Tänk, ikväll släppte egentligen inte ÖFK till en enda kontring, och varierade sitt presspel. Det bidrog till att Forsell egentligen inte behövde göra ett enda ingripande i första halvlek. ÖFK:s spel var inte sprudlande men effektivt, och det kunde ha blivit ett par mål ytterligare, om t ex Marklund hade använt sitt friläge bättre. Han var annars en av lagets två bästa spelare, tillsammans med den alltmer fantastiske Ayanwu.

Jag hoppas att detta markerade en vändning vad gäller Livanis ledarskap, för då kan det börja hända saker med ÖFK. Jag har hela tiden hävdat att det finns tillräckligt spelarnaterial i ÖFK för att slåss om en allsvensk plats, och att det hämmats av ett alltför oflexibelt spel. Nu kan jag naturligtvis ha fel även här, och att det var slump eller spelarnas eget agerande som gav mig den bilden, men jag har svårt att tro det. Jag tror att det var Livani som dirigerade detta, på eget eller spelares initiativ.

Nu ser tabelläget plötsligt mindre kritiskt ut, och förhoppningsvis tar inte Utsikten tre poäng mot Landskrona imorron. Tyvärr finns det inte så mycket att sikta mot uppåt, men varje poäng och varje seger framåt kommer att skapa nya förutsättningar inför framtiden.

Ett bekymmer var Alis agerande inför straffen, där han uppenbart försökte att sno den från den utsedde straffläggaren, och det är ett beteende som kan skada lagmoralen. jag kan därför inte se honom som en matchens lirare, även om jag tyckt att han i övrigt var tillräckligt bra för det, vilket jag för övrigt inte gör.

Kvällen betyg;

Forsell 3 - I denna match svårt för honom att få högre poäng, då han inte fick tillfälle att visa sina egenskper, men han fortsätter att ge ett stabilt intryck.

Enemark 3 - En av hans bästa matcher i ÖFK-tröjan.

Ayanwu 5 - Vilken pärla ÖFK hittat, även om bollhanteringen framåt fortfarande kan utvecklas.

Suljic 3 - Stabil, men inte så involverad.

Adjoumani 3 - Väldigt ojämn idag, och snälla, börja inte ligga ner för mycket igen.

Marklund 5 - Tillbaka på allsvensk klass, trots missat nästan givet mål. Perfekt straff, trots situatioen med Ali innan.

Sporrong 3 - Nästan blek idag. Onödig varning. Knapp trea.

Granström 4 - Blandar också och ger, men någonting riktigt bra är nära.

Edqvist 3 - En komplementspelare som gjorde sitt, och fastnade mindre än i de senaste matcherna.

Amatkarijo 4 - Oj så mycket som skulle kunna komma ut från honom. Borde ha fått fler bollar med sin snabbhet. Men försvinner emellanåt.

Ali 3 - Nyttig ikväll, men det blandas och ges även här. Och agerandet inför straffen drar ner. Skönt ändå att han fick göra målet därefter, som dessutom var en riktigt bra prestation. Och rätt använd är han verkligen en tillgång.

Hopcutt 2 - Hände inte så mycket och ett par felbedömningar.

Jag vill avsluta med ett par rader om en annan s k tränare, nämligen Jon Dahl Tomasson. Där har vi en person som jag uppfattar som nästan en översittartyp som helt sitter fast i ett sätt att tänka där laget är underordnat vissa "stjärnor", utan att man tänker på hur laget ska kunna fungera som just lag, och dessutom tror att det räcker med en defensiv spelare på egen planhalva, förutom målvakten. Jag brukar aldrig kräva en tränares avgång, även om jag kan antyda en åsikt åt det hållet, men i detta fall skulle jag göra det om inte grundtanken ändras ordentligt i kommande två kvalmatcher.

Denna match störde mig betydligt mer än förlusten mot Örgryte. Då mötte man ett lag på topp som utnyttjade svagheter i ÖFK. Idag var Landskrona måttligt bra och det kändes som om alltför många av spelarna inte förmådde, eller orkade, jobba som lag. Jag var dessutom förundrad över att Bonnah, som inte alls rosade marknaden senast, startade samtidigt som Marklund satt på bänken. Sporrong verkade trött och Perry körde fast sig själv nästan konsekvent. Suljic spelade fram till 1- 0 och försvaret hade som så ofta halvdan hjälp från mittfältet i kritiska lägen.

Det smyger sig in en känsla att spelarna känner sig osäkra såväl på sina roller på plan som på hur man ska förhålla sig till medspelarna, och de som får chansen efter en tid på sidan verkar inte bekväma. Nu är jag antagligen för kritisk, men det var inte bra idag. Livani har en hel del att bevisa, för hans allra viktigaste uppdrag just nu, enligt mig, är att skapa spelglädje i laget. Jag är inte helt säker på att det är hans starka sida. Jag är dock fortsatt hoppfull vad gäller kvalitén i truppen, men det gäller att få fram den även på plan.

Jag ska inte fördjupa mig mer just nu, då besvikelsen över dagens match är som störst, men uppenbart är att vi åter får rikta in oss på kampen om att slippa nedflyttning. Men jag bedömer fortfarande chansen att hänga kvar som god. Men det krävs en del jobb.

Betygen:

Otieno 3 - Gjorde väl en ok insats.

Johansson 2 - Kändes inte säker defensivt, men ok när han klev framåt.

Suljic 2 - Får ta på sig visst ansvar för första målet, och verkade lite håglös även i övrigt.

Anyanwu 3 - Fortsatt säker i brytningarna, och visade tydlig fighting spirit.

Ghanoum 3 - Hans defensiv ger trean. Verkar lite obekväm med bollen ibland.

Bonnah 1 - Tycker han gör en riktigt svag insats.

Sporrong 2 - En av hans svagare matcher.

Perry 2 - Blev inte många rätt.

Amatkarijo 2 - Såg tyvärr väldigt lite av honom, trots att han jobbade hårt.

Hopcutt 2 - Försökte skapa, men det blev inte så mycket.

Edqvist 2 - Gjorde en del hyfsade försök, men det räcker inte längre.

Adjoumani 2 - Tog inte riktigt chansen idag heller, men jag tycker att det är dags att han får starta, så att han känner lite trygghet. vi vet vad han kan.

Marklund 3 - Här har vi en spelare som verkligen försöker skapa något, och han blev en injektion, som dock kom av sig lite.

Abdihakim 3 - Såg lite bättre ut denna gång, men har en del att bevisa.

Croon 4 - Två väldigt bra ingripanden, och egentligen inga misstag.

Mörfelt 2 - Fick knappt bollen, så att sätta betyg är inte rättvis.

Granström 2 - Vet inte varför, men verkar inte komma upp till den förmåga han torde ha.

Återigen så vill jag nu trycka på att det viktigaste uppdraget för alla runt laget och i föreningen, från ordförande vidare över sportchef, lagledare och tränarstab m fl, är att skapa glädje i laget, och inte prestationskramp.

ÖFK fortsätter att underprioritera ett defensivt ytterbacksspel, och när inte mittfältet heller fungerar defensivt så blir det uppenbart såhär. Mycket tittande både på boll och motspelare och väldigt lite markering, störande av motspelare och jävlar anamma. Visst var Örgryte riktigt bra idag, men det ska inte behöva se ut så här ändå.

Dessutom verkar det tyvärr som att några av Livanis självklara startspelare inte anser att de behöver anstränga sig särskilt mycket för att behålla sina platser. Naturligtvis kan en gjuten startelva ge trygghet, men det kan också skapa en känsla av att man inte behöver anstränga sig. Jag tycker inte att man ska rotera mycket mellan matcherna, men någon eller ett par ändringar torde vara rimligt, av flera skäl. Spelare i truppen som ligger nära en startplats behöver just få starta någon gång emellanåt.

Mittbackarna och målvakten gör enligt mig en godkänd insats, trots det skrämmande resultatet, men hade naturligtvis kunnat göra det bättre. Ghanoum och Amatkarijo är också godkända i andra halvlek. Men resultatet är naturligtvis en katastrof. Örgryte var självklart bra, men inte otroligt bra, annat än på att utnyttja ÖFK:s svagheter denna dag.

Naturligtvis ska Livani vara ärlig när han pratar om sina spelares insatser vid intervju i TV, men att helt lämna eventuella egna eventuella misstag åt sidan ger en lite dålig smak i munnen. Som tränare ska man absolut ta på sig ett delansvar för en svagare insats. Risken är annars att det sätter sig lite i spelartruppen, om den ansvarige ser sig som ofelbar.

Betyg:

Griffiths 3 - Hade inte så stor chans på målen enligt mig.

Johansson 1 - Klev sällan in ordentligt och spelade åskådare alltför mycket denna gång.

Suljic 3 - Får ändå godkänt.

Bonde 3 - Också godkänt, en svag trea.

Enemark 1 - Ska kunna betydligt mer.

Bonnah 2 - En av hans svagaste insatser i år.

Sporrong 3 - Funderade på en tvåa, men det blir en trea.

Marklund 3 - Tyckte han ändå försökte, men ett stort kliv ner sedan förra matchen.

Edqvist 2 - En svag tvåa.

Perry 2 - Och den är snäll. Tappade nästan helt sitt tidigare goda defensiva jobb, och det tog stopp även framåt.

Hopcutt 2 - Fick inte mycket att jobba med och förvaltade inte det han fick i särskilt stor utsträckning.

Ghanoum 3 - Jag tycker att han gjorde en godkänd insats.

Mörfelt 2 – Nära en trea, då han verkligen försökte få lite fart.

Amatkarijo 3 – Visade många glimtar av vad det skulle kunna bli.

Granström 2 – Syntes knappt.

Kirby 2 – Inget inhopp som skrämde motståndarna.

Låt oss nu se en helt annan insats den kommande helgen mot Helsingborg. Ni kan så otroligt mycket bättre än så här. Och detta gäller även ledarstaben. Dock bra med tre byten i paus, även om lyftet inte blev avgörande.

ÖFK gör alltså en i huvudsak stabil insats, med vissa skönhetsfläckar, men det riktigt roliga är utvecklingen åt rätt håll i flera avseenden. Vi kan konstatera ett mål efter en snabb vändning (hörnmålet), ett mål efter en rejäl och exakt lång crosspassning från Suljic och ett efter ett perfekt presspel av Marklund/Granström. Det var dessa tre områden, samt frånvaron av överdriven risktagning på den bakre fjärdedelen av planen, som verkligen lade grunden till denna härliga start på höstsäsongen. Snabba vändningar och precisa långa crossbollar har inte hört till vanligheterna annars. Och risktagningarna har varit alldeles för många.

Jag bör också säga att jag är förvånad över att Falkenberg, precis som Sundsvall, har tagit så många poäng som de gjort. Jag tycker att båda dessa lag visar på flera svagheter. Mot Falkenberg utnyttjade ÖFK många av dessa på ett riktigt bra sätt, och det var ju ytterst nära ytterligare tre mål.

Jag anser fortfarande att det finns ytterligare utvecklingspotential hos ÖFK, och lyckas man skapa en positiv trend är det fortfarande fullt möjligt att gneta sig sakta uppåt. Jag håller alla tummar för att den utvecklingen sker.

Det som skapar många funderingar hos mig är vem i truppen som ska kunna blomma ut fullt som målgörare, trots dagens framsteg. Idag gjorde Hopcutt och Kirby varsitt snyggt mål, men efter fantastiska passningar där bollen bara ska sitta. Personligen skulle jag vara nyfiken på en skadad spelare som snart bör vara tillbaka, och väl som värvats som back, nämligen Nsa. Han är hänsynslös mot sig själv och verkar beredd att gå in i vilka närkamper som helst. Skulle kunna vara ett alternativ framåt. Navassardian har jag sett alldeles för lite av.

I dagens match ser jag Marklund som absolut topp. När han är på detta spelhumör är han en otrolig tillgång. Mittbackarna också riktigt bra, men ytterbacksspelet defensivt kändes lite darrigt.

Betygen:

Griffiths 3 - Befriande med de nödvändiga befriande sparkarna. Hade annars ganska lugnt.

Enemark 3 - Svag trea, då jag upplever att det är för lätt att ta sig fram på båda kanterna.

Suljic 4 - Efter några svagare insatser blev det riuktigt bra idag.

Bonde 4 - Nosar på en femma.

Johansson 3 - Var även här inne på en tvåa, men hans enorma jobb måste uppmärksammas.

Marklund 6 – Jag sätter säsongens första sexa. Jag tycker att han gör en fantastisk insats, i såväl pressen som konstruktivt framåt.

Sporrong 4 – Också väldigt bra.

Bonnah 3 – Inte alls långt från en fyra.

Perry 4 – Njuter av de gånger han direktpassar. Blir faktiskt fler.

Edqvist 3 – Jobbar som en slav, men gör både en del missar, samtidigt som en del läckerheter dyker upp.

Hopcutt 4 – Gör sin bästa insats i år.

Granström 3 – Syns att det finns kapacitet, men kom inte helt in i spelet.

Kirby 3 – Gör återigen mål, men syns lite för lite för att lyfta i betygskalan.

Mörfelt 3 – Syntes inte heller så mycket, men både han och Granström har tid på sig att lyfta.

Ghanoum 4 – För mig given som ytterback.

Anyanwu 3 – Som vanligt kanonbra brytningar men lite ogenomtänkta passningar ibland. Slipas det senare av blir han riktigt bra.

Är kanske lite knäppt att börja tänka så, men jag anser att det finns kapacitet i truppen för att sakta klättra i tabellen. Fortsätter utvecklingen i hur matcherna hantera så kan hösten bli riktigt rolig. Ja, man kanske t o m ska kunna vara med och slåss om en kvalplats uppåt. Hade vi inte bjudit på så många onödiga baklängesmål genom riskfyllt agerande med bollen under kontroll hade vi redan varit med i den kampen.

ÖFK snäppade upp ett steg idag, och visade framför allt hur det skulle kunna se ut, när man glimtvis snabbt vann mark och hittade varann med snabba passningar. Detta till skillnad mot den bollhållande fotboll utan markvinnande som etablerats större delen av tiden på slutet.

Jag tycker det var länge sedan ÖFK visade upp en vägvinnande och rolig fotboll, och har ofta drömt mig tillbaka till Örgrytematchen. Nu dök den dock upp igen. Bitvis. Och målet var ett skolexempel på hur ÖFK kan vinna mark snabbt framåt.

Dessutom höll ÖFK ganska rent defensivt. Men Griffiths, som fick högst besök senast, får lägst idag. Detta då han orsakade baklängesmålet, och nära orsakade ett par-tre ytterligare.

Här hamnar vi då i funderingar kring hur vi ska hantera de mindre bra insatserna i ÖFK, och för mig handlar det om misstag som INTE handlar om dålig skicklighet, utan dåliga beslut och/eller dåliga direktiv. Om jag ansett att Griffiths inte kan bättre än han visade i beslutstaganden i Sundsvall hade jag varit försiktig och mer funderat på valet av målvakt. Nu handlar det om dåliga beslut, och det kan man lätt förbättra.

Jag anser att ÖFK efter sommarpausen aldrig mer ska passa bollen inom 20 meter från straffområdet på ett sätt som riskerar att ge motståndarna en given målchans. Jag bryr mig mycket mindre om att man eventuellt förlorar bollen på motståndarnas planhalva, särskilt i matcher där man dominerar spelet i övrigt. Även om ÖFK är bättre ska man naturligtvis inte ge motståndarna ett eller två mål gratis i var tredje match. det skapar problem i tabellen. Om ÖFK inte givit en enda sådan gåva i årets serie hade kampen nu stått minst om en allsvensk kvalplats. Det är bara att konstatera.

I tillägg tycker jag inte att "anfallsspel" på den egna planhalvan är varken roligt eller effektivt. Anfallsspel blir sällan effektivt förrän man är tämligen nära MOTSTÅNDARNAS straffområde. Och kommer man dessutom tämligen snabbt dit från eget mål har inte motståndarna hunnit gruppera sig. Målet i Sundsvall är ett utsökt exempel på det. Jag hoppas att alla i och runt laget kan ta till sig det. Känns nästan löjligt att skriva, men så är det.

Det jag sett en del framsteg i från ÖFK är att utnyttja fasta situationer till just anfallsspel, men ännu alldeles för sällan. Snabba frisparkar och inkast framåt ger ofta målchanser om alla i laget är vakna.

Trenden i svensk fotboll att spela sig framåt meter för meter, med återkommande passningar bakåt, från eget mål kommer att klinga av inom kort. Men för många tränare krävs det mod att ta det steget. Frågan är vilka som har det modet.

Betyg;

Griffiths 2 - Fick kanske hybris senast, men MÅSTE spela med marginaler. Pondusen i luften positiv.

Enemark 3 - Blandade insatser, men godkänd.

Suljic 3 - Klart bättre än senast, och nära fyra.

Bonde 3 - Stabil.

Johansson 3 - inga allvarliga misstag, och löper bra i lägen. Kvar är att utnyttja dom.

Sporrong 3 - Gör vad han ska, men inte tillräckligt snabb i agerandet ibland.

Bonnah 4 - Klart bättre än senast, fantastiskt förarbete till målet.

Edqvist 3 - Var med och satte fart ibland, men vill se mer initiativ.

Marklund 4 - Får fyran mycket för jobbet.

Perry 4 - Övervägde en femma. Tittar upp mer och vinner mer mark, men vid åtminstone ett tillfälle borde bollen spelats vidare.

Kirby 3 - Målet med löpningen motiverar trean.

Hopcutt 4 - Gör sitt bästa inhopp enligt mig.

Anyanwu 3 - Klart godkänd.

Ghanoum 3 - Gjorde sitt.

Har kort om tid, och ingen wifi till datorn, så det får bli en kortare betraktelse med hjälp av tfn.

Idag såg jag en match mellan två disciplinerade defensiva lag i en match som inte sprakade. ÖFK var det lite bättre laget, men hade oerhört svårt att utnyttja hörnor och frisparkar. Saknar också återigen att få se ÖFK oftare göra det oväntade. De blir alltför lätt att läsa.

Tyvärr leder denna grymma förlust till att det nu bara är kvar att bevaka avstånden till strecken nedåt. En poäng på de tre senaste matcherna förstörde allt hopp om kvalplats till Allsvenskan.

Idag var ingen spelare riktigt bra, men de flesta ok. Många var ojämna, och blandade högt med lågt.

Försök till betygsättning;

Benediktsson 3 - Många bra insatser blandade med någon felbedömning och fortsatt osäkerhet på fötterna.

Adjoumani 3 - Också ojämn.

Suljic 4 - Åter bland de bästa.

Bonde 3 - Tämligen stabil.

Nsa 4 - Tveksam fyra, men han gör ibland det oväntade och skapar oro i disciplinen hos motståndarna.

Musolitin 3 - Lite slätstruken Idag.

Sporrong 4 - En riktigt bra match.

Hopcutt 2 - Ville sig inte riktigt

Marklund 4 - En av de bättre i laget.

Karlsson Grach 3 - Nja, vill se bättre insatser där.

Perry 2 - Fortsätter att fastna för mycket.

Ordonez 3 - Fick inte riktigt till det.

Tänkte börja med att tala om att krönikan är skriven på en liten telefon, så finns risk att jag missar lite stavfel och liknande.

Jag tycker att det fanns en hel del positivt att ta med sig från dagens match. De första 20 minuterna fanns det bara ett lag på planen, nämligen ÖFK. Även andra halvlek startade bra. Backlinjen skötte sig utmärkt med Hedenqvist som topp, och Suljic gjorde en riktigt bra match. Mittfältet skötte sina defensiva uppgifter utmärkt, men det blev mycket plotter framåt. Kroon var inte helt lyckad, Brendon kan bättre och Sporrong tillförde väldigt lite framåt. I första halvlek var Musolitin klart bäst på mitten. Perry har en fantastisk bollkänsla, men behöver lyfta blicken såväl mot öppna ytor för egen del liksom för att se sina medspelare. Samtidigt visade få upp sin vilja att få bollen i produktiva offensiva ytor, och jag tappade totalt räkningen på Bonnahs offsider.

Men återigen, en bra defensiv, med få misstag, där ett dock blev helt avgörande. Jag hoppas dock att återkomsten av Stolt och/eller Karlsson Grach ger ett bättre flyt i offensiven.

Dagens betyg:

Otieno 3 - Lugn och säker fram till att han har bollen vid fötterna. Då bara lugn. Alltför lugn.

Jablinski 3 - Nära en fyra då jag knappt såg något misstag, men saknade hans vanliga pådriv och bara någon enstaka öppnande passning.

Suljic 4 - Det bästa jag sett av honom hittills.

Hedenqvist 4 - En riktigt stark fyra. Måste ha säkrat startplatsen en tid framåt.

Adjoumani 3 - Blandar oerhört strålande ingripanden med dumheter. Måste också sluta spela skadad.

Brendon 3 - Säker som vanligt, men åter lite anonym. Ändå alltid bland de bättre, och ska han bytas ut ska det vara mot någon som kan axla hans position.

Musolitin 4 - Fantastiskt bra första halvlek, åt båda håll. Lite mer anonym i andra.

Sporrong 2 - Kan säkert betydligt bättre.

Perry 3 - På många sätt värd en fyra med bl a sjukt bra mottagningar. Men det blir på något sätt inte så mycket av hans briljans med bollen. Lyft blicken!

Kroon 3 - Roligt att han är tillbaka i spel, men behöver bli bättre för att säkra startplats. Och visst skulle han ha använt vänsterfoten vid chansen i inledningen.

Bonnah 2 - Gör en hel del bra saker, men leder inte till så mycket. Och springer man ständigt offside får man till slut inga bollar.

Hopcutt 2 - Gjorde inget som övertygar.

Marklund 2 - Hände tyvärr inte mycket för honom heller.

Norrby 2 - Tjatigt, men jag såg honom väldigt lite.

Sammanfattningsvis inga byten som gjorde att ÖFK skapade något mer, men inte lätt att komma in så sent och förändra matchbilden.

Surt att starta serien med en derbyförlust, och på ett så oerhört onödigt sätt. Finns en hel del positivt att ta med sig, men offensivt måste det till nya idéer och emellanåt snabbare och rakare uppspel. Och låt inte alltid motståndarna helt samla ihop sig vid frisparkar och inkast. Överraska någon gång.

Jag har ju blivit tillfrågad i kommentarsfälten att belysa Jämtland/Härjedalens damfotbolls utveckling, med lite speciellt fokus på ÖDFF och tiden därefter. Jag tycker dock att det då är lika viktigt att ta med hela utvecklingen från damfotbollens födelse med riksomfattande seriespel i mitten av 70-talet. Dock särskilt från 1983, då seriesystemet blev någorlunda enhetligt och jämförbart i Sverige. Detta för att ge en så bred bild som möjligt.

Möjlighet till utveckling framåt?

Det finns många tankar och åsikter kring hur damfotbollen i JH ska kunna utvecklas positivt, och vilka möjligheter och hinder som finns. Personligen har jag alltid ansett att det ska finnas goda möjligheter, under förutsättning att så många föreningar som möjligt satsar på att hålla såväl bredd, som satsning mot så höga höjder som möjligt igång. De tider som det mest handlat om en enda satsande förening, som uppmanar andra att backa upp dem, har det ofta gått åt fel håll. ÖDFF:s historik har ju också visat att det först var när dom helt utgick från sig själva och sina egna resurser som framgångarna kom, och detsamma har gällt även på herrsidan enligt mig. Så länge det tjatas om att ”alla i Jämtland” ska stötta en enskild förening skapar det mer motsättningar och då ofta påföljande tillbakagång. Alla föreningar ska ta sina egna beslut, och välja hur man satsar framåt, och det är enligt mig viktigt även i framtiden.

Intressant på damsidan blir också att t ex se hur ÖFK nu hanterar att man fick en gratisplats i div 2. Hittills har jag inte hört något om detta, men många är nyfikna. Kör man vidare med den trupp som var ett mittenlag i div 3 kommer det nog att bli kämpigt i tvåan. Börjar man aktivt att rycka spelare från landsortslag så hamnar man nog i samma position som andra, som ordentligt retat upp omgivningen. Det säkraste första steget vore nog att hitta några ytterligare rejält rutinerade spelare i distriktet som kan backa upp på planen.

Oavsett förening som satsar tydligt uppåt, så måste vi vara väldigt medvetna om att det är ekonomiskt oerhört mycket mer krävande att ta sig till de två högsta divisionerna i Sverige nu än någonsin tidigare, och möjligheten att hitta uthålliga sponsorer kommer i så fall att vara avgörande för att kunna lyckas. Men flera föreningar i distriktet ska kunna bli stabila i division 1, även om detta nu också är ekonomiskt krävande utifrån reseavstånden. Men det var inte framtiden som skulle nagelfaras denna gång.

Den tidiga utvecklingen

Det går ju att ha en massa synpunkter på hur utvecklingen sett ut historiskt, sedd ur olika synvinklar, men om vi i huvudsak håller oss till tråkig sifferfakta som ett första steg, så kan vi konstatera att JH under den tidiga damfotbollshistorien låg riktigt bra i fas med övriga Sverige. Ope var t o m formellt sett näst bäst i Sverige 1976 då de spelade SM-final mot Jitex. Något som kanske alla inte ens känner till idag.

Under 70-talet och fram t o m 1987 så fanns ingen Allsvenska, utan högsta divisionen var geografiskt indelad i olika serier, med så småningom påföljande slutspel. Från 1983 till -87 fanns dock bara två div 1-serier (alltså då högsta serien), varför jämförelsesiffrorna från dess måste anses som högst relevanta.

Faktum är att från seriesystemets födelse på 70-talet fram till bildandet av ÖDFF inför säsongen 2002 (först under namnet Ope/Frösön under två år) hade främsta JH-lag som sämst varit nummer 43 i Sverige, och alltid varit bland de nio första i Norrland. Seriemässigt var Hackås bäst i Jämtland 76, 77 och 79. I övrigt delade Ope (17 st) och Frösön (6 st) på förstaplatserna.

Om vi blickar från 1983, då alltså seriesystemet blev likvärdigt över hela Sverige, så låg vi hyfsat bra med. Om vi delar upp det i femårsperioder 1983- 1997 var genomsnittsplaceringarna för det främsta JH-laget under de tre perioderna 25, 27 och 28. När sedan placeringarna blev 34, 34 och 43 de följande tre åren, (och att segrande lag i div 3 JH nekade uppflyttning fem år i rad 97- 01, vilket visade på en riktig kris för damfotbollen i distriktet) så värkte ledare i Ope och Frösön fram det s k elitlaget. Under tiden gjorde Ope en något bättre säsong 2001 med en 31:a plats. Ope fick sedan lämna sin plats till det nybildade laget och starta om i div 3, och var också officiellt farmarlag de tre första säsongerna. 2005 valde man sedan att bli ”självständiga” igen.

ÖDFF:s inledande år

Dock blev Ope/Frösön inte alls någon succé första året 2002, då man hamnade på den absolut sämsta placeringen någonsin, som JH:s bästa lag, nämligen på 64:e plats. 21 platser sämre än tidigare bottennotering. En uppryckning skedde dock året efter med seger i div 2 och en 37:e plats i Sverige, och då plats 35 påföljande år, fast man direkt åkte ur div 1. Dock hade dessa placeringar bara en gång tidigare i historien varit sämre (förutom det egna första året), nämligen den då usla placeringen nr 43 år 2000, som startade hela diskussionen om ett ”elitlag”. Och det dröjde ända till 2014, under sin trettonde säsong, innan ÖDFF gjorde en bättre säsong än Ope gjorde 2001. Sista året utan ÖDFF.

Under namnet ÖDFF radades sedan placeringarna 64, 64, 73 och 55 upp. Då förde jag en diskussion på nätet där jag var kritisk mot ÖDFF, som under en lång period enligt mig uppenbart nöjde sig med att vara bäst i Jämtland, och hela tiden hävdade att man spelade på något man kallade ”elitnivå”. Vad som sedan hände var att två andra föreningar, nämligen KD och Frösön, började att satsa ordentligt, trots stor kritik från ÖDFF:s tillskyndare. Man hävdade t o m att det skulle vara döden för damfotbollen i Jämtland att en konkurrerande satsning gjordes. Men detta tvingade istället ÖDFF att ta helt nya grepp. Mest troligt för att fortsätta att vara bäst i Jämtland.

Uppstickarna KD och Frösön anser jag därmed istället nästan räddade damfotbollen i JH, som helt höll på att tappa all kraft dessförinnan. Under de fjorton år innan ÖDFF bildades, efter Allsvenskans start 1988, spelade minst ett Jämtlandslag i näst högsta serien tolv av fjorton säsonger. Under ÖDFF:s första 11 år (innan Elitettan skapades) spelade man endast två år i näst högsta serien.

Åter en framgångsrikare period

Sedan först Frösön, och sedan KD, på riktigt allvar utmanade, tvingades ÖDFF alltså satsa på ett helt nytt sätt. KD hade satsat på utländska importer, med Tabitha Chawinga som största talang. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte helt trodde på att hon skulle hålla som absolut elitspelare, men ack så fel jag fick. Hon spelar nu i en av världens bästa klubbar, nämligen PSG, och kan snart ses i kvartsfinalen i Champions League mot uppstickarna Häcken.

ÖDFF började successivt aktivt värva spelare utifrån, både svenska och utländska, på ett sätt som aldrig gjorts tidigare i JH. Det ledde till att placeringarna förbättrades, men med en minoritet av startspelarna från distriktet. Toppen nåddes under ÖDFF:s tre sista år, då man placerade sig som nr 20, 22 och 25 i Sverige. Sedan 1983 har Ope vid tre tillfällen haft en bättre placering än ÖDFF:s bästa, nämligen 1984 och -85 då man spelade i en av de två högsta serierna i Sverige, med en 17:e plats, samt säsongen 1993 med en 19:e plats, då man bara var ett par poäng från att nå Allsvenskan.

2015 blev alltså ÖDFF 8:a i Elitettan, men föll ner ett par platser året därpå för att falla ur serien 2017. ÖDFF satsning sina tre sista säsonger krävde uppenbart så mycket arbete från de styrande att orken inte räckte till för en fortsättning. Jag tror att det då också var på gång med nya krav för kontrakt med spelare utifrån, vilket skulle kräva en ännu större ekonomisk insats.

Vad hände sen?

Att det sedan blev närmast en kollaps för den Jämtländska damfotbollen när ÖDFF lades ner var inte så konstigt. Det var bara några enstaka spelare från ÖDFF:s trupp som fortsatta att spela i Jämtland/Härjedalen och luften hade gått ur KD bara ett par år innan. Som kuriosa kan jag nämna startelvan de två sista ÖDFF-matcherna; Hillmo, Hedqvist, Ehn, Nimani, Stiever, Lagerström, Mc Farlane, Steiner, Rexhi, Syme och Kurtz. Inte många som hade sitt ursprung inom JH-distriktet. Det var väl de tre förstnämnda.

KD hade som bäst varit 44:a och Frösön 46:a under deras perioder av satsning, vilket som andralag var bättre än fem av ÖDFF:s säsonger som bästalag. Dock hade IFK Östersund precis börjat att satsa hårdare på damfotbollen under ÖDFF:s sista säsonger, och de blev också de som kunde dra lite nytta av ÖDFF:s nedläggning.

ÖDFF hade alltså bl a placeringarna 64 och 73 under sina första år. De sämsta placeringarna för IFK Östersund under de första åren efter ÖDFF:s nedläggning var något sämre, nämligen 69 och 75. ÖDFF (Ope/Frösön) var en elitsatsning när de startade upp, medan IFK Östersund spelade i stort sett vidare med en något påfylld trupp, så det anmärkningsvärda är att skillnaderna inte var större.

Nu har dock åter en positiv utveckling skett resultatmässigt, även om även IFK Östersunds satsning kanske mattats av något. IFK:s bästa placering efter ÖDFF:s nedläggning har varit nr 35 säsongen 2022. Under ÖDFF:s 16 år var man bättre än så sina fyra sista år, med den starkt internationella satsningen, samt år 2010. Därför bör man kanske betrakta just ÖDFF:s fyra sista år mer som en positiv parantes i den moderna JH-damfotbollens era. Frågan är om det finns ekonomi för en likadan satsning i framtiden inom distriktet. Men jag hoppas det.

Åter till framtiden

Jag tror dock fortsatt på utvecklingen, men naturligtvis krävs det, som tidigare nämnts, oerhört mycket mer ekonomiskt idag för att nå t ex Elitettan. Det innebär resor över hela Sverige och med en majoritet lag i Götaland, och lagen i Elitettan behöver då självklart en rejäl uppbackning ekonomiskt från sponsorer för att ha en chans att driva verksamheten. Det blir också allt fler av Sveriges stora föreningar som sakta tar över damfotbollens toppskikt. Malmö FF kliver in som en av favoriterna i årets Elitetta efter att i stort sett vunnit alla matcher från div 5 till div 1, sedan laget nybildades. Hammarby tog guldet 2023. Häcken, Norrköping, Djurgården, BP och AIK spelar också i Allsvenskan 2024. IFK Göteborg, Elfsborg, Helsingborg, Halmstads BK, Värnamo m fl är på väg uppåt. Västerås SK är kvar i div 2, medan Kalmar FF och Mjällby är de två herrallsvenska lag som helt saknar damlag.

Jag anser att det sker en positiv utveckling av spelare på flera håll i Jämtland/Härjedalen, och särskilt där en viss stabilitet råder. IFK Östersund ligger främst till idag, Ope har något intressant på gång, Brunflo presterar bra och Frösön är tillbaka på allvar. ÖFK gör ett försök i tvåan detta år. Sveg gjorde för några år sedan en riktigt bra säsong i div 2, och Järpen gjorde ett positivt försök 2023. KD är tillbaka i seriespel. Dessutom lever fotbollen i t ex Vemdalen, Offerdal, Ragunda och Strömsund år efter år.

Till sist vill jag åter framhålla att jag anser att alla föreningar ska ta sina beslut efter sina ambitioner, resurser och andra förutsättningar. Samarbete ska ske mellan parter som litar på varandra, har förmåga att sätta sig in i andra parters situation och som ger alla parter fördelar. Eventuellt stöd från andra kan man bara förtjäna genom sitt eget sätt att agera. Jag tror att press på föreningar att rätta in sig i någon form av led alltid riskerar att ge negativt resultat. Och det anser jag är viktigt för ÖFK att tänka på vad gäller framtiden för sin eventuella damsatsning. ÖFK:s framgångar på herrsidan startade egentligen samtidigt som man slutade att prata om stöd från övriga föreningar i Jämtland, och istället helt koncentrerade sig på att den egna verksamheten skulle bli så bra som möjligt.

Först vill jag framhålla att ÖFK har en trupp som skulle kunna blomma ut till något riktigt bra, men idag var det lite för segt och brist på kreativitet på flera håll. Punktvis ser det bra ut, men jag önskar verkligen fler tillfällen då spelare vågar bryta mönstret och göra snabbare inkast, ta med sig bollen snabbare framåt och vågar ta tidiga löpningar.

Bakåt är det också blandat, särskilt när det blir tidig press från BP och vid inlägg. Det händer att spelare tappas bort, som vid det enda målet, och kommunikationen brister. Dock tycker jag att såväl Jablinski som Hedenqvist gjorde bra insatser bakåt. Sinyan kan vara på gång på mitten. Perry glimtade till ibland och Musolitin gjorde mycket rätt.

När Norrby kom in tänkte jag först "vilket fynd", men sedan kom väl några onödiga felbeslut. Det kan dock bli något riktigt bra. Nsa är jag också nyfiken på att se mer av.

Mot bättre vetande ska jag också göra ett försök till betyg, med sedvanlig sexgradig skala.

Keita 3 - Gjorde ett par riktigt bra räddningar, men också ett par underliga beslut.

Jablinski 4 - Inte en tydlig fyra, men rappare och säkrare än innan skadan, och en kämpe.

Suljic 2 - Känns lite osynkad ibland, och nästan lite loj. Men det blir väl bättre hoppas jag.

Adjoumani 3 - Som vanligt en rejäl blandning av högt och lågt. Men jag gillar honom. Oftast.

Hedenqvist 3 - Låg länge på en självklar fyra, men tappade lite på slutet.

Brendon 3 - En av hans mer medelmåttliga instaer.

Musolitin 4 - Tycker att det händer mycket positivt runt honom.

Sinyan 3 - Nära en fyra. Han bryter mönstret på ett positivt sätt, men strular till det ibland.

Bonnah 3 - Löper bra, men blev inte så mycket av det.

Perry 3 - Glimtar verkligen till ibland och härlig bollkänsla. Kommer att bli högre betyg framåt.

Karlsson Grach 3 - Ganska stabil, men skulle kunna visa sig mer.

Norrby 3 - Kan bli en storspelare, men lite valpig.

Hopcutt 3 - Syntes för lite.

Nsa och Nader spelade för kort.

Sammantaget är jag kanske för negativ med tanke på att motståndet ändå var Allsvenskt, men jag vill ha upp farten på spelet och hitta ett säkrare försvarsspel. Men förutsättningarna finns verkligen för att det ska bli en framgångsrik säsong.

Det var verkligen LAGET ÖFK som ordnade en fin femteplats i årets Superetta. Stort jobb av alla och kanske särskilt beröm till Origi som fick hoppa in mellan stolparna. Laget fungerade också framåt, så det finns inget att klaga på vad gäller helheten.

Ska bli spännande att se vad som händer med truppen under vintern inför nästa säsong. Till skillnad från en del andra har jag hela säsongen ansett att årets trupp håller bra superettaklass, men för att ta steget till Allsvenskan så behövs ett par-tre spetsspelare. Återkommer till det om några dagar.

Betygen idag;

Origi 4 - Efter förutsättningarna skulle det vara en femma, men visst syntes lite ringrostig.

Weilid 4 - En stabil insats och härligt jobb.

Rask 4 - Hans bästa match på länge.

Ghanoum 3 - Vägde lite lätt i vissa lägen.

Hedenquist 4 - Ett riktigt bra och disciplinerat jobb.

Brendon 4 - Mer än godkänd.

Österholm 4 - Jag tycker han utvecklats till en riktigt viktig spelare.

Sporrong 3 - Ett par farliga beslut håller ner betyget.

Kabuye 4 - Visst hade han ett par svackor, men härligt jobb och snyggt mål.

Musolitin 4 - Jag tycker att omställningsspelet lyfts med honom.

Stolt 4 - Läckert mål och fler positiva ageranden, och viktig vid defensiva fasta situationer.

Marklund 3 - Kommer inte riktigt till.

Adjoumani 4 - Gör det mesta rätt under den korta tid han var inne.

Det känns ovanligt svårt att börja att skriva idag, men man kan väl säga att ÖFK gjorde en katastrofalt vimsig första kvart, som efterföljdes av ett imponerande disciplinerat försvarsspel med en man mindre resten av halvleken. T o m bättre än borta mot Öster. Man lyckades hålla Utsikten mer borta från chanser då än under första kvarten.

Sedan blir jag imponerad av Utsikten, på både ett tydligt positivt sätt, men även på ett direkt negativt sätt. Positivt pressade dom ÖFK till den vimsiga och osäkra starten. ÖFK tycktes inte tillräckligt förberedda på detta, utan hamnade i tidsnöd och gjorde ett flertal riktigt dåliga beslut. ÖFK ska vara glada för Keitas kanonräddning, och faktiskt Mazurs risktagning som ledde till utvisning. Just det beslutet kan jag inte direkt klaga på, även om det inte var solklart. I övrigt lade domaren successivt en nivå som starkt gynnade Utsiktens sätt att spela. De använder armarna i väldigt stor utsträckning, och som jag skrev i en kommentar syntes det att Utsikten snabbt anpassade sig efter att ha testat nivån. Och de gjorde det vid ganska riskfria tillfällen. Därutöver påverkade de domaren hela tiden, och det snackades med honom efter nästan varje avblåsning. Detta gör de på ett sätt som tydligt gynnar dom i första halvleken. Naturligtvis är det på ett sätt imponerande, men oerhört tråkigt för matchen, ur allas ögon förutom deras egna. Och tyvärr stävjar domaren aldrig snacket, och nästan aldrig handpåläggningarna.

Att ÖFK sedan tog ledningen kändes oerhört skönt, och där får vi väl tacka Utsiktenförsvararen som plötsligt slutade brottas med Hedenqvist, eller om det faktiskt var väldigt starkt av honom att ta sig fri, och målvakten som totalt missbedömde bollbanan i blåsten.

Jag köper att ÖFK efter utvisningen, och under resten av första halvleken drar ut på tiden, även om det provocerar domaren, för disciplinen i övrigt höll i princip till 100%. Däremot blir det för mycket fokuserat på det i andra halvleken, och jag tror att det bidrar att man ibland tappar fokus när tröttheten blir tydligare. Disciplinen släpps vid några tillfällen, och det resulterar i två liknande mål från varsin sida, när det saknades understöd för spelare som gick lite vilse. Dessutom njöt nog Utsiktenspelarna när dom kunde betala tillbaka med samma mynt efter sitt 2- 1-mål.

Nu gäller det att ta till sig av det positiva, och lära sig av det som hände särskilt första kvarten. Matchen var på ett sätt oerhört viktig, då en seger skulle ha gett ett läge endast en poäng från ledarlaget, men förlusten innebär tre, jag kanske bara två, poäng över negativ kvalplats när dagen är slut, då jag ser att Örebro leder med 1- 0 i skrivande stund.

Betyg känns också svårt, då matchen hade så olika ansikten, och jag känner mig klart påverkad av resultatet denna gång, men jag gör ett försök.

Keita 3 - Ett par fantastiska räddningar, men åtminstone första målet kanske han borde ha kunnat stoppa.

Weilid 3 - Blandade och gav. Flera fina ageranden, men ofta svaga inlägg.

Ghanoum 2 - En riktig katastrofal start, med rejäla misstag, men blev bättre.

Mazur 2 - Ska egentligen inte ha betyg då han bara spelade 13 minuter, och borde egentligen "straffas" för sin utvisning, men jag har förståelse för hans beslut i det läge ÖFK var. Men första kvarten var inte laget bra, och det påverkar hans betyg mer.

Adjoumani 2 - Definitivt inte någon av hans bättre matcher. Många snedsparkar, och blev lite lätt bortspelad ibland.

Hedenqvist 4 - Bäst i ÖFK idag som jag ser det, och hade varit det även utan målet. Hade det blivit poäng hade jag antagligen höjt ännu ett steg. Härligt också att höra att han styr medspelarna på ett vettigt sätt.

Brendon 4 - Gör en riktigt bra match.

Sinyan 3 - Gör väldigt många härliga insatser, särskilt i första halvlek, men kommer totalt bort mot slutet av matchen, och gillar inte hans kroppsspråk då.

Johnsson 3 - Har kommit av sig lite, men ändå godkänd.

Amatkarijo 3 - Blir positivt förvånad över hans defensiva egenskaper.

Karlsson Grach 2 - Ingen lätt uppgift för honom efter utvisningen, men han tycks fortsatt vara bäst som inhoppare.

Österholm 3 - Gör en efter förhållandena en godkänd insats.

Sporrong 3 - Samma som ovan.

Kabuye 2 - Kommer inte till, och borde ha jobbat lite mer för att faktiskt få sina tillfällen. Inte produktivt att göra ett par onödiga hands.

Det känns tungt att ladda till denna text, efter en match som tveklöst måste klassificeras som ÖFK:s sämsta i årets Superetta. En lovande start första tio minuterna dog bara ut, och relativt svaga Trelleborg kunde styra och ställa utan att störas i tillräcklig grad.

Frånvaron av Brendon blev för stor, och jag förstår inte riktigt tanken med Kroon och Kabuye så långt bak i banan, då Weilid fanns att tillgå. ÖFK lyckades inte få till något lugn i hanteringen av bollen i uppbyggnadsskedet. För svagt, även om det delvis går att skylla på en dålig skånsk naturgräsplan.

Det kom en forcering på slutet, men avsluten togs chansartat i halvdana läge. Förutom ett antal hörnor så såg vi inte till någon riktig klar chans. Sammantaget kan laginsatsen bara ges en riktigt svag tvåa.. Nu är det bara att ladda om till nästa match, och greppa tag i möjligheten att hänga på i toppen.

Betyg:

Keita 3 - Gör enligt mig en klart godkänd insats.

Adjoumani 2 - Dom fina inläggen och brytningarna fanns inte där ikväll.

Ghanoum 2 - Kändes inte helt säkert.

Mazur 2 - Också lite klumpigt ibland.

Weilid 3 - Jobbar bra och gör vad han kan för att få fart på laget.

Österholm 2 - Nä, absolut inte hans match.

Kroon 2 - Snuddar vid en trea, men axlar inte alls Brendons blick.

Amatkarijo 2 - När det går tungt ser det inte alls ut som han trivs.

Musolitin 2 - Syns att det finns mycket i honom, men blev för ojämnt ikväll.

Kabuye 2 - Kändes inte som han fick någon chans med hans utgångsposition.

Karlsson Grach 2 - Lika mycket som jag gillar honom som inhoppare, lika svårt har jag att förstå varför inte motsvarande sker när han startar.

Sporrong 2 - Såg inte mycket av honom.

Stolt 3 - Lite snäll trea, men han visade verkligen att han vill.

Zekovic 2 - Kanske t o m lite snällt. Verkar trots sin storlek inte riktigt vilja slåss om bollar i luften.

Outtara 3 - Visar vilja och bollsäkerhet den kvart han spelade.

Senare, eller en annan dag, kommer lite mer input.

Calle Jensen, Sara Wåglin med Unni och Iris från Falkarna Syd stöttade på plats

Bedrövade spelare tackar supportrarna efter matchen

ÖFK gjorde en fantastisk kämpamatch, och hade för en gångs skull rejält med flyt. Efter några minuters jämnt spel i starten styr Öster spelet helt, men ÖFK är hela tiden obekväma och i förhållande till spelfördelningen skapas inte så många chanser. Till skillnad från Skövdematchen så klarade dock inte flera spelare att hålla huvudet kallt, och tyvärr drog Sinyan på sig en utvisning. Ingen aning om den var rimlig eller inte. Sedan blev trycket ännu större.

ÖFK jobbade än mer disciplinerat efter utvisningen, och i andra halvlek parkerades i stort sett bussen. Weilid stack emellan med en smekning i underkant av ribban, som var någon cm från att resultera. Jag satt sedan och längtade efter slutsignalen och en poäng, men en aktion från Kabuye och ett ganska flackt skott från Kroon styrdes in. Riktigt, riktigt häftigt, och jublet blev totalt. Tänk att ÖFK har flyt! Hoppet stiger, och jag ser fram emot matchen mot Jönköping och en spännande fotbollsvår. Men först några dagar i Berlin.

Inga betyg idag, då jag ofta inte var säker på vilken spelare som gjorde vad, med endast en tämligen liten telefonbild, och ett par gånger internetavbrott.

Riktigt bra säsongstart

ÖFK får mer än godkänt för dagens match, trots en del tafatta aktioner och oerhört onödiga gula kort. Ja, inte var första och sista kvarten särskilt optimistiska heller, men det mesta däremellan visar att ÖFK har alla möjligheter att titta uppåt i tabellen. Man skapar en hel del framåt och kändes mer säkra i det defensiva spelet, över hela planen. Bitvis bra samordnat och effektivt presspel, och få farliga bolltapp.

Sett till chanserna så skulle ÖFK ha avgått med segern, men man ska samtidigt vara nöjda med att man slapp en straff mot sig, och tacka Keitaför en riktig kanonräddning.

Efter att ha sett matchen i efterhand på telefonen så känns betygsättandet lite tveksamt, men jag gör ett försök.

Keita - 4 Räddningen ger honom en fyra, men prova att sätta bollen snabbare i spel åtminstone vid några tillfällen per match.

Weilid - 3 Spelet definitivt värt en fyra, men inläggen ofta slarviga.

Rask - 4 Stabilt.

Mazur - 4 Samma sak här, stabilt.

Adjoumani - 2 Lite för vimsigt idag, och flera felbedömningar, på olika sätt.

Amatkarijo - 3 Kom inte till idag, men ger ändå beröm för fina passningsintentioner.

Brendon - 4 Bidrar till lugn, och idag bättre defensivt än senast.

Sinyan - 4 Blir nog ett av årets utropstecken.

Johnsson 4 - Riktigt bra insats. Jobbar rätt och är ständigt obekväm.

Kroon - 2 Går lite trögt.

Stolt - 2 Idag bara en tvåa.

Övriga spelade för kort tid.

ÖFK obesegrade efter två omgångar, och det finns mer att hämta ur killarna, så jag ser med tillförsikt fram emot fortsättningen.

Som jag tidigare skrivit har ÖFK väldigt mycket bättre förutsättningar att göra en riktigt bra säsong 2023, men jag tror att laget tjänar på att ha förväntningarna på en rimlig nivå, men visst kan vi lite i hemlighet hoppas på att finnas med strax under den absoluta toppen. Jag har bara sett delar av de båda träningsmatcherna, men det såg riktigt bra ut i Sundsvall. Främst känns det tryggare i passningsspelet, men jag hoppas fortsatt att grunden ligger i att inte riskera onödiga baklängesmål. Då kommer även målen framåt med de spelare som redan nu finns till hands. Flera av nyförvärven kan visa sig vara små guldklimpar, om de trivs i lag, förening och stad.

Att börja tävlingsmatchandet mot ett lag som Varberg borta känns också bra. Hemmalaget har all press på sig, och ÖFK kan gå ut med känslan att allt finns att vinna, och en förlust är inte hela världen. Dessutom har inte Varbergs försäsong sett särskilt bra ut, och satsningen på cupen kanske inte är hundraprocentig. Dock har de en riktigt kompetent tränare, som ofta trollar med knäna.

Jag vill se ett mittfält där det både finns ett tydligt defensivt ansvar, men samtidigt tydliga blickar mot spelare som kommer med fart framåt. Jag tror att ÖFK i år kan sätta ett spel som överraskar motståndarna, men samtidigt sätter defensiv säkerhet högt.

En eventuell seger mot Varberg skulle skapa ett stort intresse för AIK-matchen, som då kan locka en rejäl publikskara (naturligtvis lite beroende på vädret).

Sedan känns det skönt att en stor del av den mest svingande kritiken mot föreningen avtagit, och jag tror att Peja Lindholm kommer att vara en relativt öppen VD. Jag börjar att tro på att vandringen tillbaka mot en trygg avsats för vidare utveckling nu är tagen.

Vi kan dock starta med en liten tillbakablick på 2022, som startade på ett sätt som hur jag än försöker aldrig kommer att glömmas. Nästan ett helt lag borta, oklart på en massa olika sätt, och en tränarduo som knappast var kompatibla med varandra. Successivt tvingades ledarteamet ändå försöka att få ett gäng spelare med blandade kvalitéer, och inkommande från en massa olika håll, att fungera fotbollsmässigt på planen. Det gick väl sådär, trots en del riktigt bra insatser. Möjligen hade allt sett bättre ut om det blivit seger i första matchen mot Skövde, men det kan vi bara spekulera om. Trots detta så höll ÖFK sig på rätt sida kvalstrecket fem- sex omgångar, men sedan rasade det ihop, och väldigt många tog för givet att det skulle bli respass för andra året i rad. En segerlös svit på tretton matcher, om jag räknat rätt, var förödande. Bl a jag fick en del skit för att jag höll tron på möjligheten att hänga kvar öppen, även om jag pratade halmstrån rätt länge. Men en fantastisk inställning hos den absoluta merparten av spelarna gav sjutton matcher med bara fyra förluster och en räddad kvalplats.

För min egen del sitter Mansur Sinyans fantastiska mål i slutminuterna borta mot Utsikten som fastetsat i mitt medvetande. En formidabel prestation i ett sanslöst pressat läge. Han borde få betydligt mer uppmärksamhet för detta. I princip alla utom spelarna hade gett upp, men dom gav sig aldrig!

Jag inleder mina funderingar framåt med att hylla Ludvig Fritzson för allt han gett ÖFK under en rad av år. Han har aldrig varit dominerande på planen, men alltid kämpat väl, och såvitt jag kan komma ihåg har ingen som lämnat ÖFK varit så tydlig i att han kan tänka sig att komma tillbaka. Utnyttja den möjligheten om den uppstår.

Otroligt viktigt att spelare som Stolt och Adjoumani fortsätter. Jag tror fortfarande också mycket på Karlsson Grach. Blir Outtara spelbar är det en riktigt bra spelare. Novaks utveckling lovar också gott.

En spelare som behöver utvecklas är Amatkarijo, och då vad gäller inställningen till medspelarna. Det räcker inte med att vara den bästa på ett antal saker, om inte rätt inställning finns till lagspelet. Tänk hur han skulle kunna explodera som viktigaste spelaren i laget om det sitter. Jag tror att Ghanoum kan bli riktigt bra. Brendon blir fortsatt en av de allra viktigaste spelarna. Jag hoppas att Mazur, liksom alla andra Ukrainare, får uppleva fred och uppbyggnad av landet. Jag tror att hans något vingliga form mycket har sin förklaring i att det inte är så lätt att alltid fokusera på fotbollen när mängder av nära och kära ständigt lever under risk att förlora sina liv. Han är för mig en mycket viktig spelare när han fungerar som bäst. Kan Kroon få lagom med speltid, och då utnyttjas som bäst kommer han att göra väldigt mycket nytta. Därutöver har Weilid en riktigt bra högstanivå, men nådde dit lite för sällan under 2022. Vi har också två av de bästa målvakterna i Superettan genom Keita och Mills. Det finns fler att nämna, men här ser jag kärnan bland klara spelare.

Kan Stefan Lundin sedan hitta tre spelare som lyfter truppen, genom övergångar eller lån, så ser säsongen riktigt rolig ut. Det enda tydliga önskemål jag har är en arbetshäst med spelsinne på mittfältet. I övrigt tycker jag att personligheten är viktigare än positionen. Det ska vara spelare som är beredda att ge allt, och har förmågan att göra sina medspelare bättre.

Gott Nytt År alla läsare av Fotbollz och alla styrelsemedlemmar, ledare och spelare som gav oss en fortsättning på sagan ÖFK!

Jag kommer att uppdatera denna korta betraktelse senare. Vi kan konstatera att ÖFK gjorde en enorm uppryckning sedan i torsdags och visade sig vara ett betydligt bättre lag än Falkenberg. Men att då släpps till fyra solklara chanser, som normalt gett två-tre mål i baken, kändes onödigt.

Men alla i ÖFK ska ändå ha ett stort beröm, med ett extra omnämnande till Keita, Ghanoum och kämpen Fritzson. Även stort plus till Stolt som bäddade för att det till slut nästan måste komma en straffavblåsning.Första halvlek var lysande, förutom svårigheterna att skapa riktigt bra chanser. Starten på andra var hemsk, men efter Kroons straff var kämpatakterna totala och ÖFK skulle bara segra.

Jag tackar jämtarna för publikstödet, och vi kan nu se fram emot kommande säsong med tillförsikt. Det finns mycket mer att skriva, men det kommer senare.

Här följer en kort betraktelse över en match som spelmässigt blev en besvikelse för mig, men resultatet är jag relativt nöjd med.

Jag blir förvånad över hur hackigt och slarvigt ÖFK:s spel blev i denna viktiga match, både offensivt och defensivt. Många felpass över hela planen, och alltför lössläppta Falkenbergsspelare. Men det var endast periodvis som Falkenberg fick ordning på sitt eget spel. Först trodde jag att det tidiga ledningsmålet skulle bidra till att ÖFK släppte loss, men det blev istället ängsligt.

Det är svårt att veta vad matchplanen var, och hur mycket den långa resan störde. Det borde inte ha varit alltför mycket nerver som störde, så jag är konfunderad över insatsen. Falkenberg är ett lag som visade upp många fina intentioner och var ofta oförutsägbara. Därför Viktigt att inte ta något för givet inför returen. Trots allt nu en klar fördel att avsluta hemma inför stor publik. ÖFK har ett något bättre lag enligt mig, och nu gäller det att inte bli ängsliga. Jag vet att ÖFK kan så mycket mer än vad som visades idag. Därför är jag tämligen säker på att det blir en bättre match på söndag.

Betyg:

Mills 3 (Gör i stort vad han ska)

Ghanoum 3 (En hyfsad match med relativt få misstag)

Novak 3 (En svag trea, då han var ett uns stabilare än sin mittbackskollega)

Mazur 2 (En av hans svagare matcher i ÖFK-tröjan)

Adjoumani 3 (Stämde inte som det brukar, men godkänd)

Brendon 3 (Skänker även i denna match ett lugn med sin bollsäkerhet)

Amatkarijo 3 (Jobbade hyfsat, men sådär insats)

Fritzson 3 (Inte heller här någon stark trea)

Weilid 2 (Syntes inte så mycket positivt)

Kroon 2 (Tappade ofta boll, och kom inte till)

Stolt 3 (Jobbade inledningsvis och oroade, men syntes allt mindre)

Österholm 3 (Gjorde nog det han skulle)

Bellman 3 (Tveksamt godkänd)

Nu är det snart dags att dra igång säsongen även för jämtlandslagen i div 2. De spelar alla i den mellersta Norrlandsserien mot lag från Ångermanland och Torpshammar från Medelpad. Det var tolv lag som skulle delta, men Modo drog sig ur serien sent, så ett lag får stå över varje omgång. Det ska bli riktigt spännande att se hur våra lag står sig mot alla de obekanta lagen. Ja, några bekanta finns det, men inte så många. Av våra egna räknar jag med att Frösön och Ope kommer att vara med och slåss om seriesegern, medan Häggenås blir ett mittenlag. Brunflo och IFK Östersund kommer däremot att få kämpa för att slippa hamna i botten. Av Ångermanlandslagen verkar Härnösand vara det bästa. De vann förra helgen sin egen Vårcup, bl a före de tre div 1-lagen Timrå, Alnö och BIK. Det borgar för god klass. De hävdar själva att de har ett ungt lag, och visst har de många unga spelare, men även ett antal som i damsammanhang måste kallas för riktigt rutinerade. De har också en målspruta av rang, 22-åriga Sanne Petterson, som gjorde majoriteten av lagets mål i Vårcupen. Det blir ngn att hålla ögonen på för jämtlandslagen.

Naturligtvis blir även Remsle farliga med sin mångåriga rutin från div 2. De har oxå blivit ngt av ett spöke för Ope. Ngt som det är dags att ändra på denna säsong. De har dock ett mkt ungt lag, yngre än Härnösand om jag uppfattat saken rätt. Därutöver kommer oxå Moliden och Själevad 2 att knipa poäng här och där. Dessa lag tror jag dock kommer att göra ganska ojämna resultat. Moliden för att man är beroende av ett fåtal riktigt bra spelare och Själevad just för att de är ett andralag, vars laguppställning kommer att variera mellan hemma- och bortaplan, och beroende på läget i A-lagstruppen. Långsele tror jag kommer att starta trögt, beroende på mindre träningsdos än andra lag, men sakta göra bättre och bättre ifrån sig. Torpshammar är ett lag som är farligare än de flesta tror. De var inte dåliga förra året och har nu tagit emot rätt många duktiga spelare från Stöde, som vilar sin damverksamhet detta år.

Ope har tappat några riktigt viktiga spelare, som t ex Maja Öst, Angelica Häreby, Caroline Dübbel och Kickan Magnusson. Dessutom har Gry Tjärnström time out. Men ersättarna är inte direkt dåliga de heller. Caroline Kurzawa är ett mkt starkt kort i mål. Malin Boije, Felicia Tengdahl, Pernilla Nilsson m fl kommer att fylla ut luckorna ute på planen på ett bra sätt. Ope kommer att vara ett självklart topplag. Allt annat än topp tre är en stor besvikelse, men seriesegern kommer inte att vara lätt att nå.

Där hotar tillsammans med Härnösand och Remsle alltså främst Frösö IF. Frösön var ett väldigt osäkert kort under vintern, men i takt med att Lövsta smält fram så har även spelarna dykt upp. Flera kännbara förluster även för dem, t ex Matilda Grönlund-Falk, Rebecka Bill, Caroline Eckerdahl, Emma Högberg och Frida Norén. Men de har fått behålla t ex Christine Thelin och Elin Åberg, samt fått rutinerat tillskott i form av BK Björnens Anna Rosenau och Nathalie Olander. De spelare som kommit upp från deras duktiga 96-lag kommer oxå att visa framfötterna. Och de har en mkt kvalificerad tränare i Peter Boije. Frösön ska oxå hamna topp tre.

Häggenås har tappat några av sina bästa spelare, som Katarina Larsson och Kina Sundelin, och var ett tag på väg att dra sig ur serien. Men idogt jobb av Margareta Handler och Leif Ersson har fixat till en riktigt slagkraftig trupp. Men precis som för Långsele kanske träningsintensiteten inte varit riktigt på topp. De kommer nog inte att bli ett topplag, men vilket topplag som helst kan tappa poäng mot dem.

Brunflo har ett lag med många kvaliteter och med fysiskt spel. De är obekväma att möta och kommer att bli besvärliga för de flesta lag. Men frågan är om de räcker till i längden. Troligen får de kämpa med Långsele om att ha fler än ett lag bakom sig. Jag tror och hoppas att Brunflo tar hem den striden.

IFK Östersund hade nog hoppats på att ÖDFF:s trupp skulle vara bredare idag. Ett antal avhopp och skador har dock omöjliggjort en överflyttning av spelare från ÖDFF till IFK, vilket var tanken bakom deras samarbetsavtal. Därmed har IFK tyvärr en alldeles för svag trupp för denna serie. Jag hoppas att dom kan bevisa att jag har fel, men oddsen för det är inte så bra.

Idag tippar jag denna tabell, men med hopp om en annan serieetta när säsongen är över:

1. Härnösand

2. Ope

3. Frösön

4. Remsle

5. Moliden

6. Häggenås

7. Torpshammar

8. Själevad 2

9. Brunflo

10. Långsele

11. IFK Östersund

Gott Nytt Fotbollsår alla läsare av Fotbollz! Det blir ett spännande år för många av klubbarna i Jämtland. Fem lag i nya div 2 Mellersta Norrland och två lag i nya div 1. Idag tänkta jag fundera lite kring ÖDFF:s och KD:s chanser i div 1 Norra Svealand.

I den serien finns inte mindre än tre lag som ramlat "ner" från förra årets etta, men två av dem tror jag inte kommer att hota ÖDFF i kampen om seriesegern. Det kommer däremot definitivt det tredje att göra. Jag håller fortsatt satsande Bollstanäs som förstahandsfavorit till segern, men jag tror att det bör vara ÖDFF som är det största hotet. Mina frågetecken är om styrelsen klarar att ta hit ett par-tre kvalificerade nyförvärv redan innan seriestart, och om nye tränaren Peter Andersson har tålamod om det går emot från början. ÖDFF har inte råd att tappa alltför många poäng under april och maj. Den befintliga truppen kommer nog inte att räcka till en serieseger, då jag har på känn att det kan bli en del svackor utan ett par riktigt pushande spelare utifrån.

KD tror jag kommer att hamna strax ovanför nedflyttningsstriden, om man klarar sig från alltför många skador. Det finns ett positivt grundspel, fart och 6- 8 riktigt bra spelare. Men försvinner hälften av dessa spelare så är det tveksamt hur många lag man klarar att ha efter sig.

Efter Bollstanäs och ÖDFF tror jag att Huge, Tierp och Täby kommer att husera. Huge har några intressanta nyförvärv till sin redan kompetenta trupp och Tierp och Täby är lag på uppgång. De lag som KD kommer att kämpa med i mitten och strax därunder tror jag blir Bele/Barkarby, IFK Gävle och Korsnäs. Bele/Barkarby har länge haft en lovande ungdomsverksamhet, men jag tror att de egna talangerna blivit för hårt drivna av ledare som ibland kanske saknat ödmjukhet och psykologiska insikter. Korsnäs har också många duktiga tjejer, och där jag tror att glädjen satts högre och därför tror jag också på större chans för dem att skrälla. IFK Gävle är ett osäkert kort. De har tappat några riktigt bra spelare, men ersatt dem ganska bra. De kommer nog ändå att vara ett av de lag som riskerar nedflyttning.

Nedflyttning riskerar dock främst nykomlingarna Roslagsbro och faktiskt de båda nedflyttade lagen Gustafs och Vasalund. Av dem håller jag faktiskt Roslagsbro främst, då de gjorde väldigt bra ifrån sig i kvalet till div 1, men varför tror jag då inte på Gustafs och Vasalund? Ja för Gustafs del kämpar de just nu med att överhuvudtaget få ihop en någorlunda fulltalig och slagkraftig trupp, även om de har många duktiga yngre spelare. Vasalund har tagit ett anmärkningsvärt steg, som man kan betrakta som både modigt och dumdristigt. En del skulle kalla det förkastligt, men jag tycker att det är ganska spännande. De låter nämligen sitt väldigt duktiga 98-lag representera föreningen i div 1, möjligen kryddade med några få 97-or. Vad säger ni om det alla ni som anser att 15-åringar är för unga att spela i div 3 Jämtland/Härjedalen? Det kan bli katastrof, men vi får se. Jag tror dock inte att de spelskickliga tjejerna riktigt räcker till för ett nytt kontrakt, men nog kommer de att knipa poäng här och där.

Jag återkommer senare med lite funderingar runt ungdomsfotbollen (från 13 år) inom vårt distrikt, som jag tycker är alldeles för lite tävlingsinriktad. Vi i Jämtland behöver tjejer som blir mentalt bättre rustade för att kunna mäta oss på nationell nivå. Och vi måste låta de mer ambitiösa tjejerna ta mer plats. Tyvärr verkar inte våra inhemska journalister tycka så. Och så kan jag inte låta bli att avsluta med att skriva att konkurrens inom JHFF också är oerhört viktigt för att en utveckling ska ske. Sedan bör naturligtvis de konkurrerande föreningarna samarbeta när möjligheter och ömsesidig vinst finns.

Jag har av FotbollZ blivit tillfrågad att fortsätta mina krönikor även under kommande säsong, vilket jag tackat ja till. Det kommer dock att bli lite annorlunda för mig, då jag inte längre har något ansvarsuppdrag i Ope IF. Kanske att jag just därför kommer att bli ännu mer enögd till deras fördel, nu när jag inte direkt behöver stå till svars annat än som privatperson. Men ni väljer ju själva om ni läser vad jag skriver eller inte.

Nu har de flesta föreningarna som kommer att möta lag från andra distrikt löst sina ledarfrågor, men dock återstår det väl för åtminstone Frösön att presentera sina nya ansvariga. Det som är riktigt roligt är att det nu i Jämtland verkar vara minst lika lätt för damerna som för herrarna att hitta riktigt kvalificerade träningslösningar. För alla de sju lagen blir det många nya spännande motståndare, samtidigt som det blir ett stort antal härliga derbyn i nya div 2.

ÖDFF plockade ihop de sista pusselbitarna häromdagen, och det blir alltså den sympatiske men försiktige Peter Andersson som tar på sig huvudansvaret för att försöka föra laget mot högre höjder. Till sin hjälp har han Janne Netzler, Maria Hestner och mindre kände Anders Burman. Det skulle inte förvåna mig om det så småningom dyker upp ytterligare något namn. Det som blir spännande att se blir om detta tränargäng fixar den sociala biten lika bra som John-Rune och om fler tjejer än vanligt blir kvar i ÖDFF. Inte sedan 2005 har färre än tio spelare lämnat ÖDFF under/inför en enskild säsong.

KD var snabba att presentera sin nya huvudtränare Tommy Martinsson, samtidigt som Micke Staf fortsätter. En lösning som nog kommer att slå väl ut. KD behöver dock bredda sin trupp, och har på senare år inte haft samma återväxt i Västjämtland som tidigare. Om de inte kan presentera ett par dugliga nyförvärv kan 2013 bli en jobbig säsong, om det uppstår några skador. Vad som är synd i just Västjämtland är att Offerdal, som var så på uppgång, verkar ha tvingats ge upp damfotbollen för tillfället.

Ope har just nu en verklig ”flow”. Nye huvudansvarige John-Rune Wikén verkar lysa av tillförsikt i samband med sina välbesökta träningar. Vid sin sida har han Thomas Andersson och som mv-tränare Janne Pettersson. Elisabet Nathanaelsson fortsätter i den viktiga rollen som lagledare. Enligt uppgift hör många nya spelare av sig, vilket naturligtvis också är inspirerande. Att sedan utvecklingslaget i div 3 har så kvalificerade tränare som t ex Robban Wassdahl och Magnus Backman, och att flicklagen närmast under dessa båda lag visat framfötterna på många sätt, borgar naturligtvis för en lika trevlig fortsättning kommande säsonger.

Häggenås bygger vidare på sitt framgångskoncept med ”Myggan” Handler vid rodret. Däremot är det inte helt klart om Leif Ersson kan fortsätta utifrån hans arbetssituation. Trots framgångarna fortsätter de med devisen att det är viktigast att ha roligt, och med en ”lagom” träningsdos, men det kommer att räcka långt även i år. Jag tror att de hade vunnit kvalet till nya div 1, om de deltagit och tagit det på allvar. Men de ledande i spelartruppen är inte beredd att satsa så mycket på nytt. Men det är riktigt roligt att de i alla fall är beredd att ta några resor till Ångermanland och Medelpad. Häggenås tappar dock troligen ett par av sina mest meriterade spelare och har enligt ”Myggan” en ganska tunn trupp för tillfället. Men de kommer nog ändå att kunna sno poäng mot de flesta lag i tvåan, när det stämmer för dem.

Frösön är det ganska tyst om, och jag har för tillfället inga tillförlitliga uppgifter om hur det kommer att se ut runt laget. Risken är att flera spelare söker sig därifrån om inte årets upplägg presenteras in om kort. Många talangfulla spelare finns, liksom en hel del rutin. Men det gäller att få ihop detta till en enhet, och det kan bli en utmaning.

Brunflo beslutade sig till slut för att satsa på div 2, med vad jag förstått, samma ledning som i år. Rätta mig om jag har fel. Brunflo kommer att få kämpa hårt om poängen, då denna serie inte har något lag där det bara är att hämta hem en seger. Fysiskt kommer de att stå emot bra, men det gäller att hitta ett fungerande lagspel.

IFK Östersund ska ha någon form av samarbete med ÖDFF. Jag har dock ingen aning om hur det kommer att se ut. Anders Burman har tagit klivet till ÖDFF från IFK, och jag känner inte till om ledarbiten är löst ännu för IFK-tjejerna. Men på hemsidan står Larsa Norlén och Peppe Johansson som tränare. Oavsett detta så kommer det att krävas lite injektion utifrån på spelarsidan för att kunna hänga kvar i div 2, och det kanske ÖDFF ska stå för.

Nu var det ett tag sedan den senaste krönikan, men nu är det dags igen. Sen sist har kvalspelet till Elitettan färdigspelats och ÖDFF överträffade mina förväntningar genom att pressa Älta ända in på målsnöret. Nu blir det dock till att inrikta sig på spel i nya div 1 tillsammans med KD. På gott och ont har de båda lagen, beroende på att Sund dragit sig ur serienivån, flyttats från Norrlandsettan till Norra Svealand (definitivt besked inom kort). Resorna kommer att bli något enklare, men sportsligt sett tror jag att serien blir svårare. Detta med motstånd som Bollstanäs, Vasalund och Gustafs t ex. Och det finns definitivt inga enkla motståndare. Då Medelpadslagen flyttas norrut blir närmsta bortamatchen utanför länet i Gävle.

ÖDFF kommer ändå att tillhöra seriefavoriterna, men de kommer knappast att vara förstahandsfavoriter. Medan KD tidigt hade sitt på det torra avs tränare, så jobbar ÖDFF fortfarande på med detta. Det ska bli spännande att se om de lockar hit något intressant namn utifrån, eller om det kommer att lösas med i länet tidigare kända ansikten. KD är i full gång med träningarna och de försöker att locka till sig nya spelare till den något tunna trupp de för tillfället förfogar över. ÖDFF är enligt uppgift mer inne på att krympa sin trupp något jämfört med de senaste åren. De ska även försöka att få tillbaka någon eller några av de amerikanska tjejer som lyfte laget 2012. När pusselbitarna hamnat på plats kommer det att vara lättare att sia om lagens chanser.

I nya div 2 Mellersta Norrland kommer fem JH-lag att spela, nämligen Häggenås, Frösön, IFK Östersund, Ope och Brunflo. Här kommer Häggenås självklart att tillhöra topplagen även 2013, liksom Ope. Frågan är hur Frösön lyckas lösa sitt prekära läge med en krympande A-trupp, som inte haft så mkt kontakt med de lovande tjejerna underifrån. Får de ihop detta på ett bra sätt, så att de kan behålla sina spelare är de oxå ett självklart topplag. IFK Östersund tror jag kommer att tvingas locka till sig ett par duktiga spelare för att slippa kämpa för att hålla sig kvar, vilket oxå gäller Brunflo. Ope kommer nog att bli favoriter i serien, med John-Rune Wikén som ny tränare, men det kommer att kunna bli ett getingbo däruppe tillsammans med främst Remsle, Häggenås och Frösön. Utmanare blir kanske Långsele, Härnösand och Torpshammar. Övriga lag i serien är Moliden och Själevad 2. Dessa båda lag kommer att glimta till ibland och kan ta poäng mot alla lag, men däremellan även göra bottennapp. Möjligen tillkommer ett tolfte lag från Ångermanland eller Medelpad. Modo är kvalificerade, men verkar inte vilja ta platsen. Höga Kusten står närmast i tur. Om inget av dem tar platsen kan ytterligare ett lag från Medelpad flyttas över från Södra Norrlandsserien.

I div 3 Jämtland/Härjedalen väntar vi på vilka lag som till slut ställer upp. Klara hittills är Järpen, KD 2, Ås, Ope 2, Myssjö/Oviken och Vemdalen. Säkerligen tillkommer en handfull lag ytterligare, men någon div 4 kommer det knappast att bli 2013. Jag hoppas att många lag tar chansen. Det vore väldigt tråkigt ifall Sveg ger upp även div 3. Strömsund tar jag för givet att de kör vidare. Mer tveksamt är väl om Orrviken eller Offerdal kommer tillbaka redan 2013. Och Björnen verkar inte längre ha någon som orkar hålla i ledarskapet, vilket är väldigt synd. Ope IF misslyckades att på ett bra sätt införliva föreningen i sin verksamhet, vilket väl åter bevisar svårigheten att få farmarlag eller kombinerade lag att fungera på sikt. En förening som BK Björnen behövs inom damfotbollen. Annars kanske Berg/Rätan eller Stugun/Ragunda kan ställa ett lag på benen. Sedan är frågan om Häggenås, IFK Östersund, Frösön och/eller Brunflo anmäler andralag.

Nu har kvalet till Damettan startat, och kvalet till Div 1 ska oxå starta snart. I det förstnämnda finns ÖDFF med och de har alla chanser att lägga Notviken och Tierp bakom sig i den första delen av kvalet. Inget av dessa lag har haft som uttalat mål att ta sig till Damettan, och de har inte satsat särskilt på värvningar under hösten heller. Dessutom slutade deras inbördes match med bästa möjliga resultat för ÖDFF, nämligen med en seger till Notviken med 1- 0. Det innebär att ÖDFF har råd att ta stryk nere i Tierp, men ändå ha allt i egna händer om två veckor på Jämtkraft Arena när Notviken kommer på besök.

Därtill går resultaten i de båda Div 1-serierna detta år ÖDFF:s väg, och det kommer att bli sjuan i den södra serien som får kvala sig till Damettan. Det innebär att det med stor sannolikhet blir en annan Div 2-segrare som ÖDFF får möta i det avgörande kvalet, om de skulle vinna kvalserien mot Tierp och Notviken, eftersom det avslutande kvalet inte lottas, utan har geografiskt avgörande gällande vilka lag som ska möta varandra. Det finns dock en hake, och det är att Husqvarna vann första matchen i den mellersta kvalserien mot Örebro Söder, och därmed kan de vinna den serien, även om jag ser Älta som favoriter.

Sammanfattningsvis för ÖDFF:s del gäller först att de ska vinna sin kvalserie, och om de då går vidare möter de endera sjuan i Div 1 södra, som fortfarande med två omgångar kvar är en kamp mellan sju lag, eller segraren i den mellersta kvalgruppen, som blir Älta eller Husqvarna. Jag håller ÖDFF som knapp favorit i den första kvalserien, men som tydliga underdogs i det fortsatta kvalspelet.

Tyvärr blir tydligen JHFF utan representation i kvalet till nya Div 1, då seriesegraren Häggenås tackat nej till kval, och sedermera även tvåan Frösön. Även i Hälsingland tackade ettan Hög nej. Där får tvåan Ljusdal istället kvala mot Medelpadssegrarna Alnö. Där är jag säker på att Alnö tar klivet direkt upp till Div 1, och får alltså där göra sällskap med ytterligare tre Medelpadslag, Selånger, Sund och Timrå.

KD kan satsa på Div 1 nästa år, eventuellt som enda JH-lag om ÖDFF kvalar sig högre upp. Till Div 2 är Ope, Häggenås, Frösön, Sveg och Myssjö/Oviken kvalificerade, då inga kombinerade lag får ta steget dit. Enligt uppgift ska inte Sveg ta den platsen, varför i så fall budet går vidare till Brunflo.

Det blir en intressant serie med följande troliga sammansättning från norr till söder: Modo, Moliden, Höga Kusten, Remsle, Långsele, Härnösand, Häggenås, Frösön, Ope, Brunflo, Myssjö/Oviken och ett lag från Medelpad. 2013 blir ett mycket intressant fotbollsår för JH-lagen.

I trean är det fler matcher kvar, men Häggenås verkar ha tagit ett stabilt grepp om seriesegern efter Frösöns förlust mot IFK/ÖDFF 2. Det senare laget har givit skäl till viss irritation då antalet ÖDFF-spelare i matchtrupperna varierat väldigt mycket, men jag tycker inte det är särskilt konstigt. Kvalitén på matchtrupperna i A-lagen kan oxå variera väldigt mycket. Häggenås har gjort en fantastisk säsong och skulle vara stora favoriter i kvalet till div 1, men då de mest framträdande spelarna tydligt trappat ner, så tror jag inte intresset för spel i div 1 finns. Men jag hoppas innerligt att de spelar i nästa års div 2, för annars kommer laget att vara så överlägset i jämtlandstrean att spelarna skulle tycka att det vore enormt tråkigt. Men det är fortfarande viktigt att notera att seriesegern inte är klar.

Enligt beslut av norrlandsdistrikten ska alltså fem JH-lag ta plats i nya div 2 tillsammans med lag från Ångermanland och Medelpad. Det är en enorm chans för fotbollen i distrikten i södra Norrland att ta ett stort steg framåt. Resorna kommer att bli något längre, men det ska både ekonomi och spelarnas liv i övrigt tåla. Se till att JH besätter dessa platser!

Årets div 4 har tyvärr åderlåtits. Tre av de nio anmälda lagen har dragit sig ur. Det känns som en väldigt tråkig trend, då detta problem inte varit stort tidigare här. Nu hoppas jag att förbund och föreningar jobbar på att uppmuntra ledare och tjejer runt om i distriktet att jobba så att så många tjejer som möjligt får möjlighet att fortsätta med denna härliga idrott långt upp i åren. Vi måste arbeta för att spelare 20- 25årsåldern ska inse att de fortfarande är "unga spelare", och att man brukar vara som bäst mellan 25 och 30.

Personligen kommer jag att åtminstone ta en paus från ansvarsroll inom Ope IF damer kommande säsong. Orken räcker inte riktigt till och jag tror att en förnyelse bör prövas. Men det är roligt att som avrundning finnas med i planeringen inför nästa säsong, som redan ligger långt framme. Beredskap finns för spel i endera div 1 eller div 2 och återväxten ser bättre ut än på väldigt många år. Skulle det bli spel i div 2 så har tjejerna en riktigt rolig serie att se fram emot, med många lag de tidigare inte mött och en kamp om seriesegern. Det ska bli väldigt roligt att följa Opelagen endast som supporter och inte som ansvarig, och jag är säker på att framgångarna kommer.

Nu är det bara dagar kvar till seriepremiären i div 2 södra Norrland. Våra tre lag från distriktet, ÖDFF, KD och Ope, gör de sista förberedelserna. Att ÖDFF återigen är storfavoriter till seriesegern är lätt att slå fast, och egentligen ska inget lag kunna hota. De två lag som i enskilda matcher ska kunna ta någon poäng mot dem ska vara Selånger och KD. Dessa tre lag betraktar jag oxå som de enda säkra att placera sig bland de fem första, vilket garanterar spel i nya division 1 nästa år. Ja sjätteplatsen ger ganska troligt en plats där oxå, då åtta av de nio sexorna i årets div 2-serier kliver "upp" i nya div 1.

Ja, nästa år ser alltså seriepyramiden helt annorlunda ut. Allsvenskan blir kvar som förut, men under den blir det bara en serie "Damettan", med lag från nordligaste till sydligaste Sverige. Därunder blir det sex "division 1-serier", där lag från JH-distriktet kommer att geografiskt ligga på gränsen till att endera åka upp till Norrbotten som längst, eller ner till norra Stockholm. För JH:s del så kommer därunder en ny "division 2-nivå", där våra lag hamnar tillsammans med lag främst från Ångermanland, men oxå från Medelpad. Skulle Sveg kvalificera sig hamnar de nog mot Hälsingland och Gästrikland istället. Fem JH-lag ska enligt planeringen ta plats på den nivån.

Segrarna i div 2 får en liten chans att ta sig upp till nya Damettan, men det blir en slingrig och svår väg. Det skulle vara oväntat om ÖDFF skulle klara detta, trots seriesegern. Vad gäller division 1-nivån 2013 skulle det faktiskt kunna bli så att fyra JH-lag kan hamna där. Klarar ÖDFF inte sig upp till Damettan, KD och Ope blir bland de fem första i serien och segraren i div 3 Jämtland vinner kvalet, ja då blir det ett faktum. Det skulle kunna bli riktigt roligt.

Åter till årets tvåa. Personligen är jag engagerad i Ope, och det kommer naturligtvis delvis att färga mina krönikor. Konstigt vore det annars. ÖDFF kommer alltså att vinna serien trots att dom som vanligt tappar en mängd spelare. 12 av de spelare som fanns i fjolårets trupp är borta. Nio nya eller nygamla spelare har anslutit, och alla har sitt ursprung i distriktet eller har spelat här tidigare. Den enda frågan runt ÖDFF är väl hur många poäng de kommer att tappa. Viktigaste spelare för ÖDFF kommer som vanligt att vara Cissi Hallberg. Intressant kommer att vara om målskytten Martina Sandström får vara hel under vårsäsongen. Men det finns ett halvdussin spelare till som håller god div 1-klass. Offensivt finns det en rejäl konkurrens om platserna, men defensivt ser det inte riktigt lika bra ut.

Andraplatsen tror jag att Selånger kommer att ta, efter kamp med KD. KD har en till numerären liten trupp och kommer att vara känsliga för skador. Eventuellt kommer tillskott så småningom, men hur säkert det är vet jag inte. För KD:s del är det väl istället defensiven som är den bästa lagdelen, och nyckelspelare borde bli Pernilla Arvidsson och Angelika Forsberg.

Efter dessa tre lag så kommer det att vara väldigt öppet. Tidigare har jag trott att Sund och Team Hudik skulle vara ganska säkra på platserna fyra och fem, men träningsmatcherna tyder på att även dessa båda lag kan tvingas kämpa hårt för att komma bland de fem första. Sedan har vi Remsle och de fyra nykomlingarna, däribland alltså Ope. Jag tror inte att någon av nykomlingarna kommer att bli "toksist", utan här kommer det nog att tas poäng lite hit och dit. Opes trupp under försäsongen har varit lite för svag för att räcka till att komma bland de sex första, men successivt ansluter nu fjolårets nyförvärv Charlie Gorman från England och säsongsarbetande Lena Lindström och Moa Lundberg. Även Kickan Magnusson kommer att spela när hon kan. Ett mycket intressant nyförvärv har Ope fått i Angelica Häreby, en hängiven spelare som inte kompromissar och har sinne för var målet är beläget. Fortfarande är det aktuellt med ytterligare förstärkningar, men det kommer nyheter om detta, om och när det blir klart.

Så att gissa platserna fyra till tio är väldigt svårt, så jag skulle egentligen vilja vänta med det till nästa krönika. Men jag ska göra ett försök, som redan skiljer sig från den gissning jag gjorde på forumet för en tid sedan. Jag tror att Sund trots allt kniper fjärdeplatsen och att Team Hudik knappt tar femteplatsen före Ope. Opes poäng ska dock räcka till spel i nya div 1. Därefter i tur och ordning Remsle, Timrå, BIK och Edsbyn. Men jag kommer att ändra mig efter tre-fyra omgångar. Det är jag nästan säker på.

I denna krönika nämner jag bara Jämtlandstrean på detta sätt; det kommer att bli en kamp om seriesegern mellan Frösön och Häggenås, där Frösön tog ett litet grepp genom att vinna DM-kvartsinalen i fredags. Men spelet visade att resultatet skulle kunna bli ett annat i serien.

Säsongen 2012 närmar sig sakta. Spelare provtränar lite hit och dit, och funderar på hur de vill ha det med sitt fotbollsspelande. Föreningarna har i olika takt gjort klart med tränare och andra saker som berör spelarna. Serieomläggningen gör i sin tur att förutsättningarna för föreningarna ser väldigt annorlunda ut det kommande året. Vad gäller de nationella serierna är det helt klart hur det ska se ut, men vad gäller nivån under har Norrlandsdistrikten ännu inte tagit något beslut, men inriktningen verkar tydlig.

Jämtland har detta år tre lag i div 2 södra Norrland, nämligen ÖDFF, KD och Ope. ÖDFF kämpar för att få behålla så många spelare som möjligt, och har lagt extra mycket krut på att Heike Lippertz inte skulle ta steget upp i en högre division. Dessutom har de haft en mängd lokala spelare på provträning. KD uttalar nu för första gången att de har som mål att vinna serien, vilket är spännande. De har flera intressanta namn på ingång, och jag tror att de kommer allt närmre ÖDFF. ÖDFF har naturligtvis även de som mål att vinna serien, samt att de måste ha tillägget att de dessutom vill vinna kvalet. Dock kommer kvalet till nya Damettan att vara ett sådant nålsöga, att det kanske inte är ett särskilt realistiskt mål. Rimligen kommer bara en enda div 2-segrare från hela Sverige att kunna ta steget till Damettan, och chansen att det laget skulle komma från denna ganska svaga serie måste betraktas som väldigt liten. Däremot anser jag det självklart att både ÖDFF och KD redan kan anses klara för nya div 1. Kanske kan de båda gå igenom serien obesegrade av lag utanför Jämtland.

Istället kommer spänningen att koncentreras kring femte och sjätte placeringarna i serien. Som femma är man helt klar för nya div 1, och därtill kommer åtta av de nio sjätteplacerade lagen i Sverige att få ta det steget. Här kommer troligen Ope att få kämpa, och chanserna ser faktiskt riktigt bra ut för att laget ska klara detta. Dels beror det på en ökad träningsdos, dels på att några spelare kommer att krydda det redan slagkraftiga laget.

Frösön och Myssjö/Oviken får starta om i div 3. Där kommer Frösön tillsammans med Häggenås enligt mig att vara favoriter. Men fler lag kan blanda sig i den toppstrid som kommer att vara mer viktig än någonsin. Seriesegraren kommer att få kvala ända upp till nya div 1. Troligen kommer segraren i vår div 3 att få möta segrarna från Medelpad och Hälsingland om en plats där. Sedan kommer några lag att kvalificera sig för nya div 2. Hur många beror på beslut som Norrlandsdistrikten kommer att ta senare i vinter, men gissningsvis minst tre Jämtlandslag kommer att kvalificera sig dit. Norrland kommer troligen att instifta fyra division 2-serier, och där kommer Jämtlandslagen att hamna tillsammans med lag från Medelpad och södra Ångermanland. Möjligen oxå med något lag från Hälsingland.

Som sagt, Frösön och Häggenås får mitt favorittips. Sedan kommer kombinationslaget ÖDFF 2/IFK Östersund troligen att bli ganska starka. Får Myssjö/Oviken behålla de flesta av sina spelare kommer de naturligtvis att finnas med i toppen. Offerdal får nog rikta in sig på mittenskiktet tillsammans med Sveg och Brunflo. Mycket svårbedömda är Ope 2/BK Björnen, Sveg, Strömsund och Järpen. Men de får nog inrikta sig på att hålla sig kvar. Men både Sveg och Brunflo kan även dom hamna i svårt läge till hösten. Sammanfattningsvis är det oerhört svårt att sia om utgången redan nu. Jag återkommer om detta.

Om div 3 är svårt att sia om, så är div 4 fullständigt omöjligt. Jag lämnar därför denna serie otippad fram till våren, då jag kanske kan ha ngn aning om hur lagens slagkraft ser ut. Där kan det oxå både försvinna och tillkomma lag innan spelschemat läggs.

Till sist kan jag oxå nämna att det skulle kunna bli så att Häggenås erbjuds plats redan i årets div 2. Detta därför att Sundsvall DFF och deras farmarlag Sundsvalls FK inte tagit beslut om huruvida den föreningen ska fortleva eller inte. Drar SFK sig ur div 2 så bör erbjudandet först gå till "bästa tvåa" bland division 3-serierna i seriens geografiska område, och det är Häggenås

Nu återstår det endast en tävlingsmatch för damlagen i distriktet. Men den matchen är desto viktigare. ÖDFF har kvar att på hemmaplan möta Västerås BK 30. Förutsättningarna inför den matchen blir dock inte klara förrän under helgen, men mest troligt krävs seger för ÖDFF, kanske med flera mål, efter förlusten i Kalix mot Assi.

Självförtroendet i ÖDFF var åtminstone utåt på topp inför Assimatchen. Sannolikt var det ovanan att vara satta under press som ställde till det i de situationer som ledde till de fyra baklängesmålen. Frågan har ställts om södra Norrlandstvåan är en mycket sämre serie än övriga tvåor. Jag är inte helt säker på det, men sannolikt har det under de senaste tre åren varit negativt att det saknats lag utöver seriesegraren som haft faktiska ambitioner att kliva upp en division. Möjligen med undantag av Frösön. Det har kanske gjort att många motståndare inte tagit matchen mot just seriesegraren som årets viktigaste. Det har varit viktigare att ha en rejäl inställning i matcherna mot de lag man haft närmast sig i tabellen. Om det skulle stämma så har det naturligtvis varit en nackdel för seriesegraren. Men både 2009 och 2010 vann ÖDFF resp Själevad kvalserien, vilket ändå visar att dessa lag varit tillräckligt bra de åren.

Jag tror att ÖDFF fortfarande har en god chans att ta klivet upp, även om nu Assi och BK 30 kanske har ett litet övertag. Men tvärtemot vad en del uttalat tror jag att det viktigaste är att täta defensiven.

I tvåan höll KD och tog välförtjänt andraplatsen. Förra året var Frösön tvåa. Det visar verkligen att bredden inom JH är allt större. Att Frösön inte höll i år hänger nog ihop med flera orsaker, men den största är naturligtvis att så många tongivande spelare lämnade föreningen. Det skedde ett år för tidigt. De yngre hade behövt spelats in under en mellansäsong, med bättre stöd från rutinerade spelare. Att Myssjö/Oviken skulle ramla ur var helt väntat, men i många matcher visades att de i sina bästa stunder kunde hota flera av de andra lagen.

Trean blev väldigt spännande ända in i sista omgången. Nu bestämde sig Opetjejerna i de två sista matcherna att de inte skulle ge motståndarna någon chans, och därför kunde de infria det stora favorittryck som låg på dem. Häggenås har dock gjort en mycket imponerande säsong, och jag tror att de kommer att göra det nästa säsong också. Ett annat lag som verkligen utvecklats är Offerdal. Tränarna har tillsammans med tjejerna gjort en riktigt bra insats. Dessutom är det imponerande att de haft skribenter i Fotbollz oavsett om de åkt på en storförlust eller inte.

Ett annat lag som måste berömmas är Frösön 2. Ett lag som vill spela fotboll, men även använder de styrkor laget har på ett effektivt sätt. Jag trodde inte att de skulle göra så bra resultat. I övrigt var det nog ganska väntade insatser av de andra föreningarna i trean. Ja, för en gångs skull känns det som att jag hade ovanligt mycket rätt när jag tippade inför årets säsong.

Den omläggning av serierna som aviserats stöter på motstånd, främst från många Norrlandsdistrikt. Bl a är de flesta av dem emot att det skapas en nationell div 3 för damerna, vilket jag tycker är väldigt tråkigt. De vill istället att det skapas en nivå mellan nuvarande div 2 och en eventuell framtida "Superetta". Därför blir det nu extra spännande att följa vad beslutet kommer att bli.

Just nu har väl alla föreningar mer börjat titta framåt mot nästa säsong, möjligtvis med undantag av ÖDFF, som nog fortfarande mest ser fram mot årets sista och mycket avgörande match. Jag återkommer med tankar inför säsongen 2012.

Detta blir en troligen ganska subjektiv krönika, eftersom jag är vitblåfärgad. På onsdagskvällen spelades en oerhört spännande seriefinal i trean på Tigervallen mellan Häggenås och Ope inför en storpublik på 252 personer. Endast två tidiga derbyn i tvåan har dragit mer publik på damsidan i år. Häggenås har gjort enorma framsteg i sitt spel detta år, och i denna match var det inte bara långbollar fram mot löpande forwards, utan man försökte ofta variera sitt spel. När dessutom Ope alltför många gånger bjöd på försvarsmissar kunde Häggenås få fler farliga chanser än Ope under delar av matchen. Ope spelade sig dock själva fram till fler chanser än vad Häggenås kunde göra. Två gånger tog Häggenås ledningen, och två gånger kvitterade Ope, varvid slutresultatet blev 2-2.

Detta gör att båda lagen fortfarande står på samma poäng, med visst övertag för Ope i målskillnaden. Men för att kunna hålla undan för Häggenås krävs inte bara segrar i resterande matcher för Ope, utan vartenda mål kommer att bli viktigt. Det blir dock ingen lätt väg för Ope att ta dessa segrar. Först handlar det om KD 2, och där bör Ope vinna. Sedan kommer Frösön 2 på besök på Torvallen. De kommer som vanligt att göra sitt yttersta för att knipa poäng. I de två sista matcherna handlar det om Offerdal och Mörsil. Inte det heller några lättköpta poäng, så Häggenås finns i allra högsta grad med i kampen om seriesegern. Häggenås kan naturligtvis oxå tappa poäng, även om jag tror att deras raka spel ska räcka. Men Sveg och Frösön 2 kommer nog att göra sitt bästa för att krångla till det för Erssons och Handlers gäng. KD 2 och Mörsil på hemmaplan tror jag Häggenås fixar, men Mörsil tog ju faktiskt en poäng av tigertjejerna i premiären, så kanske det kan hända igen.

I övrigt i trean har Frösön 2 tagit greppet om tredjeplatsen, med Sveg och Mörsil som utmanare, även om Mörsil fortfarande skulle kunna halka ner mot den lägre delen av tabellen vid förluster i de båda släpande matcherna mot just Frösön 2. I botten är nog Ås fast, men kampen om den troliga andra nedflyttningsplatsen är stenhård mellan KD 2, Brunflo, Offerdal och Strömsund.

Vad gäller tvåan ser det nu ganska mörkt ut för Frösön, även om det faktiskt öppnades en tydlig möjlighet då Remsle förlorade borta mot Ljusdal. Remsle har inga lätta matcher kvar, då jag tror att Myssjö/Oviken kommer att göra sitt yttersta i sista matchen om det skulle kunna hjälpa Frösön. Men nästan varje match måste nu gå Frösöns väg för att det ska vara möjligt att rädda kontraktet. Men det är inte omöjligt.

KD finns definitivt med i kampen om andraplatsen, och jag tror faktiskt att de kommer att greja den. Det skulle ge en rejäl skjuts för självförtroendet inför framtiden. Sedan hoppas jag verkligen att Myssjö/Oviken kniper några poäng i de sista omgångarna.

Vad gäller ÖDFF görs äntligen en satsning på spelare utifrån. Jag vet inte vilken klass de båda amerikanskorna håller, men om utsagorna stämmer så ska i alla fall Megan Mischler vara riktigt bra. Sedan gäller det att kunna anpassa sig till lagkamrater och spelstil. Denna satsning höjer naturligtvis rejält ÖDFF:s chanser i det kommande kvalet.

Sedan kan jag till några som kommenterat min förra krönika säga att den krönikan delvis skrevs just därför att jag inte fått svar som jag bett om avs Maja Öst. Dessutom fanns det personer som har oerhört mycket bättre insyn än mig i ÖDFF som uppfattat det på samma sätt som jag. Tarzan m fl får gärna ringa mig så förklarar jag mer om bakgrunden muntligt. I skrift får det räcka så här för tillfället.

Plötsligt händer det en del intressant runt ett par av de lokala lagen i damtvåan. Två föreningar som tidvis tidigare haft mycket negativt att säga om varandra (jag har hört det själv i vintras från båda håll) verkar nu, av skilda skäl, ha börjat att samarbeta. Det handlar om ÖDFF och Frösön. Jag ska dock vara tydlig med att uppgifterna kommer från spelarhåll och inte från ledarhåll, så har jag otur så stämmer dom inte. Men Fotbollz ska väl få innehålla en del rykten och spekulationer.

ÖDFF skickar alltså enligt trovärdiga uppgifter minst två av sina spelare till Frösöns slutspurt, nämligen målvakten Maja Öst och offensive Matilda Johansson. Jag är inte särskilt insatt i turerna runt detta, men känner till en del. Det finns en del man kan fundera runt i denna affär, men vi ska se vad den resulterar i först. Att det är en tydlig satsning från Frösön för att hänga kvar i tvåan, samtidigt som ÖDFF är beredda att ta vissa risker inför det stundande kvalet är dock uppenbart. Det är möjligt att ÖDFF värvat en annan målvakt, vilket jag inte har någon aning om, för annars blir det ju tydliga problem om Heike Lippertz blir skadad. Det måste finnas speciella skäl att släppa spelare samtidigt som tränaren John-Rune Wikén uttalar sig om behovet av att förstärka truppen inför kvalet.

Att detta eventuella samarbete sedan kan komma att skicka svallvågor neråt kusten är ju troligt. Det är många som pratat om att Sund självklart kommer att ta sex poäng mot Myssjö/Oviken och Sund, men nu kommer nog oxå en del personer runt Sundsvall att prata om att Frösön kanske kan räkna med tre poäng mot ÖDFF i sista matchen, om inte nedflyttningen redan är avgjord. Jag gissar att ÖDFF och Frösön räknar med att sådana spekulationer kan dyka upp. Det är sådant snack som vi kan känna igen härifrån Jämtland i andra sammanhang, så det vore inget konstigt med det.

Att Maja Öst, som är en mycket duktig målvakt, kommer att innebära en betydande trygghet för de bakre leden i Frösön är jag säker på, men frågan är om det kommer att räcka. Det är en annan form av trygghet som behöver slå rot i Frösön. De senaste matcherna har enligt uttalanden i tidningarna visat på att det finns en rädsla att misslyckas. De två närmsta matcherna kommer att vara väldigt avgörande för Frösön. Först matchen mot Team Hudik imorgon lördag, som inte får förloras, och sedan den ännu viktigare mot Sund nästa helg. Men nästan lika viktigt för Frösön är hur det går mellan Sund och KD ikväll. Tar Sund tre poäng där är uppförsbacken lång. Men vi får hoppas att Frösön ror hem detta till slut.

Med drygt tre omgångar spelade av höstsäsongen börjar damtvåan vad gäller de viktigaste placeringarna nästan se avgjord ut. I toppen behöver väl egentligen ÖDFF bara vinna ett par matcher till för att säkra segern. Tränarna uttalar t o m att det är dags att börja inrikta träningen mot det kommande kvalet. KD är lite ojämna just nu, men kniper en hel del poäng. Bl a blev man det andra laget att ta poäng av ÖDFF. Jag tror fortfarande att det kommer att räcka till en plats bland de tre i topp för KD.

I och med Sunds forcering i slutet av våren och början av hösten ser tyvärr Frösön ut att tvingas kliva ner i trean. Jag misstänker att det kan glädja vissa, vilket jag i så fall tycker är riktigt tragiskt. Jag anser att det tydliga uppsving som skett för jämtländsk damfotboll de senaste åren väldigt mycket handlar om att vi fått upp flera lag i tvåan. Självförtroendet ökar och naturligtvis blir det en bättre utveckling för allt fler spelare av att möta bättre lag. Därför skulle det verkligen behövas att Frösön stannar kvar. Vi skulle då kanske snart kunna nå 90-talets nivå, i förhållande till övriga Sverige, igen.

Frösön är dock helt tvingade att vinna hemma mot Sund, och måste nog oxå bli hjälpta av att Sund hamnar i en negativ trend även i övrigt. Att hoppas på att Sundsvalls FK ska klappa igenom tror jag inte alls på. Om det behövs kommer moderföreningen SDFF att skicka ned nödvändigt antal spelare. Att Frösön skulle knapra in runt 10 poäng mot något av de andra lagen efter ÖDFF tror jag inte heller på.

Myssjö/Oviken har fortfarande inte fått njuta av sina första poäng, men jag tro att det kommer. Om inte annars så i hemmamatchen mot Ljusdal. Det skulle i sin tur innebära att tjejerna från Bergs kommun skulle kunna lämna sistaplatsen.

Av lagen i övrigt visar Remsle återigen att jag har svårt att bedöma deras styrka innan seriestart. Jag trodde att det var dom som Frösön skulle kunna ha efter sig, men de plockar poäng i var och varannan match och har nu parkerat på övre halvan. De är den största positiva överraskningen för mig.

I damtrean tätnar toppstriden mellan Ope och Häggenås efter Opes poängtapp mot Brunflo. En riktig seriefinal finns att se fram emot på Tigervallen 31/8 kl 18. Jag hoppas att det kommer riktigt mycket folk. Den matchen är helt öppen. Ope har kanske ett mer homogent lag, som i sina bästa stunder oxå spelar den bästa fotbollen. Däremot har nog Häggenås ett par spelare som kanske är de bästa i årets trea.

Brunflo och Frösön 2 har väl annars blivit de mest omskrivna i serien efter en match jag gärna hade velat se. Det är ju oerhört svårt att kommentera något man inte sett. Brunflo spelar ofta en fysisk fotboll och har kanske ett par spelare som ibland kan vara lite odisciplinerade, men jag har aldrig tyckt att de allmänt har spårat ur någon gång. Kommentarerna i tidningarna och på Fotbollz visar verkligen hur olika man kan se på en och samma match. Men dom visar oxå vilket engagemang det kan finnas runt div 3 Jämtland. Det engagemanget tycker jag nästan alltid är positivt, men när det urartar till ren pajkastning blir det lite pinsamt. Chansen finns dock redan nu på söndag att se i stort sett samma Frösölag spela mot drygt hälften av Brunflos lag igen i DM-final för F-16 på Lövsta. Enligt JHFF kl 15.00, i så fall inte 17.00 som någon skrev i kommentar under div 3-matchen.

I övrigt har Sveg haft en positiv trend, mkt beroende på måltjuven Camilla Larsson som egentligen tillhör ÖDFF. De är nu uppe och nosar på tredjeplatsen i kamp med Frösön 2. Möjligen kan Mörsil, med många ospelade matcher, ta upp kampen med nämnda lag.

Ås verkar fast förankrade i botten, och behöver omgående börja plocka poäng för att kunna ta sig därifrån. De verkar löpa störst risk att få börja om i fyran. Om det blir fler än ett lag som måste kliva av, vilket det troligen blir om Frösön åker ur tvåan, så är det många lag inblandade i den striden. Just nu ligger KD 2 på näst sista plats, men med såväl Offerdal som Strömsund och Brunflo inom räckhåll. Ja kanske även Mörsil om de börjar hacka lite. Det känns omöjligt att gissa vilka som kommer att hamna på den riskfyllda niondeplatsen.

I fyran har inte många matcher spelats i höst, men där kommer Björnen att vinna säkert. Sedan får vi se vad som händer nästa år med det laget och den föreningen. Jag hoppas att de fortsätter i någon form och att de antar utmaningen att spela i trean. Annars tycker jag att det stora frågetecknet i fyran är hur IFK Ösd matchar sina spelare. Jag har inte tittat i några laguppställningar och vet inte heller om det är tillåtet att blanda spelare hur som helst mellan första- och andralaget. I vilket fall är det anmärkningsvärt att båda lagen tagit lika många poäng. Ope 2 har väl tillsammans med IFK 1 varit lagen som underpresterat så här långt, medan övriga tre andralag har presterat bättre än väntat. Orrviken väntar, precis som Myssjö/Oviken i tvåan, på att få ta sina första poäng.

Som avslutning kan jag nämna att jag från välunderrättat håll hört att det inför 2013 är på gång med en "Superetta" även i damfotbollen. Hur serierna under den ska hanteras verkar dock helt öppet. Det innebär att spel i den näst högsta divisionen kommer att kosta väldigt mycket ekonomiskt. Personligen tror jag att det vore väldigt negativt för damfotbollen i norra Sverige, så jag hoppas att det stoppas på något sätt. Däremot ser jag gärna att det blir färre div 2-serier med direktuppflyttning till div 1, och därunder nationellt styrda div 3-serier med ungefär samma geografiska spridning som i herrarnas div 3.

Nu närmar sig våromgången sitt slut. I div 2 har nu ÖDFF i praktiken tagit ett totalt grepp om seriesegern i och med helgens vinst mot Selånger. Den segern i kombination med att lagen närmast bakom säkert kommer att ta poäng av varandra gör att ÖDFF successivt kommer att utöka sin ledning. Det finns dock en tydlig skillnad mot för två år sedan i matcherna. Då var oftast ÖDFF helt överlägsna, men nu kommer det perioder i matcherna då flera av motståndarlagen får grepp om Östersundstjejerna. ÖDFF:s motståndare i höstens kval kommer med stor sannolikhet att bli Notviken från Luleå och Västerås BK 30. Notviken har tagit ett litet grepp i Norra Norrland, men har ett svårt derby mot uppstickarna Luleå DFC kommande omgång, och BK 30 verkar överlägsna i Norra Svealand, även om Huge fortfarande tassar strax efter.

KD har som väntat börjat att plocka sina poäng, och jag blir förvånad om de inte tillhör de tre bästa i sluttabellen. KD har ett sammansvetsat gäng som kan utvecklas för varje år, om de fortsätter tillsammans. De spelar oftast rappt med säkert passningsspel. Föreningen har kanske inte riktigt lika många duktiga unga spelare på gång underifrån som tidigare, men tillräckligt många för att löpande ha påfyllning från egna led.

Frösön tog de tre viktiga segrarna mot nykomlingarna i serien, men förlorade sexpoängsmatchen borta mot Remsle. På torsdag har de allt att vinna och inget att förlora i derbyt mot ÖDFF och med en bra start skulle det unga Frösögänget kunna skaka om ÖDFF lite. Men gissningen är en klar seger för serieledarna. Frösön har sedan oxå Team Hudik kvar i vår och skulle i värsta fall kunna få ta sommarvila på nedflyttningsplats, men Sund tar knappast poäng mot Sundsvall eller KD, så de ligger nog kvar efter Frösön.

Myssjö/Oviken längtar fortfarande efter sin första poäng. De var nära mot Ljusdal och de spelar allt bättre för varje match. Ny chans till poäng ikväll mot Remsle. Att de skulle kunna rädda kontraktet anser jag dock som omöjligt. Men självklart utvecklas spelarna hela tiden, och de kommer endera att föra Myssjö/Oviken till toppen i trean nästa år, eller bidra på annat sätt till Jämtlandsfotbollens framåtskridande. Det var absolut rätt att ta chansen och kliva upp.

Trean verkar bli en kamp mellan favoriterna Ope och uppstickarna Häggenås. Ope vann den tidiga seriefinalen klart i siffror, men på planen ska det ha sett annorlunda ut. Jag missade tyvärr den matchen, men samstämmiga rapporter säger att Häggenås tog ett tydligt grepp om matchen i början av andra halvlek efter sin sena reducering i första. På slutet tröttades dock Häggenåstjejerna och Ope kunde göra två avgörande mål fram till 4- 1. Efter lagens tidiga poängmissar mot Mörsil resp Frösön 2 verkar de vara inställda på att ta full pott.

Frösö 2 är för övrigt årets verkliga sensation. Ett lag med i huvudsak 14-15åringar, kryddade med enstaka något år äldre A-lagsspelare, visar upp en fin och snabb fotboll. Troligen kommer de dock att tappa fler poäng än Ope och Häggenås, men att de strävar mot en tredjeplats i serien är tydligt. I övrigt har trean blivit mycket jämnare än jag trodde den skulle vara. Kvalitén är högre än på många år och de flesta lag kan plocka poäng av varandra. Ovanligt många spelare med erfarenhet från högre serier finns nu i trean tack vare att så många jämtlandslag spelat i tvåan på senare år. Bättre än väntat har, förutom Häggenås och Frösön 2, främst Offerdal presterat. De har några riktigt bra spelare och sedan utvecklas de övriga hela tiden. Sämre än väntat har främst Strömsund gått. För mig tycker jag även att Sveg varit en liten besvikelse, men då jag hört att de knappt kunnat tränat inför säsongen blir ju insatsen istället ganska imponerande. Mörsil och Brunflo är lag som i sina bästa stunder kan ta poäng även av topplagen, men de har lite för många svagheter för att riktigt kunna etablera sig i toppen. Men det är inte omöjligt att så sker kommande år. Just nu ligger KD 2 och Ås i botten. Risken finns att de oxå gör det i sluttabellen, men betydligt fler lag riskerar att hamna där om det börjar att gå tungt. Jag vet inte hur många lag som ramlar ur och därför är det omöjligt för mig att tippa vilka som gör det.

I fyran visar de unga gamlingarna i Björnen att de än så länge är starkast. Jag har sett två av deras matcher och de har några av distriktets bästa spelare i uppställningen. De spelar tidvis ett spel som skulle räcka till topplacering i trean, men sedan är det det här med konditionen. Den är inte den allra bästa för en hel del av spelarna. Men det är himla roligt att se lagets spelglädje och finesser. Orrviken är lika förankrade i botten som Björnen är i toppen. Jag är imponerad över föreningen att de håller laget igång år efter år. En eloge till Orrviken. Sedan har IFK Östersund fått igång sin damverksamhet riktigt bra på bredden. Nu gäller det att ta hand om de yngre spelarna, så att föreningen även kan börja att närma sig de bättre lagen i distriktet. Förutsättningarna finns, men finns stödet i föreningen och uthålligheten hos ledare och spelare?

Nu har säsongen 2011 dragit igång, och till största delen har det väl varit ganska väntade resultat i tvåan och trean. De resultat som främst sticker ut är väl KD:s förlust mot Remsle och Opes förlust mot Frösö 2. Jag har nu sett alla jämtlandslag i tvåan och de flesta i trean, och de åsikter jag redovisade inför säsongen står fast.

ÖDFF har börjat med tre säkra segrar, trots halvdant spel, vilket naturligtvis tyder på att laget är starkast i serien. Deras svåraste motståndare kommer nog att vara de själva, och förmågan att upprätthålla motivationen. Detta trots att de ännu bara ligger trea, men KD och Team Hudik har redan tappat poäng mot andra lag, och ledande Sundsvall kan ju ÖDFF ha före sig utan att det gör något, då inget farmarlag får kvala till ettan. Då återstår Selånger, som har startat bra och ligger tvåa i serien. Dom har oxå förbättrats sedan förra året, men kommer knappast att räcka till för att hota ÖDFF.

KD har nu börjat plocka poäng, och kommer att klättra i tabellen. De kommer att tillhöra de tre-fyra bästa när säsongen summeras. Frösön ska nog vara tacksamma för att Myssjö/Oviken och Ljusdal stod på programmet efter Sundsvall. De kommer att behöva varenda poäng för att vara på den säkra sidan i slutspurten. Men dessa båda storsegrar höjer naturligtvis självförtroendet, vilket är en oerhört viktig investering för att nå en bra placering. Myssjö/Oviken gjorde en bra halvlek mot Frösön, men alla måste spela på toppen av sin förmåga hela matcherna för att några poäng ska håvas in. En av de största chanserna under säsongen kommer nu i helgen mot Ljusdal. Jag hoppas att de kan hålla stämning och träningsnärvaro någorlunda på topp ändå.

I trean hade Ope full pott efter tre matcher, vilket de ska vara tacksamma för efter en mkt svår match borta mot Mörsil, där Martina Amrén avgjorde i slutminuten. Därefter kom ett riktigt bottennapp mot Frösö 2. Men det unga Frösölaget ska verkligen ha en eloge för sin insats, och vilka lovande spelare där finns, främst i 97:orna Rebecka Bill och Gry Tjärnström. De närmsta utmanarna för Ope tror jag dock fortfarande är Häggenås och Mörsil. Häggenås kommer att ta många poäng, när de har tillgång till de bästa spelarna. Seriefinal stundar tisdag 31/5 på Torvallen mellan Ope och Häggenås.

Jag har åter tillfrågats om jag även säsongen 2011 kan skriva lite om damfotbollen, och jag börjar med att gå igenom de serier där distriktet är representerade. Allra först tittar vi tillbaka lite på tvåan 2010.

Förra säsongen

Frösön gjorde en väldigt bra vår, men under hösten blev resultaten sämre. Efter poängtappet mot Ope orkade man inte med någon mer seger, utan det blev segerlöst i de fem avslutande matcherna. Sannolikt berodde det på att motivationen sviktade när seriesegern inte längre tedde sig nåbar. Men man kan också fundera på andra skäl till detta. De två huvudledarna var avstängda några matcher. Några spelare dalade betänkligt i slagkraft och Frida Sjöberg dubblerade med spel i ÖDFF. Men en andraplats är ju riktigt, riktigt bra! Sedan var ju Frösön ändå nära att i sista stund få en plats i ettan, men föll på att IFK Gävle valde att ta den. Frösön hade dock bara behövt någon poäng ytterligare för att ha fått erbjudande före gästrikarna.

KD avslutade däremot bättre än man startade serien. De har ett ungt och utvecklingsbart lag och liksom säsongen innan uppstod det inte så många skador under säsongen. Ledarna har lyckats skapa en trygghet i spelet och laget faller nästan aldrig igenom. KD har verkligen chansen att fortsätta att utvecklas även framåt. En fjärdeplats är riktigt, riktigt bra. ÖDFF har placerat sig bättre endast tre av deras sju år i tvåan.

Ope tog sex poäng på våren och åtta poäng på hösten. Det hade behövts minst en seger till på våren resp på hösten för att ha kunnat ha haft chans på nytt kontrakt. Jag tror att det kunnat se väldigt annorlunda ut om Ope vunnit borta mot Bollnäs och hemma mot Remsle under våren. De hade verkligen chansen i dessa båda matcher. Tyvärr verkar höstderbyt Frösön-Ope haft samma inverkan på båda lagen. Ope orkade inte ladda om efter den urladdningen, utan gjorde två dåliga insatser i matcherna efter, och i nyckelmatchen mot Remsle borta så räckte inte det orutinerade laget riktigt till, trots en rejäl kamp. Opetjejerna har gjort många riktigt bra prestationer, och har bl a tagit poäng mot Själevad, men har tyvärr även några bottennapp. Orutinen skapade nog den ojämnheten. Laget måste nu ner i trean och bygga för återkomsten till tvåan.

Själevad höll hela säsongen ut denna gång, och för andra året i rad vann segraren i "vår" tvåa även kvalet till ettan. Oavgjort mot Mariehem och seger mot Gideonsberg. Som vanligt gnetade sig segraren i Norra Svealand oxå upp i ettan. Själevad var klart bästa lag och behöver väl inte ytterligare kommenteras. Jag hoppas att de kan etablera sig i ettan.

Selånger gjorde väldigt ojämna insatser, men det räckte ändå till en tredjeplats och för andra året i rad blev de bästa Medelpadslag i serien. Sundsvalls FK knep sjätteplatsen och det är väl ungefär deras uppdrag. De ska hänga kvar i serien och slipa spelare till att ta steget upp i moderföreningen. Hamnar SFK i kris så skickas lite fler spelare ner, och har de fixat kontraktet så spelar de ofta i stort sett utan spelare från SDFF i bortamatcherna. Inte så trevligt att sådant ska kunna avgöra för andra lag i serien.

Team Hudik har efter en kort svacka nu börjat få fram ett riktigt lovande lag. De hade svårt att hota de bättre lagen, men vann i stort sett alla matcher mot de lag de hade efter sig i tabellen, vilket tyder på en hög lägstanivå. Hudik har en mycket låg medelålder det kan bli riktigt bra framöver. Remsle inledde fjolårets serie bedrövligt och hade dålig närvaro på träningarna. Tränaren gjorde ett utfall om detta i lokalpressen. Tyvärr för Ope samlade sig den viktiga kärnan i laget och poängen började att trilla in. Anmärkningsvärt att vårens futtiga fyra poäng följdes av 17 på hösten. Det gav en andraplats i hösttabellen före såväl Frösön som KD. Men det finns åter många frågetecken inför nästa år.

Bollnäs lyckades med sitt primitiva spel ta nästan lika många poäng som Ope. Ledarna kunde verkligen ofta plocka fram det yttersta av sin trupp. Jag är dock tveksam till om detta lag återfinns i tvåan igen inom kort. Matfors hade däremot verkligt oflyt. De spelade tidvis en väldigt bra fotboll, men lyckades inte ta de poäng som krävs för att självförtroendet ska infinna sig. De fortsatte dock att kämpa säsongen igenom och bidrog till att Ope inte kunde rädda nytt kontrakt. All heder till ett lag som fortsätter att göra sitt bästa, trots att de egentligen inte har något att spela för.

Denna säsong

Om vi kort tittar på årets säsong så ska alltså ÖDFF spela i tvåan för åttonde året av de tio föreningen existerat. De gjorde sin bästa säsong någonsin förra året med en 31:a plats i Sverige. Samma resultat som Ope gjorde 2001, året innan Ope/Frösön (ÖDFF) bildades. Tjejerna visade att jämtländsk damfotboll kan vara på väg framåt igen. Utan egentligen några nyförvärv utifrån spelade de tämligen jämt med de flesta motståndarlagen, även om målvakten Heike Lippertz ofta räddade poängen genom många fantastiska räddningar. Sedan såg det ett tag i höstas ut som en knepig uppgift för styrelsen att skapa en plattform för en fortsatt utveckling för laget, men det blev lättare i och med att Persson/Wikén sa ja till en fortsättning. ÖDFF tvingades som vanligt ut med värvningshåven i distriktet, då en hel del spelare försvinner. Tio värvningar från distriktet, varav hälften från Ope, är klara. De av nykomlingarna som gjort bäst ifrån sig på försäsongen har väl varit Lisa Landin och Elin Åberg. Truppen är trots det tunn till antalet, c:a 20 spelare, men har ändå tillräcklig slagkraft för att vinna serien.

Frösön var efter serieavslutningen aktiva på flera sätt. Värvningshåven var, kanske t o m i större utsträckning än hos ÖDFF, ute åt alla tänkbara håll. Ett försök att få in ÖDFF i sin egen organisation gjordes och en elitsatsning på F-17 (Svenska Spel-serien) aviserades. Inget av detta blir av och Frösön blir istället av med flera viktiga spelare. De svåraste förlusterna är väl Emma Eriksson och Anna Ersson. Henka Lundkvist fortsätter som tränare med uppbackning av nye Johan Eriksson. Jakt pågår enligt uppgift efter fler ledare. Laget hade först som ambition att vinna serien 2011, men jag tror tyvärr att de nu måste rikta in sig på att hålla sig kvar.

KD sitter i en helt annan sits än de ovan nämnda lagen. Flera spelare söker sig själva dit, inte minst från ÖDFF, nämligen Emelie Holten, Jane Olofsson, Hanna Bäckman, Caroline Kurzawa samt Karolina och Pernilla Arvidsson. Från Ope ansluter Sofia Ihrén. Bäckman/Alenius fortsätter som tränare. KD har definitivt chansen att kunna slåss om seriesegern 2011, om de viktigaste spelarna får vara hela och friska, och om föreningen visar ett tydligt sådant intresse. Vi får se vad som händer.

Myssjö/Oviken tar steget upp i tvåan. Erik Gabrielsson kommer tillbaka som tränare. Naturligtvis kommer laget att få det svårt att hänga kvar. Men spel på en högre nivå är alltid utvecklande och jag tycker självklart att alla Jämtlandslag som kvalificerar sig ska ta chansen. Myssjö/Oviken visade oxå häromåret att de kan spela jämt med lagen i tvåan, när de bl a pressade Remsle i Svenska cupen. Inga-Lill Zackrisson är naturligtvis den viktigaste värvningen, när hon istället för att lägga skorna på hyllan åter ska ställa upp för sin moderförening.

Min gissning är att ÖDFF tar hem tvåan med KD och Team Hudik som närmsta utmanare. Men jag tror att ÖDFF får det svårare i årets kval än för två år sedan. Medelpadslagen Selånger, Sundsvalls FK och rejält förstärkta nykomlingen Sund tror jag hamnar i mitten på tabellen. Sedan måste nog tyvärr Frösön slåss med Remsle för att slippa nedflyttningsplats. Ljusdal och Myssjö/Oviken tror jag inte kommer att ha någon egentlig chans att hänga kvar. Som vanligt hoppas jag att lagen från distriktet lyckas bättre än jag tippar.

Ope spelar åter i Jämtlandstrean, och kommer att göra allt för att nå en snabb återkomst till tvåan. Man kommer inte ifrån favoritskapet där och ska, om skadeläget förbättras, oxå infria det.

Hotet mot Ope kommer främst ifrån Häggenås som förstärkt ordentligt, bl a från div 2. Sedan tror jag Mörsil, Sveg och Strömsund hakar på toppen. Möjligen kan ett föryngrat Brunflo oxå blanda sig i toppstriden. Jag vet inte hur många lag som åker ur, men Ås och Offerdal kommer att vara de lag som hamnar längst ner. Jag tror inte att Frösöns och KD:s andralag kommer att gå särskilt bra detta år, och möjligen kan ngt av dem t o m dras in i nedflyttningsstriden.

I fyran blir det Björnen, IFK Östersund och Opes andralag som gör upp om seriesegern.

Jag hade tänkt skriva någon krönika ytterligare under rubriken "Damtvåan", men det här blir knappast en sådan krönika. Det blir istället en motvillig och återhållsam, men dock, hyllning till den man som skulle kunna kallas jämtlandsfotbollens Gossen Ruda! Detta blandat med lite ifrågasättanden och egna funderingar.

Den käre Henrik Lundkvist (HL) har alltså uttalat sina åsikter om distriktets fotboll i ett par artiklar för zport. Jag har uppmuntrats att påpeka en del saker utifrån hans torgförda idéer. Många har uppenbarligen åsikter om hans självförträfflighet. Och även om jag hävdar en del faktafel så vet jag t ex att Frösöns damer gjort mycket bättre resultat än Opes på senare år, så ingen behöver sväva i okunskap om just det. HL har varit duktig på att värva och driva spelare, och börjar numera även stå för att det är just det han gör.

Jag delar ju helt hans uppfattning om att det behövs att fler vaknar upp i fotbollsjämtland, och att vi bör börja att agera för att utveckla våra verksamheter samt att vi alla på alla sätt strävar efter att bli bättre. Alltså även resultatmässigt. Så det tackar jag för! Däremot delar jag inte idén om att detta ska göras genom att dra till sig ett stort antal spelare från andra håll. Lite konfunderad blir jag oxå, då HL ibland själv verkar anse att stor spelaromsättning är negativt. I alla fall när det gäller ÖFK.

Då till några av mina påpekanden. T ex har HL Sundsvall som förebild för sina idéer om Jämtlands damfotboll, men hamnar lite fel direkt när han säger: "Sundsvalls DFF (har) en trappa med ett lag i division 1, ett lag i tvåan och ett lag i en stark F 17-serie."

Visst finns ett div 1- och ett div 2-lag, men ngn särskilt stark F17-serie spelar man inte i. Söråker, Timrå och Matfors är de tre lag de mött i årets äldsta flickserie i Medelpad. SDFF spelar alltså inte i den F17-serie som nu HL vill att Frösön ska delta i. Med resor från Malmö i söder till Skellefteå i norr. Kanske Piteå tillkommer ännu längre norrut. Lycka till med dessa utgifter! Marknadsansvarige Ulf Olsson verkar vara klart tveksam till att det går att lösa.

Sedan följer om ÖDFF: " Min utgångspunkt är att man måste erbjuda fler spelare division 2-spel. Därför dömer jag ut ÖDFF som form just nu. Jag förstår att spelare inte ville gå dit i vintras eftersom de inte har något B-lag."

Pratar HL bara om Frösö- och ÖDFF-spelare så kan han ju ha en poäng, men så många JH-spelare som i år fått spela div 2- (och div 1-) fotboll var det evigheter sedan senast. Och som argument för att döma ut ÖDFF som form blir det väl därmed lite bakvänt. Det bör i så fall göras av andra skäl. Och jag skulle oxå vilja ifrågasätta om någon spelare, uppvaktad av ÖDFF inför 2010, lät bli att gå dit på grund av att man inte hade något B-lag.

Åsikter om utveckling i yngre år finns oxå: "Mer bollträning och spelförståelse i tidiga år.

- Spelförståelsen skiljer oss jämfört med övriga distrikt. Vi har för låg kunskap och det bottnar många gånger i att ledarna är för dåligt utbildade."

Det är faktiskt på flicknivå som jämtländska klubbar gjort hyfsade resultat de senaste tio åren. Det verkar vara på seniorsidan vi halkat efter, om vi tittar på resultat. Jag tror inte heller att det är sämre utbildning på flicktränare i Jämtland än i våra granndistrikt. Däremot bör vi få våra tjejer att titta mer på bra fotboll.

HL berättar vidare om hur man jobbar i Frösön med 14-15-åringar och säger bl a: " - Vi pratar för mycket om resultat.", vilket jag tror stämmer. Och kanske därför har inte Frösön kvar så stort antal egna spelare när de når 16/17-årsåldern.

Svar på frågan varför Ångermanland har fem div 2-lag på herrsidan och Jämtland inget blir: "- Ja, en orsak är att de har en vinnarkultur genom MoDo hockey. Vi har för lite toppidrott i länet. Tror också att Ångermanlandsfotbollen har fler högutbildade tränare."

Vid en snabbkoll visar det sig att Ångermanland 2007 och 2008 endast hade två div 2-lag och varken då eller nu något div 1-lag. Ja, 2006 hade de bara ett div 2-lag. Kanske MoDos framfart 2008 dragit fram nya fotbollslag till tvåan. Men jag håller definitivt med om att vi har alldeles för lite bollidrotter i Jämtland på hög nivå. Det är som om vi inte tror det skulle vara möjligt (trots basketen). Så fler vinnarskallar behövs.

Utifrån uttalandet om ÖFK ( "Men hur ska man nå sina långsiktiga mål med en sån stor spelaromsättning? Det är katastrofalt vad många spelare man haft de senaste åren.") skulle jag vilja nämna omsättningen i Frösö dam, enligt den egna hemsidan. Sedan 2009 har 20 spelare försvunnit från A-truppen och 17 tillkommit. Inför och under 2009 tillkom ytterligare 11 spelare. Av dessa 28 nykomlingar på två år är dock 11-12 från de egna leden, vilket kanske inte ÖFK klarat. Någon sorts styrka är det naturligtvis att ha lyckats med 16-17 värvningar på två år till en A-trupp. Men naturligtvis även en svaghet att inte lyckas ha en större andel egna produkter i A-truppen, särskilt när man påstår sig ha en sådan kvalificerad egen ungdomsverksamhet. Och nu vankas nya testmatcher med ytterligare ett stort antal spelare från olika håll i distriktet.

Vi har sedan det här med Opes herrar: " Ope herrar har misslyckats fullständigt de senaste 15 åren." Då skulle jag ändå vilja påpeka att Ope varit placerade före Frösön 7 av dessa 15 år. Och om dessa Frösöns herrar sade alltså HL innan serien skulle avgöras med Frösön på kvalplats: "Om tre till fem år ska vi spela i division 2!" Det bör ha känts konstigt för dessa killar att höra att målet låg så långt fram, när dom fortfarande hade jättechans att nå dit redan i år. Men HL är uppenbarligen en bra tippare, så någon gång åren 2013-2015 är jag övertygad om att Frösöns herrar spelar i div 2. Och visst är det spännande att han vill erbjuda tränaren ett 15-årskontrakt.

I den senare artikeln ställer HL bl a frågan: "- Jag frågar mig vem som ska ta hand om juniorerna i länet. De måste få vara med i rätt miljö, få en utbildningsplan. Vi kommer aldrig att få till framgångsrika A-lag om vi inte ger dem chansen till bra träning och matchning"

Retoriken i hela artikeln är ju sedan att det är just han själv som är svaret. Ett problem med HL är uppenbart att han, liksom vissa andra, verkar så oerhört säker på att alla andra gör fel.

"- Att arrangera testmatcher har varit lite av tabu, men syftet är att röra om i fotbollsjämtland"

Det är ju lovvärt att vilja röra om i ett ganska förstelnat distrikt. Men jag tycker att det blir en för konkret omrörning, när man försöker locka en så stor mängd spelare att röra sig från miljöer, som ofta kan vara en bättre miljö än den de lockas till.

Sedan över till ett uttalande som jag helt delar med HL: "- Andra klubbar har varit förlamade i tio år, men om fler är bra kommer det att gynna alla"

Detta är en grundåsikt jag delar, att alla måste vilja bli bättre. Det har en period varit nästan förbjudet i Jämtland. Men ÖFK:s ungdomssatsning triggade flera andra föreningar, t ex IFK Ösd och Ope, att börja jobba bättre med sina egna ungdomsverksamheter. Men andra föreningar, som t ex Frösön och Ås, hamnade tyvärr i bakvatten. Det är ett problem ÖFK:s ungdomsverksamhet orsakar, nämligen genom att locka många spelare från andra föreningar försvårar de för många andra föreningar att hålla en hög nivå på sin verksamhet. Nu faller oxå Frösön, eller åtminstone HL, in i detta sätt att se på fotbollsutveckling. Locka spelare än hit och än dit är inte ngt jag tror kommer att ge en positiv utveckling på sikt.

Men trots sina ibland felaktiga uppgifter och ofta rätt ostrukturerade åsikter så har Henrik Lundkvist varit med om att förbättra Frösö damers placeringar varje år han tränat dem. Nu finns bara serieseger kvar 2011 för att utvecklingen ska stå sig. Det blir naturligtvis en rejäl utmaning för honom. För det verkar verkligen som om det handlar om personen Henrik Lundkvist när man läser artiklarna. Kan det vara därför som "samarbetet" med ÖDFF är så åtråvärt för honom just nu? På torsdag är det dags för nya testmatcher på Lövsta. Vi får se hur många spelare som dyker upp och vad kommande år för med sig på såväl dam- som herrsidan. Spännande verkar det bli i alla fall, och mer spännande än på många år.

Jag vill avslutningsvis ärligt hylla Henrik Lundkvist för att våga utmana snart 15 år gamla oskrivna regler och för att våga vilja bli bra! Det behövs. Men jag tror inte hans tänkta satsning på att värva en mängd ungdomar till Frösön behövs.

PS Några synonymer till "driva" enligt ordbok är: fösa, mana, egga, stimulera, förmå, få att utvecklas, jaga, pressa, pådriva m fl. Bara att välja. DS

Jämtlandslagen har börjat att hacka lite nu mot höstsidan, även om KD och Frösön i de flesta matcher fortsätter att visa att de är lag för övre halvan av serien. För Frösön och KD handlar det säkert ibland om att motivationen inte alltid riktigt vill infinna sig till 100%, då det nu bara handlar om vilken placering de ska hamna på. För Opes del är det nog precis tvärtom. Tjejerna känner press och spänner sig, och för Ope har det nu inneburit att laget hamnat i ett ganska svårt läge.

KD och Frösön har jag tyvärr sett för lite detta år för att kunna analysera på ett riktigt trovärdigt sätt, vilket ju är slarvigt av mig då jag tog på mig att skriva dessa krönikor. KD har med en ganska tunn trupp gjort det mkt bra. De har ofta ett snabbt och vårdat spel uppbackat av några ständigt löpberedda backar. Frösön tycker jag oxå har gjort en stabil säsong, med en betydligt bredare trupp, och under några omgångar hängde de verkligen Själevad i hasorna. Själevad har dock fler riktigt bra spelare än vad Frösön förfogar över och ett tålmodigare spel. Det har nog varit avgörande i det långa loppet.

Opes problem har främst varit att de hamnat i djupa svackor under vissa matcher, och då är det inte bara målgörandet som varit problemet, utan även att den annars så säkra backlinjen inte tagit djup tillräckligt snabbt när motståndarna erövrat boll och satsat på "långa bollar på Bengt". Och även om en av backarna gjort det har motståndarna ofta följt upp med fler spelare än vad Ope mäktat med.

Nu är det dags för de två sista omgångarna och de båda matcher som har ngn egentlig betydelse i helgen är dels hälsingederbyt Bollnäs- Team Hudik, där Bollnäs måste vinna för att ta det sista halmstrået för att hänga kvar, och så Opes bortamatch i Sollefteå mot Remsle.

Som nybliven Opeit (bara en dryg tredjedel av mitt liv) och gammal medelpading undrar jag förresten om man i Sundsvallstrakten slutit förbund med länskamraterna i Remsle under de två senaste omgångarna (själv har jag alltid känt mer samhörighet med Jämtland än med Ångermanland). Sundsvalls FK som Selånger släpper vardera tre poäng till Remsle i matchavslutningarna, samtidigt som såväl nämnda Selånger som Matfors kämpat frenetiskt för att inte ge Ope en enda poäng. Det ger mig ännu mer bränsle för att verkligen hoppas att Ope gör sensation och kniper alla poängen i Sollefteå, men Remsle får finna sig i att vara stora favoriter. Två segrar mot lag på övre halvan av tabellen samtidigt som Ope t o m förlorat mot seriejumbon bäddar naturligtvis för ett stort favoritskap för dem. Den här gången är det deras tur att ha pressen på sig och känna sig jagade. För övrigt tror jag att Själevad som vanligt vinner, nu mot ett Sundsvalls FK som tillsammans med Ope är de enda lag som snuvat övikstjejerna på poäng. Jag tror att Selånger visar upp ett helt annat spel mot Frösön än mot Remsle, men jag hoppas att Frösön vinner. Jag hoppas oxå, och är ganska säker på, att KD slår Matfors.

Skriver dessa rader just hemkommen från JuniorDM-finalen där Ope ganska bekvämt slog Brunflo med 7-2. Det känns skönt att ingen ytterligare Opespelare drabbades av skador inför de viktiga matcher som är kvar i tvåan. Det är tillräckligt många skador i truppen ändå. Tyvärr råkade däremot Brunflo ut för en knäskada.

Den gångna helgen säkrade i praktiken Själevad seriesegern då Frösön för andra matchen i rad tappade poäng. Nu mot Team Hudik i en 2-2-match, och tidigare i veckan 1-1 mot Ope. Opematchen blev kanske lite extra ödesdiger för Frösön då båda tränarna tydligen sa för mkt efteråt till domarna, och därmed drog de på sig avstängningar. Ope i sin tur orkade inte riktigt ladda om till helgens bortamatch mot selånger. Trots bitvis riktigt bra spel var det ibland lite för passivt försvarsspel som renderade flera baklängesmål. Totalt 4-0 till Selånger. Dagen efter åkte Sundsvalls FK upp till Sollefteå med ett lag som saknade många spelare, och trots jämnt spel och mållöst till det var drygt 20 min kvar så ramlade det in tre Remslemål till slut. Oerhört frustrerande för Ope.

KD gjorde en bra match mot Själevad men förlorade ändå med 0-3. Frösön måste nu jobba för att hålla sin andraplats och KD kämpar för att nå en placering på övre halvan av tabellen. Men det mest spännande är alltså nedflyttningsstriden mellan Remsle, Ope (båda med 14 poäng) och Bollnäs (12 poäng). Två av dessa lag kommer att tvingas spela i division 3 nästa säsong. Remsle har trumf på hand med en mkt bättre målskillnad än konkurrenterna och hemmamatch mot Ope i näst sista omgången. Men Ope har dock fortfarande allt i egna händer och fötter.

Till helgen möter Team Hudik Själevad och kan mkt väl snuva övikstjejerna på en poäng, men troligen vinner Själevad. Selånger tar emot Remsle och jag hoppas att Selånger till skillnad från Sundsvalls FK ställer upp med bästa tänkbara lag och satsar på en så bra placering som möjligt. Då ska det bli hemmaseger. Frösön möter just Sundsvall på bortaplan och bör vinna, om inte motivationen tagit slut. På lördag kl 14 tar KD emot Bollnäs och bör vinna med säkra siffror. Till sist spelar Ope på söndag kl 14 hemma mot Matfors, och då hoppas jag att alla med Opeengagemang kommer och stöttar tjejerna. Det skulle sporra dom till att göra sitt yttersta. Matfors är nog det lag som haft mest oflyt i årets serie. Ofta har dom presterat en fin fotboll och skapat många chanser, men inte lyckats knipa många poäng. De kommer säkert att bereda Ope problem, men utgångstipset måste nog ändå bli hemmaseger.

Nu går damtvåan in på sina fyra sista omgångar, men alla tre jämtlandslagen släpar efter med sina matcher i den 14:e omgången. KD fick ställa in sin match hemma mot Team Hudik i lördags pga vattensjuka planer. Hudiklaget fick vända i Stöde, och det fälldes säkert en och annan kommentar. Frösön och Ope spelar sin match inbördes på tisdagen. För såväl KD som Frösön verkar den riktiga nerven vara borta, även om Frösön fortfarande har en teoretisk chans till seriesegern. Däremot är det riktigt spännande för Ope i nedflyttningsstriden.

Frösön har gjort en riktigt bra säsong, har ett utmärkt läge för att behålla sin andraplats och kan därmed göra det tredje bästa resultatet i damtvåan något jämtländskt lag gjort under 2000-talet. ÖDFF har vunnit serien två gånger, men i övrigt har de en tredje-, tre fjärde- och en femteplats. KD i sin tur kommer att göra det bästa resultat i nationella serier ett "tredje bästa" jämtländskt lag gjort sedan Allsvenskan startades 1988. Och Ope i sin tur presterar det bästa resultat ett "fjärde bästa" lag gjort sedan dess. Före 1988 går det inte riktigt att jämföra serierna i norra och södra Sverige. ÖDFF kommer i sin nionde säsong, om de inte blir sist, att nå sin bästa placering sedan de bildades.

Ja, det är alltså kring Ope den mesta spänningen finns. Laget, med 13 poäng, har idag två poäng ner till nedflyttningsstrecket och jagas av såväl Remsle som Bollnäs, vilka båda har 11 poäng. Ett Bollnäs som överraskande knep sin första poäng på länge hemma mot Selånger i helgen. De gjorde oxå en bättre match borta mot Ope helgen innan än de gjorde på hemmaplan i våras. Nu var dock Ope ett snäpp bättre och kunde denna gång vinna med 3-0. Remsle startade hösten med två storsegrar mot Bollnäs och Matfors, men då hade dessa båda lag många spelare borta. Remsle visade dock styrka när de även tog poäng borta mot Team Hudik. I den senaste omgången förlorade de som väntat mot Själevad. De var tydligen helt utspelade och fick troligen en allvarlig skada på viktiga Isabell Jokiaho. Ope i sin tur gjorde en mer än godkänd match borta mot Team Hudik och pressade på för kvittering sista kvarten, då Hudik istället kunde kontra och göra 3-1 med enstaka minuter kvar, och sedan även sätta fyran mot ngt uppgivna Opetjejer.

Tisdag kl 19.30 spelar alltså Frösön- Ope på Lövsta och självklart är Frösön storfavoriter. Men Opetjejerna ger inte slaget förlorat i förväg och kommer att bjuda upp till riktig kamp. I omgång 15 tar KD emot Själevad på lördag kl 14.00. KD tar knappast poäng där. Samtidigt spelar Ope mot Selånger borta, enl uppgift på grus(!). Jag hoppas att grusuppgiften inte stämmer, men oavsett det så får Ope en riktigt svår match. Selånger har till hösten fått till sig en finsk spelare av toppklass (Jatta Aalto med meriter från högsta ligan i Finland, juniorlandslag och spel i Norge), och får vara favoriter till segern. Men Ope kommer att kämpa om varje poäng. Frösön åker till Hudiksvall och kommer verkligen att få bekänna färg mot ett återuppvaknat Team Hudik, men jag tror Frösötjejerna vinner knappt. I bottenmötet mellan Bollnäs och Matfors tror jag på ett kryss. Matchen Remsle- Sundsvalls FK törs jag inte tippa. Dels därför att jag inte vet vilket lag Sundsvall kommer med, och dels därför att jag så innerligt hoppas att dom vinner. Men matchen är helt öppen.

Jag har nu varit engagerad i Opes damsektion sedan hösten 2004. Då hade ett farmarlagsavtal med ÖDFF nyss sagts upp. De första två åren (2005-2006) handlade det om att åter skapa en självständig förening som kunde erbjuda alla duktiga yngre Opetjejer ett väl fungerande A-lag att så småningom spela i. Då fanns inga resultatförväntningar utan bara utvecklingsförväntningar, och att vara supporter då var ganska trevligt. Varje framgång kunde stillsamt och tacksamt tas emot, och de flesta motgångar var ganska väntade.

Under den perioden slog vissa fast att div 2 var elitnivå. Då, som nu, delar jag inte helt den uppfattningen. Såväl 2005 som 2006 kom ÖDFF på fjärde plats i tvåan. 2006 som enda JH-lag. Alla övriga lag spelade på distriktsnivå. 2005 blev Strömsund sist i div 2.

2007 startade för Ope på ett riktigt häftigt sätt genom att man, med ett lag med en medelålder på drygt 16 år, vann en spännande DM-final mot ÖDFF. Ope hade ett otroligt lovande lag på gång. Samtidigt tog Frösö IF in Aspås IF i sin organisation med ett farmaravtal. Aspås hade många lite äldre spelare med erfarenhet av spel i de nationella serierna. Därutöver kom ytterligare ett antal nya spelare till skärgårdsföreningen, som året innan bara var ett par poäng från att ta sig upp i tvåan.

Eftersom div 2 då var elitnivå så blev ju elittrean, som 2007 fanns gemensamt med Medelpad på hösten, så nära elitnivå det var möjligt att komma. Det blev en oerhört engagerande serie där känslorna svallade. Sundsvalls FK fixade ganska snabbt Medelpads uppflyttningsplats, men mellan Frösön och Ope stod striden ända till sista matchsekunden i sista matchen. Hade Frösön släppt in ett enda mål i den matchen hade Ope istället avancerat till tvåan. Den hösten var jobbig för mig som supporter av flera skäl. Matcherna mot Frösön blev gastkramande och med publik runt 200 personer. ÖDFF kom femma i div 2. KD ramlade ur på sista plats.

2008 blev nästa jobbiga år. Trots att Ope inte gick upp kom det flera nya spelare till A-truppen, endast få lämnade, och kraven höjdes. Särskilt från omgivningen utanför klubben och från vissa inom. I själva verket hade KD en trupp med betydligt mer erfarenhet, men det glömdes liksom bort av de flesta. Inte blev kraven lägre efter vårens utspelning av KD i vårtrean, 6-1. Men när det gällde på hösten knöt sig både nervtrådar och vissa stämningstrådar, varför ett lugnare KD kunde vinna båda mötena på hösten. Det kändes på många sätt bittert. ÖDFF kom trea och för första gången sedan 1999 klarade Jämtlands andralag sig kvar i tvåan. Ja, först i sista matchen säkrades att ÖDFF var placeringen före Frösön i tabellen. Lite bitter var tydligen oxå ÖDFF:s ordförande då, eftersom han i tidningen uttalade att det "inte gagnar någon part" att Jämtland har tre lag i div 2.

Tretton Opetjejer, inkl t e x Anna Jonsson, gick redan inför 2008 till ÖDFF. Nu följde Karin Jonasson, Lisa Landin och Angelika Bergstrand efter dit, och därutöver gick Madde, Anna och Suzette Ersson samt Emma och Frida Sjöberg till Frösön. Men Ope har alltid många duktiga spelare som trycker på underifrån, så modet hölls uppe, och under 2009 kunde ett något dränerat Ope ändå ganska säkert ta hem trean och därmed platsen i årets div 2. ÖDFF vinner 2009 tvåan överlägset och både Frösön och KD hänger kvar. Kanske någon part ändå gagnas av att fler jämtlandslag spelar i de nationella serierna.

Så blir det plötsligt 2010. Återigen är det oerhört påfrestande att vara djupt engagerad i Ope. Varenda match är livsviktig och varje poäng har betydelse för om "vi" ska kunna hänga kvar i tvåan eller inte. Laget varvar högklassiga kämpainsatser med svagare. Ena helgen känns kontraktet säkrat, för att jag nästa helg ska känna mig tämligen modlös. Höstsäsongens inledning har väl varit typexemplet på detta. Först en fantastisk bra insats mot Själevad, där Ope på slutet låg närmast segern. Man blev dock det andra laget att under säsongen ta poäng av övikstjejerna. I nästa match mot bottenkollegan Team Hudik skapades nästan inte en enda målchans, men i matchen därefter den så vinner man borta mot Sundsvalls FK efter en härlig inställning matchen igenom. Nu hoppas vi att formen och inställningen ska bli mer stabil och att poängen fortsätter att trilla in.

Från att 2006 endast ha haft ett lag från Jämtland i div 2, så finns i år alltså ett lag i div 1 och tre lag i div 2. Alla dessa lag visar att de har klass nog att kunna hänga kvar i sin serie, även om det verkar osäkert just nu. Frösön är t o m med och slåss om seriesegern i tvåan, vilket ÖDFF inte gjorde åren 2005-2008. Jag tycker det bevisar att damfotbollen i Jämtland sedan 2005/2006 har gått oerhört mycket framåt.

Jag är stolt över att Ope är en av flera motorer i denna framgång, och det hoppas jag att föreningen kommer att fortsätta att vara. Men den starkaste motorn tror jag är att flera aktörer har satt sina egna mål, och försöker att bli så bra som möjligt. Den nu ganska gamla, och enligt mig utvecklingshämmande idén inom såväl dam- som herrfotbollen, att endast en aktör ska få ha som mål att bli så bra som möjligt, bör absolut ersättas av att alla som har tillräcklig ambition ska ha detta mål. Såväl föreningar som individer. Däremot bör det hållas öppet för samarbete.

Nu ser jag fram emot kommande omgång där jag tror att Sundsvalls FK tar poäng av Selånger, Team Hudik och Remsle spelar oavgjort samt att Själevad lätt slår Matfors. Här i länet spelas ett laddat derby fredag kväll kl 19.00 i Krokom mellan KD och Frösön. Det kan sluta hur som helst, men jag tror nog på oavgjort. På lördag kl 15.00 tar Ope emot bottenkollegan Bollnäs och får trots förlusten i våras finna sig i att vara knappa favoriter. Det viktiga är dock att tjejerna ser Bollnäs som en svår motståndare som kräver full satsning från första till sista sekund. Annars går alla tre poängen åt Hälsingland.

Det visade sig att jag hade rätt i att jag hade för dålig koll på flera av lagen inför omstarten av tvåan. Matfors utan sina tre ex-allsvenska nyförvärv håller inte division2-klass, därför storförlust mot Remsle. Två av dom dock tillbaka inom kort. Själevad utan tre av sina bästa spelare visade sig inte vara bättre än ett förstärkt Ope. Sundsvalls FK, med flera duktiga spelare från SDFF:s trupp på väg tillbaka från skador, var överlägsna Hudik.

Frösön rider dock vidare på sin framgångsvåg och avfärdade lätt Bollnäs trots bortaplan. KD tog en säker trepoängare mot Selånger, där tydligen duktige tränaren Mats Kankainen plötsligt tackat för sig.

Spänningen stiger i såväl topp som botten. Frösö IF har ett härligt läge att ta över ledningen då de möter Själevad hemma till helgen. Här är jag dock inte riktigt säker på vad förening, lagledning och tjejer vill. Har de som målsättning att vinna serien och kvala upp till ettan? Eller är de nöjda med att spela i tvåan? Just nu är det svårt att undvika en intrikat fråga; Vilka av Frösön och ÖDFF har störst chans att spela i Norrettan nästa år? Omöjligt att svara på idag, och hur läget kommer att vara i slutet av september månad kan då inte jag sia om idag.

Jag tror fortfarande inte att något annat lag än Själevad och Frösön blandar sig i toppstriden, och även om Sundsvalls FK skulle göra det, så får de ju ändå inte kliva upp i ettan. Selånger kommer att få mer problem i höst än de hade i våras och KD har inte möjlighet att nå hela vägen upp till toppen. De båda senare lagen får rikta in sig på att ta tillräckligt många poäng för att undvika nedflyttningsstriden och sedan försöka att utmana om tredjeplatsen.

I bottenstriden tror jag Matfors får väldigt svårt att hänga kvar, trots att de i sina bästa stunder håller tillräckligt bra klass. Remsle har en handfull riktigt bra spelare, och spelar de hela hösten tror jag att laget har alla chanser att hänga kvar. Men om Sohlberg, Jokiaho och/eller Ribbefors faller ifrån så faller nog oxå Remsle. Bollnäs har jag hela tiden tippat ska åka ur, och jag ändrar nog inte det nu heller. Men de har oxå tre riktigt bra spelare, men där finns skador redan med i bilden. Vad gäller Ope är istället trenden en annan. Tidigare skadade Maria Bäckman och Martina Amrén kliver mot Själevad in och gör en oerhörd nytta. Lisa Landin visade vilken toppspelare hon egentligen är och därutöver spelade för första gången Malin Lundkvist från start. Det är en spelare som jag verkligen gillar. Hon har en bollsäkerhet och blick för spelet som skulle kunna bära henne väldigt långt, om hon bara valde fotbollen före innebandyn. Kanske, kanske kommer det beslutet någon gång. Jag håller tummarna. Om alla spelare i Opes trupp får vara hela, och om de visar samma beslutsamhet som mot Själevad, så kommer Opes anhängare att få en trevlig höstsäsong. Team Hudik har varit väldigt konsekventa i sina matcher. De vinner mot bottenkollegorna och förlorar mot topplagen. Håller de den stilen klarar de sig naturligtvis kvar, men börjar de att tappa mot bottenlagen så befinner de sig snabbt i farozonen.

Jag måste oxå skriva några rader om Opes heroiska match mot Själevad (med två ganska nöjda Frösötränare på läktaren). Ope gör en kanonstart och skapar direkt några lägen, men efter en kvart händer det som brukar hända i matcher mellan topp och botten. På ett för enkelt sätt får Själevads målspruta Veronica Lundholm rinna förbi backlinjen och sätter säkert bollen vid ena stolpen. De närmsta tio minuterna följer mallen och Själevad tar över matchen, men sedan ändras bilden långsamt och efter en dryg halvtimma får Ope frispark vid sidlinjen. Den slås perfekt av Lena Lindström mot framstörtande Fanny Haeggblom som sätter en snygg nick i mål. Därefter böljar matchen fram och tillbaka under perioder och Ope skapar lika många tillfällen som Själevad. Under andra halvlek får Ope bud på ett par straffar, en hands och en dragning i armen. Vid det första tillfället skriker jag (med flera) kanske för mkt av frustration över den uteblivna straffen, vilket jag oförbehållsamt ber domartrion om ursäkt för. Själevad har dock kanske de två bästa chanserna, men 1-1 står sig, trots att Ope till slut får sin straff. Båda lagen uttrycker sig nöjda med sin poäng.

Mina tips gällande kommande omgångs matcher blir att Frösön kniper en poäng mot Själevad i seriefinalen och håller spänningen vid liv. Ope har oxå chans till poäng i sitt möte med Team Hudik. Tyvärr tvingas de troligen tyvärr spela utan tre av sina viktigaste spelare, Lena Lindström och Maria Bäckman för skadekänningar samt Malin Lundkvist som är bortrest. KD förlorar nog borta mot Sundsvall, men har naturligtvis chans på poäng. Remsle bör slå Bollnäs och Selånger bör slå Matfors. men här varnar jag lite för dödsryckningar från Matfors, om de har tillbaka Rehn och Viktorsson på plan. Så återigen har ni alltså chansen att se två mycket viktiga och gissningsvis spännande matcher i helgen. På lördag kl 14.00 tar Ope emot Team Hudik på Torvallen, och sedan på söndag spelas seriefinalen Frösön- Själevad kl 16.00 på Lövsta. Passa på!

Nu var det länge sedan jag skrev någon krönika avseende damtvåan. Det har berott på annat engagemang i slutet av juni/början av juli (Storsjöcup, Mästarcup m m) samt därefter drygt två veckors semester nästan helt utan datorkontakt. Därför är jag oxå väldigt dåligt uppdaterad om aktuellt läge i lagen.

Under den tid jag varit lite frånvarande så gick "mitt" lag Ope nästan kräftgång, med förluster mot Remsle, 0-1, i störtregn och hagel på Torvallen (en match jag inte fick se) och därefter två derbyförluster med 3-0 mot såväl KD som Frösön. Det har gjort att Ope nu har fyra poäng upp till strecket, vilket skulle kunna bli tungt att ta igen. Men då det är Bollnäs som ligger där och de nog har fått ett antal poäng med flyt, så ska det inte vara omöjligt. Ope har fått ett fint tillskott inför höststarten i och med att Lisa Landin, med ÖDFF:s välsignelse, valt att försöka komma igång igen i de blå-vita färgerna efter en skade- och sjukdomsfylld period. Ope får oxå tillbaka tidigare skadade Maria Bäckman. Lisa och Maria kan bli den injektion som behövs för att poängen åter ska börja trilla in.

KD hade en fantastisk fin period under juni efter en klen start i serien. De har nästan sitt på det torra med 13 poäng, men visst behövs ytterligare 6- 7 poäng för att vara säkra på fortsatt spel i tvåan. Det ska dock inte vara något problem.

Frösön skuggar fortfarande Själevad, och skulle övikstjejerna svikta en period så skulle Frösön kunna hota med Gothiaframgångar i ryggen. Men troligen får de nöja sig med att säkra den bästa placeringen hittills i detta millennium med en andraplats.

Mina gissningar inför höstsäsongen blir alltså att Själevad tar hem serien och går till ett ovisst kval. Frösön bör kunna ta en andraplats, då varken Selånger eller Sundsvalls FK är särskilt stabila. Dessa båda får slåss om tredjeplatsen. KD skulle nog kunna bli fyra med riktigt flyt, men får nog nöja sig med en fin femteplats. Team Hudik får tipset sexa och sedan kommer det svåra, och där passar jag. Bollnäs, Ope, Remsle och matfors kommer troligen att kämpa hela vägen för att slippa degradering, men Hudik ska inte känna sig helt säkra heller.

Mina tips för tionde omgången blir att Ope förlorar mot Själevad, KD slår Selånger med kryssgardering, Frösön slår lätt Bollnäs borta, Team Hudik och Sundsvall delar poängen och Matfors slår återigen Remsle.

Imorgon lördag kan ni alltså efter en "yranfrukost" vid elvatiden ta cykeln ut till Torvallen kl 12.00 för att se Ope kämpa väl mot Själevad, för att sedan ta bilen till Krokom kl 14.00 och se KD-tjejerna ta sig an Selånger. Tjejerna i JH-lagen behöver allt stöd.

Nu var det länge sedan jag skrev någon krönika avseende damtvåan. Det har berott på annat engagemang i slutet av juni/början av juli (Storsjöcup, Mästarcup m m) samt därefter drygt två veckors semester nästan helt utan datorkontakt. Därför är jag oxå väldigt dåligt uppdaterad om aktuellt läge i lagen.

Under den tid jag varit lite frånvarande så gick "mitt" lag Ope nästan kräftgång, med förluster mot Remsle, 0-1, i störtregn och hagel på Torvallen (en match jag inte fick se) och därefter två derbyförluster med 3-0 mot såväl KD som Frösön. Det har gjort att Ope nu har fyra poäng upp till strecket, vilket skulle kunna bli tungt att ta igen. Men då det är Bollnäs som ligger där och de nog har fått ett antal poäng med flyt, så ska det inte vara omöjligt. Ope har fått ett fint tillskott inför höststarten i och med att Lisa Landin, med ÖDFF:s välsignelse, valt att försöka komma igång igen i de blå-vita färgerna efter en skade- och sjukdomsfylld period. Ope får oxå tillbaka tidigare skadade Maria Bäckman. Lisa och Maria kan bli den injektion som behövs för att poängen åter ska börja trilla in.

KD hade en fantastisk fin period under juni efter en klen start i serien. De har nästan sitt på det torra med 13 poäng, men visst behövs ytterligare 6- 7 poäng för att vara säkra på fortsatt spel i tvåan. Det ska dock inte vara något problem.

Frösön skuggar fortfarande Själevad, och skulle övikstjejerna svikta en period så skulle Frösön kunna hota med Gothiaframgångar i ryggen. Men troligen får de nöja sig med att säkra den bästa placeringen hittills i detta millennium med en andraplats.

Mina gissningar inför höstsäsongen blir alltså att Själevad tar hem serien och går till ett ovisst kval. Frösön bör kunna ta en andraplats, då varken Selånger eller Sundsvalls FK är särskilt stabila. Dessa båda får slåss om tredjeplatsen. KD skulle nog kunna bli fyra med riktigt flyt, men får nog nöja sig med en fin femteplats. Team Hudik får tipset sexa och sedan kommer det svåra, och där passar jag. Bollnäs, Ope, Remsle och matfors kommer troligen att kämpa hela vägen för att slippa degradering, men Hudik ska inte känna sig helt säkra heller.

Mina tips för tionde omgången blir att Ope förlorar mot Själevad, KD slår Selånger med kryssgardering, Frösön slår lätt Bollnäs borta, Team Hudik och Sundsvall delar poängen och Matfors slår återigen Remsle.

Imorgon lördag kan ni alltså efter en "yranfrukost" vid elvatiden ta cykeln ut till Torvallen kl 12.00 för att se Ope kämpa väl mot Själevad, för att sedan ta bilen till Krokom kl 14.00 och se KD-tjejerna ta sig an Selånger. Tjejerna i JH-lagen behöver allt stöd.

Sex omgångar av vårens nio har spelats, och nu har alla JH-lag börjat att röra på sig. Frösön har ju vunnit alla matcher utom mot serieledande Själevad, och tog en meriterande storseger i helgen mot Sundsvalls FK med 5- 1. Unga Frida Sjöberg har gått loss i skytteligatoppen med fina 8 mål! Hon m fl visar att 93-årgången i Jämtland fortsätter att utvecklas mkt bra. Frösön måste nu betraktas som predestinerade att knipa andraplatsen i serien.

Såväl KD som Ope har nu oxå tagit två segrar i rad. KD avgjorde i sista minuten borta mot Bollnäs. Rättvist enligt KD, mindre rättvist enligt Bollnäs. Men det är väl så fotboll är, att vi mest ser våra egna lags fördelar. De övriga matcherna i omgången slutade ganska väntat. Själevad tog en säker 4- 0 seger hemma mot Team Hudik och Selånger knep alla tre poängen borta mot Remsle.

Ja, Opematchen borta mot Matfors kanske inte slutade helt väntat. Den startade med en total Matforsdominans. De visade upp ett oväntat rörligt och fyndigt spel första 20 minuterna och hade två totala frilägen, ja kanske tre med lite god vilja. Maja Öst i målet växer dock ju närmre spelarna kommer, så särskilt mkt nät ser dom inte. Denna gång så räddade hon flera farliga lägen och annars så smet bollen utanför. Efter c:a en halvtimme var dock Ope helt inne i matchen och Matforsspelarna såg faktiskt lite slitna och molokna ut. I andra halvlek så kom Ope ut som ett helt annat lag mot i första. De t o m förde spelet och efter 10 min kunde i anfallet uppflyttade Lena Lindström säkert förvandla sitt friläge till 1-0 för Ope. Därefter blev spelet lite mer låst och inget av lagen skapade särskilt mkt. Och just när Matfors åter började storma framåt så lyckades annars otroligt duktiga Matforsmålvakten Agnes Engström Johnsson, på ett inte alltför hårt skott av Fanny Haeggblom, nästan göra en kopia på en engelsk målvakts insats i VM. 2-0 till Ope var ett faktum och sedan spelades bara de återstående minuterna av.

I tabellen är nu Frösön säker tvåa, och KD och Ope har fyra resp tre poäng ner till strecket. Ope dessutom med en match mindre spelad. På lördag kl 14 spelar Ope en mkt viktig match hemma mot Remsle. Då hoppas jag på att många supportrar från Östersunds södra utkanter, och andra fotbollsintresserade, sluter upp på första hemmamatchen på Torvallen. Kan Opetjejerna visa samma inställning som från matchminut 20 i Matfors så får Remsle svårt att hämta poäng. Men tror Ope att poängen är lätthämtade så kommer Remsle att vinna.

På söndagen kl 14 är det så dags för KD att hemma på Hissmovallen ta emot Matfors. Det blir nog en hård match och hemmaplan ger KD en liten fördel, särskilt om publiken kan strömma till, men jag tror nog att Matfors kan knipa en poäng. Frösön möter Selånger borta och bör kunna ta alla tre poängen, men även där gäller att inte slappna av. Selånger släpper ogärna poängen ifrån sig. Sundsvalls FK bör vara chanslösa mot Själevad, trots hemmaplan. Hälsingederbyt Team Hudik- Bollnäs är framflyttat till 29/6, sannolikt beroende på många skador i båda lagen, men det är bara en gissning.

Jag och många med mig tycker att det är riktigt kul att så många tjejer i distriktet får möjlighet att äntligen spela på nationell nivå, och dessutom får de visa att de räcker till riktigt bra. Låt oss fortsätta att inspirera varandra till ytterligare utveckling. "Varje förening på sitt sätt" har visat sig vara ett fungerande recept.

Den gångna veckan var Själevads vecka. De krossade våra båda jämtländska lag KD och Frösön. Ska vi tro tränarna i våra lag så måste Själevad genomgått något av en metamorfos, för både KD och Frösön tycker att man gjorde en varsin mycket bra match, trots stora förluster med 6-0 och 6-1. Jag undrar om en herrtränare på nationell nivå skulle uttala tillfredsställelse efter sådana resultat. Troligen har därmed Själevad redan bokat in höstens kvalmatch, och det skulle vara roligt om dom finge ta klivet upp. Det verkar vara en välskött förening.

I övrigt fortsätter Bollnäs, som jag denna gång faktiskt gissade, att plocka poäng. Krislaget Remsle inkasserade ännu en förlust. Denna gång med 2-1. Även Matfors förlorade igen, denna gång i derbyt mot Selånger med 3-0. Oxå det väntat. Matfors slagkraft varierar mycket beroende på hur många av nyförvärven från Umeå Södra som finns med på plan. Opes match mot Team Hudik är flyttad till i augusti, så fram till dess kommer tabellen att halta.

På söndag är det dags för nya matcher. Kl 14 tar Frösön emot Sundsvalls FK på Lövsta och bör ta tre poäng. Men Sundsvall är som farmarlag alltid svårbedömda. KD åker till Bollnäs och ska enligt mig vara storfavoriter. Bollnäs har ett ihåligt lag, men krigar verkligen. På söndagen spelar även Remsle- Selånger, och det bör bli en klar tvåa.

Sedan på tisdag tar Själevad emot Team Hudik och om inte Själevad blir övermodiga så blir det en ny klar seger. Ope, som inte spelat sedan segern mot Selånger för 14 dagar sedan, åker till Matfors. Det blir troligen en jämn match som jag gissar slutar oavgjort.

Nu börjar ett och annat oväntat resultat rapporteras in i tvåan. Rent sensationellt för mig var Bollnäs bortaseger med 3-1 mot Matfors. Men med en av de tre ex-allsvenska nyförvärven troligen borta för säsongen så kanske Matfors slagkraft börjar att minska. Dessutom visar Bollnäs forward Sabrina Tikkanen återigen att hon troligen skulle kunna spela någon eller ett par divisioner högre upp i seriesystemet. Fem mål på två matcher är starkt. Henne måste motståndarna hålla koll på. Matfors ska dock ha beröm för att man kan se tämligen långa bra inspelade highlights från deras matcher. Det ger en bra bild av både dom och deras motståndare.

Sundsvalls FK fortsätter att rada upp endast vinster, nu senast 4-1 mot Remsle. Tränaren Mikael Melin var ändå inte nöjd med sina tjejers insats. Men Remsle verkar ha större problem. Tränaren Richard Aarseth kunde inte låta bli att uttrycka sin frustration till lokalpressen (allehanda.se) efter förlusten mot Sundsvall.
" - Jag känner mig uppgiven och besviken, säger han och fortsätter:
- Närvaron på träningarna är alldeles för dålig den senaste tiden. Vi har bara haft sju-åtta spelare på träningarna. Det är tyvärr inte mycket jag kan göra åt det. Vi kommer aldrig att bli ett bättre lag om spelarna inte är beredda att komma till träningarna."

Frösön fortsätter liksom Sundsvall och Själevad att knipa alla poäng som sätts på spel, men återigen var man tydligen illa ute. Laget visar dock moral genom att alltid ta ut det sista om det krisar i slutet av matcherna. Tränarna är fortsatt inte helt nöjda med spelet, utan räknar med att kunna ta ut mer av laget. Inför matchen mot Själevad blir nog det helt nödvändigt. Segern med 3-2 mot Team Hudik tackar nog lokalkonkurrenterna Ope och KD för. KD tvingades ställa in sin match mot serieledarna från Själevad, då ingen spelbar plan fanns att tillgå i Krokom efter allt regnande, samt att konstgräsplanerna var fullbokade vid aktuell tidpunkt. Men tydligen så åker istället KD upp till Övik för bortamatch mot Själevad redan imorgon onsdag.

Även Ope tvingades flytta sin match mot Selånger från sin riktig hemmaplan Torvallen, till Jämtkraft Arena. Till denna match kom jag några sekunder efter avspark från Stockholmstrakten, där jag bl a såg Sverige slå Bosnien/Hercegovina i en öppen match med 4-2. Nåja, åter till Ope. I denna match visade Opetjejerna sitt blåvita hjärta hela matchen. Ska jag vara ärlig så liknade denna match litegrann Opes förra, mot Bollnäs, men med bytta roller. Nu var det Opetjejerna som krigade och rensade undan alla bollar som närmade sig det egna målet. Dock försökte man även använda mittfältet vid anfallen, vilket var ovanligt att Bollnäs gjorde. I första halvlek hade Ope bollen en hel del, men Selångers ledningsmål var nog tämligen rättvist ändå. Därför kom Åse Permans kvittering kort därefter via ett långskott över målvakten verkligen lägligt. Det ingav ytterligare energi i laget denna gång, och nu bestämde sig tjejerna för att ingen motståndare skulle ta sig fram till en farlig chans. När så Fanny Haeggbloms tjusiga nick på hörna gav Ope ledningen så hägrade plötsligt de första poängen, och tjejerna slet sedan verkligen resten av matchen. Selånger försökte först rulla bort Ope för att skapa chanser, men lyckades inget vidare. Sedan prövade de långbollar i massor, men det lyckades ännu sämre mot ett väl samlat Opeförsvar. Ope höll undan matchtiden ut och det var ett lyckligt gäng spelare som jublade och hurrade efter att domaren blåst av.

I nästa omgång spelas två väldigt ovissa matcher, dels derbyt mellan Matfors och Selånger, där dock Selånger är mina favoriter till segern, delvis beroende på att Anan Rehn är avstängd efter utvisning för Matfors, och dels Bollnäs- Remsle. Där tror jag faktiskt att Bollnäs får bli knappa favoriter, om inte Remsletränarens uttalande givit önskad effekt och att Remsle då kan kontrollera Sabrina Tikkanen.

Sedan spelar alltså Frösön en riktig seriefinal borta mot Själevad. Ska Frösön kunna ta upp en verklig strid om kvalplatsen? Sundsvall får ju inte kvala, då de är farmarlag till Sundsvalls DFF. Jag betraktar Själevad som tydliga favoriter, men dom har haft väldigt svårt att omsätta sitt spelövertag i matcherna till mål, så kanske Frösön kan skrälla och ta en poäng. KD har alltså två matcher på några dagar. Bortamatchen mot Själevad imorgon onsdag tror jag kommer att sluta med en säker etta, men däremot tror jag att KD har chans att bli första lag att lugga Sundsvall på poäng på söndag kl 14.00. Sundsvall är nog inte riktigt så bra som tabellplaceringen visar. Åk dit och titta själva. Ope får däremot sin bortamatch mot Team Hudik flyttad till i augusti beroende på att Hudik har två tjejer med på en landslagssamling. Ope får vänta till 15/6 då en bortamatch ska spelas i Matfors.

Nu har den av de flesta tippade skiktningen av damtvåan skett. Själevad, Frösön och Sundsvalls FK rycker i toppen och nykomlingarna tillsammans med KD, Remsle och Team Hudik ligger runt nedflyttningsstrecket.

Det blev två spännande derbyn i förra veckan där Sundsvall drog längsta strået mot Selånger och Frösön vann mot KD med 2-1. Jag hade tyvärr inte möjlighet att se Frösön- KD, men har fått flera personers rapporter från den matchen. Den var uppenbart relativt jämn, med fördel Frösön från början och en stark KD-forcering på slutet. Men det är väl ofta så att ett lag som redan haft framgång ofta har den tur som behövs för att ta sig ur ett sådant grepp.

Själevad fick oväntat hårt hemma mot Matfors, även om dom öppnade med en totalt ensidig press mot Matforsmålet. Segermålet 2- 1 dröjde till slutminuterna. Team Hudik verkar ha fått ordning på sitt unga lag och vann relativt säkert borta mot Remsle med 2-0.

Själv var jag i Bollnäs och såg ett tappert kämpande Ope misslyckas med att dyrka upp ett lågt igelkottsförsvar. Bollnäs försökte sig knappt på en enda passning på egen planhalva under hela matchen, utan bollen spelades iväg så snabbt det bara gick. I bästa fall upp mot strålande duktiga anfallaren Sabrina Tikkanen. På den väldigt ojämna planen visade det sig att detta var den spelidé som fungerade bäst för dagen. Jag lider enormt med Opetjejerna som denna gång visade en betydligt bättre inställning än under stor del av matchen mot Sundsvall. Jag önskar dem verkligen lite medflyt så snart som möjligt, och naturligtvis helst redan kommande helg.

I mina jämförelser mellan de jämtländska lagen tänkte jag idag ta upp andelen egna produkter. Där har ju länge KD haft en mkt stor andel, men detta år har det förändrats en hel del. Det är t o m så att Frösön idag har en större andel spelare med start i den egna föreningen. Tydligt i topp ligger dock Ope med hela 67% egna produkter, följda av Frösön med 36% och KD med 33%. Här tror jag att föreningarna har olika grundidéer. Ope vill alltid främst lyfta egna spelare, men välkomnar de spelare som kryddar truppen på ett positivt sätt. Frösön har mkt aktivt värvat spelare på senare år och KD fiskar upp spelare i unga år från föreningar i omgivningen.

Även om man tittar på ÖDFF:s trupp, så ser man att Ope är i viss särklass som moderförening till dessa tjejer. Sex spelare har startat sin karriär i Ope, och ytterligare tre har spelat där. IFK Östersund har tre spelare och KD, Mörsil och Ås har två. Ytterligare fyra spelare har tidigare spelat för KD. Från Frösön kommer, liksom från t ex Stugun, Hammerdal, Strömsund och Myssjö/Oviken en spelare i dagens ÖDFF-trupp. Ingen ytterligare spelare har såvitt jag vet spelat för Frösön. IFK Östersund är nog den mest underskattade föreningen när det gäller att utbilda spelare. Förutom de tre spelarna i ÖDFF finns sju i Frösön och fyra i Ope med IFK som moderförening.

I omgång fyra tar Sundsvall emot Remsle och bör vinna, Matfors har hemma mot Bollnäs och det skulle förvåna mig oerhört om Bollnäs skulle knipa poäng där. Alla tre jämtlandslagen har hemmamatcher. På lördag kl 14.00 tar Frösön emot Team Hudik och är tydliga favoriter, men med en vinst i ryggen kan nog hälsingetjejerna skaka om Frösön lite. På söndag kl 14.00 kommer Själevad till Hissmovallen för att säkerligen ta alla tre poängen från KD och senare på söndag, kl 17.00 på Torvallen, så hoppas jag dels på mkt publik och dels på att Ope tar sin(a) första poäng mot Selånger. Men Selånger bär naturligtvis favoritskapet.

Efter två omgångar så fortsätter de tippade topplagen Själevad och Frösön att hålla alla poäng säkrade. Sundsvall och Selånger hakar på så här långt. Själv har jag inte bestämt mig för vilken klass årets div 2 södra Norrland håller, men jag tror inte att den är högre än förra året.

Själevad tog en kassaskåpssäker seger borta mot Bollnäs med 4-1. Bollnäs tränare Tomas Åhlström var betydligt mindre nöjd med insatsen mot Själevad jämfört med matchen mot Frösön, och Bollnäs var betydligt längre från poäng denna gång.

Frösön själva fick det så jobbigt med Matfors som jag anade. Men genom sin genomgående bästa spelare, Emma Eriksson, lyckades de vända 1-3 underläge till en seger med 4-3. Frösön var tydligen mycket missnöjda med första halvlek. Matfors kan nog störa de flesta lag i serien, men torde vara det lag som är mest känsliga för skador på nyckelspelarna.

Selånger avgjorde i sista minuten borta mot Team Hudik till seger 2- 1. Selånger är säkert väldigt nöjda med den start i serien de fått, eftersom de varit mycket hårt drabbade av skador. Full pott efter två matcher.

Tyvärr hade jag av skilda skäl inte möjlighet att se KD:s hemmapremiär. De hade, liksom Matfors, en ledning med 3-1 och är naturligtvis missnöjda med att släppa den. Men det blev i alla fall en poäng. Om jag förstått saken rätt spelade KD en riktigt trevlig anfallsfotboll, men hade istället tydligt svårt att få kontroll på exallsvenska Sara Solberg, som gjorde Remsles alla tre mål.

För Opes del startade de matchen på samma positiva sätt som de genomförde premiären mot Själevad. En intensiv press på motståndarna gav dem ingen ro, och spelet var nästan konstant lagt på Sundsvalls planhalva. Ett tidigt ledningsmål på en mycket fin frispark från Åse Perman borde ha gett ännu mer energi. Men strax efter det ledningsmålet så hände något för Opetjejerna. Istället för att jobba på det fantastiskt fina sätt som i Övik, där man likt ett trimmat fiskstim täckte upp för varandra och mellan lagdelarna, började de flesta spelarna mest beskåda de lagkompisar som var närmast bollen och tycktes mer hoppas att det skulle gå bra, än att själva backa upp i situationen. Det släppte naturligtvis in Sundsvall i matchen och sedan under större delen av kvarvarande tid var det Sundsvalls match. Ope skapade ingen riktigt klar målchans och att Sundsvall vann rättvist var det ingen tvekan om, men naturligtvis något mål för stort.

Det Ope absolut ska ha med sig är att man tveklöst visar att det finns tillräckliga kvalitéer för div 2 i laget. Men om man ser till större delen av matchen mot Sundsvall så behövs bl a mer rörelse utan boll, större beslutsamhet och mer mod när höjdbollarna närmar sig mål vid fasta situationer, såväl offensiva som defensiva.

I nästa omgång ska Ope åka till Bollnäs, och då får man finna sig i att nästan vara favoriter i mina ögon. Detta då Ope visat upp ett betydligt bättre eget spel än vad Bollnäs visade upp i den match jag såg, och som enligt deras tränare varit den bästa av de två man spelat. I Medelpadsderbyt mellan Selånger och Sundsvall tror jag Sundsvall kniper sin tredje trepoängare. Själevad slår säkert Matfors hemma, medan det ligger närmast till hands att tro att Remsle och Team Hudik delar på poängen. På fredag kl 19 är det dags för årets första emotsedda derby på Lövsta, där Frösön tar emot KD. Frösön ska naturligtvis vinna den matchen, men derby är derby och det skulle inte förvåna mig om det istället blir oavgjort.

Jag har oxå roat mig med att jämföra de jämtländska lagen litegrann, och idag tar jag upp medelåldern i lagen. Då har jag tittat på hela A-trupperna och endast på födelseår. Trupperna är dock väldigt olika stora, Frösöns 31 spelare, Opes 25 och KD:s 21. Skulle man bara titta på de spelare som faktiskt spelat div 2-fotboll hittills, så skulle t ex Frösöns medelålder stiga betydligt. Trots det har Frösöns trupp den högsta medelåldern med 19,3 år följda av KD med 18,8 och Ope med 18,4 år. Det visar på ett av damfotbollens större problem, nämligen svårigheterna att få tjejerna att fortsätta att satsa på fotbollen sedan de lämnat tonåren. Det skapas tyvärr ofta en känsla hos 20-åriga spelare att de börjar bli för gamla redan då, när de egentligen ska börja sina viktigaste utvecklingsår som spelare. Hur ska vi få våra 20-åringar att förstå att de fortfarande är väldigt unga och utvecklingsbara?

Ja, nu har första omgången av tvåan spelats, och inga resultat var särskilt sensationella för mig. Vissa kanske höjer på ögonbrynen för Matfors tydliga seger borta mot Remsle, men jag tror att ångermanländskorna kommer att få stora problem detta år, och på något sätt måste det ju märkas att tre exallsvenska spelare anslutit till Matfors. Matchen beskrivs dock som ganska jämn, men att Matforstjejernas djupledsbollar och Remsles oskärpa framför mål avgjorde. Team Hudik kommer oxå att ha problem i år, så deras förlust mot Sundsvall var ganska väntad. Att KD inte kunde knipa poäng borta mot Selånger var dock lite oväntat.

Så till de båda matcher som jag själv såg under helgen. Frösön var i första halvlek totalt överlägsna mot ett virrigt Bollnäs. Jag trodde att de skulle rinna ifrån till en sex-sjumålsseger. Men ack vad jag bedrog mig. I andra halvlek stannade Frösöns spel av, och man hörde diverse gnäll inom laget. Det tände hoppet hos Bollnäs, och de skapade tre-fyra rejäla chanser som mkt väl hade kunnat resultera. Totalt sett över hela matchen ett fullständigt rättvist resultat, men som det såg ut mot slutet levde Frösön lite farligt.

När det gäller Ope så mötte de ett Själevad som spelade en vårdad och attraktiv fotboll. Första halvlek dominerade Själevad totalt och visade att det är helt riktigt att de är tydliga seriefavoriter. I andra halvlek spelade Ope upp sig, samtidigt som Själevad kanske lite bevakade sin ledning. Det jag främst blev imponerad av i Ope var att de egentligen bara släppte till fyra-fem klara målchanser under matchen, trots ett tydligt spelövertag för Själevad och att man verkligen inte backade tillbaka med hela laget. Ope lyckades inte skapa någon riktigt klar målchans, men var flera gånger nära att lyckas med såväl djupledsbollar som snabba spelvändningar efter bollstölder på Själevads planhalva. Roligt var oxå att offensiva Martina Amrén var den som av Själevadsjuryn fick priset som Opes bästa spelare.

Jag ser efter första omgången inga större skäl att ändra på mitt tips vad gäller tabellen. Själevad vinner före Frösön och Sundsvall. Sedan blir det ett koppel lag som kämpar för att slippa nedflyttning. Bollnäs visade sig ha ett par-tre riktigt duktiga spelare, och kommer säkert att knipa ett antal poäng. Så här kanske en liten ändring ändå är på sin plats, de kanske kan hålla något lag efter sig i tabellen.

I den andra omgången tror jag att Själevad lätt slår Bollnäs, Team Hudik kniper poäng mot Selånger och ligger nog närmast segern på hemmaplan, Frösön får kämpa hårt för tre poäng i Matfors och kan tappa poäng, KD ska slå Remsle under normala förhållanden och Ope har chansen att ta sin(a) första poäng i tvåan mot Sundsvall, men Sundsvall är favoriter.

Nu hoppas både Ope och KD på storpublik till sina hemmapremiärer, Ope-Sundsvall lördag 14.00 på Jämtkraft Arena och KD-Remsle söndag 14.00 på Hissmovallen. Be there!

Under säsongen ska jag skriva krönikor runt Damtvåan, i år med tre intressanta jämtländska lag. Naturligtvis kommer det att märkas att jag är engagerad i ett av dem, Ope IF, men jag ska även försöka att ge en bild av det som händer i övrigt också.

Serien startar nu på lördag med att Ope reser upp till Övik och möter stora seriefavoriterna Själevad. Resten av matcherna spelas på söndagen. Jag tror att Själevad slår ett kämpande Ope, att Frösön vinner lätt mot Bollnäs trots ev sviter efter Turkietresan, att KD kniper en poäng av Selånger, att Matfors tar minst en poäng borta mot Remsle och att SFK slår Team Hudik.

Jag tror alltså att Själevad kommer att ta hem seriesegern och får kvala till ettan. Det enda lag som kan hota dem tror jag är Frösön, men inte i sluttabellen. Förutom Frösötjejerna så tror jag även att Sundsvall FK undviker att dras in i nedflyttningsstriden, med hjälp av moderföreningen Sundsvalls DFF som backar upp det som behövs. Sedan gissar jag att Bollnäs kommer att bli ohjälpligt sist. Däremellan finns ett koppel av lag som kommer att tvingas kämpa för att slippa nedflyttning. Dessa är Team Hudik, Selånger, Matfors, Remsle samt Ope och KD.

Mest spektakulära värvningar har Matfors gjort i och med att tre tjejer med erfarenhet från Allsvenskt spel i Umeå Södra valt nykomlingarna från Medelpad. Problem åt andra hållet har Remsle, Selånger och Team Hudik som tappat flera tongivande spelare. Även KD och i viss mån Ope har tappat viktiga spelare, som ni kunnat läsa om tidigare här på Fotbollz.

Jag hoppas att många fotbollsintresserade försöker att kolla in flera av alla intressanta matcher som kommer att spelas på Lövsta, Torvallen och Hissmovallen i sommar. Själv kommer jag att försöka att se nästan alla Opes matcher, både hemma och borta, och naturligtvis några av KD:s och Frösöns matcher.

Spelare ut och in, så som det gått att läsa på diverse hemsidor, jag missar säkert flera:

Bollnäs
Nya: Emma Edling och Veronika Rendahl, Kilafors

Bort: Melissa Feuerriegel, USA

Frösön
Nya: Frida Norén och Anna Kuhlefelt, ÖDFF U, Fanny Perström, KD U, Hanna Plantinger och Olivia Grönlund-Falk, Åzö samt Nadia Edfalk, Lit.

Bort: Nathalie Olander, Daphny Bergqvist och Helena Pantzar, Björnen, Madelene Ersson, Sundsvall, Emmelina Jansson, Örebro samt t ex Ronja Nordlund, Linnea Lechner och Sara Andersson.

KD
Nya: Helena Nydahl, Malin Rasteby, Åsa Jufvas och Linn Sparrman, ÖDFF.

Bort: Pernilla Arvidsson, Karolina Arvidsson, Jane Olofsson och Emelie Holten, ÖDFF, Angelica Forsberg, Sundsvall, Marie Larsson, Björnen.

Matfors
Nya: Maria Wiktorsson, Anna Rehn och Therese Andersson, Umeå S:a, Sofia Andersson och Frida Granath, Lucksta, Agnes Engström-Johnsson, Heffnersklubban samt Linda Gottvall, Hassela.

Bort: Erika Larsson, Stöde och Elin Nylund.

Ope
Nya: Martina Amrén, Ragunda, Julia Berg-Bring, KD U och Milly Langhammer, ÖDFF U

Bort: Sandra Nilsson, ÖDFF samt därutöver långtidsskada på viktiga Ellinor Gärdin.

Remsle
Nya: Isabel Jokiaho, Byttorp och Camilla Edlund.

Bort: Linda Sjödin, Sundsvall, Sandra Sundell, Långsele, Carolina Appelgren, Sofie Andersson, Charlotte Andersson, Maria Lidström, Sara Thyrell, Tina Söderström.

Selånger
Nya: Julia Hennström, Heffnersklubban och Maria Forsberg, Remsle

Bort: Patricia Törnros Kankainen, Frida Lundkvist och Madelene Pettersson samt många skador..

Själevad
Nya: Angelika Östberg, Mariehem, Sandra Abrahamsson och Johanna Hjälm, Hägglunds, Mira Goldman, Nätra/KB65, Emelie Bergman, Arnäs, Julia Gustafsson, Husum och inte minst exallsvenska Sanna Frostevall, Sunnanå.

Bort: Emma Mähler, Moliden och Catharina Grönros.

Sundsvall FK
Nya: Pernilla Eriksson, Ljusne, Pernilla Nordqvist och Erika Engblom, Timrå, Ida Mathiasson, Alnö, Caroline Persson, Stöde, Malin Söderqvist, Mohed.

Förluster: Julia Stark, Malin Sahlin, Frida Bäckström.

Team Hudik
Nya: Tora Lång och Elin Lindkvist, Enånger.

Bort: Josefin Halvarsson, Umeå IK, Kristin Persson, Sigrid Persson och Julia Andersson, IFK Gävle, Viktoria Mårtensson, Lina Fredin, Katrin Rönnkvist m fl.

Östersunds FK kämpar återigen beundransvärt för att hänga kvar på den tredje nivån i svensk fotboll. Men såväl ÖFK:s styrelse som många andra jämtar har dock istället haft en önskan att ÖFK skulle ha nått näst högsta serien. Det har nu gått tretton år utan att det uppnåtts. Och tyvärr tycks det nu som om allt färre önskar att det ska ske. Det kan ha många orsakar och jag vet inte vem/vilka som bäst kan analysera detta. Men det vore roligt om många kunde göra ett seriöst försök, och då inte bara klaga, utan även komma med nya intressanta förslag om hur jämtländsk herrfotboll åter ska kunna nå den nivån.

Jag har tidigare undvikit att skriva något om herrfotbollen här i distriktet av flera skäl. De två främsta är att jag vet alldeles för lite om vad som egentligen sker/har skett och att jag tappade det mesta av engagemanget för ett antal år sedan. Eftersom fotboll alltid har varit mitt största fritidsintresse, så skulle jag naturligtvis vilja ha ett nytt friskt engagemang även för herrfotbollen här i Östersund så snart som möjligt. Det viktigaste skälet till mitt tappade engagemang kan jag tydligt sätta fingret på. Det var efter att IFK Östersunds härliga hejaklack i derbymatcherna mot ÖFK för några år sedan (som jag självklart såg och njöt av stämningen på) fick en massa skit för att de visade stöd för sin förening istället för den förening de "borde" stötta. Och att sedan även IFK:s lag och ledning fick kritik för att de tog poäng mot ÖFK kändes fullständigt sanslöst för mig. Detta trots att IFK aldrig varit "min" förening. Fotboll är ju en tävlingsidrott, och jag har sett många ÖFK-anhängare klaga på läggmatcher mellan andra, t ex olika syrianska, lag.

Sedan jag flyttade till Jämtland 1982 har jag känt för den förening/de föreningar som för tillfället förtjänat det. Sedan har jag ju automatiskt haft lättare för att känna extra för Ope IF eftersom jag bor i "Opes område" och mina barn spelat där. 1993 gav mig Ope dessutom, inom gångavstånd från mitt hem, intressanta matcher mot lag som Hammarby, Djurgården och GIF Sundsvall samt mot blivande Allsvenska lag som Gefle, BP, Umeå FC och Assyriska.

Jag var själv positiv till bildandet av ÖFK när det skedde. Detta för att det dels förhoppningsvis skulle ha kunnat ge en möjlighet till fotboll på en högre nivå här i Östersund igen, dels för att det räddade föreningarna Ope IF och IFK Östersund ekonomiskt, efter att de levt på en alldeles för kostsam nivå i förhållande till de ekonomiska resurserna i flera år. Jag såg också de första åren ÖFK:s matcher med spänning och engagemang.

ÖFK och personer i och kring föreningen har gjort en hel del positivt för jämtlandsfotbollen. Arenan är väl det tydligaste positiva exemplet de varit inblandade i. Jag tror dock tyvärr att ÖFK själva bidragit till att det inte riktigt blivit något lyft för herrfotbollen under den tid de existerat. Även konceptet i sig tror jag hämmar fotbollsutvecklingen.

Något jag tror komplicerat det hela är att många tycker att ÖFK sänt/sänder en del signaler till övriga delar av distriktets fotboll som många, rätt eller fel, uppfattar som mindre positiva. Bland annat verkar man anse att alla som ifrågasätter ÖFK-konceptet som det enda rätta, inte begriper ngt om fotboll. ÖFK:s företrädare tycks inte heller värdera de insatser andra föreningar gör särskilt positivt, utan kommer hellre med mindre positiva kommentarer. Dessutom uppfattas det ibland som att ÖFK tycker det är lika viktigt att andra seniorlag inte klättrar i seriesystemet, som att de själva gör det. ÖFK verkade definitivt inte vara positiva när IFK Östersund avancerade till samma serie. Så sent som i år lär företrädare för ÖFK ha uttalat att det är viktigt att inte något annat Jämtlandslag tar steget upp i div 2. Detta har jag inte hört själv, så det kan vara felaktigt. Jag har dock inte heller hört att ÖFK vill att något Jämtlandslag ska ta steget upp från trean. Det tycker jag tyder på att man tycker det är viktigare med sin egen (lokala) position, än med jämtländsk fotbolls position i riket.

Redan från början visades oxå mer rädsla än tillit genom att man drev igenom så långa "hinderavtal" med IFK Östersund och Ope IF som tio år, med väldigt lång uppsägningstid. Avtalet förbjöd även i stort sett Opes damlag (som något år innan varit ett par poäng från att gå upp i Allsvenskan) att ha egna sponsorintäkter. Att ÖFK några år senare förstod att detta förbud var en oerhörd goodwillrisk i jämlikhetens tidevarv, och då tillät damerna att i viss utsträckning ha egna sponsorer, det är en egen historia. Naturligtvis är det alltid två parter som skriver under ett avtal, så självklart var även de som tecknade avtalen för IFK:s och Opes del ansvariga för detta.

Det inger aldrig förtroende att mer klaga på att andra inte stöttar sin egen verksamhet än att ägna all kraft till att visa att man kan förtjäna att vara det lag som omgivningen vill stötta, eller åtminstone samarbeta med. Jag tror inte ett ögonblick att det går att beordra fram ett stöd eller ens ett samarbete i fotbollssammanhang. Allt stöd och samarbete måste ske av fri vilja och kännas meningsfullt. Jag tror inte heller att det går att avtala fram ett engagemang. Ett engagemang bygger på känsla, och känslor går inte att styra. I nödfall går det att "köpa" ett visst stöd, och kanske lite engagemang. Men det behövs mer för att det ska bli riktigt bra. Det har i många fall även visat sig att det inte räcker med endast sportsliga framgångar för att få ett "folkligt" stöd. Det behövs mer.

Jag har ett tag tänkt den tanke som oxå t ex Leif Widegren uttalade i Fotbollz för en tid sedan, och min personliga förhoppning var sedan att någon inom ÖFK:s organisation skulle vara nästa person att uttrycka den. Men jag har inte hört ngt sådant.

Vad jag syftar på (och alltså tror) är att en förutsättning för att fotbollen i Jämtland åter ska ha möjlighet att lyfta ett steg är att andra lag på allvar börjar att avancera i divisionerna. Att det blir en viss konkurrens även på hemmaplan. Det vässar kreativiteten och skapar utveckling på flera håll, och det skulle eventuellt kunna ge ÖFK en spark uppåt. Det har ju t ex frågats efter varför Brage ryckt upp sig som dom gjort i år. Nykomlingar ifjol, efter kräftgång några år, och inte ens bäst i Dalarna. Nu har Dalkurd (alltså oxå från Borlänge) börjat segla upp underifrån och hotar Brage, vilket uppenbarligen satt fart på dem i år. GIF Sundsvall klarade sig inte kvar ngt år i Allsvenskan innan IFK Sundsvall varit upp och gjort det. Umeå FC verkar inte ha blivit sämre av att Ersboda varit uppe i ettan, eller av att flera Umelag ofta kämpar i toppen av tvåan. Det finns fler exempel på liknande utveckling, även på nära håll. Bekvämlighet främjar ingen utveckling.

Jag tror att den mest destruktiva mentalitet som finns idag för jämtländsk fotboll är det ofta uttalade mantrat att "alla måste samarbeta", alltså med betoningen på måste, i kombination med att de flesta som uttalar detta "måste" menar att "alla villkorslöst måste stötta ÖFK". För mig är detta inte något fruktbart samarbete, utan istället ensidig och ofta motvillig service. Och ett "samarbete" där en eller flera parter känner sig tvingade till "samarbete" eller service blir till största delen kontraproduktivt. Ett motvilligt samarbete gör att kreativitet och engagemang sakta dör ut, vilket är det värsta som kan hända för fotbollsutvecklingen. En ledare/tränare/spelare som inte "får" ha som mål att bli bra, ja kanske t o m bäst, på det sätt han själv tror på, tappar naturligtvis lätt glöden. Och jag tror oxå att det är lätt att tappa glöd och engagemang om man ofta får negativ respons på att man jobbar för det man tror på, på det sätt man tror på. En ärlig konkurrens, med öppenhet för samarbete, tror jag mest främjar fotbollsutvecklingen i Jämtland (och på de flesta andra håll).

Om det stämmer att ÖFK hösten 1999 kvalade till Superettan med nästan enbart spelare från distriktet, så måste det innebära att utveckling/utbildning av spelare fungerade bättre i förhållande till övriga Sverige innan ÖFK:s tillkomst än vad det gör nu. Särskilt med tanke på att många idag slår fast att de "inhemska" spelarna inte håller måttet. Personligen är jag dock tveksam till att det behöver stämma. Om spelarna får utvecklas i en friare miljö, så är jag övertygad om att vi snart åter kan ha betydligt fler spelare uppväxta och utbildade här som håller måttet för Superettan.

Däremot håller jag helt med de ÖFK-anhängare som uttalar att ÖFK inte har någon skyldighet att ge något tillbaka till övriga föreningar. Varför skulle de göra det, om de inte själva ser någon mening med det? Ingen annan förening ska tala om för ÖFK vad de ska göra, det är helt upp till dem. Liksom det inte är upp till ÖFK att diktera vad andra föreningar ska, måste eller borde göra. Däremot kan alla uttala önskemål.

Mina önskemål och förslag är att ÖFK först och främst uttalar att de önskar så många jämtlandslag som möjligt högre upp i seriesystemet. Och jag tycker också att de ska visa att de stöttar detta på lämpligt sätt. När det väl skett behöver ÖFK vara en tillräckligt attraktiv förening för att locka spelare och ledare. Och att vara en attraktiv förening är väl något alla önskar vara. Fler lag i högre divisioner kommer att leda till att allt fler spelare utvecklas bättre på "hemmaplan", vilket i sin tur skapar en härlig bas för ett framtida lag som närmar sig Superettan. Jag ser alltså oxå gärna att ÖFK aktivt "befriar" alla föreningar från det "mentala tvånget" att stötta ÖFK och att de istället bidrar till att skapa ett klimat där vissa, men inte alla, föreningar själva väljer att aktivt stötta dem. Sedan vore det trevligt om både ÖFK själva och dess anhängare uppskattade de övriga föreningarnas utveckling. Vad jag sedan önskar är att ÖFK (om dom spelar i en division där "proffskontrakt" krävs) med glädje betalar utbildningsbidragen till klubbarna i distriktet, och ser det som sin viktigaste årliga investering. För mig är det en gåta att detta inte redan sker, frivilligt. Det bör ju vara utmärkt att sådana pengar går tillbaka till distriktets klubbar och skapar fortsatt utveckling här i distriktet. Dessutom måste det ju vara en förtroendeskapande åtgärd. Plus att det är reglerat av SvFF. Naturligtvis tror jag också att en tydligare ödmjukhet i alla kontakter inom jämtländsk fotboll, såväl i direktkontakter som i kommentarer om andra, skulle bidra till att ÖFK fick ett större stöd. Konkurrens och samarbete med ömsesidig respekt tror jag alltså mest bidrar till utveckling. Det vore oxå till ÖFK:s fördel om de bättre informerade sina supportrar om företeelser i och runt föreningen.

Jag har väl inga större förhoppningar på att ÖFK idag finner mina förslag som geniala och genast genomförbara, men framtiden får utvisa vad som sker. Jag tror faktiskt att ett större folkligt stöd, eller väldigt mycket pengar, är förutsättningen för ÖFK:s överlevnad på längre sikt. Och, som sagt, sedan måste supportrar, ledare och spelare få engagera sig på det sätt som känns bäst för varje individ för att fotbollen ska kunna utvecklas på ett mer mångsidigt och bättre sätt även här. Mångfald och engagemang tillsammans med kunskap är nog de viktigaste nycklarna till utveckling.

Till sist dristar jag mig att i alla fall våga fråga; Kan "elitlagskonceptet" börja att vara lite gammalmodigt? Och ett riktigt stort varningsfinger höjs om beskyddarna av detta och liknande koncept kallar folk med nya idéer för bakåtsträvare. Att kalla folk med idéer för bakåtsträvare brukar vara det mest säkra tecknet på stagnation.

Eftersom jag, enligt mig själv, klarade godkänt med mitt tips av div 2 södra Norrland förra året (det stora felet jag gjorde var att underskatta Frösön, och sedan överskattade jag ÖDFF lite), så törs jag göra ett försök även i år. Det är riktigt roligt att Jämtland äntligen har tre lag i de nationella serierna igen och jag hoppas naturligtvis att alla hänger kvar, även om KD kommer att få det svårt. ÖDFF är (tack vare eller trots detta med tre jämtlag:-) för första gången någonsin solklara favoriter till seriesegern.

I år är det nedflyttningsplatserna som är svårast att sia om. Det finns inget lag detta år som kan jämföras med fjolårets Härnösand och Bergsjö, som torde vara de svagaste lagen på denna nivå under väldigt många år. Tre lag som jag är säkra på inte kommer att hamna i nedflyttningsstriden är ÖDFF, Selånger och Team Hudik. Däremot är det inte detsamma som att jag tippar dessa lag som topp tre. Alla andra lag skulle dock kunna klappa igenom av olika skäl under säsongen.

Etta ska alltså tveklöst ÖDFF bli. Dom har den bästa truppen. Det enda som kan hindra en serieseger är den resultatkramp som ibland drabbar laget, eller att ÖDFF dragit/drar på sig för många duktiga spelare, så att det riskerar att bli gnäll i gruppen när många hamnar utanför matchtruppen. Årets seriesegrare kommer att ha en större chans än de senaste åren att kvala sig vidare till ettan. Detta då det inte finns något lag som riktigt sticker ut i den norra Norrlandsserien. Spelare som borde vara särskilt viktiga för ÖDFF i år är Cissi Hallberg, Inga-Lill Zackrisson, Anna Jonsson och Lisa Landin.

Som tvåa tippar jag denna gång Frösön, så får vi se om det blir en överskattning denna gång. I år har ö-laget ett spelarmaterial som håller hela vägen, och då gäller det bara att hitta den inställning som präglade laget stor del av förra säsongen. Om den dynamiska tränarduon drar åt samma håll hela året, och om ÖDFF får problem, då är nog Frösön det enda lag i serien som skulle kunna hota om seriesegern. Viktiga spelare i Frösön är som vanligt Emma Eriksson, samt därutöver nyförvärven Anna och Madde Ersson.

Trea tror jag Selånger kommer att bli. De kommer att vara mer stabila än tidigare och har några spelare som kan vara avgörande i jämna matcher. Dessutom är dom ofta obekväma att möta. Det är ett lag på uppgång, och om dom får behålla alla sina spelare så ligger dom och väntar på slagläge 2010.

Först på fjärde plats tror jag fjolårets seriesegrare Team Hudik hamnar. Dom har nu två år i rad tappat ett tiotal spelare, och då kan inte ens en sådan plantskola fylla hålen. Dom har inte heller ett antal andra välfungerande ungdomsutbildande föreningar i stan som dom kan värva spelare från. Det är dock så jämnt efter ÖDFF, så visst kan Hudik fortfarande hamna högre, men vi får se.

Femma kan nog, trots en del urusla träningsresultat, Mohed från Söderhamn bli. Egentligen är det vansinne att tippa detta efter förluster som 0-10 mot Huge och 0-6 mot div 3-laget Stensätra, men får detta lovande gäng vara skadefria, så kommer det att ramla in en hel del poäng ändå.

Sexa tror jag faktiskt att Sund kan bli. Jag tror inte att jag delar den uppfattningen med särskilt många, efter 1-9 mot ÖDFF, men man har ett antal intressanta spelare och kommer att kunna ställa till det för de flesta lag.

Sjua blir nog det av några nederlagstippade Remsle. Dom har en förmåga att alltid hanka sig fram och ta de poäng som behövs för att vara på rätt sida om nedflyttningsstrecket när säsongen summeras.

Åtta och nedflyttade kommer nog Sundsvalls FK att bli. Precis som förra året är deras resultat beroende på hur det ser ut i moderföreningen. Det verkar som om SDFF:s trupp är tunnare i numerär än någonsin. Även om det finns många duktiga tjejer i föreningen så kommer det knappt att räcka till detta år.

Så kommer jag då till KD. Tyvärr måste jag tippa dom på nionde och näst sista plats. Jag hoppas att jag har lika fel med dom som jag hade med Frösön förra året. Det som främst gör att jag kan hoppas på att ha fel är att man INTE värvat en massa nya spelare detta år, utan kör med tjejer som känner varandra sedan tidigare. Dessutom har laget en speed som få lag i serien kan matcha. KD kan i sina bästa stunder mkt väl slå de flesta lag i serien. Truppen är dock för tunn, och skulle det bli skador på ett par av nyckelspelarna, så blir det säkerligen trean igen nästa år. KD är dock det lag jag kommer att hålla en extra tumme för i varje match. Absolut viktigaste spelare blir Pernilla Arvidsson och för att de positiva resultaten ska komma bör t ex målskytten Marie Stridh och målvakten Angelica Forsberg minst återupprepa insatserna från förra året.

Detta år så tror jag att gästrikebrunnen sinar. Nykomlingarna därifrån (Valbo, Stensätra och Huge) har nu under flera år i rad gått rakt upp i den absolut översta delen av tabellen. Sätra anar jag dock kommer att visa sig för svaga, och hamnar på nedflyttningsplats.

Om KD för andra året i rad överträffar sig själva och Frösön inte kapsejsar så kommer Jämtland alltså att vara representerade av fyra lag nästa år i de nationella serierna. Det vore en dröm för alla fotbollsintresserade tjejer i och kring Östersund. Det är härligt vilken utveckling som skett den allra senaste tiden inom distriktets damfotboll. Enligt mig tack vare att några föreningar åter börjat gå "egna" vägar, och alltfler tjejer börjat få tro på att de kan utvecklas. Detta trots att några domedagsprofeter sedan 2001 återupprepat att det bara finns spelarunderlag för ett lag från Jämtland i de nationella serierna. Jag, som obotlig optimist och tydligen lite realist, har oförtrutet hävdat motsatsen.

Så sent som 2006 spelade också endast ett JH-lag i tvåan, och anmärkningsvärt var då att "ensamma" ÖDFF var hela 20 poäng från serieseger och endast 7 poäng från nedflyttning. 2007 låg ÖDFF sånär på nedflyttningsplats några omgångar från slutet. När Frösön gjorde bra resultat 2008 sporrades uppenbart ÖDFF och var tämligen nära seriesegraren. Och i år är ÖDFF storfavoriter och Frösön, enligt mig, den främsta utmanaren. Tänk vad en liten tendens till fri konkurrens inom tävlingsidrotten fotboll kan skapa utveckling.

Nu är Östersunds stora ungdomsfotbollsfest, Storsjöcupen, överstökad. Återigen hade vi alla en enorm tur med vädret, och stämningen på fotbollsplanerna runt om i stan var för det mesta mkt god. I år råkade dock domarna ut för mer kritik än vanligt, och jag är osäker på vad det beror på. Fortfarande ska vi vara medvetna om att det ändå bara är i en bråkdel av matcherna dessa diskussioner uppstår. Via e-mail kommer många uppskattande ord om domarstandarden, så flertalet är mkt nöjda.

Personligen tror jag att Storsjöcupen blir mer och mer prestigefylld för det mest kompetativa lagen. Det ger en betydligt större adrenalinladdning under de båda slutspelsdagarna, vilket i sin tur skapar ännu större besvikelse när något går spelare och ledare emot. Sedan slits naturligtvis domarna enormt när det är så varmt, som det var på fredagen. Då kan även en och annan domare såväl göra några fler misstag, som att kanske tappa humöret litegrann när det klagas från många håll samtidigt. Inte minst supportrarna på sidan kan höras ganska mkt.

Vad gäller fotbollen så visade återigen främst Chivas Guadalajara från Mexico vilken fantastisk fotboll det går att spela i denna ålder. lagen från Cantolao och Tucuman var däremot nästan en besvikelse, detta trots att Tucuman vann sin klass. De hade dock tur i flera matcher, tycker jag. Däremot överraskade verkligen Alfred Nzo på mig. Att kunna visa upp en sån skön fotboll som dessa killar gjorde, utan att ha tränat ihop mer än några helger, det tycker jag är fantastiskt. Dessutom visade även tjejerna därifrån stora individuella kunskaper, men det laget var för ojämnt för att kunna hävda sig. Jag hoppas att det återkommer lag därifrån nästa år, då de kunnat förbereda sig på ett bättre sätt.
Lite i skymundan visade även polska SPS Olimpic att dom verkligen kunde spela fotboll. Detta trots att flera av deras spelare var ngt år yngre.

Tyvärr såg jag inte så mkt av ÖFK:s båda yngre lag. Egentligen såg jag bara mer sammanhängande perioder av P14-laget mot IFK resp Chivas, men jag har förstått att både dom och P-13 visat upp en trevlig fotboll. Jag som gillar när lag får kämpa för framgång tycker ju också att det var kul att IFK stod upp så bra som dom gjorde mot ÖFK. Opes P-13, som tog sig till semifinal, såg jag bara en gång, men även dom visade upp en fin fotboll.

Annars är det ju på tjejsidan som Jämtland ligger närmast övriga Sveriges ungdomsfotboll i kvalitet, och den match som avslutade fredagskvällen med en straffläggning där avgörande straffen slogs strax före midnatt, var nog den mest intensiva tjejmatch jag sett i yngre åldrar. Det var Brunflos 95-tjejer som vann sin semifinal efter en enormt adrenalinladdad match. Tyvärr orkade inte Brunflotjejerna ladda om till finalen, utan förlorade den ganska stort.

I övrigt kunde inte Ope bygga på sin svit av tre raka finaler och två segrar i F-16. Tierp blev för svåra i semifinalen. Det var ett Tierplag där nästan alla spelar i deras A-lag som ligger i toppen av div 3 Uppland. De spelade mkt konstruktiv och vägvinnande fotboll.

Till semifinal bland jämtländska lag gick alltså Ope F-16, KD F-16, Frösö F-14, Brunflo F-13, Ope F-12, ÖFK P-14 och Ope P-13.

Till final gick däremot IFK:s härliga förstalag i U-klassen, men ärligen ska vi väl inte haussa detta för mkt ännu, då det tyvärr även detta år endast deltog tre lag i klassen. Men jag råder er verkligen att gå och uppleva spelglädjen när detta lag spelar.

Totalt sett blev det fjärde gången under Storsjöcupens 37-åriga historia som inget jämtlandslag vann ngn klass. Jag hoppas och tror att detta var en tillfällighet, och att det åter står jämtar högst upp på ngn prispall igen redan nästa år.

Ja, det har alltså inte gått många dagar sedan Storsjöcupen, men nu i helgen är det dags för hela tio jämtlandslag att bege sig till Göteborg och Gothia Cup. Detta för att tillsammans med över 1600 lag från över 60 nationer delta i världens mest kända ungdomsfotbollscup. Anmärkningsvärt är att det endast är ett av dessa tio jämtlandslag som är ett pojklag, och dom kommer från Bräcke. Varför är det så få pojklag som tar chansen att vara med i denna fotbollsfest? Jag har ingen aning.

Jag själv ska ner som semestrande åskådare, med visst uppdrag att locka lag till Storsjöcupen. men mest engagemang kommer jag nog ändå att lägga som supporter till Opes tjejlag i klasserna F-19, F-17 och F-15. I stort sett alla tjejer i A-, U- och 93-trupp åker med. Det finns inget uttalat mål detta år, utan föreningen ska känna sig för om detta ska bli en återkommande tradition, eller om det känns som om det tar för mkt tid o kraft under en period då kanske spelarna ska vila. Eftersom det är mest 17/18-äringar som kommer att spela i F-19 och mest 15/16-åringar i F-17 så kan ju annars lagen nästan ograverade delta i samma åldersklasser även nästa år.

Övriga jämtlandslag som deltar är Åzö i F-19, Hammerdal, Frösön, KD och Lit i F-17, KD i F-15 samt Bräcke i P-13.

Det är kanske bäst att börja med att slå fast att allt jag skriver på Fotbollz är som privatperson, och inte som representant för något. I min första krönika tittade jag på damernas div 2. Och nu är det dags att syna damfotbollens utveckling i Jämtland, i jämförelse med övriga Sverige. Detta trots att ”Sigge”, i kommentar till den förra krönikan, tycker att det är onödigtJ.

Det har dock inte varit bekvämt att prestera dessa rader, då jag inte är lika aningslös som gossen i ”Kejsarens nya kläder”. Jag inser att jag riskerar att störa vissa kretsar inom just jämtländsk damfotboll. Men, men, det får jag försöka att stå ut med. Jag vill inte längre, som engagerad ideell fotbollsledare, smita från mitt delansvar att belysa detta. Jag ska dock i denna krönika försöka att hålla mig mer till fakta än till tyckande, även om det senare knappast helt går att undvika. Naturligtvis kommer många, liksom ”Sigge”, att tycka att det jag skriver är vinklat, men det mesta är ren fakta, denna gång.

Jämtland har tidigare, nästan av tradition, varit ett tämligen starkt dam/flickfotbollsdistrikt. Det startade med mkt tidiga framgångar på 70-talet, då bl a Ope IF tog SM-silver och Hackås IF två segrar i Gothia Cup. Detta förvaltades vidare under 80- och 90-talen, först mest av Ope IF, men sedermera även av Frösö IF med bl a Myssjö/Oviken som uppstickare. På 2000-talet har det dock blivit en tillbakagång, och så långt från eliten som idag har aldrig jämtländsk damfotboll stått. Detta är ett faktum!!

Vad kan då detta bero på? Underligt få verkar tillåta sig att seriöst se på detta från olika håll.

Exempel på mantran som ständigt upprepas idag av vissa är ”alla måste dra åt samma håll”, ”utan samarbete når vi inga framgångar” eller ”det finns bara plats för ett elitlag i Jämtland”. Problemet är tyvärr att det just varit under 2000-talet dessa mantran har prövats i verkligheten, nämligen genom att föreningen Ope/Frösön startades, som sedan döptes om till ÖDFF, och som sedan skulle ingå i ÖFK, men som….., ja, vad vet jag.

Kan det vara dags att, som nämnde gosse i boken, påpeka något om "kejsar(inna)ns nya kläder", alltså i det här fallet den företeelse som idén ÖDFF blivit. Varför fortsätter flera seriöst fotbollsintresserade personer i och runt Östersund fortsätter att kompromisslöst stötta denna idé, som inte skapat någon sportslig framgång på nationell nivå? Ja, möjligen med undantag av när Ope/Frösön (under Robban Wassdahls och Anneli Anderséns ledning) år 2003 vann div 2. Men med den målsättning som uttalades vid bildandet av föreningen var dock detta en mkt begränsad framgång. Detta framgångslösa faktum kvarstår, oavsett hur mkt vissa tycker att idén "borde" fungera.

Jag undrar hur diskussionen på denna hemsida sett ut, om ÖFK endast klarat av att vara ett stabilt mittenlag i div 2. På ett sätt är läget ännu värre än så på damsidan, då ÖDFF bara spelar på nivån ovan distriktsserien div 3, vilket motsvarar div 4 på herrsidan. Därför hade jag kunnat skriva ”om ÖFK spelat i div 3”. Som jämförelse mellan dessa båda ”elitlag” kan nämnas att ÖFK år 2007 var nr 51 i Sverige, strikt räknat efter tabellplacering, och med en fullt godkänd placering nr 5 bland alla norrländska lag. ÖDFF:s motsvarande placeringar 2007 var nr 73 i Sverige och nr 16 i Norrland.

Snittplaceringarna under hela 90-talet på damsidan var för Ope IF nr 34 i Sverige och nr 7 i Norrland. Dessutom var Frösö IF:s snittplaceringar under samma tid nr 46 i Sverige och nr 9 i Norrland. BÅDA föreningarna var då alltså förhållandevis klart bättre än fjolårets ÖDFF. Myssjö/Oviken nådde dock aldrig högre än 79:a i Sverige och 18:e i Norrland, så ÖDFF är i alla fall bättre än dåvarande tredje JH-lag. (Under 80-talet var Ope IF i snitt 25:a i Sverige och 6:a i Norrland)

Att diskussionen om dessa uteblivna framgångar inte förs, t ex på denna hemsida, beror nog tyvärr bl a på att engagemanget för/kring damfotboll i Jämtland under 2000-talet, tvärtemot nästan hela övriga Sverige, minskat. Ett uppsving verkar dock ha skett det senaste året, med tydligt ökad publiktillströmning och diskussioner på olika hemsidor.

Jag ska kort återkomma till distriktets position i svensk damfotboll. Faktum är att Jämtland fr o m 1982 (då damfotbollen första gången fick en jämförbar serieindelning för hela landet) alla år utom två haft minst ett lag i ngn av de två högsta serierna. Ja, alltså inte fram till idag, utan under 18 av de 20 åren innan ÖDFF (först som Ope/Frösön) skapades 2002! Efter att ”elitlaget” startade sin verksamhet har Jämtland haft lag i ngn av dessa två högsta divisioner endast ett år av sju!!! Läs detta igen, om du inte är säker på vad du har läst! Fotboll är, så vitt jag kan förstå, en tävlingsidrott där resultaten är av intresse. Ska vi fortsätta att hävda att en idé är bra, även om den inte visar någon framgång?

Naturligtvis kommer dessa siffror att förklaras bort av vissa, med att t ex konkurrensen är större idag än på 90-talet, vi har haft sämre träningsförhållanden i Jämtland än i övriga Norrland, övriga föreningar har inte stöttat ÖDFF tillräckligt och så vidare. Men snälla nån, skulle jag svara då, lever vi i ett hopplöst förlorardistrikt nuförtiden?? Skulle alla andra distrikt hittills under just 2000-talet varit bättre rustade att klara den ökade konkurrensen än vad just Jämtland varit? Varför då, och varför just under 2000-talet, i så fall? Och hur mkt stöttades de bästa JH-lagen på 90-talet av andra föreningar? Det finns också tveklöst ett flertal lag i Norrland, som placerat sig bättre än vårt bästa lag, utan andra träningsmöjligheter under vintern/våren än skolsalar och så småningom grusplaner. Vi har i alla fall haft ÖP-hallen under dessa år.

De som kommer med sådana invändningar avs de senaste sex åren kan väl då rimligen inte heller tro på några större framgångar på 2010-talet för jämtländsk damfotboll!? Eller minskar konkurrensen plötsligt nu? Kan det istället vara så att vi i Jämtland under just 2000-talets första decennium prövat något som fungerat mindre bra? Längre fram i år kanske jag återkommer med mina egna funderingar om vad som gått fel, och vad som skulle kunna ge framgång.

Inför säsongen 2008 hoppas jag i alla fall att både ÖDFF och Frösö IF klarar kontraktet i div 2. ÖDFF borde dessutom hota Team Hudik i kampen om seriesegern. Med tre lag i de nationella serierna år 2009 kan det första viktiga steget mot en ny, mer framgångsrik, era för jämtländsk damfotboll ha tagits, efter detta enligt mig tyvärr förlorade decennium.

Jag noterar med glädje att FotbollZ ska följa damtvåan kommande säsong. Därför tänkte jag, för att förekomma de mer officiella skribenterna, använda min första krönika på denna excellenta hemsida till att gissa hur det kommer att gå i årets div 2 Södra Norrland. Detta då jag har ett stort intresse för distriktets damfotboll och försöker följa med även i den enda nationella serienivå där vi är representerade, alltså div 2. I år är det Östersunds DFF och Frösö IF som är våra representanter där.

Normalt sett skulle jag inte ha haft så stort hopp om framgångar för Jämtlandslagen, men detta år är den södra norrlandstvåan svagare än någonsin. Bl a är fjolårets seriesegrare Själevad flyttad till norra tvåan och trean Stensätra är flyttad till en av svealandstvåorna. Dessutom tillkommer inget degraderat lag från div 1. Därutöver har det aldrig varit så många lag som tappat så många spelare som i år. Det gör att ÖDFF ska vara med och slåss om seriesegern och Frösön ska ha en rimlig chans att rädda kontraktet, vilket vore enormt bra för damfotbollens utveckling i Jämtland. Samtidigt gör den oklara situationen i många lag att det nästan är omöjligt att tippa serien, men.....

.... så här gissar jag att det går:

1. Team Hudik
Jag tippar alltså hälsingetjejerna som seriesegrare, trots att de tappat minst tio spelare från förra säsongens A-trupp. Tre av dom var dessutom mkt viktiga spelare. Laget har dock fått behålla sina offensivt duktiga spelare, och det tror jag kommer att räcka detta år. Hudik kommer inte att tappa nästan någon poäng mot lagen i mitten på serien, vilket jag tror att ÖDFF riskerar att göra. Tyvärr kommer Hudik (eller ÖDFF) att sedan få svårt att räcka till i kvalet till ettan.

2. ÖDFF

Trots att även ÖDFF som vanligt tappat många viktiga spelare har de nu fått in lite mer teknik och spelförståelse i laget, och detta kommer också att ge lite mer vind i seglen än vanligt, dock mkt beroende på hur laget kommer att matchas. Vågar tränaren släppa fram de mer konstruktiva spelarna så kommer det att ge resultat. Nyckelspelare i ÖDFF bedömer jag vara målvakten Caroline Kurzawa samt anfallsspelarna Lena Persson (om hon nu spelar) och Kina Sundelin. Utropstecken kan bli Anna Jonsson och Malin Eriksson. Tyvärr tror jag att ÖDFF mer riskerar att få formsvackor under säsongen än Hudik, och det kommer nog att fälla avgörandet. Men tar inte ÖDFF minst en andraplats detta år, så är det faktiskt riktigt illa.

3. IK Huge
Nykomlingarna från Gävle tror jag kommer att överraska många lag. Dom har inga spektakulära spelare och ingen särskild rutin, men dom har fördelan av att vara på uppgång, och i denna svaga årgång av tvåan tror jag det räcker. Deras optimism kommer att ge dom det antal extra poäng som krävs för att knipa tredjeplatsen.

4. Remsle UIF/FF
Detta är en ren chansning från min sida, att Remsle ska hamna så högt upp i tabellen. Det är nästan omöjligt att gissa vilket av lagen som tappat en mängd spelare inför denna säsong, som har flest duktiga spelare från egna led att plocka upp. Jag tror att Sollefteågänget ligger ganska bra till. Skulle dessutom Sara Solberg spela vidare även detta år så blir det nog en tredjeplats. Något som dock talar emot laget är att flera tongivande spelare har mkt träning att ta igen. Men alla lag, förutom de två jag placerat först, kommer att riskera att falla igenom om det blir mkt motgångar i början av serien.

5. Hägglunds IoFK
Övikstjejerna kommer att vara beroende av en bra start. En bra start kan innebära att Hägglunds slåss om en tredjeplats, men blir det tungt i början tror jag att det finns risk för nedflyttning för laget som förra året med knapp nöd hängde kvar i norra tvåan. Inga nyförvärv som höjer klassen och inte heller några allvarligare spelarförluster.

6. Sundsvalls FK

Hur det går för detta farmarlag till Sundsvalls DFF är naturligtvis helt avhängigt hur SDFF klarar att fylla sina luckor efter flyktande spelare. Om gissningen om en sjätteplats slår in tror jag att det tyvärr innebär att Norrland missar en plats i tvåan. Detta beroende på att "moderföreningen" SDFF lidit så svåra spelarförluster att jag tror att de riskerar att ramla ur ettan, och då får inte farmarlaget SFK spela kvar, och kommer då att ersättas av något lag söderifrån. Egentligen hoppas jag därför att SFK åker ur "av egen kraft", men SDFF har många duktiga tjejer i 16-18årsåldern som sannolikt kommer att hjälpa SFK till en plats i mitten av tabellen.

7. Selånger FK
Tyvärr tror jag att Selånger kommer att ha lättare än Frösön att ta de där extra poängen som krävs för att kravla sig över nedflyttningsstrecket. De har nu också ett års rutin från spel i div 2. Problemet för Selånger är dels många skador under försäsongen, och dels att deras enormt duktiga 93-årgång är aningen för unga för att tillföra något redan i årets tvåa.

8. Frösö IF
Tyvärr gissar jag att Frösön hamnar precis under nedflyttningsstrecket, men naturligtvis hoppas jag att jag har fel. I sina bästa stunder skulle de kunna hota alla lag i serien utom Hudik och ÖDFF, men Frösön har nog ännu för lite av eget spel för att kunna manövrera ut de lag de mest behöver slå. Frösön kommer att ta några segrar mot de svagaste lagen, men sedan gäller det att verkligen kriga i defensiven för att få de poäng som krävs. Jag tror tyvärr inte att Elin Forsberg kommer lika lätt fram till målchanser som i trean, men gör hon det, då kommer hon som vanligt att ligga i toppen av skytteligan. Humörspelaren Emma Eriksson kan bli den spelare som räddar kvar Frösön i tvåan tillsammans med alpina skidåkaren Frida Svedberg. Anmärkningsvärt dock att båda dessa spelare har fotboll som andra idrott. Dessutom krävs att målvakterna nästan ständigt spelar på topp.

9. Härnösands SK

Härnösand är en av två troliga räddningsplankor för Frösötjejerna. Tyvärr kommer denna tidigare så stabila Ångermanlandsförening att kunna klappa igenom helt 2008. De har förlorat nästan hela sin startuppställning från förra året och därför blir det sannolikt att börja om i trean nästa år för att fortsätta att slussa in sina yngre förmågor.

10. Bergsjö IF

Laget verkar inte att ha i div 2 att göra.


Det ska verkligen bli spännande att följa denna serie i år, och jag kommer säkert tillbaka med kommentarer när resultaten börjar rulla in. Det är av stor vikt att något äntligen åter börjar hända inom damfotbollen i Jämtland. Om vi ser till det decennium som håller på att gå mot sitt slut, så har det varit det sämsta någonsin för jämtländsk damfotboll. I en senare krönika kommer jag att presentera lite fakta runt detta.