Nu fortsätter ÖFK sin uppbyggnad inför seriestarten i Superettan. Som vanligt träningsspelar ÖFK mot norska lag som är bra sparringpartners. Det har blivit en fin tradition och bra värdemätare.

I nästa match på söndag möter ÖFK Levanger på Jämtkraft Arena. Det gjorde man även i fjol. Då vann ÖFK med 2-1 med mål av Henrik Bellman och André Österholm.

Startelvan bestod då av Aly Keita, Myroslav Masur, (62), Peter Amoran, (69), Cesar Weilid, (62) (69) in igen, Ziad Ghaniom, Nikolaos Dosis, Ludvig Fritzon, Henrik Bellman, (62) Simon Kroon, (45), André Österholm, Jordan Attah Kadiri.

Saknas från den elvan gör Peter Omoran, Henrik Bellman, Nikolaos Dosis, Ludvig Fritzon och Jordan Attah Kadiri. ÖFK har fyllt på med andra spelare som gjort riktigt bra ifrån sig, så saknaden av de flyktade spelarna har inte blivit kännbar.

Är 2001, då ÖFK var i allsvenskan, mötte ÖFK ett då försvarsstarkt Levanger på Jämtkraft Arena. Då förlorade ÖFK med 2-1. Målskytt den gången var Ludvig Fritzon.

Startelvan då : Aly Keita, Alex Purver, Ronald Mukiibi, Thomas Isherwood, Pontus Kindberg (61 Robin Hallstensson) Isak Ssewankambo, Ludvig Fritzson, Henrik Bellman (72 Robin Wikberg) Nebiyou Perry (72 Malcolm Stolt), Francis Baptiste, Felix Hörberg.

Levanger FC spelar i norska andradivisionen.

Laget består till stor del av inhemska spelare. Jag kan bara hitta en spelare med utländskt påbrå om man undantar Sverige. Det är tysken Sanel Bojadzic.

I truppen finns svensken och anfallaren Bo Henriksson som man har värvat från Trelleborg. En annan svensk är Ermal Hajdari. Han är bördig från Karlskoga.

Levanger har spelat tre träningsmatcher med bra resultat. Det har blivit vinst med 6-0 mot Byåsen, 3-0 mot Alesund 2, och slutligen förlust med 3-2 mot Ranheim.

Micke Olofsson har varit sympatisk mot mig och fotblllz.se. Han har med kort varsel tagit på sig att skriva referatet, eftersom jag fortfarande är förhindrad att göra det..

I Östersund bor 100% av Sveriges skidskytteelit och i addition till det nästan alla landslags åkare i skidor på damsidan. Dessutom finns två lag i basketens högsta divisioner, ett lag i fotbollens Superetta och ett lag i Hockeyallsvenskan. Även flera i eliten av långdistansåkare på skidor och vintersport freestyle bor i Östersund. Sedan tillkommer konkurrens från all annan lokal idrottsaktivitet.

Alla dessa konkurrerar om sponsormedel. Både lokalt och nationellt. Om vi fokuserar på den lokala marknaden så är det givetvis en tuff situation att locka till sig marknadsmässig uppmärksamhet. Sedan också en utmaning att rätt prissätta den.

En grundförutsättning är att göra det lätt för sponsorer att kunna veta vad som kan köpas och hur köpet kan genomföras. Nu sätter jag på mig sponsorglasögon och ser hur ÖFK lyckats med detta.

Jag loggar in på www.ostersundsfk.se med avsikt att köpa något sponsorpaket och hur jag kan göra det. Notera att jag kan befinna mig var som helst i världen, men med en vilja att sponsra ÖFK. När jag hamnar på hemsidan finns ingen anvisning var jag som tilltänkt sponsor skall ta vägen. Det finns inga paketerade erbjudanden och inga hänvisningar vart man skall vända sig.

Det finns teoretiskt minst två sätt att sälja. Dels genom aktivt uppsökande verksamhet, dels genom passiv försäljning av paketerade erbjudanden via t ex hemsida eller i butik. Idag kan jag konstatera att det senare ägnar sig inte ÖFK åt. Huruvida ÖFK arbetar med aktiv försäljning vet jag inte, mer än att ett avtal är slutet med Wecall för att medverka till det.

För ett antal år sedan meddelade jag ÖFK att kontakta ett företag i Stockholm ägt av en av Sveriges rikaste familjer. Jag angav direktnumret till företagets VD samt meddelade att det var förankrat hos densamma, så manegen var alltså krattad. Varför företaget var intresserat var beroende av de aktiviteter som ÖFK då pysslade med, såsom kulturprojektet och regnbågscertifieringen. Notabelt var att de inte sponsrade några fotbollslag i Stockholm. Lite av samma strategi som vissa Östersundsföretag hade under den tid när IFK och Ope konkurrerade som värst.

Ringde ÖFK. Svar nej. Varför är fortfarande obegripligt och jag vet alltså inte varför. Det jag kan konstatera är att ÖFK verkar sakna kompetens eller vilja att skaffa sig sponsorer utanför länet och kanske även inom. De ekonomiska utfallen de senaste åren visar ju på begränsade sponsorintäkter. Marginellt mer än de fem miljonerna som årligen inhämtades innan ÖFK klev in i den svenska elitfotbollen.

ÖFK lyckades alltså under tiden innan Superettan årligen dra in cirka fem miljoner kronor. Marknadsvärdet i Superettan borde rimligtvis möjliggöra betydligt högre belopp. Det sker dock inte med automatik utan det krävs ett gediget arbete. Dessutom är, som sagt, konkurrensen lokalt hård. Här krävs därför taktisk planering, paketering och ett gediget säljarbete. Klarar ÖFK detta?

Två cupmatcher, tillika tävlingsmatcher, är nu spelade för ÖFK och två förluster har det blivit. Båda mot allsvenska lag. Normalt inget att rimligtvis erinra emot eftersom ÖFK befinner sig i en serie längre ner. Det som däremot får mig att ändå höja på ögonbrynen är Västerås framfart i den gemensamma cupgruppen, och det faktum att ÖFK inte gjort något mål på sina två cupmatcher. Det börjar ringa en varningsklocka.

Västerås resultat i svenska cupen sätter lite ribban på vad ÖFK kommer att förvänta sig i Superettan. Det blir därför synnerligen intressant att studera hur ÖFK tar sig an matchen mot Västerås. Nu är det upp till bevis. En förlust kanske inte är en katastrof, men bör i så fall lända till åtgärder. Mål bör däremot produceras och det är dessutom dags att visa seriekollegan var skåpet skall stå. Annars börjar jag bli tveksam på vad ÖFK är kapabel till. Är det fågel eller fisk? Just nu känns det väldigt mycket som fisk. Detta trots att många anser att matchen mot AIK gav en hel del positivt.

Vinsten i träningsmatchen mot ett stukat och, från Allsvenskan, nedflyttat GIF Sundsvall börjar blekna bort. Detta i efterdyningarna till de svaga resultaten mot Varberg och AIK. Samtidigt som seriekollegan Västerås står upp på ett helt annat vis mot dessa lag.

Västerås gör mål både mot AIK och Varberg. ÖFK lyckas inte alls med att göra mål mot något av dessa lag. Västerås har nu erövrat fyra poäng i cupgruppen mot ÖFK:s noll. Inte att undra på att jag blir orolig. Dessutom 180 minuter utan mål. Inte bra. Det spelar ingen roll att bollen tar i virket och att det därför är nära, som mot Varberg. (Jag brukar säga att det är svårare att träffa virket än området innanför målramen).

Det är visserligen tidigt på säsongen, men så är det också för alla andra lag. Det är bättre att reagera nu och åtgärda bristerna innan serien startar. Jag har fått en känsla förmedlad om att det råder harmoni i laget och att det är bra aktivitet på träningarna. Tävlingsresultaten så här långt visar dock på ett dåligt facit. Inga mål i cupmatcherna och två tydliga förluster. Den så kallade harmonin och de goda aktiviteterna på träningarna verkar inte ge resultat när det kommer till skarpt läge och tävlingsmatcher. Jag hissar gul flagg. Det är dags att ladda om med ny ammunition.

Efter söndagseftermiddagens 0-3 mot AIK är ÖFK:s cupäventyr över för den här gången. Visserligen återstår bortamötet mot Västerås nästa helg men chansen att avancera är borta efter två raka förluster och 0-4 i målskillnad mot allsvenskt motstånd.

Helt okej i mina ögon.

Insatsen mot AIK var årets bästa så här långt, synd bara att domaren Enzo Vesprini från Köping inte gav ÖFK chansen att utmana på allvar samtidigt som. Straffen (0-1) mitt i den första halvleken var åt helvete och naturligtvis var förspelet till AIK:s tredje mål lika mycket åt helvete. Alla som kan det minsta om fotboll ser ju att AIK:s John Guidetti sänker Myroslav Mazur i luftduellen innan bollen hamnar hos Viktor Fischer och i ÖFK:s mål.

Med det sagt; AIK var det bättre laget och vann mycket rättvist. Men jag tycker att ÖFK stod upp riktigt bra långa stunder.

***

Vi kan nu summera de första två månaderna av säsongen och jag står fast vid det jag skrev i sammanfattning av det mardrömslika fjolåret; ÖFK har helt andra förutsättningar 2023.

Här finns något att bygga på, det är bara att fortsätta på det spår man hittade förra hösten. Materialet är i stort sett intakt (det var nästan så jag log för mig själv när jag kollade in startelvan i första träningsmatchen mot danska Köge under träningslägret i Turkiet), nu gäller det att hitta spelarna som ska krydda truppen.

Nya har visserligen kommit men vi har sett väldigt lite av dem så här långt. Förvånansvärt lite i mina ögon.

***

Fyra matcher (0-2 mot Köge, 3-0 mot Gif Sundsvall, 0-1 mot Varberg och så 0-3 mot AIK) är vad vi har att bedöma. Klart att 3-0 mot Giffarna sticker ut, det var en bra prestation men mot en klubb som såg ut att vara rejält på dekis. Därför tycker jag att söndagens insats är den bästa, det här var en riktig tävlingsmatch!

Magnus Powell kan räkna in mycket som är bra fastän vi bara har hunnit till slutet av februari, absolut. Men anfallsspelet lämnar en hel del att önska;

# Varken instick eller inspel från kanten sker med någon större precision.

# Malcolm Stolt ser bara tung ut sedan han tvingats lägga mycket (för mycket?) energi i den första försvarsuppgiften. Presspelet måste förändras så att Stolt har lite kräm kvar till sin viktigaste uppgift (att göra mål).

# Chovannie Amatkarijo fungerar bara när det blir stora ytor att operera på (som mot Varberg).

# Och när Simon Kroon inte är med (och han har vi inte sett så mycket så här långt) saknas idéerna, allt blir så förutsägbart - inget överraskar.

Kort sammanfattat; ÖFK:s spel på den "sista tredjedelen" har varit, med några få undantag, väldigt fattigt så här långt.

***

Men ramen är absolut lagd;

# Andrew Mills har spelat mest men Aly Keita är snart tillbaka i buren.

# Kristian Novak och Myroslav Mazur kommer att bilda ett stabilt mittlås i försvarslinjen.

# Yannick Adjoumani eller Kalpi Ouattara på vänsterbacken? Adjoumani har spelat mest så här långt men min gissning är att platsen är Ouattaras. Om han håller ihop?

# Till höger i backlinjen? Ja, där känns det öppet så länge vi får vänta på några av de nya. Ziad Ghanoum och Cesar Weilid konkurrerar just nu men kanske nye Jakob Hedenquist (från Utsikten) är den långsiktiga lösningen?

# På centrala mittfältet är brassen Erick Brendon gjuten och jag gissar att Mansour Sinyan blir hans partner. Jag tycker att Sinyan haft en sisådär-öppning på säsongen (alldeles för få löpmeter och dessutom lite för dåligt humör, ofta arg på såväl domare som motståndare) men mot AIK var han riktigt bra. Visst var det onödigt slarvigt vid några tillfällen men sättet som han slog ut hela AIK:s mittfält med sina 30-metersruscher imponerade på mig, det var faktiskt lite av matchens behållning sett med ÖFK-ögon. Det var i varje fall norrmannens bästa insats i ÖFK-dressen så här långt.

# Om inte Weilid spelar i backlinjen så tar han positionen till höger på mitten. Kaptensbindeln (i Keitas frånvaro) talar om hög status i truppen!

# Till vänster spelar Amatkarijo. Men här finns mer att hämta, mycket mer! Med den verktygslådan...

# På topp är naturligtvis Stolt & Kroon det givna paret. Men som ni förstår av det jag skrev här ovan, här finns problem, av varierande art, att lösa.

***

Om det finns några bubblare?

Inte som jag ser det, i varje fall inte just nu. Då måste det hända något de närmaste veckorna. Jag kan inte se att någon av Karlsson Grach, Zekovic, Österholm eller Johnson närmat sig en startplats under vintermånaderna. Och, som sagt, de nya vet vi väldigt lite om.

***

Till sist; Jag har alltid haft svårt för John Guidetti, där har det i alla år varit "jaget" för "laget". Och när han nu i Cmore-sändningen förklarade hur han blev "hakad" av Cesar Weilid när domaren blåste straff blir det ju enbart löjligt.

Tror han verkligen att vi är idioter allihopa?

Ovärdigt & respektlöst är min uppriktiga mening, vi måste kunna begära mer av våra så kallade stjärnor än att det uppträder som pajaser, inte minst när de hunnit passera 30.

Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om AIK:s "Guidetti-projekt" skiter sig fullständigt