Vad var det jag sa...?

Nej, jag tänker inte ta en så billig poäng när Kiarash Livani tvingades lämna tränarjobbet i ÖFK på tisdagsmorgonen. Men efter ett helt liv på och kring en fotbollsplan känner jag när det skaver.

I det här fallet skavde det redan från dag ett och det var snö på marken. Rejält!

Kiarash Livani var helt enkelt för mycket, löftet var att ÖFK skulle ockupera motståndarlagets planhalva i 90 minuter men verkligheten blev ett snurrande kring det egna straffområdet där en målvakt med klumpfot skulle vara spelmotor.

Ja, jävlar så fel det blev.

"Katastrofalt", skrev jag på den här sajten den 28 mars efter tio träningsmatcher och det var examensdags. Målvakternas fipplande gav lätta baklängesmål, på mitten fanns ingen broms vid tappade bollar och det så omtalade presspelet var osynkroniserat och lämnade oceaner av yta för motståndarna att operera på. Det var verkligen inte mycket som hängde ihop.

Där och då borde klubben ha dragit i nödbromsen, alla med minsta fotbollskunskap kunde se att spelidé och manskap inte korrelerade.

***

Men Livanis process fick fortsätta, spelarna - alla som fick chansen att uttrycka sig- gav tränaren sitt starka stöd ("vänta bara, resultaten kommer"). Nu är vi där efter nästan 40 matcher (träningsmatcher, cupspel och 26 serieomgångar), processen pågår fortfarande och ÖFK riskerar ytterligare ett kvalspel när fyra omgångar återstår.

Dessutom; källor med mycket god insyn berättar om ett bristande ledarskap, det är andra som fått göra jobbet när Livani varit frånvarande.

ÖFK-styret har noterat men inte agerat, inte förrän efter 1-6-smällen mot Västerås SK i lördags. På måndagen tvingade man Livani att flyga upp från Stockholm för att berätta hur han tänkte sig att vända den negativa trenden. ÖFK-tränaren ritade och berättade i flera timmar men efter mötet konstaterade ledningen att det där hade man hört och sett tidigare och på tisdagsmorgonen gav man Livani sparken.

***

Att ÖFK åter känner sig tvingade att göra sig av med sin huvudtränare under brinnande seriespel (det har ju hänt några gånger för mycket sedan Potter-tiden) är naturligtvis ett misslyckande - för ledningen, för sportchefen Stefan Lundin, ja, för hela klubben. Att göra sig av med sin skeppare när bara fyra omgångar återstår och så mycket står på spel är naturligtvis ett enormt risktagande.

Men från mig får klubben fullt stöd, det borde bara ha gjorts så mycket tidigare. Jag kände Azrafshan-vibbar ganska direkt när Kiarash Livani anlände till Östersund. Den nye ÖFK-tränaren tog in mycket luft när han snackade men precis som för Amir Azrafshan (ÖFK-tränare 2020-2022 och fick sparken två gånger!) var innehållet väldigt många tomma ord.

***

Det blir nu Tor-Arne Fredheim som får försöka ta ÖFK i mål på bästa sätt den här sommaren. Där har ÖFK-ledningen gjort ett bra jobb; ingen behöver tvivla på Fredheims fotbollskunskaper. Han har levt hela sitt liv i den svenska elitfotbollen, både som spelare och som tränare, han kan fotbollens ABC. Fredheim kan med stort lugn kliva in i omklädningsrummet och presentera ett grundspel som räcker för att ÖFK ska överleva även denna säsong i Superettan, han behöver inte bygga något luftslott.

***

Fredheim fanns förmodligen inte på så mångas radar när det spekulerades om vem som skulle bli Livanis ersättare. Jag skulle nog betrakta honom som en av tränarkårens grå eminenser, känd och respekterad av den inre kretsen men knappast för den breda fotbollspubliken. Många ÖFK-vänner drömde givetvis om en arbetslös Graham Potter (tänk att så många fortfarande ser Potter som en återvändare - hallå, han spelar på helt andra arenor numera där en eller annan rispa i lacken inte har någon betydelse) och själv hade j Lars Lagerbäck som ett möjligt alternativ. Den gamle förbundskaptenen är visserligen skriven i Solna men trivs allra bäst på hemgården i Ovansjö på Ånge-skogen och dit är det ju bara armlängds avstånd.

Men lösningen fanns alltså närmare än så. Tor-Arne Fredheim bor sedan en tid tillbaka på Odensalagatan i Östersund och arbetar med fotboll på en gymnasieskola i stan.

Det var nog den riktigt stora överraskningen när ÖFK:s jakt på Livanis ersättare var över.

***

Hemmamatcher mot Brage och Trelleborg borgar för att ÖFK har sitt öde i egna händer. Jag tror att man krånglar sig ur det här på något sätt. Men det förutsätter att ett antal spelare, ja, helst hela bunten, steppar upp några pinnhål. Större delen av hösten har varit synnerligen energifattig.

***

Med en ny tränare räknar jag med att Erick Brendon plockas fram ur frysboxen och finns med i startelvan när Brage kommer på besök nästa lördag. Livanis behandling av den brasilianska mittfältseleganten är den mest skamlösa jag upplevt under mina drygt 60 år i fotbollens tjänst. Vuxenmobbning, de luxe!

Att ingen i klubben har slagit näven i bordet är lika skamlöst. En haverikommission borde tillsättas!

***

Lycka till, det behöver både Fredheim & klubben!

Tänk, ikväll släppte egentligen inte ÖFK till en enda kontring, och varierade sitt presspel. Det bidrog till att Forsell egentligen inte behövde göra ett enda ingripande i första halvlek. ÖFK:s spel var inte sprudlande men effektivt, och det kunde ha blivit ett par mål ytterligare, om t ex Marklund hade använt sitt friläge bättre. Han var annars en av lagets två bästa spelare, tillsammans med den alltmer fantastiske Ayanwu.

Jag hoppas att detta markerade en vändning vad gäller Livanis ledarskap, för då kan det börja hända saker med ÖFK. Jag har hela tiden hävdat att det finns tillräckligt spelarnaterial i ÖFK för att slåss om en allsvensk plats, och att det hämmats av ett alltför oflexibelt spel. Nu kan jag naturligtvis ha fel även här, och att det var slump eller spelarnas eget agerande som gav mig den bilden, men jag har svårt att tro det. Jag tror att det var Livani som dirigerade detta, på eget eller spelares initiativ.

Nu ser tabelläget plötsligt mindre kritiskt ut, och förhoppningsvis tar inte Utsikten tre poäng mot Landskrona imorron. Tyvärr finns det inte så mycket att sikta mot uppåt, men varje poäng och varje seger framåt kommer att skapa nya förutsättningar inför framtiden.

Ett bekymmer var Alis agerande inför straffen, där han uppenbart försökte att sno den från den utsedde straffläggaren, och det är ett beteende som kan skada lagmoralen. jag kan därför inte se honom som en matchens lirare, även om jag tyckt att han i övrigt var tillräckligt bra för det, vilket jag för övrigt inte gör.

Kvällen betyg;

Forsell 3 - I denna match svårt för honom att få högre poäng, då han inte fick tillfälle att visa sina egenskper, men han fortsätter att ge ett stabilt intryck.

Enemark 3 - En av hans bästa matcher i ÖFK-tröjan.

Ayanwu 5 - Vilken pärla ÖFK hittat, även om bollhanteringen framåt fortfarande kan utvecklas.

Suljic 3 - Stabil, men inte så involverad.

Adjoumani 3 - Väldigt ojämn idag, och snälla, börja inte ligga ner för mycket igen.

Marklund 5 - Tillbaka på allsvensk klass, trots missat nästan givet mål. Perfekt straff, trots situatioen med Ali innan.

Sporrong 3 - Nästan blek idag. Onödig varning. Knapp trea.

Granström 4 - Blandar också och ger, men någonting riktigt bra är nära.

Edqvist 3 - En komplementspelare som gjorde sitt, och fastnade mindre än i de senaste matcherna.

Amatkarijo 4 - Oj så mycket som skulle kunna komma ut från honom. Borde ha fått fler bollar med sin snabbhet. Men försvinner emellanåt.

Ali 3 - Nyttig ikväll, men det blandas och ges även här. Och agerandet inför straffen drar ner. Skönt ändå att han fick göra målet därefter, som dessutom var en riktigt bra prestation. Och rätt använd är han verkligen en tillgång.

Hopcutt 2 - Hände inte så mycket och ett par felbedömningar.

Jag vill avsluta med ett par rader om en annan s k tränare, nämligen Jon Dahl Tomasson. Där har vi en person som jag uppfattar som nästan en översittartyp som helt sitter fast i ett sätt att tänka där laget är underordnat vissa "stjärnor", utan att man tänker på hur laget ska kunna fungera som just lag, och dessutom tror att det räcker med en defensiv spelare på egen planhalva, förutom målvakten. Jag brukar aldrig kräva en tränares avgång, även om jag kan antyda en åsikt åt det hållet, men i detta fall skulle jag göra det om inte grundtanken ändras ordentligt i kommande två kvalmatcher.

"Processen", Kiarash Livanis projekt med ÖFK:s lagbygge, är på väg mot ett fullständigt haveri, 1-3 i lördagseftermiddagens derby mot Gif Sundsvall var bara en i raden av undermåliga insatser den här sommaren.

När resultaten skulle komma, det lovade ju såväl Livani som hans lojala spelare, har istället förluster och svaga prestationer staplats på hög, sedan den 1 juni har ÖFK vunnit en av nio matcher, man har tagit sex poäng av 27!

Utveckling har blivit avveckling.

***

Kom inte och säg att jag tidigt varnade. Alla med ett någorlunda tränat fotbollsöga kunde se redan under försäsongen att Livani-fotbollen inte korrelerade med spelarmaterialet. Inte ens några lättförtjänta gratispoäng i serieinledningen kunde dölja detta faktum.

Efter dagens förlust råder rena orkanstyrkan i skitstormen på sociala medier. Jag förstår det, synd bara att det skulle ta så lång tid för supportrarna att reagera. Men nu är det hög tid att Daniel Molander, ordförande i såväl fotbollsklubben som elitbolaget, kallar in tränaren Kiarash Livani och hans chef Stefan Lundin (som är minst lika skyldig till misslyckandet) och slår näven i bordet.

Det är möjligt att Molander inte kan ett skit om fotboll (jag har faktiskt ingen aning). Men eftersom det saknas fotbollskompetens i hela ÖFK-ledningen (och har så gjort under på tok för lång tid) är det han som sitter med den samlade makten.

Hur han utnyttjar den struntar jag högaktningsfullt i. Bara att han gör något.

Kraftfullt!

***

Daniel Molander kan exempelvis klargöra för herrar Livani & Lundin...

# ...vem som är chef för vem i den sportsliga ledningen (tidigare, i nästan tre år, var det Magnus Powell som körde över Lundin, nu är det Kiarash Livani)

# ...att Lundin som första åtgärd ställer krav på att Livani omedelbart avbryter sin "process" och hittar en spelmodell som passar spelargruppen

# ...att nu får det, en gång för alla, vara slut med hasarden i och kring det egna straffområdet som kostar baklängesmål i var och varannan match.

# ...och att det inte finns utrymme att konstra - det här en order och ska ske nu!

***

Jag har för länge sedan skrivit om Livanis behandling av Erick Brendon, bland annat i en krönika den 27 maj, där jag bedömde ÖFK-tränarens placering av den bollskicklige brassen i frysboxen som ren och skär mobbning.

Efter det har vi inte sett Brendon i startelvan, knappt heller på avbytarbänken (en start och tre på bänken så här långt, 19 matcher in på serien!).

Och när Livani bestämmer kommer Brendon att fortsätta sitt ÖFK-liv i frysboxen. Tro inget annat (vid onsdagens träning när det spelades elva mot elva fick Brendon inte ens med utan tvingades jogga vid sidan tillsammans med några juniorer enligt rapporten på op.se).

Men jag tänker så här;

# Stefan Lundin var sportchef även när Erick Brendon värvades från allsvenska IFK Värnamo mitt i säsongen 2022.

# I 2,5 säsong (med Lundin som chef...) bar Brendon det här laget och jag påstår att ingen enskild spelare i Superettan under den perioden var så viktig för sitt lag som Erick Brendon var för ÖFK.

# Nu skulle Brendon, som dessutom är en av de klubbens bäst betalda spelare (och fortfarande med Stefan Lundin som chef) inte ens platsa i ett B-lag...

Alltså; hur fungerar Stefan Lundin som närmare än någon annan kunnat se Erick Brendons betydelse för ÖFK under så lång tid samtidigt som han accepterar att samma spelare placeras i frysboxen bara för att det kommer en ny tränare med vilda idéer utan förankring i verkligheten?

***

Det enda rimliga i det här läget är, som ni säkert nu har fattat, att Stefan Lundin tar det befäl över den sportsliga verksamheten som han är satt att göra.

Och att Livani accepterar läget,.

Om inte är det bara för honom att ta tåget söderut till nya jaktmarker (på en annan nivå).

***

Om jag tror på det här?

Naturligtvis inte. Daniel Molander har jag knappt sett till sedan han klev på sin dubbla ordföranderoller under senvintern, Stefan Lundin tar inga konflikter med sina underordnade och Kiarash Livani kommer att fortsätta på spåret som leder till avgrunden.

Men det känns viktigt att röra om i grytan, få verkar ju våga göra det trots att sakernas tillstånd är alldeles uppenbara.

För nu går tiden fort och tid är det minsta som ÖFK-ledningen (Daniel Molander) har för att styra den här skutan mot rätt kurs.

Debatten i forumet har gått het efter matchen mot Landskrona, då ÖFK spelade mycket under sin förmåga.

Det finns många åsikter om det, både de som är kritiska och de som inte är det.

Vi är väl eniga om att det är tränarens uppgift att till match ställa upp ett lag som är väl förberedda för en bra insats. Samtidigt är det spelarna som har ansvaret för att ha inhämtat vad tränaren har lärt ut och översätta det i praktiken.

Allt går ut på att vinna matcher, men det finns olika sätt på att göra det på. Tränaren Kiarash Livani har sitt sätt att spela. Det är ett spelsysem som tidigare aldrig använts i ÖFK.

Det man kan undra över är, att ÖFK var bättre i början av serien, då man låg på övre halva och nära övre kvalplats. Nu när halva serien har gått, och spelarna borde vara mer förtrogna med det nya spelsystemet, så ligger ÖFK nära det nedre kvalstrecket. Det är med andra ord svårförståeligt och motsägelsefullt.

Vi har gång på gång fått läsa om den tuffa träningen, och att ÖFK aldrig tränat i så hårt som nu, ja, till och med haft högre fart än vad allsvenska Djurgården har, men ÖFK har inte alltid kunnat översätta den höga farten och viljan till matchtillfället.

Det finns anledning att tro, att flera spelare kan vara övertränade och tack vare det inte orkar genomföra en hel match.

Överträning ger minskad prestation, koncentration, trötthet, minskat självförtroende och ökad skaderisk och muskeltrötthet.

Jag har följt fotboll i många årtionden, och aldrig hört att man ska öka träningsmängden under det aktiva matchperioden för de har man igen senare.

Man kan ställa frågan, när uppkommer effekten? Risken finns att den kommer för sent och att man åker ut Superettan och ner i div1 och då har man mindre nytta av den hårda träningen.

Jag följde Graham Potters träning nästan varje dag under flera år och lärde känna honom och hans sätt att träna.

Om man ska ha Graham Potter som ett riktmärke och föredöme, så tränade han inte hårt under spelsäsongen.

Han ägade sig mest åt att förbättra tekniken, passningsskickligheten och samspelet.

Jag ringde för några dagar sedan en spelare jag känner, som för några år sedan gick från en lägre division till ett allsvenskt lag.

Han berättade, att han var seg i benen i minst ett halvår innan det släppte och han kunde orka med det allsvenska träningstempot.

Av dagens spelare så kommer många från lägre divisioner och en del är unga. Det kan vara så att även de känner sig "sega" i benen?

En erfaren tränare som jag idag pratade, uttryckte sig så här - Om någon klarar 50kg i bänkpress kan man inte efter någon månads träning inte kräva att han ska klara 80. Det kan ta åratal av träning.

Jag instämmer i vad Per Lagerbäck skrev i sin senaste krönika i fotbollz.se att ÖFK måste få igen spelglädjen.

Lagerbäck: Livani har en hel del att bevisa, för hans allra viktigaste uppdrag just nu, enligt mig, är att skapa spelglädje i laget. Jag är inte helt säker på att det är hans starka sida. Jag är dock fortsatt hoppfull vad gäller kvalitén i truppen, men det gäller att få fram den även på plan.

ÖFK kan få igen spelglädjen om det kommer utvilade till match. Jag tror det är så enkelt.

Då får man gratis ny inspiration, kraft, självförtroende, positivt tänkande och vinnarskallen får ny näring.

Till slut, det gäller inte bara att springa.

Det viktigaste är att spela sig fram till målchanser och göra mål. Det gäller att vinna matcher. All träning måste utgå från det, men kanske gör man det om man springer mycket. Jag är osäker.

Träningen måste vara anpassad till nuet. Inte vad som kommer att hända längre fram.

Då kan det vara för sent.

Än finns hopp!

Jag har alltid trott på ÖFK och gör det även nu. Det står på ryggstödet på min tidigare sittplats på arenan. Jag har bytt sedan ifjol.