ÖFK gjorde en fantastisk kämpamatch, och hade för en gångs skull rejält med flyt. Efter några minuters jämnt spel i starten styr Öster spelet helt, men ÖFK är hela tiden obekväma och i förhållande till spelfördelningen skapas inte så många chanser. Till skillnad från Skövdematchen så klarade dock inte flera spelare att hålla huvudet kallt, och tyvärr drog Sinyan på sig en utvisning. Ingen aning om den var rimlig eller inte. Sedan blev trycket ännu större.

ÖFK jobbade än mer disciplinerat efter utvisningen, och i andra halvlek parkerades i stort sett bussen. Weilid stack emellan med en smekning i underkant av ribban, som var någon cm från att resultera. Jag satt sedan och längtade efter slutsignalen och en poäng, men en aktion från Kabuye och ett ganska flackt skott från Kroon styrdes in. Riktigt, riktigt häftigt, och jublet blev totalt. Tänk att ÖFK har flyt! Hoppet stiger, och jag ser fram emot matchen mot Jönköping och en spännande fotbollsvår. Men först några dagar i Berlin.

Inga betyg idag, då jag ofta inte var säker på vilken spelare som gjorde vad, med endast en tämligen liten telefonbild, och ett par gånger internetavbrott.

Jag ser att kollega Per Lagerbäck är förbannad. Jag förstår hans upprördhet, Skövde var ett riktigt skitlag (i varje fall den här kvällen och på den här nivån) och domaren höll ungefär samma nivå.

Men samtidigt tycker jag att Lagerbäck är en aning orättvis.

ÖFK är också en stöklag med jämna mellanrum (även i går), det är bara att kolla kortutdelningen såväl förra sommaren som den här (13 varningar på fyra matcher, snart kommer några avstängningar...). Och domaren är inte dum alla gånger, tro inte det!

***

Kanske var det förutsättningarna; snö och minus, ett lag i poängnöd efter en blek start (Skövde kom till Jämtkraft arena med en futtig pinne i kappsäcken) och ett hemmalag fyllt av sötma efter 3-0 i Sundsvall men som omgående hamnade på hälarna och såg ut att fullständigt sakna matchplan första tjugo.

Vad vet jag, en fotbollsmatch kan ta vägen åt många olika håll!

Den här blev bara skräp men räddades av att Skövde spelade in ÖFK:s kvitteringsboll i egen bur och hemmalaget lyckades samla ihop tillräckligt mycket lugn för att ta kommandot och till sist även snickra till ett mycket rättvist segermål.

Men att det blev som det blev får nog samtliga inblandade ta på sig; hemmalaget, bortalaget, spelare och ledare samt en domare som mest uppträdde som en adrenalinfylld konstapel som skulle försöka reda ut ett hederligt gammalt gängslagsmål som inte ens ville ta slut trots att han blåste av matchen...

Som ni förstår; det har spelats roligare fotboll på Jämtkraft arena!

***

I Sundsvall, för en vecka sedan, uppträdde ÖFK bättre än på många god dag, åtminstone för att vara på bortaplan. Man var bollförande med massor av fyndiga passningslösningar som gav såväl chanser som mål. Och när Sundsvall hade bollen var den tidiga pressen så mycket mer synkroniserad än vad som bjudits tidigare, den ställde ofta hemmalaget utan lösningar.

En femma på en sexgradig betygsskala, åtminstone i min bok.

Mot Skövde blir laginsatsen en tvåa, varken mer eller mindre. Alldeles för mycket gjordes utan skärpa, både framåt och bakåt!

***

I trissen delade jag ut toppbetygen till Erick Brendon, Mansour Sinyan och Myroslav Mazur. Bolltrygga firman Brendon&Sinyan kommer att äga många mittfält den här sommaren och Mazur håller ihop försvaret på bästa sätt. Den här kvällen hade han också sin vänsterfot rätt kalibrerad (det är inte alla gånger). Hur många 40-50-metersbollar tvärs över banan landade han på Cesar Weilids fot? Åtta? Tio? Ännu fler? Läckert var det i varje fall!

***

Apropå Brendon. ÖP/LT berättade innan match om besöket av dottern Emily, mamma Marciana och pappa Edson från Brasilien. Den storyn rörde i alla fall mitt hjärta. Och så landade de mitt i helgens snökaos...

***

Jag ser att Jakob Johnsson har många anhängare på diverse forum och visst ska man glädja sig över att en hemmaspelare har slagit sig in i startelvan, det är vi inte bortskämda med. Men jag är inte helt såld, ännu. Det kanske jag blir när han får lite mer hår på bröstet. I mina ögon är det lite för tamt när han närmar sig motståndarens straffområde.

Tillsammans med Cesar Weilid har dock Jakob stärkt upp ÖFK:s högersida så här långt, absolut. Nu gäller det bara att få till inspelen också!

***

Ni har säkert sett det själva. ÖFK har, precis som förra året, haft usel utdelning på sina inlägg. Det gäller från båda kanterna. Men å andra sidan; det är jäkligt svårt att se några linjer i vilka löpningar som tas i straffområdet. Så vi ska inte bara skylla på kantspelarna...

***

Jag har skrivit det tidigare och jag skriver det igen. Ju sämre motstånd desto mer ofokuserad är Aly Keita. Gårdagskvällens insats var en av de sämre jag sett från ÖFK-kaptenens sida. Tur att han hade så lite jobb!

***

Två besvikelser i går; Theodore Rask och Chovanie Amatkarijo. Rask var inte ens nära att vinna duellen när Skövde tog ledningen och var allmänt darrig medan Amatkarijo inte såg ut som han tyckte det var roligt överhuvudtaget.

***

Simon Kroon har ännu inte hittat tajmingen i sitt spel. Han vill så mycket men så här långt krånglar han bara till det för sig själv och sina lagkamrater. Spela enklare är det bästa rådet jag kan ge!

***

Tre hörnmål på två matcher, det tar sig sa pyromanen.

***

På lördag väntar serieledande Öster i Växjö. Gårdagens insats kommer inte att räcka till några poäng, däremot kan spelet i Sundsvall ge full utdelning!

Matchen mot Sundsvall var av en annan kvalité än tidigare matcher. Då menar jag inte att de tidigare matcherna har varit direkt dåliga, men målfabrikationen har t ex inte varit på plats.

I matchen mot Sundsvall så vann ÖFK ”skott på mål statistiken” med åtta mot ett enligt Sofa score och målen med tre mot noll. Det var länge sedan vi skådat sådant i en tävlingsmatch med ÖFK som statistikvinnare. Dessutom med tre olika målskyttar. Något jag tycker är bra, dvs att flera spelare kan göra mål.

Det fanns mängder med positiva saker i denna match relativt tidigare matcher:

1. Först och främst de tre målen.
2. Att de åstadkoms beror nog på den avslappnade attityden hos många av spelarna och det i kombination med den med stort självförtroende genomförda speltaktiken. Ett självförtroende som rimligtvis nu har växt lite till.
3. Det förändrade spelet på högerkanten, där den konditionsstarka Weilid nu fick hjälp av Jakob Johnsson och därmed själv slapp springa flera 100 meters race på eget bevåg Nu blev högersidan mer lik vänstersidans Adjoumani/Amatkarijo.
4. Naturligtvis att ÖFK äntligen verkar ha funnit ett fungerande mitt mittfält, där Sinyans färdigheter verkligen har kommit fram.
5. Sedan vill jag lyfta fram samtliga spelares aggressiva press och tuffhet i närkamperna.
6. Sist men inte minst fungerade det defensiva spelet mycket bättre än tidigare.

Sammantaget mycket positivt. Nu bör det dock noteras att detta faktiskt bara är en enstaka match. Upprepar laget detta spel mot Skövde i nästa match, så har vi däremot en trend, som lovar väldigt gott.

Väderleksutsikterna synes tyvärr inte vara fotbollsvänliga inför måndagens match. Kyla och snö väntas. Det borde dock inte hindra publik och ÖFK spelare, som rimligtvis är mer van vid detta än spelare och fans från Skövde. Östersundare är ju normalt frekventa besökare på skid- och skidskytte tävlingar och det vädret och det på måndag lär inte skilja sig nämnvärt. Det är bara att klä sig varmt och heja fram ÖFK.

Oavgjort 1-1 mot Gais efter en sen kvittering, oavgjort (0-0) i Örebro där prestationen var bättre än resultatet och så 3-0 mot Gif Sundsvall på bortamark där man var bättre i allt än sina motståndare.

ÖFK:s start smakar fågel i min mun, förmodligen även i många andras. Den är också bättre än vad jag kunde hoppas på efter en hygglig träningsupptakt men där vägen in mot seriestarten lämnade ett antal frågetecken efter sig.

Jag var faktiskt riktigt orolig innan premiären; hade jag tagit så fullständigt fel när jag i vintras påstod att ÖFK stod på stabil grund efter förra höstens så starka spurt, de flesta spelade vidare och truppen var kryddad med ntressanta nyförvärv?

Nej, min känsla där och då var korrekt. Det vet jag efter gårdagskvällens Norrlandsderby i Sundsvall.

***

Det är alltid svårt att jämföra, inte minst när vi varit bortskämda med sex raka allsvenska säsonger och ett succéartat Europaspel för inte så länge sedan. Men visst måste ÖFK:s insats på tisdagskvällen vara en av de bästa på bortaplan på väldigt lång tid (allting är ju relativt, inte minst tid...); ÖFK var det bollförande laget, hade chanserna och gjorde målen.

Allt tillkommit efter ett många gånger stabilt passningsspel med stundtals riktigt fyndiga lösningar. I mina ögon var man bättre än Giffarna i allt den här kvällen (om man undantar en sista kvarten i första halvlek).

När såg vi det senast? Har vi sett det överhuvudtaget sedan klubbens färd i rutschbanan utför startade?

Ett är då säkert. Vi har inte varit bortskämda med den här sortens insatser!

***

Jag tyckte att de inledande två kryssen (Gais och Örebro) var en bra start att bygga vidare på och när jag i förra veckan noterade att i stort sett hela spelartruppen var i träning förstod att det skulle kunna komma en bra insats i Sundsvall. Det har jag lärt mig efter ett helt liv i idrottens tjänst; inget är så välgörande för prestationen som när det är full fart på träningsfältet. Med alla på plats blir det en helt annan intensitet, ingen får chansen att fuska sig genom övningarna för då är det någon annan som snor platsen i startelvan!

Därför vågar jag påstå att sportsligt mår ÖFK riktigt bra för stunden och närmast väntar nu en hemmamatch mot Skövde AIK (på måndag).

***

Det här var också matchen där den 23-årige norrmannen Mansour Sinyan presenterade sig själv på allvar för den breda fotbollspubliken. Att det var Sinyan som skulle ta hand om den vakanta platsen bredvid Erick Brendon på ÖFK:s mittfält när Ludvig Fritzson drog till Brommapojkarna och Allsvenskan var ingen större överraskning, han gjorde ju ett antal inhopp på den positionen redan förra säsongen. Men som han greppat den här chansen!

I går kväll var han bäst på planen när han med bollen klistrad vid fötterna ständigt bröt sig igenom Sundsvalls olika försvarslinjer och gav ÖFK tryck i offensiven. Jag såg honom göra det i cupspelet mot AIK för snart två månader sedan och nu gjorde han det i seriespel när "hela" fotbolls-Sverige tittade på (Giffarna-ÖFK var tisdagskvällens enda match av dignitet i den svenska fotbollen...).

***

Men man ska komma ihåg att han har brassen Erick Brendon bredvid sig. Brendon gör alla runt omkring sig till bra fotbollsspelare. Jag tycker han är grym.

Alltid!

***

Jag blev jäkligt orolig när Kristian Novak skadade sig före seriestarten, där kändes det som försvarschefen försvann. Jag är inte lika orolig längre, Theodore Rask (från IFK Norrköping) har fyllt luckan på bästa vis. Rask jobbar med små medel men viktigast av allt; samarbetet med Myroslav Mazur i mittförsvaret fungerade klanderfritt när Giffarna knappt hade en målchans (två skott i målställningen från långt utifrån och ett vasst avslut strax utanför på att klassiskt snett-inåt-bakåt-inspel, det var väl allt).

***

Apropå Mazur; målskytt för första gången i sin 35:e match i ÖFK:s färger när han nickade in 2-0 på Erick Brendons välriktade hörna. NI vet, en sån där som jag tjatat om ungefär sjutusentrehundfemtioåtta gånger i mina krönikor; hårt pressad inåtvriden mot första stolpen, Mazur vann duellen och Gif-målvakten Gustav Molin var chanslös. Målvakter är alltid chanslösa på den typen av hörnor!

***

Malcolm Stolt nickade in 1-0 på Jakob Jonssons fina inspel. Stolts första för säsongen men det kommer mer. Det kunde det ha gjort redan den här kvällen - en nick smet strax utanför och en räddades mästerligt av Gustav Molin (även om den borde ha placerats lite bättre).

***

ÖFK:s 3-0-mål på övertid har sin absoluta poäng; André Österholm till Calvin Kabuye till Ziad Ghanoum och så till sist Sebastian Karlsson Grach som kämpade upp bollen i nättaket. Alla fyra byttes in i matchens slutskede (liksom Mykola Mysolitin). Ett riktigt avbytarmål!

***

Matchens storkämpe: Yannick Adjoumani (men det var ju ingen överraskning).

***

Men som ni säkert förstår efter 3-0 på bortaplan mot Sundsvall är det ju med beröm godkänt till alla! Skönhetsfläckarna får vi ta en annan gång!