Nu har den av de flesta tippade skiktningen av damtvåan skett. Själevad, Frösön och Sundsvalls FK rycker i toppen och nykomlingarna tillsammans med KD, Remsle och Team Hudik ligger runt nedflyttningsstrecket.

Det blev två spännande derbyn i förra veckan där Sundsvall drog längsta strået mot Selånger och Frösön vann mot KD med 2-1. Jag hade tyvärr inte möjlighet att se Frösön- KD, men har fått flera personers rapporter från den matchen. Den var uppenbart relativt jämn, med fördel Frösön från början och en stark KD-forcering på slutet. Men det är väl ofta så att ett lag som redan haft framgång ofta har den tur som behövs för att ta sig ur ett sådant grepp.

Själevad fick oväntat hårt hemma mot Matfors, även om dom öppnade med en totalt ensidig press mot Matforsmålet. Segermålet 2- 1 dröjde till slutminuterna. Team Hudik verkar ha fått ordning på sitt unga lag och vann relativt säkert borta mot Remsle med 2-0.

Själv var jag i Bollnäs och såg ett tappert kämpande Ope misslyckas med att dyrka upp ett lågt igelkottsförsvar. Bollnäs försökte sig knappt på en enda passning på egen planhalva under hela matchen, utan bollen spelades iväg så snabbt det bara gick. I bästa fall upp mot strålande duktiga anfallaren Sabrina Tikkanen. På den väldigt ojämna planen visade det sig att detta var den spelidé som fungerade bäst för dagen. Jag lider enormt med Opetjejerna som denna gång visade en betydligt bättre inställning än under stor del av matchen mot Sundsvall. Jag önskar dem verkligen lite medflyt så snart som möjligt, och naturligtvis helst redan kommande helg.

I mina jämförelser mellan de jämtländska lagen tänkte jag idag ta upp andelen egna produkter. Där har ju länge KD haft en mkt stor andel, men detta år har det förändrats en hel del. Det är t o m så att Frösön idag har en större andel spelare med start i den egna föreningen. Tydligt i topp ligger dock Ope med hela 67% egna produkter, följda av Frösön med 36% och KD med 33%. Här tror jag att föreningarna har olika grundidéer. Ope vill alltid främst lyfta egna spelare, men välkomnar de spelare som kryddar truppen på ett positivt sätt. Frösön har mkt aktivt värvat spelare på senare år och KD fiskar upp spelare i unga år från föreningar i omgivningen.

Även om man tittar på ÖDFF:s trupp, så ser man att Ope är i viss särklass som moderförening till dessa tjejer. Sex spelare har startat sin karriär i Ope, och ytterligare tre har spelat där. IFK Östersund har tre spelare och KD, Mörsil och Ås har två. Ytterligare fyra spelare har tidigare spelat för KD. Från Frösön kommer, liksom från t ex Stugun, Hammerdal, Strömsund och Myssjö/Oviken en spelare i dagens ÖDFF-trupp. Ingen ytterligare spelare har såvitt jag vet spelat för Frösön. IFK Östersund är nog den mest underskattade föreningen när det gäller att utbilda spelare. Förutom de tre spelarna i ÖDFF finns sju i Frösön och fyra i Ope med IFK som moderförening.

I omgång fyra tar Sundsvall emot Remsle och bör vinna, Matfors har hemma mot Bollnäs och det skulle förvåna mig oerhört om Bollnäs skulle knipa poäng där. Alla tre jämtlandslagen har hemmamatcher. På lördag kl 14.00 tar Frösön emot Team Hudik och är tydliga favoriter, men med en vinst i ryggen kan nog hälsingetjejerna skaka om Frösön lite. På söndag kl 14.00 kommer Själevad till Hissmovallen för att säkerligen ta alla tre poängen från KD och senare på söndag, kl 17.00 på Torvallen, så hoppas jag dels på mkt publik och dels på att Ope tar sin(a) första poäng mot Selånger. Men Selånger bär naturligtvis favoritskapet.

Efter två omgångar så fortsätter de tippade topplagen Själevad och Frösön att hålla alla poäng säkrade. Sundsvall och Selånger hakar på så här långt. Själv har jag inte bestämt mig för vilken klass årets div 2 södra Norrland håller, men jag tror inte att den är högre än förra året.

Själevad tog en kassaskåpssäker seger borta mot Bollnäs med 4-1. Bollnäs tränare Tomas Åhlström var betydligt mindre nöjd med insatsen mot Själevad jämfört med matchen mot Frösön, och Bollnäs var betydligt längre från poäng denna gång.

Frösön själva fick det så jobbigt med Matfors som jag anade. Men genom sin genomgående bästa spelare, Emma Eriksson, lyckades de vända 1-3 underläge till en seger med 4-3. Frösön var tydligen mycket missnöjda med första halvlek. Matfors kan nog störa de flesta lag i serien, men torde vara det lag som är mest känsliga för skador på nyckelspelarna.

Selånger avgjorde i sista minuten borta mot Team Hudik till seger 2- 1. Selånger är säkert väldigt nöjda med den start i serien de fått, eftersom de varit mycket hårt drabbade av skador. Full pott efter två matcher.

Tyvärr hade jag av skilda skäl inte möjlighet att se KD:s hemmapremiär. De hade, liksom Matfors, en ledning med 3-1 och är naturligtvis missnöjda med att släppa den. Men det blev i alla fall en poäng. Om jag förstått saken rätt spelade KD en riktigt trevlig anfallsfotboll, men hade istället tydligt svårt att få kontroll på exallsvenska Sara Solberg, som gjorde Remsles alla tre mål.

För Opes del startade de matchen på samma positiva sätt som de genomförde premiären mot Själevad. En intensiv press på motståndarna gav dem ingen ro, och spelet var nästan konstant lagt på Sundsvalls planhalva. Ett tidigt ledningsmål på en mycket fin frispark från Åse Perman borde ha gett ännu mer energi. Men strax efter det ledningsmålet så hände något för Opetjejerna. Istället för att jobba på det fantastiskt fina sätt som i Övik, där man likt ett trimmat fiskstim täckte upp för varandra och mellan lagdelarna, började de flesta spelarna mest beskåda de lagkompisar som var närmast bollen och tycktes mer hoppas att det skulle gå bra, än att själva backa upp i situationen. Det släppte naturligtvis in Sundsvall i matchen och sedan under större delen av kvarvarande tid var det Sundsvalls match. Ope skapade ingen riktigt klar målchans och att Sundsvall vann rättvist var det ingen tvekan om, men naturligtvis något mål för stort.

Det Ope absolut ska ha med sig är att man tveklöst visar att det finns tillräckliga kvalitéer för div 2 i laget. Men om man ser till större delen av matchen mot Sundsvall så behövs bl a mer rörelse utan boll, större beslutsamhet och mer mod när höjdbollarna närmar sig mål vid fasta situationer, såväl offensiva som defensiva.

I nästa omgång ska Ope åka till Bollnäs, och då får man finna sig i att nästan vara favoriter i mina ögon. Detta då Ope visat upp ett betydligt bättre eget spel än vad Bollnäs visade upp i den match jag såg, och som enligt deras tränare varit den bästa av de två man spelat. I Medelpadsderbyt mellan Selånger och Sundsvall tror jag Sundsvall kniper sin tredje trepoängare. Själevad slår säkert Matfors hemma, medan det ligger närmast till hands att tro att Remsle och Team Hudik delar på poängen. På fredag kl 19 är det dags för årets första emotsedda derby på Lövsta, där Frösön tar emot KD. Frösön ska naturligtvis vinna den matchen, men derby är derby och det skulle inte förvåna mig om det istället blir oavgjort.

Jag har oxå roat mig med att jämföra de jämtländska lagen litegrann, och idag tar jag upp medelåldern i lagen. Då har jag tittat på hela A-trupperna och endast på födelseår. Trupperna är dock väldigt olika stora, Frösöns 31 spelare, Opes 25 och KD:s 21. Skulle man bara titta på de spelare som faktiskt spelat div 2-fotboll hittills, så skulle t ex Frösöns medelålder stiga betydligt. Trots det har Frösöns trupp den högsta medelåldern med 19,3 år följda av KD med 18,8 och Ope med 18,4 år. Det visar på ett av damfotbollens större problem, nämligen svårigheterna att få tjejerna att fortsätta att satsa på fotbollen sedan de lämnat tonåren. Det skapas tyvärr ofta en känsla hos 20-åriga spelare att de börjar bli för gamla redan då, när de egentligen ska börja sina viktigaste utvecklingsår som spelare. Hur ska vi få våra 20-åringar att förstå att de fortfarande är väldigt unga och utvecklingsbara?

Ja, nu har första omgången av tvåan spelats, och inga resultat var särskilt sensationella för mig. Vissa kanske höjer på ögonbrynen för Matfors tydliga seger borta mot Remsle, men jag tror att ångermanländskorna kommer att få stora problem detta år, och på något sätt måste det ju märkas att tre exallsvenska spelare anslutit till Matfors. Matchen beskrivs dock som ganska jämn, men att Matforstjejernas djupledsbollar och Remsles oskärpa framför mål avgjorde. Team Hudik kommer oxå att ha problem i år, så deras förlust mot Sundsvall var ganska väntad. Att KD inte kunde knipa poäng borta mot Selånger var dock lite oväntat.

Så till de båda matcher som jag själv såg under helgen. Frösön var i första halvlek totalt överlägsna mot ett virrigt Bollnäs. Jag trodde att de skulle rinna ifrån till en sex-sjumålsseger. Men ack vad jag bedrog mig. I andra halvlek stannade Frösöns spel av, och man hörde diverse gnäll inom laget. Det tände hoppet hos Bollnäs, och de skapade tre-fyra rejäla chanser som mkt väl hade kunnat resultera. Totalt sett över hela matchen ett fullständigt rättvist resultat, men som det såg ut mot slutet levde Frösön lite farligt.

När det gäller Ope så mötte de ett Själevad som spelade en vårdad och attraktiv fotboll. Första halvlek dominerade Själevad totalt och visade att det är helt riktigt att de är tydliga seriefavoriter. I andra halvlek spelade Ope upp sig, samtidigt som Själevad kanske lite bevakade sin ledning. Det jag främst blev imponerad av i Ope var att de egentligen bara släppte till fyra-fem klara målchanser under matchen, trots ett tydligt spelövertag för Själevad och att man verkligen inte backade tillbaka med hela laget. Ope lyckades inte skapa någon riktigt klar målchans, men var flera gånger nära att lyckas med såväl djupledsbollar som snabba spelvändningar efter bollstölder på Själevads planhalva. Roligt var oxå att offensiva Martina Amrén var den som av Själevadsjuryn fick priset som Opes bästa spelare.

Jag ser efter första omgången inga större skäl att ändra på mitt tips vad gäller tabellen. Själevad vinner före Frösön och Sundsvall. Sedan blir det ett koppel lag som kämpar för att slippa nedflyttning. Bollnäs visade sig ha ett par-tre riktigt duktiga spelare, och kommer säkert att knipa ett antal poäng. Så här kanske en liten ändring ändå är på sin plats, de kanske kan hålla något lag efter sig i tabellen.

I den andra omgången tror jag att Själevad lätt slår Bollnäs, Team Hudik kniper poäng mot Selånger och ligger nog närmast segern på hemmaplan, Frösön får kämpa hårt för tre poäng i Matfors och kan tappa poäng, KD ska slå Remsle under normala förhållanden och Ope har chansen att ta sin(a) första poäng i tvåan mot Sundsvall, men Sundsvall är favoriter.

Nu hoppas både Ope och KD på storpublik till sina hemmapremiärer, Ope-Sundsvall lördag 14.00 på Jämtkraft Arena och KD-Remsle söndag 14.00 på Hissmovallen. Be there!

Under säsongen ska jag skriva krönikor runt Damtvåan, i år med tre intressanta jämtländska lag. Naturligtvis kommer det att märkas att jag är engagerad i ett av dem, Ope IF, men jag ska även försöka att ge en bild av det som händer i övrigt också.

Serien startar nu på lördag med att Ope reser upp till Övik och möter stora seriefavoriterna Själevad. Resten av matcherna spelas på söndagen. Jag tror att Själevad slår ett kämpande Ope, att Frösön vinner lätt mot Bollnäs trots ev sviter efter Turkietresan, att KD kniper en poäng av Selånger, att Matfors tar minst en poäng borta mot Remsle och att SFK slår Team Hudik.

Jag tror alltså att Själevad kommer att ta hem seriesegern och får kvala till ettan. Det enda lag som kan hota dem tror jag är Frösön, men inte i sluttabellen. Förutom Frösötjejerna så tror jag även att Sundsvall FK undviker att dras in i nedflyttningsstriden, med hjälp av moderföreningen Sundsvalls DFF som backar upp det som behövs. Sedan gissar jag att Bollnäs kommer att bli ohjälpligt sist. Däremellan finns ett koppel av lag som kommer att tvingas kämpa för att slippa nedflyttning. Dessa är Team Hudik, Selånger, Matfors, Remsle samt Ope och KD.

Mest spektakulära värvningar har Matfors gjort i och med att tre tjejer med erfarenhet från Allsvenskt spel i Umeå Södra valt nykomlingarna från Medelpad. Problem åt andra hållet har Remsle, Selånger och Team Hudik som tappat flera tongivande spelare. Även KD och i viss mån Ope har tappat viktiga spelare, som ni kunnat läsa om tidigare här på Fotbollz.

Jag hoppas att många fotbollsintresserade försöker att kolla in flera av alla intressanta matcher som kommer att spelas på Lövsta, Torvallen och Hissmovallen i sommar. Själv kommer jag att försöka att se nästan alla Opes matcher, både hemma och borta, och naturligtvis några av KD:s och Frösöns matcher.

Spelare ut och in, så som det gått att läsa på diverse hemsidor, jag missar säkert flera:

Bollnäs
Nya: Emma Edling och Veronika Rendahl, Kilafors

Bort: Melissa Feuerriegel, USA

Frösön
Nya: Frida Norén och Anna Kuhlefelt, ÖDFF U, Fanny Perström, KD U, Hanna Plantinger och Olivia Grönlund-Falk, Åzö samt Nadia Edfalk, Lit.

Bort: Nathalie Olander, Daphny Bergqvist och Helena Pantzar, Björnen, Madelene Ersson, Sundsvall, Emmelina Jansson, Örebro samt t ex Ronja Nordlund, Linnea Lechner och Sara Andersson.

KD
Nya: Helena Nydahl, Malin Rasteby, Åsa Jufvas och Linn Sparrman, ÖDFF.

Bort: Pernilla Arvidsson, Karolina Arvidsson, Jane Olofsson och Emelie Holten, ÖDFF, Angelica Forsberg, Sundsvall, Marie Larsson, Björnen.

Matfors
Nya: Maria Wiktorsson, Anna Rehn och Therese Andersson, Umeå S:a, Sofia Andersson och Frida Granath, Lucksta, Agnes Engström-Johnsson, Heffnersklubban samt Linda Gottvall, Hassela.

Bort: Erika Larsson, Stöde och Elin Nylund.

Ope
Nya: Martina Amrén, Ragunda, Julia Berg-Bring, KD U och Milly Langhammer, ÖDFF U

Bort: Sandra Nilsson, ÖDFF samt därutöver långtidsskada på viktiga Ellinor Gärdin.

Remsle
Nya: Isabel Jokiaho, Byttorp och Camilla Edlund.

Bort: Linda Sjödin, Sundsvall, Sandra Sundell, Långsele, Carolina Appelgren, Sofie Andersson, Charlotte Andersson, Maria Lidström, Sara Thyrell, Tina Söderström.

Selånger
Nya: Julia Hennström, Heffnersklubban och Maria Forsberg, Remsle

Bort: Patricia Törnros Kankainen, Frida Lundkvist och Madelene Pettersson samt många skador..

Själevad
Nya: Angelika Östberg, Mariehem, Sandra Abrahamsson och Johanna Hjälm, Hägglunds, Mira Goldman, Nätra/KB65, Emelie Bergman, Arnäs, Julia Gustafsson, Husum och inte minst exallsvenska Sanna Frostevall, Sunnanå.

Bort: Emma Mähler, Moliden och Catharina Grönros.

Sundsvall FK
Nya: Pernilla Eriksson, Ljusne, Pernilla Nordqvist och Erika Engblom, Timrå, Ida Mathiasson, Alnö, Caroline Persson, Stöde, Malin Söderqvist, Mohed.

Förluster: Julia Stark, Malin Sahlin, Frida Bäckström.

Team Hudik
Nya: Tora Lång och Elin Lindkvist, Enånger.

Bort: Josefin Halvarsson, Umeå IK, Kristin Persson, Sigrid Persson och Julia Andersson, IFK Gävle, Viktoria Mårtensson, Lina Fredin, Katrin Rönnkvist m fl.

Östersunds FK kämpar återigen beundransvärt för att hänga kvar på den tredje nivån i svensk fotboll. Men såväl ÖFK:s styrelse som många andra jämtar har dock istället haft en önskan att ÖFK skulle ha nått näst högsta serien. Det har nu gått tretton år utan att det uppnåtts. Och tyvärr tycks det nu som om allt färre önskar att det ska ske. Det kan ha många orsakar och jag vet inte vem/vilka som bäst kan analysera detta. Men det vore roligt om många kunde göra ett seriöst försök, och då inte bara klaga, utan även komma med nya intressanta förslag om hur jämtländsk herrfotboll åter ska kunna nå den nivån.

Jag har tidigare undvikit att skriva något om herrfotbollen här i distriktet av flera skäl. De två främsta är att jag vet alldeles för lite om vad som egentligen sker/har skett och att jag tappade det mesta av engagemanget för ett antal år sedan. Eftersom fotboll alltid har varit mitt största fritidsintresse, så skulle jag naturligtvis vilja ha ett nytt friskt engagemang även för herrfotbollen här i Östersund så snart som möjligt. Det viktigaste skälet till mitt tappade engagemang kan jag tydligt sätta fingret på. Det var efter att IFK Östersunds härliga hejaklack i derbymatcherna mot ÖFK för några år sedan (som jag självklart såg och njöt av stämningen på) fick en massa skit för att de visade stöd för sin förening istället för den förening de "borde" stötta. Och att sedan även IFK:s lag och ledning fick kritik för att de tog poäng mot ÖFK kändes fullständigt sanslöst för mig. Detta trots att IFK aldrig varit "min" förening. Fotboll är ju en tävlingsidrott, och jag har sett många ÖFK-anhängare klaga på läggmatcher mellan andra, t ex olika syrianska, lag.

Sedan jag flyttade till Jämtland 1982 har jag känt för den förening/de föreningar som för tillfället förtjänat det. Sedan har jag ju automatiskt haft lättare för att känna extra för Ope IF eftersom jag bor i "Opes område" och mina barn spelat där. 1993 gav mig Ope dessutom, inom gångavstånd från mitt hem, intressanta matcher mot lag som Hammarby, Djurgården och GIF Sundsvall samt mot blivande Allsvenska lag som Gefle, BP, Umeå FC och Assyriska.

Jag var själv positiv till bildandet av ÖFK när det skedde. Detta för att det dels förhoppningsvis skulle ha kunnat ge en möjlighet till fotboll på en högre nivå här i Östersund igen, dels för att det räddade föreningarna Ope IF och IFK Östersund ekonomiskt, efter att de levt på en alldeles för kostsam nivå i förhållande till de ekonomiska resurserna i flera år. Jag såg också de första åren ÖFK:s matcher med spänning och engagemang.

ÖFK och personer i och kring föreningen har gjort en hel del positivt för jämtlandsfotbollen. Arenan är väl det tydligaste positiva exemplet de varit inblandade i. Jag tror dock tyvärr att ÖFK själva bidragit till att det inte riktigt blivit något lyft för herrfotbollen under den tid de existerat. Även konceptet i sig tror jag hämmar fotbollsutvecklingen.

Något jag tror komplicerat det hela är att många tycker att ÖFK sänt/sänder en del signaler till övriga delar av distriktets fotboll som många, rätt eller fel, uppfattar som mindre positiva. Bland annat verkar man anse att alla som ifrågasätter ÖFK-konceptet som det enda rätta, inte begriper ngt om fotboll. ÖFK:s företrädare tycks inte heller värdera de insatser andra föreningar gör särskilt positivt, utan kommer hellre med mindre positiva kommentarer. Dessutom uppfattas det ibland som att ÖFK tycker det är lika viktigt att andra seniorlag inte klättrar i seriesystemet, som att de själva gör det. ÖFK verkade definitivt inte vara positiva när IFK Östersund avancerade till samma serie. Så sent som i år lär företrädare för ÖFK ha uttalat att det är viktigt att inte något annat Jämtlandslag tar steget upp i div 2. Detta har jag inte hört själv, så det kan vara felaktigt. Jag har dock inte heller hört att ÖFK vill att något Jämtlandslag ska ta steget upp från trean. Det tycker jag tyder på att man tycker det är viktigare med sin egen (lokala) position, än med jämtländsk fotbolls position i riket.

Redan från början visades oxå mer rädsla än tillit genom att man drev igenom så långa "hinderavtal" med IFK Östersund och Ope IF som tio år, med väldigt lång uppsägningstid. Avtalet förbjöd även i stort sett Opes damlag (som något år innan varit ett par poäng från att gå upp i Allsvenskan) att ha egna sponsorintäkter. Att ÖFK några år senare förstod att detta förbud var en oerhörd goodwillrisk i jämlikhetens tidevarv, och då tillät damerna att i viss utsträckning ha egna sponsorer, det är en egen historia. Naturligtvis är det alltid två parter som skriver under ett avtal, så självklart var även de som tecknade avtalen för IFK:s och Opes del ansvariga för detta.

Det inger aldrig förtroende att mer klaga på att andra inte stöttar sin egen verksamhet än att ägna all kraft till att visa att man kan förtjäna att vara det lag som omgivningen vill stötta, eller åtminstone samarbeta med. Jag tror inte ett ögonblick att det går att beordra fram ett stöd eller ens ett samarbete i fotbollssammanhang. Allt stöd och samarbete måste ske av fri vilja och kännas meningsfullt. Jag tror inte heller att det går att avtala fram ett engagemang. Ett engagemang bygger på känsla, och känslor går inte att styra. I nödfall går det att "köpa" ett visst stöd, och kanske lite engagemang. Men det behövs mer för att det ska bli riktigt bra. Det har i många fall även visat sig att det inte räcker med endast sportsliga framgångar för att få ett "folkligt" stöd. Det behövs mer.

Jag har ett tag tänkt den tanke som oxå t ex Leif Widegren uttalade i Fotbollz för en tid sedan, och min personliga förhoppning var sedan att någon inom ÖFK:s organisation skulle vara nästa person att uttrycka den. Men jag har inte hört ngt sådant.

Vad jag syftar på (och alltså tror) är att en förutsättning för att fotbollen i Jämtland åter ska ha möjlighet att lyfta ett steg är att andra lag på allvar börjar att avancera i divisionerna. Att det blir en viss konkurrens även på hemmaplan. Det vässar kreativiteten och skapar utveckling på flera håll, och det skulle eventuellt kunna ge ÖFK en spark uppåt. Det har ju t ex frågats efter varför Brage ryckt upp sig som dom gjort i år. Nykomlingar ifjol, efter kräftgång några år, och inte ens bäst i Dalarna. Nu har Dalkurd (alltså oxå från Borlänge) börjat segla upp underifrån och hotar Brage, vilket uppenbarligen satt fart på dem i år. GIF Sundsvall klarade sig inte kvar ngt år i Allsvenskan innan IFK Sundsvall varit upp och gjort det. Umeå FC verkar inte ha blivit sämre av att Ersboda varit uppe i ettan, eller av att flera Umelag ofta kämpar i toppen av tvåan. Det finns fler exempel på liknande utveckling, även på nära håll. Bekvämlighet främjar ingen utveckling.

Jag tror att den mest destruktiva mentalitet som finns idag för jämtländsk fotboll är det ofta uttalade mantrat att "alla måste samarbeta", alltså med betoningen på måste, i kombination med att de flesta som uttalar detta "måste" menar att "alla villkorslöst måste stötta ÖFK". För mig är detta inte något fruktbart samarbete, utan istället ensidig och ofta motvillig service. Och ett "samarbete" där en eller flera parter känner sig tvingade till "samarbete" eller service blir till största delen kontraproduktivt. Ett motvilligt samarbete gör att kreativitet och engagemang sakta dör ut, vilket är det värsta som kan hända för fotbollsutvecklingen. En ledare/tränare/spelare som inte "får" ha som mål att bli bra, ja kanske t o m bäst, på det sätt han själv tror på, tappar naturligtvis lätt glöden. Och jag tror oxå att det är lätt att tappa glöd och engagemang om man ofta får negativ respons på att man jobbar för det man tror på, på det sätt man tror på. En ärlig konkurrens, med öppenhet för samarbete, tror jag mest främjar fotbollsutvecklingen i Jämtland (och på de flesta andra håll).

Om det stämmer att ÖFK hösten 1999 kvalade till Superettan med nästan enbart spelare från distriktet, så måste det innebära att utveckling/utbildning av spelare fungerade bättre i förhållande till övriga Sverige innan ÖFK:s tillkomst än vad det gör nu. Särskilt med tanke på att många idag slår fast att de "inhemska" spelarna inte håller måttet. Personligen är jag dock tveksam till att det behöver stämma. Om spelarna får utvecklas i en friare miljö, så är jag övertygad om att vi snart åter kan ha betydligt fler spelare uppväxta och utbildade här som håller måttet för Superettan.

Däremot håller jag helt med de ÖFK-anhängare som uttalar att ÖFK inte har någon skyldighet att ge något tillbaka till övriga föreningar. Varför skulle de göra det, om de inte själva ser någon mening med det? Ingen annan förening ska tala om för ÖFK vad de ska göra, det är helt upp till dem. Liksom det inte är upp till ÖFK att diktera vad andra föreningar ska, måste eller borde göra. Däremot kan alla uttala önskemål.

Mina önskemål och förslag är att ÖFK först och främst uttalar att de önskar så många jämtlandslag som möjligt högre upp i seriesystemet. Och jag tycker också att de ska visa att de stöttar detta på lämpligt sätt. När det väl skett behöver ÖFK vara en tillräckligt attraktiv förening för att locka spelare och ledare. Och att vara en attraktiv förening är väl något alla önskar vara. Fler lag i högre divisioner kommer att leda till att allt fler spelare utvecklas bättre på "hemmaplan", vilket i sin tur skapar en härlig bas för ett framtida lag som närmar sig Superettan. Jag ser alltså oxå gärna att ÖFK aktivt "befriar" alla föreningar från det "mentala tvånget" att stötta ÖFK och att de istället bidrar till att skapa ett klimat där vissa, men inte alla, föreningar själva väljer att aktivt stötta dem. Sedan vore det trevligt om både ÖFK själva och dess anhängare uppskattade de övriga föreningarnas utveckling. Vad jag sedan önskar är att ÖFK (om dom spelar i en division där "proffskontrakt" krävs) med glädje betalar utbildningsbidragen till klubbarna i distriktet, och ser det som sin viktigaste årliga investering. För mig är det en gåta att detta inte redan sker, frivilligt. Det bör ju vara utmärkt att sådana pengar går tillbaka till distriktets klubbar och skapar fortsatt utveckling här i distriktet. Dessutom måste det ju vara en förtroendeskapande åtgärd. Plus att det är reglerat av SvFF. Naturligtvis tror jag också att en tydligare ödmjukhet i alla kontakter inom jämtländsk fotboll, såväl i direktkontakter som i kommentarer om andra, skulle bidra till att ÖFK fick ett större stöd. Konkurrens och samarbete med ömsesidig respekt tror jag alltså mest bidrar till utveckling. Det vore oxå till ÖFK:s fördel om de bättre informerade sina supportrar om företeelser i och runt föreningen.

Jag har väl inga större förhoppningar på att ÖFK idag finner mina förslag som geniala och genast genomförbara, men framtiden får utvisa vad som sker. Jag tror faktiskt att ett större folkligt stöd, eller väldigt mycket pengar, är förutsättningen för ÖFK:s överlevnad på längre sikt. Och, som sagt, sedan måste supportrar, ledare och spelare få engagera sig på det sätt som känns bäst för varje individ för att fotbollen ska kunna utvecklas på ett mer mångsidigt och bättre sätt även här. Mångfald och engagemang tillsammans med kunskap är nog de viktigaste nycklarna till utveckling.

Till sist dristar jag mig att i alla fall våga fråga; Kan "elitlagskonceptet" börja att vara lite gammalmodigt? Och ett riktigt stort varningsfinger höjs om beskyddarna av detta och liknande koncept kallar folk med nya idéer för bakåtsträvare. Att kalla folk med idéer för bakåtsträvare brukar vara det mest säkra tecknet på stagnation.