Eftersom jag, enligt mig själv, klarade godkänt med mitt tips av div 2 södra Norrland förra året (det stora felet jag gjorde var att underskatta Frösön, och sedan överskattade jag ÖDFF lite), så törs jag göra ett försök även i år. Det är riktigt roligt att Jämtland äntligen har tre lag i de nationella serierna igen och jag hoppas naturligtvis att alla hänger kvar, även om KD kommer att få det svårt. ÖDFF är (tack vare eller trots detta med tre jämtlag:-) för första gången någonsin solklara favoriter till seriesegern.

I år är det nedflyttningsplatserna som är svårast att sia om. Det finns inget lag detta år som kan jämföras med fjolårets Härnösand och Bergsjö, som torde vara de svagaste lagen på denna nivå under väldigt många år. Tre lag som jag är säkra på inte kommer att hamna i nedflyttningsstriden är ÖDFF, Selånger och Team Hudik. Däremot är det inte detsamma som att jag tippar dessa lag som topp tre. Alla andra lag skulle dock kunna klappa igenom av olika skäl under säsongen.

Etta ska alltså tveklöst ÖDFF bli. Dom har den bästa truppen. Det enda som kan hindra en serieseger är den resultatkramp som ibland drabbar laget, eller att ÖDFF dragit/drar på sig för många duktiga spelare, så att det riskerar att bli gnäll i gruppen när många hamnar utanför matchtruppen. Årets seriesegrare kommer att ha en större chans än de senaste åren att kvala sig vidare till ettan. Detta då det inte finns något lag som riktigt sticker ut i den norra Norrlandsserien. Spelare som borde vara särskilt viktiga för ÖDFF i år är Cissi Hallberg, Inga-Lill Zackrisson, Anna Jonsson och Lisa Landin.

Som tvåa tippar jag denna gång Frösön, så får vi se om det blir en överskattning denna gång. I år har ö-laget ett spelarmaterial som håller hela vägen, och då gäller det bara att hitta den inställning som präglade laget stor del av förra säsongen. Om den dynamiska tränarduon drar åt samma håll hela året, och om ÖDFF får problem, då är nog Frösön det enda lag i serien som skulle kunna hota om seriesegern. Viktiga spelare i Frösön är som vanligt Emma Eriksson, samt därutöver nyförvärven Anna och Madde Ersson.

Trea tror jag Selånger kommer att bli. De kommer att vara mer stabila än tidigare och har några spelare som kan vara avgörande i jämna matcher. Dessutom är dom ofta obekväma att möta. Det är ett lag på uppgång, och om dom får behålla alla sina spelare så ligger dom och väntar på slagläge 2010.

Först på fjärde plats tror jag fjolårets seriesegrare Team Hudik hamnar. Dom har nu två år i rad tappat ett tiotal spelare, och då kan inte ens en sådan plantskola fylla hålen. Dom har inte heller ett antal andra välfungerande ungdomsutbildande föreningar i stan som dom kan värva spelare från. Det är dock så jämnt efter ÖDFF, så visst kan Hudik fortfarande hamna högre, men vi får se.

Femma kan nog, trots en del urusla träningsresultat, Mohed från Söderhamn bli. Egentligen är det vansinne att tippa detta efter förluster som 0-10 mot Huge och 0-6 mot div 3-laget Stensätra, men får detta lovande gäng vara skadefria, så kommer det att ramla in en hel del poäng ändå.

Sexa tror jag faktiskt att Sund kan bli. Jag tror inte att jag delar den uppfattningen med särskilt många, efter 1-9 mot ÖDFF, men man har ett antal intressanta spelare och kommer att kunna ställa till det för de flesta lag.

Sjua blir nog det av några nederlagstippade Remsle. Dom har en förmåga att alltid hanka sig fram och ta de poäng som behövs för att vara på rätt sida om nedflyttningsstrecket när säsongen summeras.

Åtta och nedflyttade kommer nog Sundsvalls FK att bli. Precis som förra året är deras resultat beroende på hur det ser ut i moderföreningen. Det verkar som om SDFF:s trupp är tunnare i numerär än någonsin. Även om det finns många duktiga tjejer i föreningen så kommer det knappt att räcka till detta år.

Så kommer jag då till KD. Tyvärr måste jag tippa dom på nionde och näst sista plats. Jag hoppas att jag har lika fel med dom som jag hade med Frösön förra året. Det som främst gör att jag kan hoppas på att ha fel är att man INTE värvat en massa nya spelare detta år, utan kör med tjejer som känner varandra sedan tidigare. Dessutom har laget en speed som få lag i serien kan matcha. KD kan i sina bästa stunder mkt väl slå de flesta lag i serien. Truppen är dock för tunn, och skulle det bli skador på ett par av nyckelspelarna, så blir det säkerligen trean igen nästa år. KD är dock det lag jag kommer att hålla en extra tumme för i varje match. Absolut viktigaste spelare blir Pernilla Arvidsson och för att de positiva resultaten ska komma bör t ex målskytten Marie Stridh och målvakten Angelica Forsberg minst återupprepa insatserna från förra året.

Detta år så tror jag att gästrikebrunnen sinar. Nykomlingarna därifrån (Valbo, Stensätra och Huge) har nu under flera år i rad gått rakt upp i den absolut översta delen av tabellen. Sätra anar jag dock kommer att visa sig för svaga, och hamnar på nedflyttningsplats.

Om KD för andra året i rad överträffar sig själva och Frösön inte kapsejsar så kommer Jämtland alltså att vara representerade av fyra lag nästa år i de nationella serierna. Det vore en dröm för alla fotbollsintresserade tjejer i och kring Östersund. Det är härligt vilken utveckling som skett den allra senaste tiden inom distriktets damfotboll. Enligt mig tack vare att några föreningar åter börjat gå "egna" vägar, och alltfler tjejer börjat få tro på att de kan utvecklas. Detta trots att några domedagsprofeter sedan 2001 återupprepat att det bara finns spelarunderlag för ett lag från Jämtland i de nationella serierna. Jag, som obotlig optimist och tydligen lite realist, har oförtrutet hävdat motsatsen.

Så sent som 2006 spelade också endast ett JH-lag i tvåan, och anmärkningsvärt var då att "ensamma" ÖDFF var hela 20 poäng från serieseger och endast 7 poäng från nedflyttning. 2007 låg ÖDFF sånär på nedflyttningsplats några omgångar från slutet. När Frösön gjorde bra resultat 2008 sporrades uppenbart ÖDFF och var tämligen nära seriesegraren. Och i år är ÖDFF storfavoriter och Frösön, enligt mig, den främsta utmanaren. Tänk vad en liten tendens till fri konkurrens inom tävlingsidrotten fotboll kan skapa utveckling.

Så var då fotbollen igång seriemässigt även på det lokala planet i och med ÖFK:s nyss avklarade premiär mot Carlstad United. 0-3 är väl egentligen inte så mycket att säga om, ÖFK är liksom min gamla snöslunga alltid trögstartat. Skillnaden dock att medan fotbollslaget finner sina former alltmer under säsongen jävlas slungan mer och mer för att i slutet av februari ådra sig en och annan väriktad spark. Vad som däremot kanske kan diskuteras är Kalle Björklunds lite väl återhållsamma taktik i serieupptakten. För stor respekt för motståndet helt enkelt. Naturligtvis svårt att bedöma när man inte funnits på plats men det hela andades både "hängslen och livrem". Det blir säkert ett annat upplägg i nästa omgång med en mer kreativ startelva.

Har följt skeenden högre upp i seriesystymet också där "pipblåsarna" hamnat en hel del i focus. Tycker det är väldigt underligt att så mycken möda och energi läggs på domslut som kostat poäng, samtidigt som man verkar betrakta motsatsen som nåt fullständigt naturligt. Helsingborg-Hammarby t.ex. Här gör "Henke" Larsson ett som det visar sig i efterhand, korrekt mål i första halvlek men blir avblåst för offside. Samtidigt som "di röe" i samma match får ett mål direkt på hörna godkänt efter stora protester från "Bajen"-försvaret. Tony Gustavsson, tränaren, förgrymmad också efteråt men nämnde ingenting om bedömningen som gynnade hans lag. Det här handlar ju om beteenden som är svåra att neutralisera i en förlorande grupp men borde kosta enormt mycken onödig energi som kunde läggas på nya uppgifter. Förlorarna blir väl då istället kvällspressen som måste banta ner sina sportbilagor en aning.

Lyssnade i dag som hastigast på ett inslag i Radio Jämtland rörande JK Arena. Evenemangen lyser med sin frånvaro, endast ett under fjolåret. Någon i den kommunala oppositionen ondgjorde sig och Rolf Lohse fick försvara arenabolaget. Okej att det väl endast är en Robert Wells-uppsättning som timat av större format men betänk vilken oerhörd tillgång denna anläggningen är för den stora bredden av fotbollspelande ungdom. Det är väl inte många minuter som dom bägge planerna legat oanvända sen tidigt på året. Att aktivera ungdom måste väl värderas lika högt som ett antal konserter även om en kombination naturligtvis på sikt är det mest ideala. Rolf Lohse förresten, och nu sticker jag väl ut hakan ordentligt, hoppas du orkar fortsätta i din roll många år till.

Glad vår till alla!

"Allsvenskan" i fotboll har satt i gång. Kul också att namnet har behållits och inte devalverats som i många andra sporter. Inte blev det sämre heller när mitt speciella favoritlag Helsingborgs IF eller "Heåjeff" som det heter på stadens vilda tungomål tog tre tunga pinnar i premiären mot en av dom tippade favoriterna IFK Göteborg. Det är nu drygt 50 år sen familjen styrde kosan norrut men fortfarande slukar jag all information och presentation av dom rödblå favoriterna med hull och hår. Planerar även semestrar så att det passar med nån match på "Olympia". Minns derbyna mot Malmö FF på femtiotalet, 22000 personer, fullsatt och vi barn fick av säkerhetsskäl ligga på gräset en bit bakom kortlinjen. En serveringslokal bakom ståplatsläktaren på ena långsidan hade ett hundratal åskådare på taket och folk satt i träden runtomkring. En idyllisk tid egentligen, fjärran från huliganism o annat elände. Apropå det senare får vi väl hoppas att 2009 blir ett trendbrott men med tanke på den "svans" som alltid lockas till stora publika arrangemang vad det än gäller nuförtiden är det väl att hoppas för mycket. Tyvärr tycker jag media är med och blåser på. Så fort det finns minsta tecken till oro flockas alltid kamerorna och nyhetsuppläsare i olika kanaler överröstar varann om senaste nytt. Alltmedan uppmärksamhetstörstande individer gnuggar händerna.

Appropå uppmärksamhet så går debatten ibland hög om vad som skall visas beträffande idrott och i vilken utsträckning. En del sporter får enormt mycket utrymme, andra nästan inget alls. Män och kvinnor tävlar inte på lika villkor i mediabruset heter det. Är det inte så enkelt att det är underhållningsvärdet som styr? Lösnummerförsäljning, tittarsiffror, sponsorer. Det finns könsneutrala sporter; simning, konståkning, gymnastik, friidrott m.fl. där intresset är likartat men i dom flesta lagidrotter kämpar kvinnorna i motvind. I individuella sporter är det kampen man mot man, kvinna mot kvinna som är det fascinerande och då har könet mindre betydelse. I lagidrotterna har tempo, teknik och styrka betydelse för den slutgiltiga bedömningen. Detta grundläggs, menar jag, i mycket tidig ålder. Pojkars lekvanor är mycket mer "idrottsanpassade". Flickor har en mer "social" inriktning i sitt lekande. Naturligtvis finns undantag åt båda hållen men dom bekräftar bara regeln.

Vad finns då att göra åt dom här förhållandena? Mycket handlar ju om tradition, damidrott på elitnivå ligger väl ett drygt halvsekel efter rent utvecklingsmässigt. Men framförallt gäller det att bedöma efter dom förutsättningar som finns. För egen del är det damfotboll som ligger närmast om hjärtat och dom matcherna kan ha väl så många intressanta ingredienser. Då tempot är lägre går det lättare att se strategin i speluppbyggnaden och filmning, maskning och domartjafs hör till undantagen. Eftersom tekniken på alla fötter inte är 100-procentig så skapas en hel del oväntade situationer och därmed blir spelet mindre statiskt. Dessutom, de gånger de blågula tjejerna deltagit i dom stora turneringarna har det dragit rejäla tittarsiffror och varit fin underhållning. Så gott folk, bevista gärna den lokala damfotbollen i sommar. Fina arenor och flera bra lag borgar för en intressant säsong.

GLAD PÅSK!

Som alla vet gjorde ägaren till våra lokaltidningar i höstas lite revolution gällande sin idrottsrapportering. Man slog ihop redaktionerna, flyttade lite folk ut i environgerna och dammade av några. Detta naturligtvis för att spara pengar. Helt plötsligt fanns sju-åtta proffs från dom egna salongerna tillgängliga för arbetet ute på fältet och kostsamma frilansare kunde begränsas till ett minimum. Ur ren, krass företagssynpunkt naturligtvis en femetta men frågan är om det inte långsiktigt är att bita sig själv i svansen? Hur roligt har det varit att i vinter t.ex. läsa samma basketreferat två gånger?

Herrar sportchefer på dom bägge tidningarna har visserligen lite egna vinklingar ibland runt matcherna men huvudreferatet är ju alltid detsamma. Sportcheferna ja, dom har säkert ett uppdrag uppifrån att försöka hitta andra infallsvinklar och kanske locka nya läsare. Men det är, tycker jag, ofta en provocerande touch och man vill locka till debatt i stället för att som tidigare kommentera idrottsliga skeenden. Har vi inte nog av elände och konfrontation ändå? Kan inte idrotten få vara en fristad och en möjlighet till lite omväxling i den dagliga kampen för brödfödan?

Nu "kackar" han i eget bo säger säkert någon eftersom jag själv frilansat för en av tidningarna sen början av sjuttiotalet och det är klart, det känns en hel del i hjärtat. Speciellt under brevbäraråren var den intellektuella stimulans som skrivandet gav viktig. Inget ont om brevbärare som i ur och skur gör en stor samhällsinsats men den största intellektuella utmaningen var att försöka räkna ut vilket pålägg sambon hade lagt på lunchmackorna. Ibland rusade man ut och hämtade in tidningen i nattskjortan för att se om nån klåfingrig redigerare hade sabbat nån klurig formulering.

Det innebar också många utmaningar, speciellt motorsport är inte direkt min grej. Tillhör gänget som får svår migrän när vi ser en skruvmejsel men hade fina upplevelser både med moto-cross och isracing.
Nåväl, nu knackar "Kung Fotboll" på porten och gubben får ju trots allt nästa år möjlighet att både mata duvor och spela boule........

Lyfter åter "Hammaren" för några rader och fortsätter mitt botaniserande i den mänskliga verkligheten med i huvudsak idrottsliga förtecken. Sedan senast har ett litet "break" i Thailand på dryga 14 dagar timat. En härlig tid i ett fantastiskt land med sitt klimat, sina människor, sin natur och tyvärr alltför goda mat. Allt funkade enligt planerna fram till hemresan då en elak infektion infann sig på flygplatsen i Phuket och inte blev den bättre av ett dygnslångt uppehåll i Islamabad (Pakistan). Ursprungligen en s.k. teknisk mellanlandning men på grund av krångel med planet vid avfärd blev det ytterligare 19 timmar i transithallen. Ingen skugga över personalen där som gjorde sitt yttersta för att vistelsen skulle fungera. Men trots allt, det har hänt en del i Pakistan under senare år vilket avspeglades även på flygplatsen och det var många djupa suckar som drogs vid avfärden med den nyrekvirerade maskinen.

Någon fotboll såg man inte skymten av i Thailand, däremot gavs möjlighet att bevista Thai-boxning. Nån sade att det var uppvisning men sex knock-outs av nio möjliga tydde på nåt helt annat. Lite "gladiator"-stämpel över det hela där speciellt två killar i nedre tonåren bankade på varann tills en låg raklång. Den här formen av boxning med ideliga "kicks" skapar en del obalans och därmed fritt fram för ogarderade fullträffar. En blandad upplevelse rent känslomässigt men intressant att se lokalbefolkningens engagemang.

På hemmafronten är ju "Världscupen" i utförsåkning i full gång i Åre och vi lyfter på hatten för norrmannen Aksel Lund Svindal. En dramatisk avgörande slalomtävling tog slut direkt då österrikaren Benni Raich oväntat grenslade och febrige Lund Svindals två poäng till godo räckte för den sammanlagda cupen. Kul för Aksel som med sitt chosefria uppträdande i alla sammanhang är en prydnad för idrotten. För svensk del är det väl frågan om inte sista kapitlet börjar skrivas i sagan om Anja Persson. Anjas storhet i yngre dar var väl just hennes förmåga att ge "järnet" oavsett omständigheterna. Nu är backen, underlaget, vädret, skidorna och knäna städigt i focus. Om man enligt hennes egen utsago är i bättre form än nånsin-varför inte bara "köra"??

För att lugna alla "fundamentalister" här på sajten kommer en liten lokal fotbollsavslutning. Har tidigare skrivit om ÖFK:s problem med kontinuiteten inför varje säsong. I år verkar det dock något bättre på den fronten men fortfarande finns exempel på spelare vars målsättning med sin sport varierar säsong för säsong. Det är tufft att bedriva idrott på ÖFK:s nivå ute i obygderna jämfört med konkurrenterna i exempelvis Mälar-dalen och kanske är det ett olösligt dilemma i glesbygden. En som jag dock personligen kommer att sakna i den röd-svarta dressen är Per Magnusson. Tyckte Per kom tillbaks som en helt ny spelare efter åren söderut. Man kan väl inte säga att han dominerade sin högerkant men skapade ett lugn genom sin förmåga att våga "hålla i bollen". Just den egenskapen tycker jag är oerhört viktig för ett lag på nedre halvan. Man hinner samla ihop sig, flytta fram positionerna eller "döda" tid.

Framtiden får väl utvisa vad IFK:s nysatsning ger för utvecklingen av fotbolls-jämtland. Kan bara önska lycka till efter många fina stunder genom åren från Sven Stockzell till Alexander Sjöberg i "träsmakstemplet" ovanför Jamtli och säkert blir det några till kommande säsong.

Trist med problemen ute på Lövsta aktivitets-center men med tanke på den betydelse som en dylik anläggning har i vårt klimat så borde alla goda krafter samlas för att röja problemen ur vägen. Vid alla besök under förra säsongen så bedrevs en imponerande verksamhet för alla åldrar på dom härligt gröna ytorna.