Det finns säkert en möjlighet, fortfarande, att ÖFK kan åka ur Superettan om man kör det återstående spelprogrammet, fyra omgångar, i en kalkylator.

Men i verkligheten?

Inte en chans! 1-0 på övertid mot Helsingborg var precis vad som behövdes för att de flesta i den stora flocken (Brage, Gefle, Trelleborg, Örebro, Jönköping Södra, Helsingborg, Gif Sundsvall, Örgryte, Eskilstuna och Skövde - tio lag!) får jaga förgäves.

36 poäng efter åtta segrar, tolv kryss och bara sex förluster (och en överlägsen målskillnad jämfört med de nu sämst placerade) gör att spelare och ledare kan sänka axlarna inför avslutningen och bara njuta av det som är kvar; serietvåan Gais (b), tian Örebro (h), fyran Öster (h) samt ettan Västerås på bortamark. Tuffa matcher - men roliga att spela!

***

Malcolm Stolt har haft en tung höst åtminstone om man kollar på det som spjutspetsen presterat i motståndarnas straffområde. Innan lördagsmötet med Helsingborg hade han gått mållös av banan sju matcher i rad där han inte haft någon som helst ordning på varken boll eller fötter när han behövt det som bäst.

Men när det nu var som allra viktigast slog han till med ett riktigt klassmål;

# 0-0, andra övertidsminuten och hörna från höger. Erick Brendon slår serven som landar sju-åtta meter framför Helsingborgs målbur, Stolt tajmar upphoppet bättre än tre Skåneförsvarare, nickrörelsen är som hämtad ur skolboken, placeringen av bollen likaså (lågt). Skicklige Helsingborgsmålvakten Kalle Joelsson är visserligen på bollen men chanslös att få den utanför målramen.

Det målet kan ÖFK använda som instruktionsvideo till sina akademispelare, så perfekt är det utfört!

***

Jag tycker att ÖFK, till skillnad mot många andra bedömare, gjorde en stark insats i lördags. Visst, det slog inga gnistor om anfallsspelet den här gången heller och försvarsspelet var darrigt den första kvarten och där kunde det ha varit kört.

Men efter det? En stark laginsats där man inte gav ett formstarkt Helsingborg många möjligheter att briljera och klasser bättre än den sega soppan i Jönköping för en vecka sedan. Det tycker jag är värt att uppmärksammas.

***

Det är heller ingen tvekan om att det är ÖFK:s försvarsspel som ligger bakom årets resultat så här långt. 32 insläppta mål (varav fem på bortamark mot jumbon Skövde...) är starka papper, bara tre lag är bättre i den grenen (Gais, Västerås och Utsikten - de tre i topp). En fyrbackslinje i grunduppställningen har ofta blivit en svårforcerad fembackslinje när man varit tillbakapressade, Myroslav Mazur har varit en jätte i mitten, Aly Keita bättre i buren än vad många vill göra gällande (även om han vid några tillfällen sviktat i höjdspelet, det ska erkännas) och inte minst Erick Brendons förmåga att avgöra om ÖFK ska falla eller attackera. Det är imponerade att kollla in hur brassen arbetar, han nyttjar verkligen planens alla ytor. Både med och utan boll!

***

Myroslav Mazur, Theodore Rask, André Österholm, Erick Brendon, Jakob Johnsson, Kalpi Ouattara och Anton Berg.

Det är spelarna vars kontrakt går ut vid årsskiftet. Hur ÖFK - och spelarna - resonerar har jag ingen susning om. Givetvis är det viktigast att komma överens med Mazur och Brendon om en fortsättning men jag är inte dummare än att jag förstår att det är just det som är problemet.

Att Brendon över huvud taget hamnade här i Östersund (kom från IFK Värnamo mitt i förra säsongen) har jag aldrig förstått, han hör ju hemma på en helt annan hylla än Superettan och Mazur har naturligtvis span från många ögon efter två starka säsonger i ÖFK.

***

Oaktat vad som händer med namnen här ovan; ÖFK måste förstärka sin offensiv för att ta nästa steg. På min önskelista: En som fyller "Simon Kroon-rollen" (jag har svårt att se Kroon komma tillbaka till den nivå han själv och alla vi andra vill se honom, tyvärr, och jag är heller inte helt övertygad om att nye Simon Marklund har den kapaciteten sett över en hel säsong) samt två kantspelare med snabba fötter och bra teknik.

Då gör Malcolm Stolt 15 mål nästa sommar. MInst!

***

Till sist; här är mina tips i slutstriden:

Till Allsvenskan: Västerås och Gais

Till allsvenskt kval: Öster

Till negativt kval: Jönköping Södra och Örgryte

Åker ur: Athletic Eskilstuna och Skövde

Facit har vi om en dryg månad!

En poäng är alltid en poäng, särskilt på bortaplan, och när tabellen ser ut som den gör kanske man ska vara nöjd med 1-1 på Stadsparksvallen i Jönköping. Det brukar ju bli oavgjort när dom här två lagen stöter på varandra.

Men det är jag inte.

ÖFK:s första halvlek var bedrövlig, den andra usel. Bara en fumlande motståndarmålvakt gjorde att ÖFK kunde resa hem med en pinne i bagaget.

Den var rena stölden, den här måndagskvällen förtjänade man absolut ingenting! En frispark från distans i stolpen (Mazur) och ett nickläge efter hörna (Kabuye) på 90 minuter, det var allt för det är väl ingen som kommer ihåg något mer...?

***

33 poäng när fem omgångar återstår bör vara säker mark men i den här branschen kan man aldrig ta saker och ting för givet. Men det finns många i den här serien som ligger sämre till om man säger så, det kan vi alla vara överens om.

Jag har under sommaren tyckt vid några tillfällen att fasen också, ÖFK hade ju kunnat vara med i striden om en allsvensk plats.

Möjligheterna har ju funnits, poäng har ju kastats bort både till höger och till vänster. Tänk om...

Men ju längre vi kommit in i hösten så har jag blivit övertygad om att jag, precis som många andra, har försökt lura mig själv; Magnus Powells och Stefan Lundins lagbygge är en bräcklig skapelse. Här saknas massor av kvalitet.

Insatsen i kväll är bara en bekräftelse av min känsla.

En jävla massa kämpa, absolut. Men dessvärre väldigt lite fotboll; inga linjer, inga idéer, inget tempo där det såsas hela vägen från Aly Keita och framåt. Och en hel drös med spelare som saknar grundläggande tekniska färdigheter, det ser man direkt när de passerar mittlinjen. Jag blir bara ledsen när jag ser hur Malcolm Stolt behandlar bollen (den senaste månaden har han varit helt formlös, bollen har studsat på en kvistig stam och då räcker det inte att han sliter som ett djur i match efter match), Cesar Weilids passningsspel (han har ju en klumpfot i högerdojjan), André Österholms likaså, Sporrong, Jonsson...det är verkligen inte kvalitet - bara stånk och stök.

När så Calvin Kabuye och Simon Marklund, friska fläktar under den tidiga hösten som båda bidrog till att det såg både bättre och roligare ut vid några tillfällen, i någon sorts högmod över sin egen förträfflighet dribblar tills dom stupar, blir det som det blir med anfallsspelet. Det vill säga ingenting!

Nån kan väl berätta för dem att det går bättre om man passar ifrån sig bollen, åtminstone några gånger!

***

Många tycker säkert att jag överdriver. Men kolla bara hur det ser ut på ÖFK:s högersida, dom här siffrorna berättar vad jag är ute efter; där har Cesar Weilid, André Österholm och Jakob Jonsson spelat 63 matcher tillsammans varav nästan 50 från start. Resultatet så här långt: ett mål (Österholm) och en passningspoäng (Johnsson). Trots hur många möjligheter som helst men bollarna har nästan alltid fel adress, det är bara för trist att det inte ens fungerar när vi hunnit igenom nästan hela säsongen.

***

ÖFK har bara två spelare av högsta klass. Erick Brendon är bra varje gång och Myroslav Mazur måste vara en av seriens bästa försvarsspelare. I kväll var han grym på Stadsparksvallen.

***

Jag har skrivit det tidigare och jag skriver det igen; Magnus Powell måste få hjälp med matchcoachningen, det är verkligen inte hans bästa sida. Och dom han har med sig på bänken är inte bättre.

# Jakob Jonsson skulle ha varit utbytt redan i halvtid, helt utanför matchbilden och dessutom varnad i första halvlek (varför ta risken att spela vidare?). Jakob har inte visat form sedan i april och är ingen startspelare just nu. Han får komma igen nästa sommar.

# Powell kunde ha plockat Sporrong samtidigt. Det här var inte superettanklass, långt därifrån.

# Istället tog han Erick Brendon av banan när han skulle skifta på centrala mitten (78:e min). Hur tänkte han där? Brendon är ju den ende som i ett pressat läge törs hålla i bollen och dessutom kan passa den till en medspelare. För mig är det fullständigt obegripligt när Brendon tvingas kliva av (om han inte är skadad).

# Och i den 86:e minuten bytte han in Ziad Ghanoum när J-Södra hade en hörna. Och naturligtvis blev det mål... För femtielfte gången; byt aldrig när du har en fast situation emot dig - det blir alltid knas i organisationen. Som nu!

***

För övrigt tyckte Magnus Powell att det var en bra poäng tagen under svåra omständigheter. Ja, så kan man kanske se det som tränare.

Men vi som tittade på såg en svag prestation och tackar David Celic för att han var hygglig och lyfte på foten!

***

Jo, bara en sak till och den är viktig; hela ÖFK-gänget ska ha all credd för att dom onödiga gula (och röda) korten är borta sedan en tid tillbaka. Tack!

I matchen mot Skövde AIK blev det alldeles uppenbart att ÖFK måste bli bättre på många områden. I nämnda match handlade det inte om att enskilda spelare misslyckades utan i stort sett samtliga.

Nu är jag dock övertygad om att spelarna och ledningen vill revanschera sig och det redan på onsdag. Trots det vill jag lyfta fram sådant som jag anser är tydliga förbättringsområden.

Några reflektioner som jag noterade, men även har noterat tidigare:

1. Spelsinnet brister hos de flesta alternativt saknas. Möjligtvis med undantag av Simon Marklund och Eric Brendon. Detta handlar om att läsa spelet och förstå vad som sker i nästa moment och använda sig av den kunskapen i matcherna. Tyvärr är detta en talang och inte så lätt att träna upp. Endera har man det eller så inte. I matchen mot Skövde så blev avsaknaden av detta tydligt vid varje inspel i Skövdes straffområde. I nästan samtliga dessa situationer var aldrig en ÖFKare i närheten av bollen.
2. Målsinne är också en talang besläktad med spelsinne, men skillnaden är förmågan att göra mål. Däremot så krävs ett gott spelsinne för att möjliggöra målsinnet. Dvs alltid vara på rätt plats och kunna se bollen gå i mål. Här var Sinyan trots allt undantaget i matchen mot Skövde. Han var på rätt plats och visade målkänsla med sin nick.
3. Spelförståelse däremot har med intelligens att göra och går delvis att träna upp. Detta innebär att kunna förstå vad som måste göras för att förbättra sig i matchen. Det innebär också att du skall veta vad du skall göra med bollen när du får den. Dvs inte fundera på detta efter bollmottagandet. Här brister det framförallt i det offensiva spelet, vilket får till konsekvens att speltempot går ner. Kabuye måste t ex lära sig använda sina medspelare istället för ett överdrivet dribblande som mestadels misslyckas. Sinyans galna dribbling som renderade 2-0 målet är ett annat exempel på vad man inte skall göra..
4. Försvarsspelet är inte alls acceptabelt. Varför går fler än en spelare till attack mot en motspelare? Risken finns att motståndaren löser det och då blir motståndarlaget i antalsmässigt övertag. Press med understöd är rimligtvis en bättre lösning. Arbetet i eget straffområde är dessutom underkänt. Ständiga markeringsmissar, oklart vem som skall göra vad, motståndare får fritt närma sig på centrumlinjen och i skottsektorn, strul vid erövring av boll och eget uppspel mm
5. Utöver dessa allmänna reflektioner finns det ett stort utrymme för förbättringar på individnivå. Jag tar här upp några av många: Weilid måste lära sig slå inlägg. Kabuye måste lära sig skjuta med vänster fot. Man får inte missa ramen från fyra meter. Stolt är ingen target player. Han har inte den nödvändiga bollbehandlingsförmågan. Rask och Mazur är inga speedkulor, men då måste de vara spelintelligenta för att kompensera detta. Tyvärr har de ännu inte visat sig klara av detta fullt ut.

Med anledning av frågeställningar här på fotbollz.se om värdering av de aktier ÖFK har erhållit från Captigenics Capital AB vill jag göra några klargöranden.

Vad som skapar ett värde är vad marknaden är villig att betala. Det hela styrs av tillgång och efterfrågan, om det är en fri marknad. Därför kan ett större hus ha ett lägre marknadsvärde än ett mindre. Det kan bero på mycket, men läget är viktigt när det gäller bostäder.

Ofta hjälper fastighetsmäklarna till med värdering av bostaden inför en tänkt försäljning. Värderingen används sedan som bas för utgångspris. Mäklarna baserar i normalfallet sina värderingar på tidigare försäljningar, av motsvarande bostäder i området, bostadens standard, ränteläget mm. I slutändan är den korrekta värderingen dock alltid den prisnivå där köpare och säljare är överens.

Detsamma gäller för aktier. Tillgång och efterfrågan styr i grunden alltid priset på aktierna. Dvs värdet på en aktie är det pris som marknaden är villig att betala.

När det gäller värdering av ett bolag finns det företag som utifrån vedertagna metoder gör sådana bolagsvärderingar. Dessa ligger sedan till grund för bolagets prissättning av sina aktier, vid t ex en emission. Om marknaden sedan är villig att betala det pris bolaget erbjuder så har marknadspris för aktien uppstått. Det har ingen betydelse om bolaget inte har någon försäljning av varor och tjänster, bara kostnader, om marknaden ändå är villig att betala ett givet pris för en aktie (eller flera), trots detta faktum.

Det finns många bolag som, över tid, har värderats till enorma belopp med accept för det på marknaden, fast de löpande har redovisat monumentala förluster. Ett exempel på det är Spotify.

De aktier ÖFK nu har erhållit är aktier i ett företag som heter AUXESIS PHARMA HOLDING AB (publ). Bolaget har redan cirka 300 aktieägare, så visst har det skett aktietransaktioner och det även på samma prisnivå som ÖFK:s aktier.