Eftersom jag, enligt mig själv, klarade godkänt med mitt tips av div 2 södra Norrland förra året (det stora felet jag gjorde var att underskatta Frösön, och sedan överskattade jag ÖDFF lite), så törs jag göra ett försök även i år. Det är riktigt roligt att Jämtland äntligen har tre lag i de nationella serierna igen och jag hoppas naturligtvis att alla hänger kvar, även om KD kommer att få det svårt. ÖDFF är (tack vare eller trots detta med tre jämtlag:-) för första gången någonsin solklara favoriter till seriesegern.

I år är det nedflyttningsplatserna som är svårast att sia om. Det finns inget lag detta år som kan jämföras med fjolårets Härnösand och Bergsjö, som torde vara de svagaste lagen på denna nivå under väldigt många år. Tre lag som jag är säkra på inte kommer att hamna i nedflyttningsstriden är ÖDFF, Selånger och Team Hudik. Däremot är det inte detsamma som att jag tippar dessa lag som topp tre. Alla andra lag skulle dock kunna klappa igenom av olika skäl under säsongen.

Etta ska alltså tveklöst ÖDFF bli. Dom har den bästa truppen. Det enda som kan hindra en serieseger är den resultatkramp som ibland drabbar laget, eller att ÖDFF dragit/drar på sig för många duktiga spelare, så att det riskerar att bli gnäll i gruppen när många hamnar utanför matchtruppen. Årets seriesegrare kommer att ha en större chans än de senaste åren att kvala sig vidare till ettan. Detta då det inte finns något lag som riktigt sticker ut i den norra Norrlandsserien. Spelare som borde vara särskilt viktiga för ÖDFF i år är Cissi Hallberg, Inga-Lill Zackrisson, Anna Jonsson och Lisa Landin.

Som tvåa tippar jag denna gång Frösön, så får vi se om det blir en överskattning denna gång. I år har ö-laget ett spelarmaterial som håller hela vägen, och då gäller det bara att hitta den inställning som präglade laget stor del av förra säsongen. Om den dynamiska tränarduon drar åt samma håll hela året, och om ÖDFF får problem, då är nog Frösön det enda lag i serien som skulle kunna hota om seriesegern. Viktiga spelare i Frösön är som vanligt Emma Eriksson, samt därutöver nyförvärven Anna och Madde Ersson.

Trea tror jag Selånger kommer att bli. De kommer att vara mer stabila än tidigare och har några spelare som kan vara avgörande i jämna matcher. Dessutom är dom ofta obekväma att möta. Det är ett lag på uppgång, och om dom får behålla alla sina spelare så ligger dom och väntar på slagläge 2010.

Först på fjärde plats tror jag fjolårets seriesegrare Team Hudik hamnar. Dom har nu två år i rad tappat ett tiotal spelare, och då kan inte ens en sådan plantskola fylla hålen. Dom har inte heller ett antal andra välfungerande ungdomsutbildande föreningar i stan som dom kan värva spelare från. Det är dock så jämnt efter ÖDFF, så visst kan Hudik fortfarande hamna högre, men vi får se.

Femma kan nog, trots en del urusla träningsresultat, Mohed från Söderhamn bli. Egentligen är det vansinne att tippa detta efter förluster som 0-10 mot Huge och 0-6 mot div 3-laget Stensätra, men får detta lovande gäng vara skadefria, så kommer det att ramla in en hel del poäng ändå.

Sexa tror jag faktiskt att Sund kan bli. Jag tror inte att jag delar den uppfattningen med särskilt många, efter 1-9 mot ÖDFF, men man har ett antal intressanta spelare och kommer att kunna ställa till det för de flesta lag.

Sjua blir nog det av några nederlagstippade Remsle. Dom har en förmåga att alltid hanka sig fram och ta de poäng som behövs för att vara på rätt sida om nedflyttningsstrecket när säsongen summeras.

Åtta och nedflyttade kommer nog Sundsvalls FK att bli. Precis som förra året är deras resultat beroende på hur det ser ut i moderföreningen. Det verkar som om SDFF:s trupp är tunnare i numerär än någonsin. Även om det finns många duktiga tjejer i föreningen så kommer det knappt att räcka till detta år.

Så kommer jag då till KD. Tyvärr måste jag tippa dom på nionde och näst sista plats. Jag hoppas att jag har lika fel med dom som jag hade med Frösön förra året. Det som främst gör att jag kan hoppas på att ha fel är att man INTE värvat en massa nya spelare detta år, utan kör med tjejer som känner varandra sedan tidigare. Dessutom har laget en speed som få lag i serien kan matcha. KD kan i sina bästa stunder mkt väl slå de flesta lag i serien. Truppen är dock för tunn, och skulle det bli skador på ett par av nyckelspelarna, så blir det säkerligen trean igen nästa år. KD är dock det lag jag kommer att hålla en extra tumme för i varje match. Absolut viktigaste spelare blir Pernilla Arvidsson och för att de positiva resultaten ska komma bör t ex målskytten Marie Stridh och målvakten Angelica Forsberg minst återupprepa insatserna från förra året.

Detta år så tror jag att gästrikebrunnen sinar. Nykomlingarna därifrån (Valbo, Stensätra och Huge) har nu under flera år i rad gått rakt upp i den absolut översta delen av tabellen. Sätra anar jag dock kommer att visa sig för svaga, och hamnar på nedflyttningsplats.

Om KD för andra året i rad överträffar sig själva och Frösön inte kapsejsar så kommer Jämtland alltså att vara representerade av fyra lag nästa år i de nationella serierna. Det vore en dröm för alla fotbollsintresserade tjejer i och kring Östersund. Det är härligt vilken utveckling som skett den allra senaste tiden inom distriktets damfotboll. Enligt mig tack vare att några föreningar åter börjat gå "egna" vägar, och alltfler tjejer börjat få tro på att de kan utvecklas. Detta trots att några domedagsprofeter sedan 2001 återupprepat att det bara finns spelarunderlag för ett lag från Jämtland i de nationella serierna. Jag, som obotlig optimist och tydligen lite realist, har oförtrutet hävdat motsatsen.

Så sent som 2006 spelade också endast ett JH-lag i tvåan, och anmärkningsvärt var då att "ensamma" ÖDFF var hela 20 poäng från serieseger och endast 7 poäng från nedflyttning. 2007 låg ÖDFF sånär på nedflyttningsplats några omgångar från slutet. När Frösön gjorde bra resultat 2008 sporrades uppenbart ÖDFF och var tämligen nära seriesegraren. Och i år är ÖDFF storfavoriter och Frösön, enligt mig, den främsta utmanaren. Tänk vad en liten tendens till fri konkurrens inom tävlingsidrotten fotboll kan skapa utveckling.

Nu är Östersunds stora ungdomsfotbollsfest, Storsjöcupen, överstökad. Återigen hade vi alla en enorm tur med vädret, och stämningen på fotbollsplanerna runt om i stan var för det mesta mkt god. I år råkade dock domarna ut för mer kritik än vanligt, och jag är osäker på vad det beror på. Fortfarande ska vi vara medvetna om att det ändå bara är i en bråkdel av matcherna dessa diskussioner uppstår. Via e-mail kommer många uppskattande ord om domarstandarden, så flertalet är mkt nöjda.

Personligen tror jag att Storsjöcupen blir mer och mer prestigefylld för det mest kompetativa lagen. Det ger en betydligt större adrenalinladdning under de båda slutspelsdagarna, vilket i sin tur skapar ännu större besvikelse när något går spelare och ledare emot. Sedan slits naturligtvis domarna enormt när det är så varmt, som det var på fredagen. Då kan även en och annan domare såväl göra några fler misstag, som att kanske tappa humöret litegrann när det klagas från många håll samtidigt. Inte minst supportrarna på sidan kan höras ganska mkt.

Vad gäller fotbollen så visade återigen främst Chivas Guadalajara från Mexico vilken fantastisk fotboll det går att spela i denna ålder. lagen från Cantolao och Tucuman var däremot nästan en besvikelse, detta trots att Tucuman vann sin klass. De hade dock tur i flera matcher, tycker jag. Däremot överraskade verkligen Alfred Nzo på mig. Att kunna visa upp en sån skön fotboll som dessa killar gjorde, utan att ha tränat ihop mer än några helger, det tycker jag är fantastiskt. Dessutom visade även tjejerna därifrån stora individuella kunskaper, men det laget var för ojämnt för att kunna hävda sig. Jag hoppas att det återkommer lag därifrån nästa år, då de kunnat förbereda sig på ett bättre sätt.
Lite i skymundan visade även polska SPS Olimpic att dom verkligen kunde spela fotboll. Detta trots att flera av deras spelare var ngt år yngre.

Tyvärr såg jag inte så mkt av ÖFK:s båda yngre lag. Egentligen såg jag bara mer sammanhängande perioder av P14-laget mot IFK resp Chivas, men jag har förstått att både dom och P-13 visat upp en trevlig fotboll. Jag som gillar när lag får kämpa för framgång tycker ju också att det var kul att IFK stod upp så bra som dom gjorde mot ÖFK. Opes P-13, som tog sig till semifinal, såg jag bara en gång, men även dom visade upp en fin fotboll.

Annars är det ju på tjejsidan som Jämtland ligger närmast övriga Sveriges ungdomsfotboll i kvalitet, och den match som avslutade fredagskvällen med en straffläggning där avgörande straffen slogs strax före midnatt, var nog den mest intensiva tjejmatch jag sett i yngre åldrar. Det var Brunflos 95-tjejer som vann sin semifinal efter en enormt adrenalinladdad match. Tyvärr orkade inte Brunflotjejerna ladda om till finalen, utan förlorade den ganska stort.

I övrigt kunde inte Ope bygga på sin svit av tre raka finaler och två segrar i F-16. Tierp blev för svåra i semifinalen. Det var ett Tierplag där nästan alla spelar i deras A-lag som ligger i toppen av div 3 Uppland. De spelade mkt konstruktiv och vägvinnande fotboll.

Till semifinal bland jämtländska lag gick alltså Ope F-16, KD F-16, Frösö F-14, Brunflo F-13, Ope F-12, ÖFK P-14 och Ope P-13.

Till final gick däremot IFK:s härliga förstalag i U-klassen, men ärligen ska vi väl inte haussa detta för mkt ännu, då det tyvärr även detta år endast deltog tre lag i klassen. Men jag råder er verkligen att gå och uppleva spelglädjen när detta lag spelar.

Totalt sett blev det fjärde gången under Storsjöcupens 37-åriga historia som inget jämtlandslag vann ngn klass. Jag hoppas och tror att detta var en tillfällighet, och att det åter står jämtar högst upp på ngn prispall igen redan nästa år.

Ja, det har alltså inte gått många dagar sedan Storsjöcupen, men nu i helgen är det dags för hela tio jämtlandslag att bege sig till Göteborg och Gothia Cup. Detta för att tillsammans med över 1600 lag från över 60 nationer delta i världens mest kända ungdomsfotbollscup. Anmärkningsvärt är att det endast är ett av dessa tio jämtlandslag som är ett pojklag, och dom kommer från Bräcke. Varför är det så få pojklag som tar chansen att vara med i denna fotbollsfest? Jag har ingen aning.

Jag själv ska ner som semestrande åskådare, med visst uppdrag att locka lag till Storsjöcupen. men mest engagemang kommer jag nog ändå att lägga som supporter till Opes tjejlag i klasserna F-19, F-17 och F-15. I stort sett alla tjejer i A-, U- och 93-trupp åker med. Det finns inget uttalat mål detta år, utan föreningen ska känna sig för om detta ska bli en återkommande tradition, eller om det känns som om det tar för mkt tid o kraft under en period då kanske spelarna ska vila. Eftersom det är mest 17/18-äringar som kommer att spela i F-19 och mest 15/16-åringar i F-17 så kan ju annars lagen nästan ograverade delta i samma åldersklasser även nästa år.

Övriga jämtlandslag som deltar är Åzö i F-19, Hammerdal, Frösön, KD och Lit i F-17, KD i F-15 samt Bräcke i P-13.

Det är kanske bäst att börja med att slå fast att allt jag skriver på Fotbollz är som privatperson, och inte som representant för något. I min första krönika tittade jag på damernas div 2. Och nu är det dags att syna damfotbollens utveckling i Jämtland, i jämförelse med övriga Sverige. Detta trots att ”Sigge”, i kommentar till den förra krönikan, tycker att det är onödigtJ.

Det har dock inte varit bekvämt att prestera dessa rader, då jag inte är lika aningslös som gossen i ”Kejsarens nya kläder”. Jag inser att jag riskerar att störa vissa kretsar inom just jämtländsk damfotboll. Men, men, det får jag försöka att stå ut med. Jag vill inte längre, som engagerad ideell fotbollsledare, smita från mitt delansvar att belysa detta. Jag ska dock i denna krönika försöka att hålla mig mer till fakta än till tyckande, även om det senare knappast helt går att undvika. Naturligtvis kommer många, liksom ”Sigge”, att tycka att det jag skriver är vinklat, men det mesta är ren fakta, denna gång.

Jämtland har tidigare, nästan av tradition, varit ett tämligen starkt dam/flickfotbollsdistrikt. Det startade med mkt tidiga framgångar på 70-talet, då bl a Ope IF tog SM-silver och Hackås IF två segrar i Gothia Cup. Detta förvaltades vidare under 80- och 90-talen, först mest av Ope IF, men sedermera även av Frösö IF med bl a Myssjö/Oviken som uppstickare. På 2000-talet har det dock blivit en tillbakagång, och så långt från eliten som idag har aldrig jämtländsk damfotboll stått. Detta är ett faktum!!

Vad kan då detta bero på? Underligt få verkar tillåta sig att seriöst se på detta från olika håll.

Exempel på mantran som ständigt upprepas idag av vissa är ”alla måste dra åt samma håll”, ”utan samarbete når vi inga framgångar” eller ”det finns bara plats för ett elitlag i Jämtland”. Problemet är tyvärr att det just varit under 2000-talet dessa mantran har prövats i verkligheten, nämligen genom att föreningen Ope/Frösön startades, som sedan döptes om till ÖDFF, och som sedan skulle ingå i ÖFK, men som….., ja, vad vet jag.

Kan det vara dags att, som nämnde gosse i boken, påpeka något om "kejsar(inna)ns nya kläder", alltså i det här fallet den företeelse som idén ÖDFF blivit. Varför fortsätter flera seriöst fotbollsintresserade personer i och runt Östersund fortsätter att kompromisslöst stötta denna idé, som inte skapat någon sportslig framgång på nationell nivå? Ja, möjligen med undantag av när Ope/Frösön (under Robban Wassdahls och Anneli Anderséns ledning) år 2003 vann div 2. Men med den målsättning som uttalades vid bildandet av föreningen var dock detta en mkt begränsad framgång. Detta framgångslösa faktum kvarstår, oavsett hur mkt vissa tycker att idén "borde" fungera.

Jag undrar hur diskussionen på denna hemsida sett ut, om ÖFK endast klarat av att vara ett stabilt mittenlag i div 2. På ett sätt är läget ännu värre än så på damsidan, då ÖDFF bara spelar på nivån ovan distriktsserien div 3, vilket motsvarar div 4 på herrsidan. Därför hade jag kunnat skriva ”om ÖFK spelat i div 3”. Som jämförelse mellan dessa båda ”elitlag” kan nämnas att ÖFK år 2007 var nr 51 i Sverige, strikt räknat efter tabellplacering, och med en fullt godkänd placering nr 5 bland alla norrländska lag. ÖDFF:s motsvarande placeringar 2007 var nr 73 i Sverige och nr 16 i Norrland.

Snittplaceringarna under hela 90-talet på damsidan var för Ope IF nr 34 i Sverige och nr 7 i Norrland. Dessutom var Frösö IF:s snittplaceringar under samma tid nr 46 i Sverige och nr 9 i Norrland. BÅDA föreningarna var då alltså förhållandevis klart bättre än fjolårets ÖDFF. Myssjö/Oviken nådde dock aldrig högre än 79:a i Sverige och 18:e i Norrland, så ÖDFF är i alla fall bättre än dåvarande tredje JH-lag. (Under 80-talet var Ope IF i snitt 25:a i Sverige och 6:a i Norrland)

Att diskussionen om dessa uteblivna framgångar inte förs, t ex på denna hemsida, beror nog tyvärr bl a på att engagemanget för/kring damfotboll i Jämtland under 2000-talet, tvärtemot nästan hela övriga Sverige, minskat. Ett uppsving verkar dock ha skett det senaste året, med tydligt ökad publiktillströmning och diskussioner på olika hemsidor.

Jag ska kort återkomma till distriktets position i svensk damfotboll. Faktum är att Jämtland fr o m 1982 (då damfotbollen första gången fick en jämförbar serieindelning för hela landet) alla år utom två haft minst ett lag i ngn av de två högsta serierna. Ja, alltså inte fram till idag, utan under 18 av de 20 åren innan ÖDFF (först som Ope/Frösön) skapades 2002! Efter att ”elitlaget” startade sin verksamhet har Jämtland haft lag i ngn av dessa två högsta divisioner endast ett år av sju!!! Läs detta igen, om du inte är säker på vad du har läst! Fotboll är, så vitt jag kan förstå, en tävlingsidrott där resultaten är av intresse. Ska vi fortsätta att hävda att en idé är bra, även om den inte visar någon framgång?

Naturligtvis kommer dessa siffror att förklaras bort av vissa, med att t ex konkurrensen är större idag än på 90-talet, vi har haft sämre träningsförhållanden i Jämtland än i övriga Norrland, övriga föreningar har inte stöttat ÖDFF tillräckligt och så vidare. Men snälla nån, skulle jag svara då, lever vi i ett hopplöst förlorardistrikt nuförtiden?? Skulle alla andra distrikt hittills under just 2000-talet varit bättre rustade att klara den ökade konkurrensen än vad just Jämtland varit? Varför då, och varför just under 2000-talet, i så fall? Och hur mkt stöttades de bästa JH-lagen på 90-talet av andra föreningar? Det finns också tveklöst ett flertal lag i Norrland, som placerat sig bättre än vårt bästa lag, utan andra träningsmöjligheter under vintern/våren än skolsalar och så småningom grusplaner. Vi har i alla fall haft ÖP-hallen under dessa år.

De som kommer med sådana invändningar avs de senaste sex åren kan väl då rimligen inte heller tro på några större framgångar på 2010-talet för jämtländsk damfotboll!? Eller minskar konkurrensen plötsligt nu? Kan det istället vara så att vi i Jämtland under just 2000-talets första decennium prövat något som fungerat mindre bra? Längre fram i år kanske jag återkommer med mina egna funderingar om vad som gått fel, och vad som skulle kunna ge framgång.

Inför säsongen 2008 hoppas jag i alla fall att både ÖDFF och Frösö IF klarar kontraktet i div 2. ÖDFF borde dessutom hota Team Hudik i kampen om seriesegern. Med tre lag i de nationella serierna år 2009 kan det första viktiga steget mot en ny, mer framgångsrik, era för jämtländsk damfotboll ha tagits, efter detta enligt mig tyvärr förlorade decennium.

Jag noterar med glädje att FotbollZ ska följa damtvåan kommande säsong. Därför tänkte jag, för att förekomma de mer officiella skribenterna, använda min första krönika på denna excellenta hemsida till att gissa hur det kommer att gå i årets div 2 Södra Norrland. Detta då jag har ett stort intresse för distriktets damfotboll och försöker följa med även i den enda nationella serienivå där vi är representerade, alltså div 2. I år är det Östersunds DFF och Frösö IF som är våra representanter där.

Normalt sett skulle jag inte ha haft så stort hopp om framgångar för Jämtlandslagen, men detta år är den södra norrlandstvåan svagare än någonsin. Bl a är fjolårets seriesegrare Själevad flyttad till norra tvåan och trean Stensätra är flyttad till en av svealandstvåorna. Dessutom tillkommer inget degraderat lag från div 1. Därutöver har det aldrig varit så många lag som tappat så många spelare som i år. Det gör att ÖDFF ska vara med och slåss om seriesegern och Frösön ska ha en rimlig chans att rädda kontraktet, vilket vore enormt bra för damfotbollens utveckling i Jämtland. Samtidigt gör den oklara situationen i många lag att det nästan är omöjligt att tippa serien, men.....

.... så här gissar jag att det går:

1. Team Hudik
Jag tippar alltså hälsingetjejerna som seriesegrare, trots att de tappat minst tio spelare från förra säsongens A-trupp. Tre av dom var dessutom mkt viktiga spelare. Laget har dock fått behålla sina offensivt duktiga spelare, och det tror jag kommer att räcka detta år. Hudik kommer inte att tappa nästan någon poäng mot lagen i mitten på serien, vilket jag tror att ÖDFF riskerar att göra. Tyvärr kommer Hudik (eller ÖDFF) att sedan få svårt att räcka till i kvalet till ettan.

2. ÖDFF

Trots att även ÖDFF som vanligt tappat många viktiga spelare har de nu fått in lite mer teknik och spelförståelse i laget, och detta kommer också att ge lite mer vind i seglen än vanligt, dock mkt beroende på hur laget kommer att matchas. Vågar tränaren släppa fram de mer konstruktiva spelarna så kommer det att ge resultat. Nyckelspelare i ÖDFF bedömer jag vara målvakten Caroline Kurzawa samt anfallsspelarna Lena Persson (om hon nu spelar) och Kina Sundelin. Utropstecken kan bli Anna Jonsson och Malin Eriksson. Tyvärr tror jag att ÖDFF mer riskerar att få formsvackor under säsongen än Hudik, och det kommer nog att fälla avgörandet. Men tar inte ÖDFF minst en andraplats detta år, så är det faktiskt riktigt illa.

3. IK Huge
Nykomlingarna från Gävle tror jag kommer att överraska många lag. Dom har inga spektakulära spelare och ingen särskild rutin, men dom har fördelan av att vara på uppgång, och i denna svaga årgång av tvåan tror jag det räcker. Deras optimism kommer att ge dom det antal extra poäng som krävs för att knipa tredjeplatsen.

4. Remsle UIF/FF
Detta är en ren chansning från min sida, att Remsle ska hamna så högt upp i tabellen. Det är nästan omöjligt att gissa vilket av lagen som tappat en mängd spelare inför denna säsong, som har flest duktiga spelare från egna led att plocka upp. Jag tror att Sollefteågänget ligger ganska bra till. Skulle dessutom Sara Solberg spela vidare även detta år så blir det nog en tredjeplats. Något som dock talar emot laget är att flera tongivande spelare har mkt träning att ta igen. Men alla lag, förutom de två jag placerat först, kommer att riskera att falla igenom om det blir mkt motgångar i början av serien.

5. Hägglunds IoFK
Övikstjejerna kommer att vara beroende av en bra start. En bra start kan innebära att Hägglunds slåss om en tredjeplats, men blir det tungt i början tror jag att det finns risk för nedflyttning för laget som förra året med knapp nöd hängde kvar i norra tvåan. Inga nyförvärv som höjer klassen och inte heller några allvarligare spelarförluster.

6. Sundsvalls FK

Hur det går för detta farmarlag till Sundsvalls DFF är naturligtvis helt avhängigt hur SDFF klarar att fylla sina luckor efter flyktande spelare. Om gissningen om en sjätteplats slår in tror jag att det tyvärr innebär att Norrland missar en plats i tvåan. Detta beroende på att "moderföreningen" SDFF lidit så svåra spelarförluster att jag tror att de riskerar att ramla ur ettan, och då får inte farmarlaget SFK spela kvar, och kommer då att ersättas av något lag söderifrån. Egentligen hoppas jag därför att SFK åker ur "av egen kraft", men SDFF har många duktiga tjejer i 16-18årsåldern som sannolikt kommer att hjälpa SFK till en plats i mitten av tabellen.

7. Selånger FK
Tyvärr tror jag att Selånger kommer att ha lättare än Frösön att ta de där extra poängen som krävs för att kravla sig över nedflyttningsstrecket. De har nu också ett års rutin från spel i div 2. Problemet för Selånger är dels många skador under försäsongen, och dels att deras enormt duktiga 93-årgång är aningen för unga för att tillföra något redan i årets tvåa.

8. Frösö IF
Tyvärr gissar jag att Frösön hamnar precis under nedflyttningsstrecket, men naturligtvis hoppas jag att jag har fel. I sina bästa stunder skulle de kunna hota alla lag i serien utom Hudik och ÖDFF, men Frösön har nog ännu för lite av eget spel för att kunna manövrera ut de lag de mest behöver slå. Frösön kommer att ta några segrar mot de svagaste lagen, men sedan gäller det att verkligen kriga i defensiven för att få de poäng som krävs. Jag tror tyvärr inte att Elin Forsberg kommer lika lätt fram till målchanser som i trean, men gör hon det, då kommer hon som vanligt att ligga i toppen av skytteligan. Humörspelaren Emma Eriksson kan bli den spelare som räddar kvar Frösön i tvåan tillsammans med alpina skidåkaren Frida Svedberg. Anmärkningsvärt dock att båda dessa spelare har fotboll som andra idrott. Dessutom krävs att målvakterna nästan ständigt spelar på topp.

9. Härnösands SK

Härnösand är en av två troliga räddningsplankor för Frösötjejerna. Tyvärr kommer denna tidigare så stabila Ångermanlandsförening att kunna klappa igenom helt 2008. De har förlorat nästan hela sin startuppställning från förra året och därför blir det sannolikt att börja om i trean nästa år för att fortsätta att slussa in sina yngre förmågor.

10. Bergsjö IF

Laget verkar inte att ha i div 2 att göra.


Det ska verkligen bli spännande att följa denna serie i år, och jag kommer säkert tillbaka med kommentarer när resultaten börjar rulla in. Det är av stor vikt att något äntligen åter börjar hända inom damfotbollen i Jämtland. Om vi ser till det decennium som håller på att gå mot sitt slut, så har det varit det sämsta någonsin för jämtländsk damfotboll. I en senare krönika kommer jag att presentera lite fakta runt detta.