroon, Sporrong och Karlsson Grach. Det vill säga tio icke skadade spelare. Lägger man därtill Keita så är det elva.

Summa summarum så har det från 2023 års trupp försvunnit åtta tänkbara startspelare. Winbo oräknad. Tillkommit har det, i mina ögon, fem tänkbara startspelare. Dessa inklusive de kvarvarande från 2023 borde i mina ögon prestera minst lika mycket som 2023 års upplaga. Det är någon annanstans vi får söka svaret på frågan vad som hänt.

Powell hade ett annat synsätt på vilket lag han skulle ha på matcher jämfört med Potter. Powell ville ta fram en startelva som han trodde på i match efter match. Det var uppenbart så när han på träningar i lagspel alltid hade kommande laguppställning i ena laget och övriga i andra laget/lagen. Så givetvis även på matcher. Skador har varit den huvudsakliga anledningen till om något skifte har skett. Detta förfarande har förekommit under en längre tid. Om man som tränare använder den metoden, så tar man en risk med spelartruppens bänknötare. Så länge det går bra så händer det i regel inget, men är man inte, som ledare, vaksam på detta när resultaten uteblir kan det bli revolt. Något som också skedde i ÖFK för några veckor sedan och som fick Powell att avgå.

En annan sak jag också undrar över med Powell är den känsla jag fått av hur han hanterat vilket spelsystem som skall användas. Jag uppfattar det som att hans idé om spelsystem har varit styrande och vägledande i hans tankesätt. Ett spelsystem han varit lyckosam med någon annanstans. Det vill säga att spelarna har fått anpassa sig och inte tvärtom. Med andra ord, att det befintliga spelarmaterialet inte ligger till grund för det spelsystem som bör användas.

Powell har ju haft den situationen att det roterats en hel del i spelartruppen under hans tid som tränare i ÖFK. Han har säkerligen haft ett stort inflytande på vilka spelare som skall värvas när andra försvinner. Det framgår ganska tydligt tycker jag, att motsvarande spelartyper har värvats relativt dem som lämnat. Frågan kvarstår ändå om spelsystemet hade kunnat ha varit annorlunda och mer vägvinnande om han utgått från spelarmaterialet istället. Det hjälper ju inte med nya spelare av samma typ som de som går om spelsystemet inte fungerar från första början.

Jag anser nämligen att många i truppen, i dagsläget, är begränsade i sitt matchspel. Lite inlåst i ett sätt att bete sig på plan. Till det kommer en brist på energi, vilja och bristande självförtroende. Det som jag ser som mest akut är ju en förbättring av självförtroendet hos samtliga spelare. Något som gör att de vågar göra det lilla extra och inte är rädd för att göra fel. Det skall helt enkelt vara kul att spela fotboll och de ska känna sig trygga i sitt utövande. Det ska inte bara vara ett jobb man går till. Här gäller det då att spelsystem och taktik stöttar och inte begränsar.

Ett rykte har nått mig att det är just detta som skall ske, och det under innevarande vecka. Laget skall genomföra teambuildingövningar på annan ort. Jag hoppas innerligt att det får avsedd effekt. Dessutom är jag förvissad om att det är fullt möjligt att ta erforderliga poäng under de kvarstående matcherna, men då krävs det; ”Alla för en, en för alla” och ”Vi ger oss aldrig”.

Den första halvleken var förfärlig med några få undantag, den andra var förfärlig utan undantag!

Välkommen till Östersund, Thomas Gabrielsson. Men hur fan ska du få ordning på det här?

***

ÖFK spelade oavgjort, 0-0, och fick med sig en poäng från bortamötet mot Gefle. Men det var en sån usel fotbollsmatch att det inte borde ha utdelats några poäng, det är min bestämda uppfattning.

Ja, jag vet - det finns lag som ligger sämre till i tabellen när sex omgångar återstår att spela. Men frågan är om något har lika dålig form som ÖFK? Och svackan har varit långvarig, faktiskt ända sedan månadsskiftet juli/augusti och hemmasegrarna mot Degerfors och Varberg.

Därefter råder ett kompakt mörker om man undantar insatsen mot Helsingborg (1-0) för några veckor sedan med absoluta bottennapp den senaste veckan, (1-2 mot Sundsvall i onsdags och nu 0-0 i Gävle).

Var finns energin? Var finns idéerna? Var finns glädjen? Och hur står det till med dom tekniska färdigheterna, misstagen är ju så många och vi räknar in dem i match efter match.

Just nu ser jag bara ett gäng hängskallar (med några få undantag, det är verkligen inte många ögon som glöder) som precis samlats efter semesterveckorna över jul och nyår.

Hur kan ett lag dyka så djupt efter insatsen mot Helsingborg, slukade attacken mot Magnus Powell så mycket energi ur gruppen att man inte orkar prestera på planen? Eller är man så dåligt tränade att man inte pallar det tuffa spelschemat, tre matcher på tolv dagar? (Det sistnämnda vill jag verkligen inte tro på men alla stenar måste vändas medan det fortfarande finns tid)

Frågorna är många och måste ställas när vi nu ser det vi ser. Och dom måste ställas till spelargruppen när vi inte längre kan skylla på Magnus Powell!

***

Det är i det här läget som Thomas Gabrielsson landar i Östersund för att leda laget tillsammans med Fredrik Aasmund Eliassen. Jag hoppas att Gabrielsson kan blåsa ny energi i det här gänget men tror givetvis inte att han är någon mirakelman (var hittar man sådana?). CV:et är inget som imponerar i de här sammanhangen, han råkade bara vara tillgänglig, sportchefen Stefan Lundin hade koll på honom från tiden i Sandviken och dessutom hade han rätt licens.

Jag kan bara säga lycka till men kommer inte att lägga någon press på hans axlar (det vore ju bara löjligt) - nu är det spelarna som måste ta ansvar för hur det här dramat ska sluta!

***

Tisdagskvällens möte på Gavlevallen blev för övrigt en konstig match som aldrig tog sig efter den tidiga (4:e minuten) smällen mellan Ali Suljic och hemmalagets Jacob Hjelte, det var som att det aldrig blev någon rytm, bara ständiga avbrott. Visst är långa inkast ett vasst vapen men det tar ju en evinnerlig tid när en spelare (Gustav Friberg) ska springa kors och tvärs över banan och inte blir tempot högre när en av målvakterna (ÖFK:s) måste förbereda sig lika minutiöst som Stefan Holm gjorde på sin tid för att svinga sig över 2,35 för att sparka en boll till mittlinjen.

***

ÖFK var något bättre första 45, hade några chanser (Simon Marklund) men lyckades inte överlista Mathias Nilsson i hemmaburen. ÖFK-tränaren Eliassen tyckte i tv-intervjun i halvtidspausen att det fanns en hel del lovande tendenser i offensiven och nu skulle man bara skruva på några detaljer för att få utdelning.

Hmmm, i mina ögon måste norrmannen ha skruvat igen kranen för i andra halvlek hände verkligen inte mycket i offensiven. I händelserapporten på förbundets hemsida finns bara en offensiv notering, Philip Bonde på övertid.

***

Jag var tuff mot ÖFK:s isländske målvakt Adam Benediktsson efter Sundsvallsmatchen. Och den kritiken står jag för alla dar i veckan. Men den här kvällen var han bäst i ÖFK, höll nollan och den ende som får överbetyg även om han kom undan med blotta förskräckelsen när han försökte dribbla bort (helt huvudlöst) Anton Lundin i första halvlek. Men räddningen på Leo Englunds nick strax före pausfikat var magnifik, varken mer eller mindre!

***

När jag sent ikväll läser på op.se hur Fredrik Aasmund Eliassen sammanfattar ÖFK-insatsen förstår jag att klubben har problem, stora problem. "Jag tycker att vi ser ut som ett bra fotbollslag", säger ÖFK-tränaren - förmodligen utan att rodna.

Eliassen och jag har verkligen inte sett samma match, vi kan inte ens ha varit på samma planet dom här timmarna.

Det enda vi kan ena oss om är att varje poäng är viktig i det här läget.

***

Oddevold hemma på måndag, ännu en ångestmatch väntar. Och då är Suljic och Jamie Hopcutt avstängda!

En mitt i prick analys Agne. Jag såg matchen på plats och nu är det dags för oss alla att få en förklaring till varför startelvan såg ut som den gjorde, vad motiverade sedan bytena och varför byttes det som det gjordes? Vilken var speltaktiken? Den var omöjlig för mig att förstå. Varför trycker t ex Mysolitin ihop högerkanten i anfall istället för att bredda och slå inlägg? Energi, spel och målsinne saknas också hos flera spelare. Nej, denna kväll var eftersmaken bitter. Oron för fortsättningen handlar om spelare och ledare förstår vad som skall rättas till. Dessutom är det affärsmässigt tråkigt att laget beter sig som de gjorde i matchen inför årets största publik. Matchen var ingen bra reklam för att många återkommer. Jag är alltså är riktigt frustrerad av många skäl. Förluster är aldrig skojiga, men kan förstås om man spelar bra, men ändå förlorar mot ett bättre lag. Matchen mot Sundsvall innehöll mängder av fel och spelare och ledare skall skämmas. Nu är det allvar. Spelare som ligger bakom misstroendet mot Powell, måste upp till bevis. Annars vete fan hur det går.