Kommer på mej själv att jag känner en viss oro inför söndagens möte borta mot Valsta Syrianska för ÖFK:s rödsvarta flaggskepp. Normalt sett ingen match som borde rendera något i de jämtländska poängladorna men samtidigt, känns det som, ett oerhört viktigt avstamp inför framtiden. Har av olika anledningar inte haft möjlighet att följa laget på plats den här säsongen förrän senast hemma mot nykomlingen Karlslund och det var ingen särskilt hoppingivande upplevelse. Var lite sen och kom strax efter 0-1 och tänkte det är väl sånt som händer. Resten av halvleken dock en veritabel utspelning från närkingarnas sida. Inget märkvärdigt egentligen men taget ur sportens eget A-B-C. Helt rättvist rullades också 0-2 in, enligt uppgift snarlikt det första.

I andra om inte en spelmässig så dock en betydlig uppryckning från hemmalaget samtidigt som gästerna kröp ner i banan, rädda om resultatet. En hel del av förklaringen menar jag, stavas James Burgin, Swansea-förvärvet. Kom in efter en kvart och rörde om en hel del på sin vänsterkant. Bra spelförståelse, härlig teknik men lite väl små marginaler i passningsspelet. Om den killen får förtroende kan han säkert tillföra saker. Dagens ÖFK behöver spelare som kan göra det lilla extra och skapa utrymme för övriga. Kollegan från dom brittiska öarna, Chad Bond, är jag dock mer tveksam till. Lite av Vedat Shala, skåningen från i fjol, mycket vilja men för lite känsla. Jag vill dock inte såga honom definitivt för mycket kan sitta i huvudet. Det är förmodligen inte lätt med den miljörevolution som det måste vara att komma hit till jämtland för brittiska storstadsungdomar.

Läser med glädje att det verkar som om Kristian Ek återkommer som balansspelare på mittfältet, tror Martin Johansson kommer mer till sin fördel då. Samtidigt får Petter Skogen, om han får starta, en mer naturlig roll på kanten. Ser också att man får flyga fram och tillbaks, ett lyft för det sociala livet vid sidan om och säkert viktigt i slutändan. Det är långt till summeringen i oktober och många sanningar kan ställas på sin spets, men som sagt det kändes inte bra inombords senast på Jämtkraft Arena. Förresten, har varit där ett antal gånger sen invigningen. Det spelar ingen roll hur blå himlen är, aldrig letar sig solen in på oss som tycker om att sitta några rader upp. Känns knepigt att behöva sitta och huttra med den huvudsponsorn. Nåväl, i övrigt är ju arenan kanon, lämpliga kläder tillsamman med ett värmande spel på banan löser väl det problemet. "GO FOR IT, ÖFK!!"

Har inte haft tid att besöka fotbollen "live" s.a.s därför har några matcher i Champions League fångat intresset på senare tid. Betittade Barcelonas hemmamöte med Chelsea häromkvällen och blev djupt besviken över "The Blues" fega insats. Retur i går kväll på Stamford Bridge och nu måste väl London-laget upp ur skyttegravarna. Väldigt tillknäppt till en början, Chelsea fortsatte backa hem. "Barca"-tränaren Guardiola överraskade med att flytta ut typiske boxspelaren Eto´ på vänsterkanten samtidigt som yrvädret Messi som älskar stora ytor fanns i mitten, märkligt.

Tor Henning Övrebo var enligt min mening inte situationen mogen. Det var ytterligare ett par-tre mystiska situationer runt dom elva metrarna där normannen vinkade avvärjande. I stället fick Chelsea en kompensationsbedömning i form av en frilägesutvisning, felaktigt tycker jag, då hemmaspelaren inte var helt "ren".

Allt det här konstateras ju för tittaren via ett antal repriser som inte kommer domaren till del men den upprörda stämningen efteråt var förklarlig som det hela utvecklade sig. I rättvisans namn borde alltså Chelsea gått vidare, istället nätade Iniesta på Barcelonas första riktiga skott på mål i 92:a minuten efter en misslyckad aktion av Essien, snacka om en matchhjältes sorti. Om man bortser från rättvisan så dock i det långa loppet en seger för fotbollen. Spanjorerna saknade avstängde försvarsgeneralen Pujol och skadade vapendragare Marquez vilket förklarade den stundtals "hönsgård"-liknande insatsen bakåt.Chelsea-tränaren, holländaren Hiddink, dock saklig och sportslig efteråt liksom tyske Ballack.

Några kuriosa också, tyckte jag såg Robban Wassdahl, JHFF och Ope IF bland Barcelonas medhjälpare. Samma solbruna anlete och lättkammade frisyr men min med åren alltmer fladdrande syn spelade förmodligen ett spratt. Likt var det dock. Bra också att Viasat parallellsände i Viasat Sport och Viasat Fotboll. Den sistnämnda ingår inte i vårt utbud, därmed slapp jag studio"ankaret" Ola Wenström i pausen. Istället visades "highlights" med bl.a. Chelseas praktmål från sju (!) olika vinklar.

Dessutom, finalen blev inte helengelsk. Istället två klubbar från olika länder men med tradition och karaktär, Barcelona och Manchester U.

Champions League, detta gigantiska skådespel i den europeiska fotbollen börjar nå sin kulmen den här säsongen. I går kväll, tisdag, semifinal 1 mellan Barcelona och Chelsea på ett till synes fantastiskt underlag på "Camp Nou". Dessutom en match som sändes i vårt basbetonade kabelutbud, sambon fast förankrad framför nåt snyftprogram i ett annat rum och hela gillestugan för mig själv. Barcelona tycker jag är det mäktigaste man kan se i fotbollsvärlden just nu, ett lag som verkligen spelar fotboll. Hela tiden med offensiven i tankarna, ständiga instick i djupled, fantasi, kreativitet, teknik. Är ingen stor beundrare av Chelsea, har svårt för lag där pengar och inte tradition skapar framgång. Manchester U, Liverpool och Arsenal menar jag, bygger sin storhet på tradition, vilket är mycket trevligare att svälja.

Nåväl, alla är värda en ny chans men vad får man se, ett Chelsea som har en enda sak i tankarna, 0-0. Detta hopköpta stjärngarnityr vågade inte öppna sig. Gång på gång rullade man bollen helt omotiverat in på egen planhalva, förhalade, maskade och tryckte till lite extra i varje närkamp. Många säger att fotboll är tråkigt, det händer för lite, och dom för kvällen helgula Chelsea-lirarna gav denna klick av mänskligheten vatten på kvarn, sannerligen. Real Madrid tror jag har inskrivet nånstans att man inte bara skall vinna, man skall spela bra fotboll också. Någonting som oligarken Roman Abramovich, mecenaten för London-laget, borde texta på en stor skylt i omklädningsrummet.

Det här är naturligtvis lite småsurt gnäll från en fotbollsfantast som kände sig blåst på konfekten men vad finnas att göra för att matcherna inte skall utvecklas i den riktningen? Sporten är ju oerhört konservativ vad gäller regelförändringar. Man har gjort justeringar i offsidebedömningen, till det bättre anser jag och något bra var också förhindrandet av bakåtspel till egen målvakt. Handboll och basket har ju regler som främjar offensivt spel, men hur skall fotbollen förbättras? Nån vill slopa offsiden, helt uteslutet tycker jag, ett raserat passningsspel med ett dötrist långbollande förmodligen. I sjumannafotbollen funkar det visserligen men där är avståndet mellan målen kortare. Skulle vara kul om nån som eventuellt läser dom här raderna har nåt revolutionerande tips.

Till sist en önskan om en Glad Valborg till alla. Jag säger som flickan: "Vi har vår i luften, var har ni er?"

Så var då fotbollen igång seriemässigt även på det lokala planet i och med ÖFK:s nyss avklarade premiär mot Carlstad United. 0-3 är väl egentligen inte så mycket att säga om, ÖFK är liksom min gamla snöslunga alltid trögstartat. Skillnaden dock att medan fotbollslaget finner sina former alltmer under säsongen jävlas slungan mer och mer för att i slutet av februari ådra sig en och annan väriktad spark. Vad som däremot kanske kan diskuteras är Kalle Björklunds lite väl återhållsamma taktik i serieupptakten. För stor respekt för motståndet helt enkelt. Naturligtvis svårt att bedöma när man inte funnits på plats men det hela andades både "hängslen och livrem". Det blir säkert ett annat upplägg i nästa omgång med en mer kreativ startelva.

Har följt skeenden högre upp i seriesystymet också där "pipblåsarna" hamnat en hel del i focus. Tycker det är väldigt underligt att så mycken möda och energi läggs på domslut som kostat poäng, samtidigt som man verkar betrakta motsatsen som nåt fullständigt naturligt. Helsingborg-Hammarby t.ex. Här gör "Henke" Larsson ett som det visar sig i efterhand, korrekt mål i första halvlek men blir avblåst för offside. Samtidigt som "di röe" i samma match får ett mål direkt på hörna godkänt efter stora protester från "Bajen"-försvaret. Tony Gustavsson, tränaren, förgrymmad också efteråt men nämnde ingenting om bedömningen som gynnade hans lag. Det här handlar ju om beteenden som är svåra att neutralisera i en förlorande grupp men borde kosta enormt mycken onödig energi som kunde läggas på nya uppgifter. Förlorarna blir väl då istället kvällspressen som måste banta ner sina sportbilagor en aning.

Lyssnade i dag som hastigast på ett inslag i Radio Jämtland rörande JK Arena. Evenemangen lyser med sin frånvaro, endast ett under fjolåret. Någon i den kommunala oppositionen ondgjorde sig och Rolf Lohse fick försvara arenabolaget. Okej att det väl endast är en Robert Wells-uppsättning som timat av större format men betänk vilken oerhörd tillgång denna anläggningen är för den stora bredden av fotbollspelande ungdom. Det är väl inte många minuter som dom bägge planerna legat oanvända sen tidigt på året. Att aktivera ungdom måste väl värderas lika högt som ett antal konserter även om en kombination naturligtvis på sikt är det mest ideala. Rolf Lohse förresten, och nu sticker jag väl ut hakan ordentligt, hoppas du orkar fortsätta i din roll många år till.

Glad vår till alla!

"Allsvenskan" i fotboll har satt i gång. Kul också att namnet har behållits och inte devalverats som i många andra sporter. Inte blev det sämre heller när mitt speciella favoritlag Helsingborgs IF eller "Heåjeff" som det heter på stadens vilda tungomål tog tre tunga pinnar i premiären mot en av dom tippade favoriterna IFK Göteborg. Det är nu drygt 50 år sen familjen styrde kosan norrut men fortfarande slukar jag all information och presentation av dom rödblå favoriterna med hull och hår. Planerar även semestrar så att det passar med nån match på "Olympia". Minns derbyna mot Malmö FF på femtiotalet, 22000 personer, fullsatt och vi barn fick av säkerhetsskäl ligga på gräset en bit bakom kortlinjen. En serveringslokal bakom ståplatsläktaren på ena långsidan hade ett hundratal åskådare på taket och folk satt i träden runtomkring. En idyllisk tid egentligen, fjärran från huliganism o annat elände. Apropå det senare får vi väl hoppas att 2009 blir ett trendbrott men med tanke på den "svans" som alltid lockas till stora publika arrangemang vad det än gäller nuförtiden är det väl att hoppas för mycket. Tyvärr tycker jag media är med och blåser på. Så fort det finns minsta tecken till oro flockas alltid kamerorna och nyhetsuppläsare i olika kanaler överröstar varann om senaste nytt. Alltmedan uppmärksamhetstörstande individer gnuggar händerna.

Appropå uppmärksamhet så går debatten ibland hög om vad som skall visas beträffande idrott och i vilken utsträckning. En del sporter får enormt mycket utrymme, andra nästan inget alls. Män och kvinnor tävlar inte på lika villkor i mediabruset heter det. Är det inte så enkelt att det är underhållningsvärdet som styr? Lösnummerförsäljning, tittarsiffror, sponsorer. Det finns könsneutrala sporter; simning, konståkning, gymnastik, friidrott m.fl. där intresset är likartat men i dom flesta lagidrotter kämpar kvinnorna i motvind. I individuella sporter är det kampen man mot man, kvinna mot kvinna som är det fascinerande och då har könet mindre betydelse. I lagidrotterna har tempo, teknik och styrka betydelse för den slutgiltiga bedömningen. Detta grundläggs, menar jag, i mycket tidig ålder. Pojkars lekvanor är mycket mer "idrottsanpassade". Flickor har en mer "social" inriktning i sitt lekande. Naturligtvis finns undantag åt båda hållen men dom bekräftar bara regeln.

Vad finns då att göra åt dom här förhållandena? Mycket handlar ju om tradition, damidrott på elitnivå ligger väl ett drygt halvsekel efter rent utvecklingsmässigt. Men framförallt gäller det att bedöma efter dom förutsättningar som finns. För egen del är det damfotboll som ligger närmast om hjärtat och dom matcherna kan ha väl så många intressanta ingredienser. Då tempot är lägre går det lättare att se strategin i speluppbyggnaden och filmning, maskning och domartjafs hör till undantagen. Eftersom tekniken på alla fötter inte är 100-procentig så skapas en hel del oväntade situationer och därmed blir spelet mindre statiskt. Dessutom, de gånger de blågula tjejerna deltagit i dom stora turneringarna har det dragit rejäla tittarsiffror och varit fin underhållning. Så gott folk, bevista gärna den lokala damfotbollen i sommar. Fina arenor och flera bra lag borgar för en intressant säsong.

GLAD PÅSK!