Det gläder mig att läsa om den positiva stämning som verkar ha infunnit sig bland deltagarna på ÖFK:s båda årsstämmor. Dels hos Elitbolaget, dels hos föreningen. Sannolikt har det sitt ursprung från det ekonomiska utfallet. Äntligen verkar det som om föreningen och elitbolaget, (som är ett aktiebolag) har fått kontroll på tillvaron. Men kom ihåg att mycket av resultatet räddades på grund av extraordinära bidrag och affärer. Fortfarande finns det alltså stora framtida utmaningar att bemästra och nu krävs det en proaktiv styrelse och ledning för att klara av detta. Verksamheten måste helt enkelt försörja sig själv.

En styrelse ska leda verksamheten på ett så bra sätt som möjligt och den viktigaste uppgiften är att ha fokus framåt. Detta gäller både föreningen och elitbolaget . Det finns dock en väsentlig skillnad mellan en ideell förening och ett aktiebolag. Det senare skall eftersträva vinst. Något som inte gäller den ideella föreningen. Däremot bör ekonomin vara i balans. Idrottsaktiebolag likt elitbolaget styrs dessutom av ett speciellt regelverk.

Alla aktiebolag, liksom elitbolaget, måste dessutom ha en styrelse. Styrelsen fattar beslut om företagets förvaltning, ekonomi och strategi. Detsamma gäller även för föreningen. Styrelsen tillsätter och avsätter VD, ger instruktioner till VD, om VD är aktuellt. Det är dock inget krav att ha en VD, men innebär att styrelsen då delegerar det operativa arbetet. Har styrelsen väl beslutat om att ha en VD för att leda det operativa arbetet, så styrs det av regler enligt Aktiebolagslagen.

Styrelsens uppdrag är att bereda olika frågor, förvalta de beslut som årsmötet fattat, leda föreningens arbete samt representera bolaget, alternativt föreningen, i olika sammanhang. Styrelsen ser också till att bolagets organisation och förvaltning sker på rätt sätt och att bolaget/föreningen fungerar som det ska.

Med detta sagt så skall nu ÖFK:s nya styrelser alltså se till att den ekonomiska ökenvandringen är över, och att medlemmar och aktieägare kan se framtiden an med förhoppning om ekonomisk och sportslig framgång. Det gör sig dock inte självt utan nu måste det tas krafttag och uppkavlade skjortärmar

Jag har ju blivit tillfrågad i kommentarsfälten att belysa Jämtland/Härjedalens damfotbolls utveckling, med lite speciellt fokus på ÖDFF och tiden därefter. Jag tycker dock att det då är lika viktigt att ta med hela utvecklingen från damfotbollens födelse med riksomfattande seriespel i mitten av 70-talet. Dock särskilt från 1983, då seriesystemet blev någorlunda enhetligt och jämförbart i Sverige. Detta för att ge en så bred bild som möjligt.

Möjlighet till utveckling framåt?

Det finns många tankar och åsikter kring hur damfotbollen i JH ska kunna utvecklas positivt, och vilka möjligheter och hinder som finns. Personligen har jag alltid ansett att det ska finnas goda möjligheter, under förutsättning att så många föreningar som möjligt satsar på att hålla såväl bredd, som satsning mot så höga höjder som möjligt igång. De tider som det mest handlat om en enda satsande förening, som uppmanar andra att backa upp dem, har det ofta gått åt fel håll. ÖDFF:s historik har ju också visat att det först var när dom helt utgick från sig själva och sina egna resurser som framgångarna kom, och detsamma har gällt även på herrsidan enligt mig. Så länge det tjatas om att ”alla i Jämtland” ska stötta en enskild förening skapar det mer motsättningar och då ofta påföljande tillbakagång. Alla föreningar ska ta sina egna beslut, och välja hur man satsar framåt, och det är enligt mig viktigt även i framtiden.

Intressant på damsidan blir också att t ex se hur ÖFK nu hanterar att man fick en gratisplats i div 2. Hittills har jag inte hört något om detta, men många är nyfikna. Kör man vidare med den trupp som var ett mittenlag i div 3 kommer det nog att bli kämpigt i tvåan. Börjar man aktivt att rycka spelare från landsortslag så hamnar man nog i samma position som andra, som ordentligt retat upp omgivningen. Det säkraste första steget vore nog att hitta några ytterligare rejält rutinerade spelare i distriktet som kan backa upp på planen.

Oavsett förening som satsar tydligt uppåt, så måste vi vara väldigt medvetna om att det är ekonomiskt oerhört mycket mer krävande att ta sig till de två högsta divisionerna i Sverige nu än någonsin tidigare, och möjligheten att hitta uthålliga sponsorer kommer i så fall att vara avgörande för att kunna lyckas. Men flera föreningar i distriktet ska kunna bli stabila i division 1, även om detta nu också är ekonomiskt krävande utifrån reseavstånden. Men det var inte framtiden som skulle nagelfaras denna gång.

Den tidiga utvecklingen

Det går ju att ha en massa synpunkter på hur utvecklingen sett ut historiskt, sedd ur olika synvinklar, men om vi i huvudsak håller oss till tråkig sifferfakta som ett första steg, så kan vi konstatera att JH under den tidiga damfotbollshistorien låg riktigt bra i fas med övriga Sverige. Ope var t o m formellt sett näst bäst i Sverige 1976 då de spelade SM-final mot Jitex. Något som kanske alla inte ens känner till idag.

Under 70-talet och fram t o m 1987 så fanns ingen Allsvenska, utan högsta divisionen var geografiskt indelad i olika serier, med så småningom påföljande slutspel. Från 1983 till -87 fanns dock bara två div 1-serier (alltså då högsta serien), varför jämförelsesiffrorna från dess måste anses som högst relevanta.

Faktum är att från seriesystemets födelse på 70-talet fram till bildandet av ÖDFF inför säsongen 2002 (först under namnet Ope/Frösön under två år) hade främsta JH-lag som sämst varit nummer 43 i Sverige, och alltid varit bland de nio första i Norrland. Seriemässigt var Hackås bäst i Jämtland 76, 77 och 79. I övrigt delade Ope (17 st) och Frösön (6 st) på förstaplatserna.

Om vi blickar från 1983, då alltså seriesystemet blev likvärdigt över hela Sverige, så låg vi hyfsat bra med. Om vi delar upp det i femårsperioder 1983- 1997 var genomsnittsplaceringarna för det främsta JH-laget under de tre perioderna 25, 27 och 28. När sedan placeringarna blev 34, 34 och 43 de följande tre åren, (och att segrande lag i div 3 JH nekade uppflyttning fem år i rad 97- 01, vilket visade på en riktig kris för damfotbollen i distriktet) så värkte ledare i Ope och Frösön fram det s k elitlaget. Under tiden gjorde Ope en något bättre säsong 2001 med en 31:a plats. Ope fick sedan lämna sin plats till det nybildade laget och starta om i div 3, och var också officiellt farmarlag de tre första säsongerna. 2005 valde man sedan att bli ”självständiga” igen.

ÖDFF:s inledande år

Dock blev Ope/Frösön inte alls någon succé första året 2002, då man hamnade på den absolut sämsta placeringen någonsin, som JH:s bästa lag, nämligen på 64:e plats. 21 platser sämre än tidigare bottennotering. En uppryckning skedde dock året efter med seger i div 2 och en 37:e plats i Sverige, och då plats 35 påföljande år, fast man direkt åkte ur div 1. Dock hade dessa placeringar bara en gång tidigare i historien varit sämre (förutom det egna första året), nämligen den då usla placeringen nr 43 år 2000, som startade hela diskussionen om ett ”elitlag”. Och det dröjde ända till 2014, under sin trettonde säsong, innan ÖDFF gjorde en bättre säsong än Ope gjorde 2001. Sista året utan ÖDFF.

Under namnet ÖDFF radades sedan placeringarna 64, 64, 73 och 55 upp. Då förde jag en diskussion på nätet där jag var kritisk mot ÖDFF, som under en lång period enligt mig uppenbart nöjde sig med att vara bäst i Jämtland, och hela tiden hävdade att man spelade på något man kallade ”elitnivå”. Vad som sedan hände var att två andra föreningar, nämligen KD och Frösön, började att satsa ordentligt, trots stor kritik från ÖDFF:s tillskyndare. Man hävdade t o m att det skulle vara döden för damfotbollen i Jämtland att en konkurrerande satsning gjordes. Men detta tvingade istället ÖDFF att ta helt nya grepp. Mest troligt för att fortsätta att vara bäst i Jämtland.

Uppstickarna KD och Frösön anser jag därmed istället nästan räddade damfotbollen i JH, som helt höll på att tappa all kraft dessförinnan. Under de fjorton år innan ÖDFF bildades, efter Allsvenskans start 1988, spelade minst ett Jämtlandslag i näst högsta serien tolv av fjorton säsonger. Under ÖDFF:s första 11 år (innan Elitettan skapades) spelade man endast två år i näst högsta serien.

Åter en framgångsrikare period

Sedan först Frösön, och sedan KD, på riktigt allvar utmanade, tvingades ÖDFF alltså satsa på ett helt nytt sätt. KD hade satsat på utländska importer, med Tabitha Chawinga som största talang. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte helt trodde på att hon skulle hålla som absolut elitspelare, men ack så fel jag fick. Hon spelar nu i en av världens bästa klubbar, nämligen PSG, och kan snart ses i kvartsfinalen i Champions League mot uppstickarna Häcken.

ÖDFF började successivt aktivt värva spelare utifrån, både svenska och utländska, på ett sätt som aldrig gjorts tidigare i JH. Det ledde till att placeringarna förbättrades, men med en minoritet av startspelarna från distriktet. Toppen nåddes under ÖDFF:s tre sista år, då man placerade sig som nr 20, 22 och 25 i Sverige. Sedan 1983 har Ope vid tre tillfällen haft en bättre placering än ÖDFF:s bästa, nämligen 1984 och -85 då man spelade i en av de två högsta serierna i Sverige, med en 17:e plats, samt säsongen 1993 med en 19:e plats, då man bara var ett par poäng från att nå Allsvenskan.

2015 blev alltså ÖDFF 8:a i Elitettan, men föll ner ett par platser året därpå för att falla ur serien 2017. ÖDFF satsning sina tre sista säsonger krävde uppenbart så mycket arbete från de styrande att orken inte räckte till för en fortsättning. Jag tror att det då också var på gång med nya krav för kontrakt med spelare utifrån, vilket skulle kräva en ännu större ekonomisk insats.

Vad hände sen?

Att det sedan blev närmast en kollaps för den Jämtländska damfotbollen när ÖDFF lades ner var inte så konstigt. Det var bara några enstaka spelare från ÖDFF:s trupp som fortsatta att spela i Jämtland/Härjedalen och luften hade gått ur KD bara ett par år innan. Som kuriosa kan jag nämna startelvan de två sista ÖDFF-matcherna; Hillmo, Hedqvist, Ehn, Nimani, Stiever, Lagerström, Mc Farlane, Steiner, Rexhi, Syme och Kurtz. Inte många som hade sitt ursprung inom JH-distriktet. Det var väl de tre förstnämnda.

KD hade som bäst varit 44:a och Frösön 46:a under deras perioder av satsning, vilket som andralag var bättre än fem av ÖDFF:s säsonger som bästalag. Dock hade IFK Östersund precis börjat att satsa hårdare på damfotbollen under ÖDFF:s sista säsonger, och de blev också de som kunde dra lite nytta av ÖDFF:s nedläggning.

ÖDFF hade alltså bl a placeringarna 64 och 73 under sina första år. De sämsta placeringarna för IFK Östersund under de första åren efter ÖDFF:s nedläggning var något sämre, nämligen 69 och 75. ÖDFF (Ope/Frösön) var en elitsatsning när de startade upp, medan IFK Östersund spelade i stort sett vidare med en något påfylld trupp, så det anmärkningsvärda är att skillnaderna inte var större.

Nu har dock åter en positiv utveckling skett resultatmässigt, även om även IFK Östersunds satsning kanske mattats av något. IFK:s bästa placering efter ÖDFF:s nedläggning har varit nr 35 säsongen 2022. Under ÖDFF:s 16 år var man bättre än så sina fyra sista år, med den starkt internationella satsningen, samt år 2010. Därför bör man kanske betrakta just ÖDFF:s fyra sista år mer som en positiv parantes i den moderna JH-damfotbollens era. Frågan är om det finns ekonomi för en likadan satsning i framtiden inom distriktet. Men jag hoppas det.

Åter till framtiden

Jag tror dock fortsatt på utvecklingen, men naturligtvis krävs det, som tidigare nämnts, oerhört mycket mer ekonomiskt idag för att nå t ex Elitettan. Det innebär resor över hela Sverige och med en majoritet lag i Götaland, och lagen i Elitettan behöver då självklart en rejäl uppbackning ekonomiskt från sponsorer för att ha en chans att driva verksamheten. Det blir också allt fler av Sveriges stora föreningar som sakta tar över damfotbollens toppskikt. Malmö FF kliver in som en av favoriterna i årets Elitetta efter att i stort sett vunnit alla matcher från div 5 till div 1, sedan laget nybildades. Hammarby tog guldet 2023. Häcken, Norrköping, Djurgården, BP och AIK spelar också i Allsvenskan 2024. IFK Göteborg, Elfsborg, Helsingborg, Halmstads BK, Värnamo m fl är på väg uppåt. Västerås SK är kvar i div 2, medan Kalmar FF och Mjällby är de två herrallsvenska lag som helt saknar damlag.

Jag anser att det sker en positiv utveckling av spelare på flera håll i Jämtland/Härjedalen, och särskilt där en viss stabilitet råder. IFK Östersund ligger främst till idag, Ope har något intressant på gång, Brunflo presterar bra och Frösön är tillbaka på allvar. ÖFK gör ett försök i tvåan detta år. Sveg gjorde för några år sedan en riktigt bra säsong i div 2, och Järpen gjorde ett positivt försök 2023. KD är tillbaka i seriespel. Dessutom lever fotbollen i t ex Vemdalen, Offerdal, Ragunda och Strömsund år efter år.

Till sist vill jag åter framhålla att jag anser att alla föreningar ska ta sina beslut efter sina ambitioner, resurser och andra förutsättningar. Samarbete ska ske mellan parter som litar på varandra, har förmåga att sätta sig in i andra parters situation och som ger alla parter fördelar. Eventuellt stöd från andra kan man bara förtjäna genom sitt eget sätt att agera. Jag tror att press på föreningar att rätta in sig i någon form av led alltid riskerar att ge negativt resultat. Och det anser jag är viktigt för ÖFK att tänka på vad gäller framtiden för sin eventuella damsatsning. ÖFK:s framgångar på herrsidan startade egentligen samtidigt som man slutade att prata om stöd från övriga föreningar i Jämtland, och istället helt koncentrerade sig på att den egna verksamheten skulle bli så bra som möjligt.

Först vill jag framhålla att ÖFK har en trupp som skulle kunna blomma ut till något riktigt bra, men idag var det lite för segt och brist på kreativitet på flera håll. Punktvis ser det bra ut, men jag önskar verkligen fler tillfällen då spelare vågar bryta mönstret och göra snabbare inkast, ta med sig bollen snabbare framåt och vågar ta tidiga löpningar.

Bakåt är det också blandat, särskilt när det blir tidig press från BP och vid inlägg. Det händer att spelare tappas bort, som vid det enda målet, och kommunikationen brister. Dock tycker jag att såväl Jablinski som Hedenqvist gjorde bra insatser bakåt. Sinyan kan vara på gång på mitten. Perry glimtade till ibland och Musolitin gjorde mycket rätt.

När Norrby kom in tänkte jag först "vilket fynd", men sedan kom väl några onödiga felbeslut. Det kan dock bli något riktigt bra. Nsa är jag också nyfiken på att se mer av.

Mot bättre vetande ska jag också göra ett försök till betyg, med sedvanlig sexgradig skala.

Keita 3 - Gjorde ett par riktigt bra räddningar, men också ett par underliga beslut.

Jablinski 4 - Inte en tydlig fyra, men rappare och säkrare än innan skadan, och en kämpe.

Suljic 2 - Känns lite osynkad ibland, och nästan lite loj. Men det blir väl bättre hoppas jag.

Adjoumani 3 - Som vanligt en rejäl blandning av högt och lågt. Men jag gillar honom. Oftast.

Hedenqvist 3 - Låg länge på en självklar fyra, men tappade lite på slutet.

Brendon 3 - En av hans mer medelmåttliga instaer.

Musolitin 4 - Tycker att det händer mycket positivt runt honom.

Sinyan 3 - Nära en fyra. Han bryter mönstret på ett positivt sätt, men strular till det ibland.

Bonnah 3 - Löper bra, men blev inte så mycket av det.

Perry 3 - Glimtar verkligen till ibland och härlig bollkänsla. Kommer att bli högre betyg framåt.

Karlsson Grach 3 - Ganska stabil, men skulle kunna visa sig mer.

Norrby 3 - Kan bli en storspelare, men lite valpig.

Hopcutt 3 - Syntes för lite.

Nsa och Nader spelade för kort.

Sammantaget är jag kanske för negativ med tanke på att motståndet ändå var Allsvenskt, men jag vill ha upp farten på spelet och hitta ett säkrare försvarsspel. Men förutsättningarna finns verkligen för att det ska bli en framgångsrik säsong.

Det är dags att summera 2023 och blicka fram emot 2024. Jag vill i det sammanhanget göra några reflektioner runt ÖFK. Jag håller mig dock runt Herrar A och den verkställande ledningen. Först förutsättningarna inför 2023, sedan hur det gick och till sist en titt i spåkulan inför 2024.

Inför 2023

1. Med tanke på fotbollsåret 2022, då ÖFK bragdartad höll sig kvar i Superettan, så var det en hel del att undra över inför 2023...Paniken var ju väldigt närvarande hela hösten 2022. De stora frågorna inför 2023 blev ju sedan Elitlicensen, ekonomin, tränare och hur blir det med spelartruppen? Kanske återkommande frågeställningar för ÖFK, men ändå.
2. ÖFK får i början av 2023 en ny VD i Peja Lindholm. En person med erfarenheter från högsta internationella nivå som curlingspelare och ledare. Världsmästare som juniorspelare en gång. Världsmästare som ledare för Sverige seniorer tre gånger. Utöver detta flera pallplatser i VM, EM och nio gånger svenska mästare. Dessutom har Peja varit förbundskapten i curling för både Sverige och Kina. Peja har också spelat fotboll i IFK Östersund som ungdomsspelare, vilket kanske inte är lika känt. Fotboll är alltså ingen obekant idrott för honom. Frågan blir ändå hur han skall klara denna uppgift.
3. Publiksnittet 2022 för ÖFK var 1522.
4. Matcharrangemangen var i mina ögon bristfälliga under 2022 och det har jag skrivit om tidigare här på fotbollz. Det kändes stundtals som jag var på Hofvallen för ett halvsekel sedan och såg IFK mot Matfors med endast en kiosk öppen. Det skall vara fest att gå på fotboll.
5. Sponsringen är en viktig inkomstkälla för alla idrotter och naturligtvis även för ÖFK. ÖFK:s intäkter har dock stadigt sjunkit sedan Potter åren.
6. Transferintressenter AB har dykt upp som en finansieringskälla och räddare för ÖFK. Det i utbyte mot andel i spelarförsäljningar. Bland annat sedan tidigare via ett arrangemang med preferensaktie.

Året 2023

1. Det visade sig att spelartruppen blev väldigt intakt plus en del nyförvärv. Elitlicensen erhölls för 2023. Tränarna stannade kvar, men ekonomin är fortsatt i fokus. Åter blir det problem och en kontrollbalansräkning måste upprättas i juni för att klara ut ansvar enligt aktiebolagslagens krav. Spelartruppen kan i det sammanhanget uppvärderas vilket räddar det egna kapitalet, men 31/8 skall Licensnämnden ha sin rapportering inför Elitlicensen 2024, och då får inte spelartruppens eventuella värde medräknas. Det fattas då cirka åtta miljoner i det egna kapitalet.
   
   Det hela löses genom ett antal aktiviteter, där bolagen Captigenics Capital AB och AUXESIS PHARMA HOLDING AB (publ) kommer att spela en stor roll. ÖFK erhåller av Captigenics Capital AB 110.000 aktier i AUXESIS PHARMA HOLDING AB (publ), av vilka 88.000 aktier vidareförsäljes och inbringar 4.280.000 kronor, som innebär att både kassa och resultat förbättras med motsvarande belopp. Akademihuset säljes för knappa tre miljoner, vilket ökar kassan med det beloppet emedan resultatet bara ökar med en miljon. Detta eftersom det finns en tidigare uppskrivning på cirka två miljoner. Utöver det ett antal aktiviteter som täpper igen det som ytterligare behövs upp till de åtta miljonerna. Elitlicensen erhålls och laget slutar på femte plats i Superettan och är klar för fortsatt spel 2024.
2. Peja kan nu summera sitt första år som VD. Det kan objektivt konstateras att ÖFK skött sina åtaganden mot fordringsägare och det sportsliga utfallet har förbättrats och det känns utöver detta som ett lugn och tillförsikt har lagt sig över ÖFK. So far so Good.
3. Publiksnittet 2023 blev 2226. Mycket bättre än 2022, men enligt min uppfattning fortfarande för dåligt. Jag vill att publiksnittet åtminstone skall vara minst ett tusen fler. Det har hänt förut i Superettan och varför skall det Inte kunna upprepas? Visserligen har ingen annan lagidrott i Jämtland högre publiksnitt, men på Jämtkraft finns det plats för fler.
4. Matcharrangemangen 2023 var ett nytt positivt universum i relation till 2022. Jag vet att det är något som VD Peja har jobbat hårt med. Det är sannolikt en del i den 50%-iga höjningen av publiksnittet från 2022. Öppningen av Hörnsparken på alla matcher tycker jag är ett lysande exempel, men det är bara en pusselbit i ett stort pussel. Den sportsliga bättre prestationen har givetvis också stor positiv inverkan på att dra publik.
5. Sponsringen däremot är 2023 års misslyckande. Att som Superettan lag bara skrapa ihop fem miljoner är inget annat än skamligt dåligt. ( Reserverar mig dock om detta förbättrats under hösten). Det är dessutom cirka hälften av det budgeterade beloppet och en stor del av årets ekonomiska problem. VD Peja kan knappast lastas för detta. När han började så borde det mesta av sponsringen för 2023 redan ha varit säkrat.
6. Transferintressenter är fortsatt en viktig del för ÖFK och var även under 2023 en stor faktor i att lösa de ekonomiska utmaningarna 31/8 inför redovisningen till Licensnämnden.

Inför 2024

1. Målsättningen verkar vara att försöka nå Allsvenskan, vilket jag anser är en bra målsättning. Det är inte omöjligt, men trots hittills gjorda nyförvärv och ny assisterande tränare anser jag att det framförallt behövs fler målskyttar.
2. Peja fortsätter som VD och sitt arbete med att utveckla organisation, struktur, matcharrangemang, sponsring mm. Jag ÄR övertygad om att Peja kommer att utstråla positivism och fortsätta utveckla ÖFK i en riktning som återigen kommer att öka fotbollstemperaturen hos alla i Östersund och Jämtlands län.
3. Publiksnittet blir 3050.
4. Matcharrangemangen vet jag att Peja prioriterar. Detta tillsammans med sportsliga utfallet är de faktorer som kommer att avgöra om publiksnittet kommer att öka. Något som jag är övertygad om kommer att ske.
5. Sponsringen är det jag är mer osäker på om man ens når sin egen målsättning under 2024 om cirka tio miljoner. Jag anser definitivt att det är möjligt, men det kräver att arbetet redan är igång och att det sker med full fart de närmaste månaderna.
6. Transferintressenter AB kommer att fortsatt visa intresse och stödja ÖFK, men ÖFK måste börja uppfylla sina åtaganden gentemot Transferintressenter AB, så att de inte förlorar gnistan.

Det var verkligen LAGET ÖFK som ordnade en fin femteplats i årets Superetta. Stort jobb av alla och kanske särskilt beröm till Origi som fick hoppa in mellan stolparna. Laget fungerade också framåt, så det finns inget att klaga på vad gäller helheten.

Ska bli spännande att se vad som händer med truppen under vintern inför nästa säsong. Till skillnad från en del andra har jag hela säsongen ansett att årets trupp håller bra superettaklass, men för att ta steget till Allsvenskan så behövs ett par-tre spetsspelare. Återkommer till det om några dagar.

Betygen idag;

Origi 4 - Efter förutsättningarna skulle det vara en femma, men visst syntes lite ringrostig.

Weilid 4 - En stabil insats och härligt jobb.

Rask 4 - Hans bästa match på länge.

Ghanoum 3 - Vägde lite lätt i vissa lägen.

Hedenquist 4 - Ett riktigt bra och disciplinerat jobb.

Brendon 4 - Mer än godkänd.

Österholm 4 - Jag tycker han utvecklats till en riktigt viktig spelare.

Sporrong 3 - Ett par farliga beslut håller ner betyget.

Kabuye 4 - Visst hade han ett par svackor, men härligt jobb och snyggt mål.

Musolitin 4 - Jag tycker att omställningsspelet lyfts med honom.

Stolt 4 - Läckert mål och fler positiva ageranden, och viktig vid defensiva fasta situationer.

Marklund 3 - Kommer inte riktigt till.

Adjoumani 4 - Gör det mesta rätt under den korta tid han var inne.