En av dom märkligaste fotbollsplaner som funnits i länet var nog "Broddmyrsve", belägen i Långkälen på Storhögen i den nordöstra delen av Östersunds kommun. Planen togs i bruk på femtiotalet, antar att gräsytan varit ett s.k. "nylann" i begynnelsen. I vilket fall som helst så fanns det en jättestor sten ungefär i mittcirkeln som den första säsongen tjänstgjorde som en tolfte motståndare för båda lagen. Stenen fraktades emellertid så småningom bort men kvar fanns den alldeles speciella höjdskillnaden. Fyra meter skiljde det mellan målen så före match var det inte bara sol och vind att ta hänsyn till vid slantsinglingen utan även om man ville ha uppför eller utför i första halvlek.....Från landsvägen ringlade en stig ner till planen ungefär en kilometer och beskaffenheten på den var sådan att det var till att gå och bära all utrustning.

För skrivaren, uppfödd i Helsingborg med perfekta spelbara planer överallt nio månader per år, men nyinflyttad till grannbyn Högarna, var detta en kulturchock men samtidigt något alldeles extra exotiskt. Fotbollsektionen i Storhögens IF hade vid den tiden fått nytt blod i form av en entusiastisk, ung och nyinflyttad folkskollärare vid namn Sune Thim som med liv och lust drog igång verksamheten på "Broddmyrsve". Ett lag anmäldes i division sex och även ett pojklag för 14-15 åringar. Minns speciellt ett för nutiden mycket ovanligt experiment där ett antal skinande blanka fotbollsskor införskaffades till utlåning för träningen och stod placerade vid ena målstolpen. Detta till hugade användare och det kändes speciellt att dra på sig dessa dojor även om storleken för en 14-åring var väl tilltagen. I Högarna hade vi ungdomar bedrivit fotboll på skolgården, i en grusgrop och i ett myrtag vid Korsmyrbäcken som därför följdriktigt kallades "Korsmyrvallen". Att få springa ut på "Broddmyrsve" blev därför för många, om inte en välsignelse så i alla fall ett steg i rätt riktning.

Seniorlaget innehöll grabbar från i huvudsak Högarna och Storhögen. Grovhuggna gentlemän med bl.a. skogsarbete, "höjanna" och älgjakten som fysisk bakgrund. Vi i pojklaget plockades från ett större område: Kilen-Högarna-Storhögen-Nyby-Fjällandet. Sune Thim basade även över oss och eftersom vi var fler än 11 kunde inte alla få spela hela matchen. Skrivaren anmälde sig snabbt för första halvlek inledningsvis eftersom insatsen där skulle visa Sune att jag absolut inte kunde undvaras resten av speltiden. Jag gjorde ett i mitt tycke stort jobb, dock tyvärr inte i närheten av bollen, och blev därför avplockad enligt den ursprungliga planen.

Vi cyklade mestadels till träningarna, nio kilometer varav dom sista sex bestod av en konstant uppförsbacke, det hette ju inte Storhögen för inte. Självfallet inleddes hemresan med samma sträcka fast utför. Min bästis, jämngamle kusinen Karl-Göran Jonsson, voluminös åkare i Hammerdal numera, hade den här hösten trots inte fyllda 15 år fått en moped. Jag med något mer rättsmedvetna föräldrar fick däremot hålla till godo med cykeln och för att matcha Karl-Göran och mopeden utför kröp jag ihop, satte jag mej på pakethållaren och förändrade därmed cykelns balansegenskaper. Framhjulet ställde sig följdaktigt på tvären medan jag fortsatte i färdriktningen. Detta hade kunnat ta en ända med förskräckelse men det blev inte ändan som fick ta smällen utan ansiktet. En riktigt tjusig nödlandning egentligen men näsan och kringliggande delar plöjde en lång fåra i gruset. Mina klasskamrater på Hammerdals kommunala realskola visste inte dagen efter om dom skulle skratta eller gråta, det såg för berdrövligt ut.

Fotbollen på Storhögen höll ut några år in på sextiotalet. En ny fin plan anlades intill Föreningshuset i Långkälen men Sune Thim gick vidare i karriären och ingen hade riktig kraft att axla den manteln. Efter någon säsong med "civiliserade" förhållanden kastade eldsjälen "Jonas Ersa" in handduken och den nya arenan införlivades i Häggenås SK:s verksamhet. Skulle vara kul att nån gång vandra stigen ner till "Broddmyrsve" och se efter hur Moder natur hanterat detta idylliska stycke fotbollsplan.

ÖFK:s match mot Syrianska skall spelas inför tomma läktare. Beslutet har tagits av föreningens styrelse och är avsett som en disciplinär åtgärd mot de bråkmakare som var upphov till att Syrianskas match mot Västerås härförleden måste stoppas. Svenska Fotbollförbundet är ofta senfärdiga i sina beslut och här har Syrianska FC själva agerat. Det är mycket bra initiativ av föreningen. Man har insett allvaret med våldsutvecklingen inom svensk fotboll och gjort en markering.

Det är Svenska Fotbollförbundet som har infört disciplinåtgärden "spel inför tomma läktare" och förbundet har även använt den, om jag inte minns fel, mot Hammarby.

Nästa fråga blir, är det en bra disciplinär åtgärd. Svaret måste bli ; Nej.

Juridiskt betraktat så är det inte hållbart. I praktiken är det fråga om en kollektiv bestraffning. Det är inte bara gärningsmännen som straffas, utan även i lika hög grad den övervägande skötsamma delen av publiken som även de blir utestängda från arenan. En jämförelse i det dagliga livet är, att om det sker många brott i den affär där jag handlar, så stänger myndigheterna affären för att förhindra brott så att även skötsamma kunder inte kan handla där. Det måste finnas andra möjligheter till att sänka brottsfrekvensen.

I svenskt rättsväsende får kollektiv bestraffning definitivt inte förekomma. Detta synsätt är för länge sedan avskaffat. Det är förberedelse, stämpling, medverkan, försök och gärningsmannaskap som kan straffbeläggas. Svenska Fotbollsförbundet går märkligt nog längre vad gäller rättspraxis än samhället i övrigt.

Det är givetvis bra att kriminaliteten stävjas på våra fotbollsarenor, men det måste finnas bättre möjligheter till disciplinära åtgärder. Det är polisens uppgift, att tillsammans med föreningarna och supporterföreningarna, att förhindra att dessa bråkmakare tar sig in i arenan genom att göra en utsortering vid insläppen. Om det lyckas så är problemet löst. Trots allt är det en liten klick ordningsstörare som beblandar sig med den seriösa supporterskaran. .Polisen uppgift är bl.a. att förhindra och uppdaga brott. Utöver detta finns det även andra effektiva åtgärder. Vad det är kan vi ta upp någon annan gång

Nu närmar vi oss slutet av denna säsong
Vi är många som tycker en massa om både det ena och det andra
Ryktena om att spelare skall gå hit och dit sprids
Men vad är bäst för länets damfotboll
Jag tycker att samarbete är ett måste om vi skall höja nivån till div 1
Det betyder inte att man skall utarma vissa föreningar genom att värva sönder dessa
Utan varför kan inte alla föreningar dra sitt strå till stacken
Jag tycker att alla damklubbar i länet borde kunna träffas för att se vad man kan göra för att få en långsiktig satsning.Som det är nu är vissa klubbar helt emot Ödff.
Tycker att varje klubb skall räcka fram handen till ödff och fråga om vi kan göra något riktigt bra tillsammans.Tror att Ödff känner sig lite ensamma just nu,
om man lär känna varandra bättre kommer man att kunna samarbeta bättre också
Man borde göra en arbetsgrupp med en representant ifrån varje förening
Om vi ser rent sportsligt tycker jag att Ödff skall kolla igenom sitt spelarmatreal inför nästa säsong och se över vad behövs för att vi skall vara i toppen nästa säsong
Få till en stabil trupp där alla ställer upp på det som krävs för en satsning i god tid
Förstärk truppen med 3-4 spelare utan för länet
Sedan bör övriga länet kunna bistå med minst 4 st spelare utan att man förstör för mycket i klubbarna Men det är viktigt att spelarna själva vill och är medveten om vilken satsning det krävs och att man måste kämpa om en plats i laget så det inte kommer som en överaskning när man är där
Tycker att man i Ödff har tagit emot spelare som inte hållit måttet tidigare bara för att fylla ut truppen.
Det är mycket upp till klubbarna hur possitiv man är till Ödff också
Bättre Scoting på spelarna om hur de fungerar även utanför planen
Undvik unga orutinerade spelare utan ge dem mera speltid i krokom eller frösön tills de är flygfärdiga mentalt och fysiskt.Sedan har vi ett problem med hela damfotbollen och det är att dessa tjejer oftast är så unga och det är alldeles för många vuxna som styr och ställer över dessa unga spelare och de får kanske inte den bästa långsiktiga hjälpen alltid.utan många vuxna tror att det är nu det gäller även fast spelaren skulle må bra av trygghet tills de mognat .Oftast är det tjejer mellan 15-18 år som har många fotbollsår framöver
Hoppas på en bra och förnuftig debatt i framtiden och att fler tycker till
MICKE FORSBERG FOTBOLLZ

Kvalmatcherna för fotbollslandslaget har alltid varit högklassig underhållning framför TV-burken. T.o.m. min medelintresserade sambo har ryckts med. Hon har en betydligt yvigare tittarstil för att uttrycka sig milt, än min något mer analyserande så ibland har inredningen runt TV:n levt farligt. Och då naturligtvis inför Ungern-matchen hade vi bespetsat oss på en ny högtidsstund. Men vad händer: krämarna på Viasat Sport lägger matchen i TV8, vårt lilla kabel-utbud har utökats lite då och då men nåt TV8 har vi dessvärre inte. TV3, TV6, ZTV och Visat Sport1 men inte TV8.

Detta förbannade TV8 där Lars Adaktusson, ett rödhårigt litet charmtroll och tidigare i SVT, verkar ha släppt all sin journalistiska heder. Det må dock så vara men varför lägga in årets viktigaste match sen EM-slutspelet i TV8 när man har fyra kanaler som funkat bra? Naturligtvis för att tjäna pengar, att få oss utan TV8 att skaffa nån jävla box som kostar si och så många hundralappar i månaden när man redan betalar en skaplig slant till kabeloperatören.

Äntligen är 16 dagars intensivt TV-tittande på dom olympiska spelen, förutom några utryckningar för ÖP-Sport och med gitarren, över och livet kan återgå till något så när ordnade former. Något större firande fanns det ju inte anledning till även om en del insatser fastnade på näthinnan. "Grand old" Jörgen Perssons pingisföljetong lämnade väl ingen oberörd. Hade nån annan nation än Kina varit representerad på andra sidan bordet i semifinalen är jag övertygad om att det blivit en svensk bronsmedalj. Fina insatser också i cykel och i dom olika båtsporterna liksom i dubbeltennisen och hästhoppning.

Men friidrotten som skämt bort oss med medaljer ett tag svek rejält. Att Stefan Holm skulle få det svårt fanns liksom på känn och flytet som fanns i Aten förra gången ville inte infinna sig i Peking. Höjdhopp är dom små marginalernas gren och det har blivit många olika vinnare genom åren. Sagan om Karolina Klüft kanske avslutades i Kina, varje fall när det gäller guldmedaljer i stora mästerskap. Någon sa att det är lättare att vara bra i sju grenar än superbra i en och det stämmer nog. Sanna Kallur hade förmodligen tagit den enda guldmedaljen om hon fått fullföja sin häckfinal. SVT:s Peter Jonsson är en habil referent, klarade bl.a. att axla "Plex" mantel i i Garmisch Partenkirchen, men en smärre katastrof i den svåra konsten att intervjua. Ibland önskade man att det gick att klona "Popsen". Han har ju skött den avdelningen tidigare. Sanna spelar i en helt egen division när det gäller spontantitet och glädje och hade vartit värd ett bättre öde den här gången.

Hade förmånen att få intervjua simmaren Stefan Nystrand för ÖP:s räkning i våras och då var målet helt klart två guld på sprinterdistanserna. Nu blev det ju inte så, Stefan presterade på toppen av sin förmåga det var bara det att konkurrenterna presterade ännu bättre. Tyvärr har ju simningen utvecklats till en materialsport och där hängde Stefan tydligen inte med och definitivt inte "Tessan".

Kom på mej själv att jag följde friidrotten istället för fotbollsturneringarna. Kanske för att världsstjärnorna fanns i "fågelboet". Friidrott är suverän TV-underhållning, speciellt när man får njuta av Anders Gärderuds kommentarer, både kunnig och verbal. Hoppas bara inget provrör förstör upplevelsen av min nye idol Usain Bolt, vilken idrottsman! Av det jag såg av fotbollen så var ju Messi klart överlägsen Ronaldinho och frågan är väl om inte denne går i samma fotspår som landsmannen Ronaldo.

Har intresserad följt med i dom olika debatterna här på forumet. Så länge det inte går till personangrepp är den mycket utvecklade klubbkänsla som finns i det här länet inte enbart av ondo.
Det skapar konkurrens och intresse. Likaså proffs och deras förträfflighet kontra inhemska talanger är ett konstant diskussionsämne. Tror att en mix av bägge sakerna är ett måste, i varje fall för ÖFK. Sen gäller det att ha fingertoppskänsla och lite tur när man värvar utifrån. Känns kul att Daryl Smylie lyckas så bra.

Många lag, speciellt på den undre halvan av serien, skyller ofta sin placering på alla missade målchanser. Bra lag skapar den tidsmässiga marginal som behövs för att sätta bollen i nät. Dom något sämre hamnar i stressituationer och då blir inte utfallet detsamma. Ett bra lag vinner ofta fastän man spelar dåligt, just av den anledningen.

Ja, detta var lite utvik kanske från fotbollz:s målsättning men det har ju varit lite lugnt på krönikefronten ett tag. Nu möts vi på "Arenan" och lyfter fram det rödsvarta slagskeppet!!