Det här är verkligen inte ÖFK:s säsong, borttappade spelare och poäng i parti och minut. Inte nog med att nya skyttehoppet Ross Cambell försvann efter endast ett matchtillfälle, återigen förlorade poäng på övertid.

En av anledningarna till att jag bänkade mej på härliga Jämtkraft Arena denna soliga lördagseftermiddag var att för första gången få uppleva den i Storsjöbygden smått helgonförklarade fotbollstränaren Jörgen "Z" Zetterström "in action". Huruvida nämnde Zetterström tillhörde Kalle Björklunds energiska skola eller Lasse Lagerbäcks mer sofistikerade variant. Nu trivs jag i olika sammanhang bäst på vänsterkanten och detta gäller även huvudläktaren på "Arenan" därför hade jag tyvärr ingen möjlighet att på nära håll studera hur det förhöll sig.

Västerås SK höstomgången 2009 är väl inget lag som man placerar på nån tio-i-topp lista över gästande motstånd. Man spelade dock efter sina resurser, inget onödigt mittfältstjafs utan långa raka bollar mot motståndarmålet. Lite "Drillo-fotboll" om någon kommer ihåg mäster-norrmannen i stövlar. Det är ju poängen som räknas och "Z" lämnade sin forna hemstad med en säkert mycket värdefull sådan för att hålla distansen till bottenträsket. Dessutom, efter kvitteringen flög åtminstone halva laget upp i famnen på sin tränare och sånt måste värma i en vardag som säkert inte är helt rosendoftande för Jörgen Zetterström & co i ledningen för det forna elitlaget.

För att återgå till dom egna favoriterna så var resultatet enligt mitt sätt att se det en rejäl käftsmäll i jakten på nytt kontrakt. En seger hade gett självförtroende och en känsla av "nu kör vi". I stället kanske ett funderande över alltings jävlighet och oförmågan att knyta till säcken i olika situatiuoner. Tycker dock att lördagens ÖFK-upplaga andades viss förmåga att trots allt klara uppgiften. Det finns rutin och ett tänk att låta bollen göra arbetet som saknades i våras.

Lee Makel är visserligen inte riktigt samma spelare som i fjol, inte lika "fit" som det verkar men besitter samma mjuka touch på bollen och förmåga att hitta vägvinnande pass. Landsmannen Michael Tidser hade väl inte många rätt i första halvlek men blommade ut rejält under ÖFK:s uppryckning i andra. Enligt min mening fältherren på mitten fram till att han åter flyttades ut på kanten och ersattes av Björn Carlsson. Ingen skugga över Björn, vårdade bollen bra men jag tror att ÖFK tappade auktoritet som bäddade för VSK:s tryck sista kvarten.

Om man skall hitta stjärnor i den kolsvarta natten så var Ante Björkebaum definivt en sådan. Har inte sett honom från start tidigare men verkar ha alla verktyg för att lyckas i dom här sammanhangen och säkert nån nivå till. Härligt steg, spänst, teknik och spelförståelse, riktigt kul att se. Även Robin Fryklund utvecklas för varje match, tar offensiva beslut utan att tveka och här har Lasse Oscarsson fått nånting att tänka på. Det blir naturligtvis jättesvårt framöver men större under har skett och ÖFK borde väl rimligen ha fått sin beskärda del av icke önskade överraskningar. Nu finns det bara en väg, uppåt!!

Zlatan Ibrahimovic klar för Barcelona, det har varit ett faktum nu ett antal dagar och fältet är naturligtvis fritt för spekulationer i det ämnet. Succé eller fiasko eller nånting mitt emellan, framtiden får väl utvisa men min högst personliga åsikt är att manegen definivt inte är krattad för den gänglige skåningen. Ajax, Juventus och Inter har alla erbjudit Zlatan en egen roll i centrum av banan på motståndarens planhalva och det har funnits gott om "vattenbärare" runt omkring som tagit skitjobbet.

I Barcelona finns enligt min mening inte den typen av spelare, alla har en egen aura av teknisk briljans. Stor rörelse och många passningar inom laget som leder fram till kreativ anfallsfotboll. Jag är rädd att Zlatans tålamod för den sortens spel där bollinnehavet fördelas på många fötter, inte räcker till. Det kommer säkert att bli en del påfrestningar för egot och där tror jag pågen från Rosengård blir testad ordentligt.

Ett annat scenario är naturligtvis att Zlatan går en ny vår tillmötes inspirerad av omgivningen i enligt min mening, världens för närvarande klart bästa och mest underhållande lag. Att han tar över flyktade Ronaldinhos roll, vänder på matcher som gått i stå eller utnyttjar sin teknik och spelförståelse vid fasta situationer. Kanske får vi se nya sidor av Zlatan Ibrahimovic och kanske kan han bli den riktige frälsare även för det svenska landslaget som vi väntat på i många år.

För att vända åter till fotbollen inom "Moder Sveas" domäner så är ju för egen del som ultrastor HIF-supporter Henrik Larssons knäskada synnerligen dåligt tajmad. Åtta veckors bortovaro enligt prognosen och huruvida "Henke" orkar tillbaka ännu en gång står väl skivet i stjärnorna. Toppstrid för laget i allsvenskan, semifinal i Svenska Cupen och returmatch i Europa League mot FC Sarajevo, ett filmande benknäckargäng av sällan skådat slag. Nu har ju dessbättre Helsingborgs IF en kader av unga spelare på väg upp, kryddade med några spektakulära nyförvärv i sommar, så än är det för tidigt att måla fan på väggen. Men efter att ha lusläst diverse hemsidor från "Sundets pärla" så är oron stor, upp till bevis i första hand i kväll mot "Bajen" på Söderstadion.

Följer med intresse debatten på "fotbollz" angående ÖFK:s göranden och låtanden i allmänhet och värvningspolitiken i synnerhet. Det finns en närmast religiös tro hos vissa i den jämtländska allmogen att egna talanger, fostrade i närområdet och med rätt uppbackning skulle skapa stabilare förutsättningar. Detta är enligt min mening önskedrömmar, vi är för få, urvalet är helt enkelt för litet. Det kommer säkert fram nån "Luggen" eller "Rune" i fortsättningen också men då kommer dom ganska snabbt att sugas upp av en mer lukrativ och inspirerande miljö söderut. Det är lätt att hitta talanger i lokala matcher eller juniorfotboll men sen är steget upp till div 1 betydligt större än många tror.

Stöttar helt ÖFK-ledningens policy att stärka upp laget med potentiella matchvinnare, finns pengarna så är det helt okej för min del. Vi har förutsättningarna med "Arenan" och för folket på läktarna tror jag det är likgiltigt om en skotte eller nån från Offerdal sätter strutarna, huvudsaken segrarna och poängen ramlar in. Nu är det närmast Gröndal borta för vårt rödsvarta slagskepp. Har tippat 3-1 till ÖFK, Lee Makel gör första målet................

Har funderat en hel del över alla olika spelsystem som finns i fotbollen. 4-4-2, 4-3-3, 4-2-3-1 o.s.v. o.s.v. Har själv väldigt svårt att skilja på dom olika varianterna, högt och lågt försvarsspel, zonförsvar, man-man o.s.v. o.s.v. I mina yngre dar för fruktansvärt längesen, fanns i princip en modell, den engelska eller helsingborgsmodellen som den också kallas av någon för mej okänd anledning men ett trevligt namn egentligen. Två backar, tre halvbackar och en femmannakedja med uttryck som "halvbackskedja", "innertrio" och "högerwing". Rena grekiskan säkert för många i dagens fotboll.

Fördelen var att hela planen uttnyttjades, låt vara att yttrarna som skulle slicka sidlinjen i 90 minuter, i många matcher fick väldigt lite att göra. Dom fordrade dock markering och därmed skapdes utrymme för innertrion att briljera. En viktig post i det systemet var centerbacken eller som man också sade, centerhalven. För det mesta en stor, bollsäker spelare ofta specialist på glidtacklingar. Missade denne var det som regel fritt fram eftersom täckning bakom saknades.

Skulle vara intressant om nåt lag skulle anamma det här systemet i dag. Vid nystarten för fotboll i Brunflo IF 1967 under ledning av eldsjälen Lasse "Proppen" Jönsson som drog igång även hockeyn vid den tiden spelade vi efterhand 4-2-4 som då var på modet. Ett hästjobb för mittfältarna egentligen. Till höstomgången 1969 knöts Lasse "Kungen" Persson till klubben både som fotbolls- och hockeytränare och om man förut hade kunna ta sig "fem minuter" på röven var detta nu historia. "Kungen" tolererade inga som helst avvikelser från dom utdelade direktiven. En oerhört krävande man i sin roll men samtidigt på sidan intresserad av både poesi och musik och en humanist bakom den sträva ytan.

1971 var fotbollen i samhället på nytt i farozonen då hela sektionen avgick utom övertecknad och det hela såg inte särskilt ljust ut. Den egna "karriären" lades på "is" saknad av förmodligen ingen och en ny roll som lagledare inleddes. Med god hjälp av Affe Persson, f.d "Festmästaren", som då bodde i Grytan, besjälade spelare och tränare lyckades vi faktiskt vinna div 5 och avancera till fyran där laget huserat sen dess förutom ett par säsonger i div 3 på nittiotalet .

Vad har då allt detta med spelsystem att göra? Jo, i samspråk med "Kungen" beslöt vi inför den säsongen att testa femmannakedja och hela det köret. Centerhalven Kurre Åkerblom, "värvad" från Mårdsjön och pappa till icke okände Markus, hade alla nödvändiga egenskaper. Centern Lasse "Burken" Björklund, en "tank" av gammalt snitt och runt dom två, spelare som alla hittade sina roller. En överraskning på högeryttern Gerhard Thornemo, längdhoppare som dök upp på en träning och visade sig klippt och skuren som kantspringare. Lasse Jernström, väldigt viktig på andra kanten, hämtades från Birka där Affe var elev. Janne Gummerus och Leffe Lindborg, f.d tandsbyprofiler på innerpositionerna dunkade på framåt hela säsongen.

Det såg mörkt ut med två omgångar kvar med Norra Lit fyra poäng (tvåpoängs-system) och 14 plusmål före. Efter att ha knackat litsgrabbarna med 8-0 hemma på Vikvallen behövdes det dock en seger borta mot Ragunda samtidigt som Norra Lit måste torska uppe i Hoting. Allt detta hände och ett glatt gäng svartgula brunflograbbar äntrade restaurang "Vildhussen" i Hammarstrand. Har ofta funderat över vilken betydelse vårt offensiva spelsystem hade för den framgången. Motståndarna var i alla fall vädigt vilsna markeringsmässigt många gånger.

I egenskap av näringsidkare har jag dom senaste fyra åren tillbringat fem dagar veckan efter midsommar på varumässan Expo Norr. Eftersom jag varken säljer getost, tunnbröd eller stekpannor finns det en hel del tid för filosofiskt tänkande och studerande av den förbipasserande allmänheten. Efter dryga femtio år som jämtlänning är det påfallande hur många människor man känner igen från olika verksamheter. Eftersom en hel del av livet ägnats åt fotboll föll det sig naturligt att ett speciellt intresse riktades däråt och nedan skall jag plocka ut några grabbar som det handlar om i det här fallet. Allt är skrivet av kärlek till dom nämnda.

Kjell Widegren, hårdför mittback i Tandsbyn och sedermera domare långt upp i åren. Som nybliven brunflobo på sextiotalet var det naturligt att söka nåt lag att lira med och eftersom ortens fotbollsverksamhet låg i träda vid den tiden blev det Tandsbyn. Laget huserade på "Vikvallen", relativt centralt i Brunflo, under legendariske Arne "Vargen" Perssons ledning. Missade inte en träning under två års tid men eftersom idéerna i hjärnan aldrig ville fortplanta sig till benen tillräckligt fort fick man se matcherna från sidan. Ett bestående minne dock, råkade en gång springa in i Kjell Widegren. Alla som gjort det glömmer det säkert aldrig. Kjell, en bortåt två meter lång betongarbetare och jag har funderat genom åren om alla mina tillkortakommanden i olika sammanhang härrör från den smällen.

Hade nöjet att, som det så fint heter numera, assistera Kjell ett antal gånger på linjen.Med sin stora erfarenhet hade han ett gott handlag med spelarna. En för mig mindre trevlig upplevelse också tillsammans med Kjell och Bengt-Olle Hansson. Nämnda domatrio hade varit och utfört ett uppdrag på "Cuba" i Järpen, och på hemväg med mig vid ratten "dånandes" vid halvelva-tiden på kvällen genom Ytterån. Inte ett fordon eller människa under resan så långt ögat kunde nå och tre domare sedvanligt "gaggande". Då skymtas en svartvit bil, två svartvita uniformer och en "spade" vid vägkanten. 800 kr åt h-e. Lite överambitiöst eller hur Haldo.....

En annan Widegren med förnamn Leif gästade också min monter. "Leffe" ÖFK:s förste tränare och i min egenskap av sportskrivare på ÖP hade vi en del att göra med varandra. Den av naturen blyga framtoningen var ingen fördel i intervjusammanhang och det var sällan jag lyckades få nåt uppseendeväckande ur "offren". Med Leif Widegren var det dock annorlunda. Problemet var i stället hur man skulle få stopp på karln med tanke på pressläggning och annat. Det var emellertid inget "tuggande" utan substantiell fotbollsvetenskap och man kunde inte slita sig därifrån. Har en känsla av att "Leffe" hade en del ogjort när han lämnade den lokala fotbollens toppskikt. Enligt min mening en kille med unika sociala och idrottsliga egenskaper.

På en mässa finns det alltid politiker och västjämten Stefan Fax har ju också ett förflutet som fotbollsdomare på sjuttiotalet. Vi båda hade en stabil förankring i dom nedre regionerna av kåren men Stefan hade den goda smaken att sluta i tid för att istället ägnas sig åt att försöka förbättra världen.

Kjell Tjärnås, härjedalingen, smög omkring med en utställarbricka på bröstet. Kjell, ett fysiskt praktexemplar under sin aktiva tid och en enorm auktoritet på plan. Med dagens förfinade scoutingverksamhet är jag övertygad om att rågblonde Kjell hade fiskats uppåt i seriesysemet. Har dock ett svagt minne av att han gjorde en vända i ABK Hudiksvall som då hade ett slagkraftigt lag. En liten anekdot från Vemdalen, Frösön gästade och jag vinkade av hemmalaget för offside då följande hörs på genuin dialekt från en gentleman i den synnerligen enögda publiken:
-Jääävla jämtlandsdomaaraa. Håål mää jämtlandslaagaa!!

Tänk vad några sanningens ord på "fotbollz" kan göra.... "Viasat" som konsekvent på senare tid lagt attraktiva matcher i udda kanaler har helt plötsligt ändrat sig och nu visat både Champions-league finalen och VM-kvalet mot Danmark i TV 6. Kanske är det så också att man insett att man utestänger fler än man lockar att öppna plånboken för mera utbud. Säkert har reklamköparna reagerat och dom väger väl i slutändan tyngst.

Apropå VM-kvalet så var ju förväntningarna skyhöga. Kvällstidningarnas sportbilagor den senaste veckan har frossat i olika vinklingar och även den mest inbitne fotbollsälskare har väl varit tvungen att sålla i materialet. Hur blev det då? Jo, en fantastisk inramning, man fick nästan nåt fuktigt i blicken av all denna blågula entusiasm dessutom perfekt placerat på nationaldagen. Allsången i "Du gamla, du fria" leddes av min nya idol Malena Ernman och TV:n placerad ute i "spenaten" (glasverandan) med nåt gott i ett glas och på en tallrik.

Själva matchen då, ja allting har ett slut och så även Lagerbäcks fantastiska svit med fem raka avancemang till VM och EM. Egentligen inget konstigt i sig, det är ju helt enormt när man ser tillbaka på landslagets bedrifter i dom här sammanhangen. Sverige är långt ner på den internationella rankingen och nån gång måste sanningen komma ifatt dom blågula. "Den svenska modellen" parad med en hel del flyt håller inte i evighet.

Om man då gör en helt personlig matchanalys så var väl Källströms straffmiss i inledningen signifikativ. Det som skulle inneburit en matchbild med jagande danskar blev i stället det omvända. En av stundens allvar nedtyngd svensk elva förmådde inte lösa upp den danske coachen Morten Olsens fiffigt uträknade knutar. Dom rödvita spelade med sin medfödda bollskicklighet sig ur svårigheterna bakåt och startade hela tiden vassa omställningar som tvingade svenskarna att offra mycket kraft i defensiven. Det danska målet också en följd av stressat uppträdande, Mikael Nilssons "rundpall" relativt ostörd bäddade för olycksaliga 0-1.

"Den svenska modellen" som skördat framgångar även utanför idrotten räckte som sagt inte denna gång. En förutsättning dock är ju att alla ansvariga inordnar sig i den och där har ju landslagsledningen ett problem med Zlatan Ibrahimovich. I klubblaget Inter finns två-tre specialrekryterade "vattenbärare", i det svenska landslaget måste alla elva på plan ha den rollen. Det går inte att efter ett avslutat anfall lomma iväg neråt mittlinjen medan övriga sliter som djur för att försvara och åstadkomma nya attacker. Någon sa mycket träffsäkert: "Problemet är inte Zlatans anpasssning till landslaget, problemet är landslagets anpassning till Zlatan". Om han inte kommer "ner" till den gängse nivån och ser bort från sin personliga status kommer han att vara, tror jag, en belastning snarare än en matchvinnare.

Jag är definivt ingen "Zlatan-hatare". För mej handlar fotbollen om underhållning och där är skåningen i sina bästa stunder snudd på oöverträffad. Speciellt förmågan att hela tiden tankemässigt ligga ett eller två moment före. Hitta dom där luckorna i djupled eller med några idividuella cirkusnummer sätta lädret i nät. I travet finns ett uttryck: "löphuvud", förmågan att ge allt för mållinjen. Det är väl den enda egenskap där Zlatan har en del brister.

Strikerkollegan Henrik Larsson börjar väl nå sitt "Bäst före-datum". Intelligent i spelet fortfarande men reflexerna i "boxen" är inte vad dom har varit, varken i landslaget eller eller Helsingborg. "Henke" som jag hyser min största medkänsla för efter det tragiska som drabbat hans familj. I övrigt är det ju lätt att vara "staketexpert" men Adam Johansson var väl ingen lyckad lösning för vänsterkanten i försvaret. Verkade på ren svenska "skita på sig" inför uppdraget. Kim Källström som spelmotor på mitten känns tung och dras med ständigt överambitionskomplex. Straffar kan alla missa även om lite mer koncentration innan inte hade skadat den här gången.

Nu är läget i gruppen "vinna eller försvinna" och kanske en anledning för Lars Lagerbäck att städa lite grann bland invanda tankar och spelmönster. Ge en ny generation mer utrymme och rutin inför kommande uppgifter. Nu är väl inte risken särskilt stor att så blir fallet om man känner Alby-sonen rätt och framtiden får väl regissera utvecklingen.

På det lokala planet har ÖFK i skrivande stund två viktiga hemmamatcher. Den ena i konkurrens med det nyvaknade intresset för tennis och i den andra kommer väl en del att häcka framför Sverige-Malta i det fortsatta VM-kvalet. Att hoppas på sex poäng är väl inte helt i linje med sakernas tillstånd men en seger mot Umeå skulle sitta fint efter flera bottennapp mot laget från Bottenhavet (häpp!!). Av bara farten då också ett "draw" mot Brage och därmed få konkurrenterna i den nedre regionen att "dala" i tabellen (häpp, häpp!!)