Debatten i forumet har gått het efter matchen mot Landskrona, då ÖFK spelade mycket under sin förmåga.

Det finns många åsikter om det, både de som är kritiska och de som inte är det.

Vi är väl eniga om att det är tränarens uppgift att till match ställa upp ett lag som är väl förberedda för en bra insats. Samtidigt är det spelarna som har ansvaret för att ha inhämtat vad tränaren har lärt ut och översätta det i praktiken.

Allt går ut på att vinna matcher, men det finns olika sätt på att göra det på. Tränaren Kiarash Livani har sitt sätt att spela. Det är ett spelsysem som tidigare aldrig använts i ÖFK.

Det man kan undra över är, att ÖFK var bättre i början av serien, då man låg på övre halva och nära övre kvalplats. Nu när halva serien har gått, och spelarna borde vara mer förtrogna med det nya spelsystemet, så ligger ÖFK nära det nedre kvalstrecket. Det är med andra ord svårförståeligt och motsägelsefullt.

Vi har gång på gång fått läsa om den tuffa träningen, och att ÖFK aldrig tränat i så hårt som nu, ja, till och med haft högre fart än vad allsvenska Djurgården har, men ÖFK har inte alltid kunnat översätta den höga farten och viljan till matchtillfället.

Det finns anledning att tro, att flera spelare kan vara övertränade och tack vare det inte orkar genomföra en hel match.

Överträning ger minskad prestation, koncentration, trötthet, minskat självförtroende och ökad skaderisk och muskeltrötthet.

Jag har följt fotboll i många årtionden, och aldrig hört att man ska öka träningsmängden under det aktiva matchperioden för de har man igen senare.

Man kan ställa frågan, när uppkommer effekten? Risken finns att den kommer för sent och att man åker ut Superettan och ner i div1 och då har man mindre nytta av den hårda träningen.

Jag följde Graham Potters träning nästan varje dag under flera år och lärde känna honom och hans sätt att träna.

Om man ska ha Graham Potter som ett riktmärke och föredöme, så tränade han inte hårt under spelsäsongen.

Han ägade sig mest åt att förbättra tekniken, passningsskickligheten och samspelet.

Jag ringde för några dagar sedan en spelare jag känner, som för några år sedan gick från en lägre division till ett allsvenskt lag.

Han berättade, att han var seg i benen i minst ett halvår innan det släppte och han kunde orka med det allsvenska träningstempot.

Av dagens spelare så kommer många från lägre divisioner och en del är unga. Det kan vara så att även de känner sig "sega" i benen?

En erfaren tränare som jag idag pratade, uttryckte sig så här - Om någon klarar 50kg i bänkpress kan man inte efter någon månads träning inte kräva att han ska klara 80. Det kan ta åratal av träning.

Jag instämmer i vad Per Lagerbäck skrev i sin senaste krönika i fotbollz.se att ÖFK måste få igen spelglädjen.

Lagerbäck: Livani har en hel del att bevisa, för hans allra viktigaste uppdrag just nu, enligt mig, är att skapa spelglädje i laget. Jag är inte helt säker på att det är hans starka sida. Jag är dock fortsatt hoppfull vad gäller kvalitén i truppen, men det gäller att få fram den även på plan.

ÖFK kan få igen spelglädjen om det kommer utvilade till match. Jag tror det är så enkelt.

Då får man gratis ny inspiration, kraft, självförtroende, positivt tänkande och vinnarskallen får ny näring.

Till slut, det gäller inte bara att springa.

Det viktigaste är att spela sig fram till målchanser och göra mål. Det gäller att vinna matcher. All träning måste utgå från det, men kanske gör man det om man springer mycket. Jag är osäker.

Träningen måste vara anpassad till nuet. Inte vad som kommer att hända längre fram.

Då kan det vara för sent.

Än finns hopp!

Jag har alltid trott på ÖFK och gör det även nu. Det står på ryggstödet på min tidigare sittplats på arenan. Jag har bytt sedan ifjol.

Jag har under de senaste matcherna saknat inläggen från kanterna.

Om det ingår i Livanis taktik så böjar jag för detta. Om det inte gör det, så finns det anledning att fundera på hur man kan och om man vill ändra på det.

Jag upplever att inspelen från kanterna, är något som ÖFK tidigare med fördel använde sig av. Det skapar oro i motståndarförsvaret och kan öppna för mål. Ofta år någon spelare vid inläggen omarkerad och som kan göra mål.

Jag måste tillstå, att jag är förtjust i publikfavoriten Yannick Adjoumanis frejdiga spel på vänsterkanten och hans förmåga att slå inlägg.

Jag kan tänka mig att även Ali Suljic har saknat Yannick. Som det är nu söker Suljic synbart någon att spela upp bollen till. När Adjoumani finns på plan, då slår han vid uppspel ofta bollen till honom.

Om uppfattningen är den Adjoumani inte täcker riktigt bra bakåt, så låt Theodor Johansson spela back och Adjoumani får agera som offensiv ytter kanske med inläggningsuppgift.

Han får då ersätta Nebiyou Perry som med fördel kan husera i offensivt läge på mittplan och när det bereds möjlighet gå in med bollen i straffområdet. När han kommer med sina offensiva dribblingar blir backlinjen villrådig och Perry drar till sig försvarare och öppnar för andra spelare.

På högerkanten spelar Adrian Edqvist. Inte heller han bidrar så ofta med inlägg.

Istället för att bredda spelet, går han med bollen in mot mitten av plan där det redan är trångt. Om Edqvist istället strävade framåt vid sidlinjen för att slå inlägg från kanten, skulle han, enligt min mening, vara effektivare.

Okey, det finns en chans att man tappar bollen vid inläggen, men den risken får man ta.

Några ord om James Kirby.

Han har tagits till ÖFK för att göra mål.

Det är vi nog alla överens om, men han gör för få mål.

Kirby är en stor och stark och positiv spelare som kan skjuta, men för att göra det måste han ha bollen. Det får han inte nu. Det kan vi i flera matcher konstatera.

Han ska inte själv behöva jaga bollen. Det är inte hans uppgift. Han ska som striker befinna sig i straffområdet och få bollar av mittfältet och av andra forwards och dundra bollen i mål.

Mittfälttarna måste öva upp sin förmåga att vara konstruktiva och slå passningar som öppnar för målchanser. Jag hoppas Gideon Granström, när han kommer riktigt kommer i gång, visar sig vara en spelare med den förmågan.

Jag tror Erick Brendon skulle kunna vara det, om han fick en mera offensiv uppgift än han tidigare har haft.

Jag kommer ihåg mittfältaren Alexis Mendiola från Mexico, som för c:a 10 år sedan spelade i ÖFK i ett par år. Han var en mästare på att slå öppna passningar så att publiken häpnade och applåderade.

Alex Mendiola. Foto; Haldo Jonsson

Tack vare en spelarvärdering på 15 miljoner klarade Östersunds Fotbollsklubb kontrollbalansräkningen med en liten marginal. Men för att få elitlicens för 2024 måste man skaka fram åtta miljoner till 1 augusti. Licensnämnden kräver nämligen ett delbokslut utan spelarvärderingar.

Det framkom vid måndagens konrollbolagsstämma. 14 aktieinnahavare fanns på plats och var helt eniga om att driva klubben vidare. Inte bara för att siffrorna medgav det utan för att en avbruten säsong skull skapa oreda i Superettan eftersom alla matcher skulle strykas. Östersunds FK har tillräckligt svårtvättad bakgrund bland övriga lags supportrar. Något som märktes av i ÖIS-arna hejaramsor i söndags. Kindberg-ränderna går tydligen aldrig ur.

Men i klubben finns ingen uppgivenhet inför den fortsatte motbacken. Varken hos ordföranden Tom Pripp, vd Peja Lindholm eller någon av de närvarande vid stämman på Gamla Teatern.

Det finns viss anledning till lugnet trots att man inte kan snyta fram miljoner ur rockärmen. Nu har man i alla fall fått klubbens utgifter i balans, dvs man följer årsbudgetens kostnadssida. Det minus man har på fyra månader 4,3 milj kr (mot beräknade 2,5) Härrör från minskade sponsorintäkter (-1,6) däremot har publikintäkterna ökat med 0,9 milj i förhållande till budget.

Kanske är det lätt att förstå sponsorunderskottet För det första har sponsorer och investerare mjölkats mycket hårt under de senaste åren. För det andra har kampen om sponsorerna blivit hårdare när ÖIK tagit steget upp i hockeyallsvenskan. Redan tidigare finns stora sponsorbehov i de två basketlagen som spelar i högsta serien. Företagens tillgängliga sponsormedel är ju inte obegränsade. I viss mån kan den sviktande konjunkturen spel viss roll.

Hur de åtta miljonerna skall plockas fram är väl oklart. Om det blir ett miljonbelopp för Chovanie Amatkarijos övergång till ett kroatiskt lag vet bara de närmast inblandade. Värdet enligt Transfermarket uppges till 2,5 milj kronor. Kanske stannar det på lägre nivå, inte minst genom att han bara hade ett halvår kvar på kontraktet. Dessutom brukar det inte vara gynnsamt att av ekonomiska skäl känna sig tvingad sälja. Ett problem som ÖFK haft i fyra år. I trängt läge blir det köparens marknad.

En liten summa att justera balansräkningen med finns också den så kallade baracken. Den övermaga tremiljonersvärderingen är sedan länge avskriven och det bokförda värdet nu är noll. När den börjar ge överskott kan värdet av resursen (inte precis byggnaden) kanske skrivas upp till kanske en halv miljon.

Avskriven är även vidareförsäljningspengarna på Ghoddos och Sema, 1,8 miljoner som tidigare nedskrevs till hälften. Hur pengarna kunde dirigeras om till Portugal kommer jag nog aldrig att förstå. Fast jag har mina misstankar.

Men det är totalt åtta miljoner som måste in. Investerarna kan i och för säga nu får det vara nog. Men utan tillskott blir deras redan gjorde investeringar utan värde. Tillskjuter man mer pengar tror jag fortfarande inte att man kan räkna med pengar i återbäring, men om ÖFK lever vidare blir ju alla satsningar inte förgäves. Östersunds FK är ju av värde inte bara för fotbollen utan Östersund och hela länet.

Just det får mig att tro att man lyckas.

Kanske blir det slut på den långa ökenvandringen. Ända sedan för fyra år sedan har ÖFK:s bolagsstyrelse varit vad man kan likna vid konkursförvaltare.

Grundfelet var att det inte blev kvar mer pengar efter glansåren 2017 - 2018 och att kostymen var tolv nummer för stor när man gick in i 2019 och årsunderskottet blev 53 miljoner. Troligen ett allsvenskt rekord om man räknar i förhållande till omsättningen.

Låt oss hoppas att önskan om åtta miljoner är det sista nödropet!

THORD ERIC NILSSON

Nu fortsätter ÖFK sin uppbyggnad inför seriestarten i Superettan. Som vanligt träningsspelar ÖFK mot norska lag som är bra sparringpartners. Det har blivit en fin tradition och bra värdemätare.

I nästa match på söndag möter ÖFK Levanger på Jämtkraft Arena. Det gjorde man även i fjol. Då vann ÖFK med 2-1 med mål av Henrik Bellman och André Österholm.

Startelvan bestod då av Aly Keita, Myroslav Masur, (62), Peter Amoran, (69), Cesar Weilid, (62) (69) in igen, Ziad Ghaniom, Nikolaos Dosis, Ludvig Fritzon, Henrik Bellman, (62) Simon Kroon, (45), André Österholm, Jordan Attah Kadiri.

Saknas från den elvan gör Peter Omoran, Henrik Bellman, Nikolaos Dosis, Ludvig Fritzon och Jordan Attah Kadiri. ÖFK har fyllt på med andra spelare som gjort riktigt bra ifrån sig, så saknaden av de flyktade spelarna har inte blivit kännbar.

Är 2001, då ÖFK var i allsvenskan, mötte ÖFK ett då försvarsstarkt Levanger på Jämtkraft Arena. Då förlorade ÖFK med 2-1. Målskytt den gången var Ludvig Fritzon.

Startelvan då : Aly Keita, Alex Purver, Ronald Mukiibi, Thomas Isherwood, Pontus Kindberg (61 Robin Hallstensson) Isak Ssewankambo, Ludvig Fritzson, Henrik Bellman (72 Robin Wikberg) Nebiyou Perry (72 Malcolm Stolt), Francis Baptiste, Felix Hörberg.

Levanger FC spelar i norska andradivisionen.

Laget består till stor del av inhemska spelare. Jag kan bara hitta en spelare med utländskt påbrå om man undantar Sverige. Det är tysken Sanel Bojadzic.

I truppen finns svensken och anfallaren Bo Henriksson som man har värvat från Trelleborg. En annan svensk är Ermal Hajdari. Han är bördig från Karlskoga.

Levanger har spelat tre träningsmatcher med bra resultat. Det har blivit vinst med 6-0 mot Byåsen, 3-0 mot Alesund 2, och slutligen förlust med 3-2 mot Ranheim.

Micke Olofsson har varit sympatisk mot mig och fotblllz.se. Han har med kort varsel tagit på sig att skriva referatet, eftersom jag fortfarande är förhindrad att göra det..

Larsa Sjödin och hans hustru Ingrid tyckte att besöket i Östersund varit givande och att Opes satsning på att bli ett topplag såg intressant ut.

– Vi kunde mycket väl tänka oss ett par år i Östersund. Nu har vi bott här i 50 år, sa Larsa Sjödin när vi träffades en vacker sommardag för ett halvår sedan ute på Torvallen.

Men nu finns inte Larsa kvar längre. Ett par dagar för jul orkade inte hans trasiga hjärta något mera

Lars Sjödin avled på Östersunds sjukhus, 75 år gammal.

Vi pratade om slutet av 1960-talet och Ope IF hade bestämt sig för att göra en storsatsning på sitt fotbollslag.

Kay Wiestål med erfarenhet från bland annat Allsvenskan och den nystartade amerikanska proffsligan anställdes som klubbdirektör/tränare/spelare/marknadschef och utnyttjade sitt breda kontaktnät när han jagade förstärkningar i hela landet.

Lars Sjödin, i fotbollssammanhang nästan alltid kallad Larsa, i Sirius (Uppsala) var en av dem han ringde.

– Efter några samtal bestämde vi oss för att åka upp till Östersund och kolla vad Ope hade att erbjuda. Kay och Stig Bergström tog väl hand om oss, vi gillade det vi såg av Östersund och Ope IF tycktes vara en familjär förening. Och Kay hade jag ju koll på, han kunde vara som en tok på planen men vid sidan var han mycket trevlig och såg till att alla kring honom mådde gott, sa Larsa när han mindes 50 år tillbaka i tiden.

Året var 1972 när flyttlasset gick från Uppsala till Östersund och ytterligare en viktig pusselbit i Opes satsning mot eliten var lagd!

Larsa Sjödin fick sin fotbollsuppfostran i Domsjö IF (Örnsköldsvik), vid den tiden på 1960-talet en maktfaktor i den norrländska fotbollen med bland annat åtta säsonger i division 2 Norrland (nivån under Allsvenskan). Larsa var en tidig talang med spel i såväl juniorlandslaget (tillsammans med spelare som Ronnie Hellström och Staffan Tapper) och ungdomslandslaget (med legendaren Orvar Bergmark som ansvarig ledare).

Här fick han också vara med att skriva ett stycke svensk fotbollshistoria…

Det var säsongen 1967 när Domsjö kämpade med näbbar och klor för att undvika nedflyttning. Inför sista omgången, mot IFK Luleå, var förutsättningen glasklar; Domsjö behövde vinna och man måste hämta in nio (!) mål på Sandvikens AIK.

Domsjö vann med 10–1…och Larsa Sjödin gjorde fem av målen!

– Då hamnade man på förstasidan i Expressen, berättade Larsa och skrattade gptt åt minnet..

Men samtidigt gick snacket i fotbolls-Sverige; det måste väl ha varit en läggmatch, 10–1 när det behövdes nio mål…?

– Inte en chans, sa matchhjälten själv om det påståendet. Det är faktiskt sånt som kan hända i fotboll.

I sluttabellen hamnade Domsjö och Sandvikens AIK på samma poäng och samma målskillnad (30–31). Domsjös 1–0-seger i Sandviken under våromgången avgjorde, Domsjö klarade kontraktet, SAIK åkte ur serien…

Säsongen 1969 flyttade Larsa Sjödin till Uppsala för studier men framförallt spel i då storsatsande allsvenska nykomlingen Sirius.

PUB Bergström hade petat åtskilliga miljoner i föreningen och fått ihop en startelva med landslagsstatus; Arne Arvidsson, Hasse Mild, Torsten Furukrantz, Roland Grip, Hans Selander, Leif Eriksson – och inte minst Kay Wiestål.

Men ballongen sprack omgående. Sirius slutade sist i tabellen.

– Vi hade ett fantastiskt lag men klubben saknade fotbollskultur, sa Larsa om praktfiaskot, ett av de största i den svenska klubblagsfotbollen.

Kay Wiestål drog till Östersund och Ope IF och efter ett par säsonger i division 2 tyckte sig även Larsa Sjödin färdig med Uppsala och Sirius. Gefle IF var ett alternativ, Larsa hade en kompis som spelade där, men när gamle lagkamraten Kay och Ope kom sina inviter föll valet på Östersund.

Och starten kunde inte ha blivit bättre. Ope, som förutom Larsa hade gjort ytterligare några starka värvningar (Tommy Stenborg, också från Sirius och Torbjörn Svensson från Örebro för att nämna några) gick fram som en stenkross i sin division 3-serie. Inte minst hemma på Torvallen var man fullständigt överlägsna alla sina motståndare; elva raka segrar, 35–1 i målskillnad och 22 poäng lade grunden till en solklar serieseger.

Det definitiva avgörandet kom tre omgångar före slutet då Sund besegrades med 5–0 i en ren seriefinal.

– Och om jag minns rätt så gjorde jag fyra eller alla fem målen, berättade Larsa.

Efter ett lyckat kvalspel var division 2-platsen säkrad samtidigt som klubben tagit kommandot i den ständigt pågående kampen mot IFK Östersund om ”bäst i distriktet”…

Det skulle bli fyra säsonger division 2 för Ope med debutåret 1973 som det bästa med en tiondeplats.

– Vi hade ett jättebra lag. Jag vill minnas att vi i någon match hade en startelva där alla hade erfarenhet från spel i Allsvenskan.

– Men många av ”hemmaspelarna” utvecklades också under de här åren, spelare som Bertil och Gunnar Danielsson samt Janne Håkansson för att nu nämna några.

Larsa var med de tre första men efter säsongen 1975 (under Ulf Schramms ledning) tackade han för sig.

– Den säsongen var inte rolig, Schramm lyckades förstöra allt som Kay och föreningen hade byggt upp, sa Larsa och ruskade på huvudet åt det dystra minnet.

Efter avslutad karriär fortsatte Larsa att arbeta inom Ope IF, framförallt som tränare för sonen Niklas pojklag under många år där peaken var kvartsfinalen i junior-SM 1986 mot Malmö FF på bortaplan. Ope hade ledningen med 2–1 (efter två mål av Niclas Jönsson) tolv minuter före slutet men där skåningarna spurtade bäst och vann med 3–2.

Vid sidan om fotbollen hade Larsa även ett vanligt jobb att utföra. Det började som assistent hos Kay Wiestål på föreningens kansli, fortsatte som lärarvikarie och sedan vidare till landstingsborgen på Frösön för att till slut jobba med arbetsmarknadsfrågor i en mängd olika funktioner.

Efter sin pensionering fick Larsa problem med hälsan, det var hjärtat som krånglade.

– Några fler ruscher längs högerkanten kan vi nog inte räkna med från min sida, den tiden är förbi, skojade Larsa när han blickade ut över Torvallens gröna gräsmatta.

Och ett par dagar före jul orkade Larsas hjärta inte längre och en av Opes tidiga hjältar gick ur tiden, 75 år gammal.

Han sörjes närmast av makan Ingrid samt barnen Niklas och Malin med familjer.

Agne Svärd

Fotnot: Den här texten har under hösten varit publicerad i Ope IF:s hundraårsmagasin samt i Idrottshistoriska föreningens skrift "Idrottsminnen".

"Några fler ruscher på högerkanten blir det inte", sa Larsa Sjödin när han i somras blickade ut över Torvallens läckra gräsmatta.

Foto: Agne Svärd

Idag vet vi att över tio miljoner kronor i likvider har säkrats, och det var ju vad styrelseledamoten i Östersunds FK Elitfotboll AB, tillika advokaten Tom Pripp, ansåg nödvändigt för att kunna redovisa en trovärdig ekonomisk plan för Licensnämnden. Något som sannolikt har blivit aktuellt på grund av att årsredovisningen för 2021 visade på ett negativt eget kapital om 10,3 miljoner. Då krävs enligt licenskraven att vederbörande upprättar ett periodiserat bokslut per 31:a augusti för innevarande verksamhetsår. Det periodiserade bokslutet får inte, enligt elitlicens kraven i punkt 2.1, redovisa negativt eget kapital. Något som Östersunds FK Elitfotboll AB ändå har redovisat genom det självvalda, men formellt tvingande för att undvika personligt ansvar, beslutet om att upprätta kontrollbalansräkning per 2022-08-31.

Ovan nämnda kontrollbalansräkning visar på ett negativt eget kapital på 17,8 miljoner. Det behövs därför minst 18,3 miljoner för att återställa det egna kapitalet till nominellt belopp och minst cirka 18,1 miljoner för att inte vara fortsatt likvidationspliktigt. Till det kommer att även hantera de ekonomiska effekterna för tiden efter 2022-08-31. Det hör dock till saken att i nämnda kontrollbalansräkning finns inga spelarvärden medräknade. Ej heller någon skattefordran. Detta negativa egna kapital kan vara ett problem för att beviljas elitlicens, såvida inte Licensnämnden fått ett annat bokslut per 31:a augusti sig tillhanda. Något jag inte håller för troligt.

”Förening med representationslag i Allsvenskan, Superettan och OBOS Damallsvenskan som i tillämpliga delar inte uppfyller de av SvFF föreskrivna A-kriterierna, art. 2.1, 3.2.2 samt 3.4, ska inte beviljas licens, såvida inte föreningen kan visa att det föreligger särskilda skäl. Med särskilda skäl avses omständigheter som föreningen inte kunnat förutse eller på annat sätt kunnat råda över – såsom myndighets åtgärd eller underlåtenhet, nytillkommen eller ändrad lagstiftning, konflikt på arbetsmarknaden, blockad, brand, översvämning, olyckshändelse av större omfattning, epidemi, huvudsponsors konkurs, ekonomisk brottslighet eller liknande händelse – och som orsakat att föreningen inte kunnat uppfylla berört kriterium.” Källa: Svenska Fotbollförbundets reglemente för Elitlicens

Det är nog inte osannolikt att de dryga tio miljonerna, möjlighet att uppta värdet av spelartruppen i balansräkningen och med revisorernas goda minne även en skattefordran på flera miljoner, löser de ekonomiska utmaningarna i dagsläget. Detta föranleder mig dra slutsatsen att taktiken inför mötet med Licensnämnden har varit att:

1. Förklara varför kontrollbalansräkning är upprättad
2. Hur man omgående anser sig kunna återställa det egna kapitalet
3. En redovisning för hur ekonomin och likviditeten i närtid säkerställs
4. Redovisning av en trovärdig budget avseende 2023
5. Och framförallt hävda att situationen idag i mångt och mycket är skapad av extraordinära situationer utanför egen kontroll, såsom pandemieffekter och myndighetsbeslut med konsekvens av minskade intäkter. Förlusten 2021 var ju 19,8 miljoner. Även senare ändrade myndighetsbeslut med påföljande återkrav från bland annat Tillväxtverket har påverkat resultatet negativt.

Ja, självklart är det inte, men visst finns möjligheten till ett positivt beslut från Licensnämnden.

ÖFK:s match mot Syrianska skall spelas inför tomma läktare. Beslutet har tagits av föreningens styrelse och är avsett som en disciplinär åtgärd mot de bråkmakare som var upphov till att Syrianskas match mot Västerås härförleden måste stoppas. Svenska Fotbollförbundet är ofta senfärdiga i sina beslut och här har Syrianska FC själva agerat. Det är mycket bra initiativ av föreningen. Man har insett allvaret med våldsutvecklingen inom svensk fotboll och gjort en markering.

Det är Svenska Fotbollförbundet som har infört disciplinåtgärden "spel inför tomma läktare" och förbundet har även använt den, om jag inte minns fel, mot Hammarby.

Nästa fråga blir, är det en bra disciplinär åtgärd. Svaret måste bli ; Nej.

Juridiskt betraktat så är det inte hållbart. I praktiken är det fråga om en kollektiv bestraffning. Det är inte bara gärningsmännen som straffas, utan även i lika hög grad den övervägande skötsamma delen av publiken som även de blir utestängda från arenan. En jämförelse i det dagliga livet är, att om det sker många brott i den affär där jag handlar, så stänger myndigheterna affären för att förhindra brott så att även skötsamma kunder inte kan handla där. Det måste finnas andra möjligheter till att sänka brottsfrekvensen.

I svenskt rättsväsende får kollektiv bestraffning definitivt inte förekomma. Detta synsätt är för länge sedan avskaffat. Det är förberedelse, stämpling, medverkan, försök och gärningsmannaskap som kan straffbeläggas. Svenska Fotbollsförbundet går märkligt nog längre vad gäller rättspraxis än samhället i övrigt.

Det är givetvis bra att kriminaliteten stävjas på våra fotbollsarenor, men det måste finnas bättre möjligheter till disciplinära åtgärder. Det är polisens uppgift, att tillsammans med föreningarna och supporterföreningarna, att förhindra att dessa bråkmakare tar sig in i arenan genom att göra en utsortering vid insläppen. Om det lyckas så är problemet löst. Trots allt är det en liten klick ordningsstörare som beblandar sig med den seriösa supporterskaran. .Polisen uppgift är bl.a. att förhindra och uppdaga brott. Utöver detta finns det även andra effektiva åtgärder. Vad det är kan vi ta upp någon annan gång

Lägg ner ÖFK U till nästa säsong och återskapa ÖFK Team -09.

Trots utmärkta insatser och hög ambitionsnivå av alla som tränat ÖFK U har satsningen inte gett det resultat man har rätt att förvänta sig. Under alla dessa år så har endast en spelare från U-laget blivit ordinarie i ÖFK:s A-lag. Detta är för mager utdelning. Nu måste ÖFK leva i nuet och istället sylvasst satsa stora resurser på avancemang till Superettan.

Varför har det inte blivit fler från ÖFK U ? Det beror givetvis på flera orsaker och det kan de lärde tvista om. Jag kan bara krasst konstatera att satsningen på ÖFK U har gett för dålig utdelning. En orsak kan vara att det är för stort steg från div 4 upp till div 1. Det finns risk att ungdomarna får svårighet med anpassningen till högre serie framför allt när det gäller tempot. Anpassningstiden kan bli för lång och risken blir uppenbar att ungdomarna tröttnar eller återgår till lag i lägre divisioner, vilket har skett i en del fall. Talanger borde spela i div 3 men helst i div. 2. När ÖFK avancerar till Superettan är div 2 ett krav.

ÖFK U introducerades när ÖFK spelade i div 2. ÖFK är nu ett steg högre upp så förutsättningarna har ändrats. Intresset för ÖFK har också efterhand sjunkit.

Finns det någon annan och bättre lösning ? Ja, upplös ÖFK U till nästa säsong och låt alla spelare gå tillbaka till sina moderklubbar.

Räcker det ? Nej, kanske inte, men lösningen kan vara att återskapa ÖFK Team -09. Man väljer ut de spelare som ligger närmast att ta steget upp till ÖFK:s A-lag. Förutom träning och spel med sina klubbar så skall det utvalda spelarna träna två pass per vecka under exempelvis Kalle Björklund, gärna assisterad av nuvarande ÖFK -U tränare. För att spelarna skall få matchvana tillsammans gör man på samma sätt som år 2001-2002. Man deltar i krävande cuper i Norge och Sverige eller spelar träningsmatcher mot bra motstånd. Detta här var modellen i två år då Janne Westerlund var tränare. Det var ett mycket lyckat och omtyckt koncept bland spelarna och det gav också ett fint resultat.

Vilka gick vidare till högre division från Team 2001-2002 ? Det var följande framgångsrika spelare: Jonas Lundmark, Ope - ÖFK - Sirius, Per Magnusson, Ope - ÖFK - Väsby, Fredrik Olsson, Ås - IFK - ÖFK - Sirius, Martin Johansson, Frösön - ÖFK, Johan Forsstedt, Ås - IFK - ÖFK, Daniel Nathanaelsson, KD - ÖFK, Jon Persson, Alsen - IFK - ÖFK, Jörgen Nilsson, IFK - ÖFK, m.fl. Ingen tror väl på att dessa talanger skulle ha lyckats lika bra om de hade frånskiljts sina klubbar och samlats i en div 4 serie.

Vad kan man göra mera ? ÖFK skall föra över de pengar som man satsar på OFK U till kostnader i samband med Team -09, som blir bettydligt billigare, och lägga det eventuella överskottet till de föreningar som man får spelarna ifrån. Om ÖFK får spelare från föreningar i länet utan kostnad, trots att samarbetsavtalen har löpt ut, så måste man uppskatta detta och även ge något tillbaka. I varje fall så måste ÖFK hjälpa till med stöttning, utbildning, och skaffa fram bra tränare. Det är ju viktigt att ett lag från länet så fort som möjligt avancerar till tvåan.

Vad blir mera positivt med bildandet av ÖFK Team -09 ? Det är ingen hemlighet att ÖFK inte är omtyckt i många fotbollskretsar i distriktet. Största orsaken till detta är igångsättandet av ÖFK U och ÖFK:s ungdomslag. Något som föreningarna var emot. Vi kan inte ha en fotbollskultur i länet där ledare går omkring och tittar snett på varandra och hyser förakt. Detta skapar inga framgångar. Återlämnandet av spelare från ÖFK U och bildandet av Team -09 kan bli första steget mot ett mildare synsätt och ett närmande till varandra.

Håller ÖFK på att bli en breddförening ? Den risken måste bedömas som uppenbar med tanke på alla ungdomssatsningar man gör. Det kan bli svårt att orka med både satsning mot elit och bredd. Som jag ser det, är det nu viktigast att ge de elitsatsande spelarna i div 1 samma möjligheter som flera motståndarlag har. Först och främst ge spelarna chans till träning på arbetstid på morgon eller eftermiddag samt att bereda dem möjligheter att flyga till vissa bortamatcher, men detta är en kostnadsfråga.

Breddningen av verksamheten som nu skett, stjäl både pengamässiga och personella resurser och har skapat irritation hos andra klubbar. ÖFK har för liten styrka som jobbar i klubben. Idealisterna Rolf Lohse, Mats Bäck och Daniel Kindberg, m.fl. lägger ner ett digert arbete, men frågan är, hur länge de orkar med denna stora och ökande börda. Visserligen har de sagt att de jobbar bäst i motvind, men motvinden kan bli för hård så det blir svårt att orka distansen ut. Sett i det långa perspektivet brukar det vara en fördel att ha folk med sig och inte emot sig.

Vad kan Kalle Björklund betyda ? Det kan vara positivt med Kalle Björklunds inträde i Jämtlandsfotbollen. Jag känner honom inte, men av de uttalanden jag sett honom göra så tyder det på att han har den rätta kunskapen och förmågan till diplomatiska lösningar. Han kan bli räddningen för fotbollen i Jämtland.

Lycka till i serien ÖDFF och ÖFK !

Vi som gillar fotboll hungrar efter två elitlag i länet. Villen fest det skulle bli !

Haldo Jonsson, fotbollz.se, som fört en dialog med sig själv.